Idag tog vi bilen till Täby Kyrkbys Veterinärklinik och Bosse Ernborg för att se över Pirayas bog och armbågar. Förstå hur jäkla nervös och stingslig jag var! Visst, det verkar finnas mycket hjälp, men just artros är bland det mest smärtsamma man kan få som djur – i alla fall enligt etiska nämnden.
Bosse kollade igenom Piraya och hittade absolut ingenting. Ingen hälta eller ömmande vid palpering. Han menade att om jag kommit till honom utan remiss från sjukgymnasten hade han inte kunnat utröna något överhuvudtaget, särskilt som hon inte uppvisat några som helst symptom den sista tiden på t ex smärta, orolighet etc. Självklart blev det ändå en tur in på röntgen för att se om benen visade något annorlunda. När plåtarna kom visade de att Piraya har kanonfina bogar och armbågar! Inga förändringar eller pålagringar what so ever! Härligt!! Bosse menade på att hon borde uppvisa mycket högre symptom om det skulle varit artros, så nu är det helt struket. Som sagt, helt onödigt av mig att bli uppjagad efter första ”domen”, men det kändes verkligen piss i måndags och tisdags.
Så, vad kan det då vara som gör att hon har fått ont igen? Sökandet fortsätter genom att vi tagit blodprov som nu är på väg för analys för att se om det kan vara någon fästingburen sjukdom som satt sig i hennes kropp. Piraya har, som ni säkert läst på bloggen, haft ovanligt mycket fästingar i år. Framför allt för att hon suttit i fårhagen och kikat på oss när vi vallat. Det skulle inte alls vara konstigt om hon har fått något fuffens från dessa små spindeldjur.
TACK till alla er som hållit tummarna tillsammans med oss! Känns helt underbart att veta att så många bryr sig – KRAM!!
Eva Marie Wergård 
Min omplacering Alex, kunde häromdagen inte använda sina bakben alls. Det blev störtfärd in till veterinären och hemska tankar såsom diskbråck och avlivning svävade ju ganska nära.
Det visade sig att han hade Erlichios, och det är tydligen jättevanligt att fästingsjukdomarna sätter sig i ryggen och därifrån orsakar konstiga symptom med förlamning som det värsta scenariot!
Med lite medicin var han på benen efter några dagar, han har troligtvis varit infekterad ett bra tag men det är inte alltid det blir så akut. Många gånger klarar de visst av infektionen själva.
Skönt att det inte var artros i alla fall, hoppas det löser sig snart för lilla fisken!
Och det är nästan så man hoppas att det är något fästingburet, det är ju skit när dom får det men relativt enkelt att behandla i alla fall!
Kram från oss!
GillaGilla
OJ vad otäckt! Skönt att det slutade så enkelt 🙂 Ja, det är ju ett ”sjukdomstätt” län vi lever i så… och ja, det är ju lite så jag tänker också: något som är enkelt att behandla, så att vi VET vad det är som orsakar problemet – lättare att även rent mentalt få bukt på hela scenariot. Slippa tänka på hur, när, var etc.
GillaGilla
Vad skönt!! Kramar!
GillaGilla
Åhh, så skönt att det inte var atros….
Kram till er alla
GillaGilla
ÅH Vad skönt att veta att det inte är atros!!
Kate har inte haft en enda fästing i år. Chicko har haft en! Det är så skönt. De har fästinghalsband, och dem verkar ta upp skyddet bra. Chicko har alltid haft få fästingar med det halsbandet även när vi bodde i sigtuna, där det kryper fästingar på en själv när man går ut i skogen, fy!
Lycka till med sökandet. Hoppas du hittar orsaken snart så att hon blir bättre. 🙂
kram
GillaGilla