När förstärkte du senast?

   Ja, när förstärkte du ett bra beteende senast. Eftersom det är övervägande hundnördar som läser det här så tror jag att alla kommer svara ”senast idag”, men… nu är det inte hundar jag pratar om utan när gav DU ett vänligt ord, beröm eller ngn annan form av förstärkning till ngn – vem som helst?

   Då är nästa fråga, vad har det med tävlingspsykologi att göra? Förmodligen allt, eftersom grunden till mycket inom tävlingspsykologi är att tänka postivt/tänka rätt. Genom att vara positiv mot andra så skapar jag en positiv anda runt omkring mig. Detta smittar andra och såklart smittar det tillbaka på mig också! Vi kan se det som en positiv spiral. Visst blir Du glad om ngn skulle märka att Du anstränger dig för ett ändamål eller om Du har en snygg tröja på dig. Eller om Du såg ovanligt strålande ut en dag eller om Du helt enkelt är en väldigt bra vän. Att få höra det är verkligen… toppen!!

   Mitt tips är att le mot ngn – vem som helst i morgon och säg hej. Att tala om för den där personen som du alltid tycker är så positiv hur mycket du uppskattar det eller att tala om för grannen hur strålande han/hon ser ut idag! Såklart skall det vara en förstärkning från hjärtat, och eftersom vi är så väldigt BÄST på att förstärka våra hundar så kan vi också bli BÄST på att skapa en förstärkande omgivning att leva i. Allt blir så mycket mer givande då!! För det är så mycket lättare att utveckla sig sjävl och sin träning om man omges av glädje och trygghet.

Ett vänligt ord kostar ingenting och är ändå den bästa av alla gåvor

En av anledningarna jag valde att skriva om det här är för att jag har hamnat i en underbar grupp av personer här uppe i Uppsala! För det första så bor jag hos Mia, som är en av de mest positiva personer jag träffat. Vidare har jag en toppen vän/coach i Eva som hela tiden ser till att det är en positiv anda där i fårhagen för Ozz och mig. Sara & hundträningen,  där vi verkligen peppar varandra att prestera bättre och bättre. Vi lade vår ”positiva coach-grund” redan när vi bouldrade (klättrade) i Linköping, och känner oss trygga med varandra. Sist, och en väldigt stor faktor, är DanLab på BMC, WOW säger jag bara. Hela gruppen bara andas seriös positivism, kanon! Gör att jag verkligen ser fram emot nästa arbetsdag!

Annars så tränar vi, stigit upp tidigare (5.15) de senaste två mornarna för att hinna träna i det lilla ljus som finns på morgonen innan jobbet. Vi har kört samma effektivitet och det har gett resultat. Inte nog med att vi känner oss väldigt duktiga dessutom är hundarna trötta när vi lämnar dem! Lite extra kul var det igår när jag rinde Sara vid 6.30 ”Viär i Uppsala nu, kom liiite tidigare” Hon svarar glatt: ”vet jag väl att du skulle, du är alltid för tidig, jag är på väg!” Haha… jaa… det är inte för intet jag alltid har en bok i bilen, just nu Agatha Christies ABC mord.

I morgon bär det av till Linkan iaf, äntligen få träffa Mr M!!