Ok, liten snabbrapport som mest hjälper mig mentalt inför morrondagens redovisning. Som ni minns så har jag rent genetiskt tittat på råttor; deras korrelationen mellan alkohol konsumtion och uttryck i en specifik bitterreceptor. Jag har alltså inte använt levande råttor utan vävnad och gjort analyser på detta för att se om det är ngn genetisk skillnad hos OH råttor och icke OH råttor.
Mellan arter vet man att uppfattningen av bitter skiljer sig åt, tex gräsätare har en högre tröskel för att undvika smaken av bitter, vilket inte är så konstigt eftersom de just äter växter som ofta försvarar sig mot ”rovdjur” genom att smaka illa. Om en gräsätare skulle dissa en växt för minsta lilla bitterhet så skulle mkt av deras kost försvinna, dvs inte så optimalt för dem. Ser vi istl på rovdjuren så behöver de ha en lägre tröskel för bitteruppfattningen, så att de undviker att få i sig giftiga föreningar. Rovdjur och gräsätare tål också gifter olika – och det skiljer sig även emellan olika gräsätare.
Att det skiljer sig emellan arter är en sak, men mellan individer inom samma art då? Hos människa har man bla sett att PTC (som är en bitter förening) uppfattas olika hos olika personer – finns tom test på nätet där man kan se om man är en sk ”super taster” 😉 (ps gå inte på allt). Detta tros i sin tur kunna påverka tex hälsa hos olika personer. Varför? Jo, eftersom de har olika uppfattning om vad som kan vara nyttigt eller ej så kan de dels missa att få i sig vissa viktiga ämnen men det kan också vara så att de har bättre möjlighet att undvika andra ämnen. Alkohol uppfattas bla bittert och det finns studier som visar att de är en koppling mellan OH och bittersmak (tex denna), men också andra studier som tillbakavisar detta (finns tyvärr inte så jag kan länka dem men ett doi.nr är 10.1016/S0376-8716(98)00081-7 för den som vill kika vidare (doi.nr är ett nr man ger artiklar och har man tillg till databaser via tex universitet eller bibliotek så kan man söka där, även många vetenskapliga hundartiklar finns!)
Hur som, det finns därför ett visst intresse för att se om det går att använda tex råtta som modell om man vill studera hur alkoholberoende går i arv samt om det går att förutse en överkonsumtion så att denna går att förhindra. Har skrivit om metoden tidigare, och resultatet såg ni häromdagen – vi kunde inte se ngt samband mellan den receptor vi valde ut och råttors alkoholkonsumtion. I den fria vetenskapen är allt ett resultat och även ”negativa” resultat är av vikt för att se hur man skall gå vidare och spåna fram nya idéer.
Ja, det var bra för mig att skriva av mig lite, så får jag sova på saken till i morron.
I övrigt har det varit en halvkass dag på grund av flera faktorer. Det är dagar som dessa som man inser att ”bita ihop och ta ett steg till” hjälper. Får se om jag skriver mer om det en annan gång; sammanfattning är att bilen inte startade, jag hann inte med det jag skulle gjort på morgonen och att skriva kontrakt är lurigt.
Att glädjas åt 😀
Pirayas hörnpassager, Yeah! Henne kan jag lita på, hon har full koll!
Tigras säck, sprang igenom tung lång säck, härligt!
Ozz, platt! Nya tricket, platt hund! Skulle kunna ligga bakom en mattkant…
Natti natt
Eva Marie Wergård 
Hej! Tack för ett jättebra och inspirerande föredrag i Knivsta höromdagen. Det hade jag hjälp av idag när jag var på en kurs som inte var riktigt i min smak; jag gjorde iallafall en större ansträngning än jag brukar att se det positiva och att hitta det som faktiskt var bra!
Jag gillade det mesta med ditt föredrag; du var både väldigt väl förberedd och ändå bra på att ta frågor och kunde ge väldigt bra svar på de flesta. Det kändes också som att i stort sett alla svar var logiska utifrån din modell och det var väldigt skönt att inse det. Det fick mig också att förstå hur vktigt det är för hunden att jag är konsekvent; det är något så tillfredsställande och i sig belönande att se att den man lyssnar på (jobbar med) är förutsägbar. Det blir ju mycket lättare att förstå!
Det enda jag inte gillade var ringtricket! Det kändes som om du försökte få oss att tro att vi kunde påverka ringen med tanken, jag menar utan att koppla in de små musklerna i fingertopparna. Där hade jag kunnat gå hem, och det var det ju tur att jag inte gjorde! Jag gillade ju allt efter det.
Redan en väldigt lång kommentar, men jag har en petimeterkommentar till dagens bloggpost. Du måste mena att gräsätare har hög tröskel för bittersmak, och att rovdjur har låg. Den höga tröskeln gör ju att man tål mycket innan man reagerar. Och motsatt, att en låg tröskel gör att det räcker med en liten retning för att man skall reagera.
Men det var en parentes, tack igen för en välbehövlig injektion positivt tänkande.
Karin
GillaGilla