Lärande över artgränser eller hur livet sätter spår….

Publicerat avpropirayaPublicerad iEtologi och inlärningEtiketter:

Vi har en underbart härlig och kaotisk familj – kärlek&kaos!

Roligast händelsen denna vecka var när S berättade om när han gick förbi en situation på jobbet och insåg vad det kan leda till att leva som vi gör. Det är också ett exempel på hur olika arter lär sig av varandra genom iakttagelse…

 Det han såg var en tjej som sitter koncentrerad framför datorn när en kollega kommer och ställer sig bredvid henne med en kopp kaffe som är menad till henne. När kollegan precis skall till att ställa ner koppen så ser hon upp och säger Tack.

S reaktion på detta var ”släpp”!

Han såg för sitt inre hur killen släpper koppen och allt kaffe hamnar över hela skrivbordet och datorn. Vilket som tur var inte hände.

Varför denna tanke? Jo, för hemma hos oss betyder Tack ”släpp direkt det du har i munnen!” och det droppas direkt ner på golvet. S kände instinktivt att killen skulle släppa koppen direkt på den signalen. Helt underbart!

Det jag lär mig av detta är att nu får vi allt lära hundarna att överlämna leksakerna i handen och inte släppa dem på golvet. Kan bli så pinsamt på jobbet annars:

– Men S… varför släppte du koppen på golvet??!
– Ehh… du sa ju tack? Du vet hemma hos oss…

Publicerad av propiraya

Född i hundens tecken, uppvuxen i valplådan och lever ett hundliv - helt enkelt världens bästa liv!

9 svar på “Lärande över artgränser eller hur livet sätter spår….”

  1. Haha! Ni kan få komma hem hit och träna R-djuren på att släppa direkt, råder viss osäkerhet om vad tack betyder i vår familj. (Bit hårdare och skrik är en variant…)

    Gilla

    Svara

  3. Haha, fy f-n vad bra! Det hade sett ut det…
    Men vi körde faktiskt ”tack” hemma och då skulle Telma släppa det i våra händer. Fast ibland gick det förstås lite för fort… 🙂

    Gilla

    Svara

  5. Haha, den där är klockren Anna – hur många gånger gör man inte blindbyten eller framförbyten på sina vänner!! 😀 Fast jag tycker det är obehagligt när de blindbyter när jag inte har bett om det… 😉

    Gilla

    Svara

  8. Detta är så underbara fenomen!! Det jag automatiskt gör om folk inte råkar ta mina framförbyten är att jag stannar, tar upp nya innerhanden och väntar…… =) kram Marie

    Gilla

    Svara

  9. Ha ha, påminner mig om min kompis som har en liten kille på 1,5 år och en tollare. Tollaren Ozzy fick beröm när han hämtade sitt paket vid granen och när det var sonens tur att få paket kom han fram till tomten och gapade 🙂
    Apport funkade ju för Ozzy så varför inte göra samma sak?! Söt unge!

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar