Att skaffa hund eller att inte …

Vet egentligen inte hur jag skall börja. Får iaf säga till från början att det här inlägget kommer vara fokuserat på det negativa och att jag aktivt väljer att inte ta upp det positiva. Jag tycker att hela min blogg och hela internet är späckat med allt positivt som det innebär att ha hund, så det överlåter jag till helheten. Jag tänker heller inte skriva om sådana banala saker som att ”man måste gå ut och gå” eller ”tänk på att det kostar mer än inköpet”, nej, jag skall berätta om en annan sida.

Måste också innan jag börjar säga att jag & rovdjuren är så nördiga som man behöver vara för att ha hund. Jag har alltid haft hund, så jag vet inte vad det innebär att inte ha hund. Men icke desto mindre, det är inte en dans på rosor!

Sociala livet – Många skaffar en hund för att få det sociala som det innebär, men det innebär inte bara en positiv förändring. Från att ha kunnat hitta på ngt när man vill, var man vill, hur man vill så blir det en förändring. Plötsigt har du en hund därhemma som väntar på dig. Om du jobbar heltid och bara är hemma på lunchen har hunden suttit ensam i dryga 8h, det innebär att den är i stort behov av Ditt sällskap. Då kan man inte ha bestämt med sina vänner att nu skall vi hitta på ngt efter jobbet/skolan – det är inte schysst att låta hunden vara socialt isolerad hur länge som helst. Detta innebär krasst att Du kommer missa i stort sett alla luncher med vänner/kollegor och du kommer inte kunna gå på after work utan att ha ordnat med hundvakt.

Nu kommer vi till din bekantskapskrets. vad har du för vänner? Tycker de om hundar? Gör de inte det så kommer det finnas en risk att dessa utarmas. Vissa vänner tycker det är roligt om du tar med dig hunden, andra suckar högt, skakar på huvudet och säger: ”du och din hund, kan du aldrig bara lämna den hemma, det är bara en hund!” Det finns en risk att du långsamt börjar inse att dina vänner inte längre frågar dig om du ska med, eftersom du i 9 fall av 10 säger att du inte kan eftersom hunden… behöver träna/ ska tävla/ varit ensam hemma/ etc. ”Det är ingen idé att fråga henne/honom, det är bara hunden som spelar ngn roll iaf”. Då kan man ställa sig frågan – är de då verkligen dina vänner? Men hur var det nu igen det här med att vårda sina vänner? Är det att vårda att oftast säga nej, även om DU tycker det är en bra anledning? Det här har mkt att göra vilken typ av vänner man umgås med; fika-på-stan, gå-ut-och-gå eller festa-hela-natten vänner.

Kärleken – så kommer vi till nästa tunga område, och det är att hitta rätt person att leva med. För vi kan inte komma ifrån att det är tufft att vara ihop med en hundnörd. Hur vi än vrider på oss har vi ett enormt ansvar för våra hundar och samma regler som ovan gäller när vi är kära. Hur är det då att se till att ta sig tid även när man är upp över öronen förälskad? När det enda man vill är att ligga i famnen på sin nyfunne vän? Nope, jag skall ut med hunden eller nä, vi kan inte gå på bio ikväll, Fido har suttit ensam hela dagen så jag vill vara hemma med honom… etc. Plötsligt är det inte bara mitt liv som begränsas, jag begränsar också min partners liv. Visst, man kan kolla på film, laga mat etc, men det är inte alltid det är huvudintresset hos den man dejtar… Hur är det då om den jag bir kär i – ve och fasa – inte tycker om hundar eller kanske ÄNNU värre är ALLERGISK! Jaha, vad händer nu? Vem är värd vad? Vad vill Jag egentligen?

Känner att jag kan skriva mer, men det räcker… ni kan spåna vidare själva! Måste iaf avsluta och säga, jag lever med mina hundar och för mig finns det inget alternativ än att leva med dem vidare, men det finns så många människor som måste ställa sig själva de rätta frågorna – är det värt att skaffa hund, är jag verkligen beredd på vad allt det innebär? Vet jag vad jag ger mig in i?

Hälsningar från Eva Marie – som har världens bästa vänner, som vet att jag älskar dem fastän jag säger nej 9ggr av 10. De slutar aldrig fråga =o) Ni är Bäst!