Först och främst; TACK för alla grattis som dykt upp överallt! Verkligen jättegulligt av er alla 😀 För det andra, PHEW! Vad vi har kämpat för det här, varje ledig stund har tillbringats i fårhagen och nu är jag så stolt över hela vår flock! Målet var att kämpa hela vägen och JA, det höll också hela vägen!!
Till vår bakgrund hör att den enda person som sett mig och Ozzkan gå riktigt bra är Simon – samtliga andra tillfällen vi har varit iväg och vallat för någon eller tillsammans med någon har det gått käpprätt åt h-vete. Jag har varit den där typiska eleven som tittat ner i backen och sagt ”så här gör hon inte hemma…”. Usch vad det har varit jobbigt, men som tur är så har vi hela tiden fått höra: ”Ni kan det här! Ni är skitduktiga! Fortsätt kämpa.” Ord som verkligen är ovärderliga att få höra när det känns motigt. Tack min Fm!
Att sedan stå där vid startstolpen, skicka ut Ozz och känna ”det här kommer att gå” var en helt fantastisk känsla. Jag skall inte analysera hela resan till slut, men det är ett ögonblick där ute på ängen som jag kommer minnas alldeles extra.
Under drivningen så trycker Ozz något för hårt och fåren går om mig. Fuck tänker jag och ser hur de drar iväg. Men så stannar jag upp mig själv och Ozz, hinner tänka ”vi älskar fösning – det är det vi är bäst på” och lyckas styra in tackorna igenom drivningsgrinden på 2m, trots att de stack. Den känslan att se hur hela flocken går in igenom öppningen var ofattbar – WOW! Vill uppleva igen!
Oavsett hur nervös jag var när vi skulle ut så var det INGET emot nervositeten jag kände när Simon & Charlie gick ut. Fy tusan vad jobbigt det var! Jag var och är fortfarande så grymt imponerad av Simon! Själva hämtet blev inte alls vad han tänkt sig, men istället för att slänga in handduken och bryta så fortsatte de och gjorde en kanonrunda i övrigt. Charlie har verkligen förmågan att lugna djuren och i situationer andra hundar skulle gått in och bitit så står Charlie som en stenstod och är världens coolaste! En ypperlig vallhund. När de kom av banan och vi fick veta att de klarat vallhundsprovet var glädjen total! Till saken hör också att Charlie är en avdankad vallhund ”som absolut inte duger till vallning”… skratta bäst som skrattar sist! (Uppdatering med bilder kommer även på deras blogg).
Ja, som ni förstår så är vi heltaggade och kommer definitivt starta IK 1. Däremot valde vi att inte starta Ik 1 under denna helg, utan istället njuta av ön Gotland – vilket kommer i ett annat inlägg. För oj vilken helg det varit – fylld av upplevelser.
För att ge ett smakprov på hur resan var kan jag visa en bild på hur det såg ut när vi kikade ut ur tältet på lördagsmorgonen innan VP:t. Frysgrader och svinkallt i tältet, men oj vilken underbar soluppgång! Två dagar i tält på Gotland har gett mersmak. Nu planeras nya resor för fullt 🙂
Kram på er!
😀 😀
GillaGilla
Läste ikapp mig lite, brukar kolla läget sådär emellanåt…och Weeii, GRATTIS!! Du är tamefasiken bäst på allt du gör =D =D
Härlig inställning har du oxå! Du är en bra förebild!
Kram på dig
GillaGilla
Grattis till er båda (eller alla fyra!) Starkt jobbat i tuffa förhållanden.
Själv hoppas jag på mig och Eowyn nästa helg, förhoppningsvis grejjar vi gk vallhund i Bråfors!
Kram
GillaGilla
Grattis grattis till båda! 🙂
Och soluppgångar (såväl som solnedgångar) vid havet är bara bäst även om det så är mitt i smällkalla vintern.
GillaGilla
GRATTIS TILL GK VALLHUND!!!!!! 😀
GillaGilla
Fyyyyyy vad kallt det ser ut, ni måste vara från vettet! 😀
Grattis igen!
GillaGilla
Jag blir verkligen helt lycklig för din skull!! så underbart att läsa! Heja er! 😀
Tälta nu verkar däremot sådär trevligt… Liiiite galen är du allt. 😉
GillaGilla
Vilken vacker bild på Charlie och Ozz, jag blir alldeles lycklig av den. 🙂
GillaGilla