Varit helt matt idag, och fick dessutom världens huvudvärk vid lunch efter försök till uteaktivering av hund. Not to good! Medlet att tillfredsställa de små utan att jag behövde tänka nämnvärt eller vara så aktiv var att köra ett par shapingpass med dem!
Jag försöker shapa de flesta beteenden, och på jobbet finns inte så många andra val. Det är en rolig utmaning att fundera ut ett beteende, planera vilka steg mot beteendet som skall klickas och sedan se hur planen fungerar i verkligheten. Dessutom är det ypperligt att shapa när man är sjuk, eftersom de fyrfota får tänka väldigt mycket medan jag själv är passiv. Här gäller det att låta dem tänka själva och nå beteendet (målet) genom att pröva sig fram!
Idag bestämde jag mig för att få Charlie att buga. Detta är ett beteende han visat ett par gånger, så jag visste att jag kunde fånga det relativt lätt. Han fick jobba en stund med att backa; vilket jag ser som ett första steg i bugningen – de skall tänka bakåt. Plötsligt sänkte han huvudet yttepytte *klick*. Ah såg han ut att tänka och efter ett par klick bugade han *klick*. problemet kom snart att han även sänkte rumpan (ligg) – jag mitt nöt vart sen med klicket och klickade när rumpan var på väg ner… bara att klicka ”tänket” (dvs när jag såg att han tänkte neråt med huvudet och framdelen) ett par gånger så fann han snart positionen jag var ute efter. Efter ett par erbjudna bjudningar så la jag till ”buga” och snart bjöd han på signalen ”buga”.
Ozelot fick jobba med ”heta platsen” och Piraya fick träna lite allt möjligt. Så, idag är jag väldigt tacksam för att shaping är så mentalt stimulerande.
Sötast idag var Charlies blick – helt pillemarisk och full av jävlar anamma – shaping är kul!!
På bilden: Ozz plockar blåbär 🙂
Eva Marie Wergård 