Smurfagility och andra galenskaper

Hemma igen från en totalt resultatlös helg… hur hände det? Ja vad hände inte?

Hade redan från början bestämt att jag skulle belöna Ozz slalom om tillfälle gavs. Redan i första klassen fick vi en rivning på andra hindret (handlingsfel) och jag plockade upp belöningen och skickade iväg den. Varför? Vi har fått en tävlingskonflikt kring slalom, och som jag sagt tidigare så kommer ett längre inlägg om det. Även om helgen var resultatlös så var prestationen desto bättre eftersom Ozz växte för varje slalom 😀 Hur som, att ta med sig belöning in på banan visade sig vara svårare än jag trott… i alla fall om belöningen är en stor frisbee!

I en av klasserna gick hon helt sanslöst bra, men jag kunde inte springa eftersom jag kände hur frisbeen var på väg upp ur brallorna så för att inte helt spoliera allt så drog jag upp den och belönade både kontaktfält och slalom. Efteråt kom vänner fram och frågade vad det varit för fel på mig: ”du sprang helt galet tokigt”. Ja, försök själv springa med en frisbee i byxan! 😉 Det jag då fick veta var att man kan fippla ner belöningen som är på väg upp, så länge den inte dras fram! Då vet jag det till en annan gång och nu vet ni det.

Bäst under hela helgen var iaf vårt hopplaglopp. Hon gick som i en dröm och hon hoppade helt fantastiskt bra! I en sekvens så låg det två tunnlar i 90° till varandra och sedan skulle man upp bakom ena tunneln… ja, det fanns helt enkelt två alternativ, antingen följa med hunden och framförbyta hunden mellan tunnlarna eller skicka på avstånd och serpentina när hunden kom ut på andra tunneln. Jag gick på alternativ två och det var en grym känsla att sätta det! Sista bästa var upploppssträckan: hundarna kom från en 180° sväng från långhopp till maxat räck, sedan ner i släp och upp igen över en ozer och sedan räcke som sista hinder. Ozz hoppade helt grymt bra hela upploppet, jobbade verkligen… jag är helt supernöjd! DET var helgens lopp. Sedan att vi diskade oss gör detsamma 🙂

Piraya och PapilLONE Stars? Det vart stolpe ut i alla lopp för vårt tremannalag (Åsa hemma och firade 30-års dag – GRATTIS!). Piraya har gått kanon, och när de andra fick fel tog jag chansen att gå in och belöna kontaktfält istället. Fast, vi vill ju så gärna ha den där sista SM-pinnen!

Individuellt så hade vi ett superlopp på G på lördagen i agility. På banvandringen kommer Camilla Brundin fram till mig och frågar ”hinner du blindbyta där?” Klart svarar jag, det är bara att springa! 😀 Skrattar bäst som skrattar sist 😉 Piraya har lagt in ytterligare en växel och kom farande ut ut tunneln som en kanonkula precis när jag nådde öppningen. Eftersom jag bara blindbyter när hon är I tunnlar så svarar hon (helt rätt och riktigt) med att följa med min tryckning av linjen och tar såklart fel hinder. Jaja, som sagt: vinna eller försvinna, nästa gång får jag springa fortare!

Sista klassen ville jag så gärna sätta. Tyvärr, eftersom ALLA lopp och banvandringar denna helg har krockat, hann jag inte gå banan. Det brukar lösa sig, men denna gång så hade jag behövt känna på ett byte, för mitt i bytet stod en tunnel och klonk så stöp jag i backen. Ja ja, ibland  går det vägen och ibland inte.

Ja, det har varit stressigt som tusan för mig hela helgen. Har haft vänner som stått redo med bägge hundar så att jag har kunnat springa från en bana till en annan för att hinna med alla lopp. Försökte verkligen få till det genom att byta startnummer, men pga olika anledningar (läs pauser) så bytte jag hela tiden fel… men, nyttigt med hjärngympa och hålla fler banor i huvudet samtidigt. :p

Nu, kursstart! Mot Stora Skuggan! 😀

Höll på att glömma! Vi hade världens mysigaste eftermiddag jag och hundarna. Då vi drog till Bollebergets naturreservat på lördagen. Vi gick inte mycket utan satt bara ner och njöt av tystnaden. Helt tyst. Masserade igenom både och de bara njöt av alltihop. Det var lugnt, skönt och… tyst. EN av många höjdpunkter denna helg 🙂