Vad jobbar EM egentligen med?
Att träna apor.
Ja, ni vet primater – lustiga närbesläktade varelser som är helt fantastiska.
Hur är det att träna dem då?
Som att träna hund, fast olikt – och precis lika roligt!
Vad skiljer det sig att träna apor mot hundar?
Jag använder mig av positiv förstärkning precis som hemma; klicker och godis – torkade jordgubbar, russin, saft, jordnötter och chasewnötter, vindruvor etc. etc. Smaken är som baken har fått en ny innebörd.
MEN, den största skillnaden är att jag inte kan dela av aporna; de sitter gruppvis och vill inte delas av! Dessutom har de en hierarki som går från topp till botten som jag måste respektera och komma runt.
Vad innebär träningen mer precist?
Tänk er en tvårums hundgård med pappisar – ungefär så stora är de – med upp till sex individer. Tänk er nu att de kan vara högt (3m i tak) och lågt, ute och inne (jag lovar de är överallt!) och rummet är fyllt av berikning (matpussel, gungor och diverse leksaker). På det då det faktumet att du inte kan skilja ut dem en och en för att träna. Du får helt enkelt träna alla samtidigt!
Ok, big deal – oh yes it is! Framförallt på grund av hierarkin. Du får helt enkelt börja med att bygga en relation mellan dig och den apan som är högst i truppen. När hon tycker att du är ok så skall du börja träna henne att tycka det är ok att du tränar individ två i stegen. Att låta någon annan äta av DINA resurser SAMTIDGT som du sitter kvar – vad är det för fasoner?! Jag får helt enkelt se till att hon tjänar mer på att sitta kvar och vänta på sin tur än att sticka iväg. Så fortsätter du till dess att alla sitter på varsin utvald plats.
Mitt jobb är definitionen av att belöna de som är passiva.
Det är de som jobbar allra hårdast!
Samtidigt som denna samarbetsträning, som sker vid varje träningspass, så tränar jag olika beteenden av olika svårighetsgrad. Allt på deras villkor – om det inte passar så kan de gå iväg. Jag måste helt enkelt vara det roligaste!
Varje pass lär jag mig något nytt och jag känner att jag har utvecklat min träning enormt sedan jag började här för ett år sedan. Jag vet också att jag gör en enorm skillnad för mina små tjejer – när jag kommer in till dem och ser ett gäng sittandes på sina platser, smackandes av förväntan så blir jag helt varm i kroppen. Pussgurkor!
Vill du veta mer? Maila em.wergard@gmail.com
Låter så skoj! 🙂 avundsjuk*
GillaGilla
Coolt! Kommer osökt att tänka på Ozz och relaxprojektet. Det borde ju vara plättlätt i jämförelse med vad du gör på jobbet varje dag! (Så hur går det?)
GillaGilla
Thereze: Det är verkligen skoj!
Jo: Jasså det gör du ja. Visst plättlätt – men… kanske lite för lätt 😛 ? Det går hur som framåt – nu ligger hon tyst och tittar på när jag tränar Charlie inomhus. Men det är en bit kvar till att titta på när Rally köra agility 😉
GillaGilla
Kul! Och ja det låter som när jag tränar mina små djur här hemma 🙂 Passiva får mest godis!
GillaGilla
Du får det nästan låta mycket lättare en vad det är, men jag håller med om att man utvecklas ständigt som tränare! Att träna apor är ganska utmanande….
GillaGilla
Mikaela: ja , du har helt rätt… lätt är det definitivt inte!! För en UTMANING som heter duga är precis vad det är!! Tålamod är A&O – notera att varje framgång tar lååååång tid… 🙂
Kanske skall poängtera att det är en dröm att träna passivitet/samarbete med Ozzkan i jämförelse, och ni som sett henne förstår innebörden tror jag 😉
GillaGilla
När det blir hund igen hör jag vem som ska få hjälpa till att träna både mig och hund! 🙂
Apropå apor förresten, jag är ganska intresserad av beteende- och handlingsmönster fast på människor.
Läser ”Den tändande gnistan” av Malcolm just nu där han (bland annat) tar upp grupper och att de effektivaste är på runt 150 individer. Information som man lyckats få fram just från att studera apor.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skatteverket-tar-hjalp-av-apor_247787.svd
GillaGilla
Tesa: vad snäll du är 🙂
Intressant tanke! Är boken läsvärd? Får helt enkelt kolla upp den.
GillaGilla