Olika kontaktnivåer
Hur stor kontakt ska jag ha, vill jag ha eller till och med bör jag ha när jag tränar för olika ändamål? Finns det några risker med det jag kommer att lära djuret? Finns det sätt att se till att träningen sker på ett så säkert sätt som möjligt?
Tänka efter innan träningen påbörjas är nyckeln.
–
Oavsett hur tamt vi får ett vilt djur behöver vi komma ihåg att det ÄR just ett vilt djur. Det går inte att garantera säkerhet under vissa omständigheter, och säkerhet är något vi behöver tänka på i den praktiska djurträningen. Ingen har nytta av en skadad tränare.
Inom djurtränarvärlden pratar vi om protected contact (PC), semi-free contact, free contact etc. Olika träningsformer för olika arter eller träningsförhållanden.
Protected contact innebär att jag jobbar med en barriär mellan mig och djuret. På det sättet säkerställer jag att djuret inte kan skada mig. Detta är en självklarhet när du jobbar med större rovdjur. Du vill (oftast) inte riskera livet genom att vara på samma sida som lejonet när du tränar. Visst har vi alla sett filmer på tama lejon som kramas med sina skötare, men de har troligen socialiserats tidigt. Det är inget du gör med varken ett vuxet lejon eller en vuxen elefant utan att veta all bakgrund.
Semi-free/protected contact innebär att du har någon form av barriär mellan dig och djuret, till exempel en munkorg över hundens nos, en handduk virad runt katten eller en anti-sparkrem på kon. Det kan även innebära att du använder en barriär under vissa delar o träningen, till exempel när du injektionstränar (även kallat confined contact). Det kan också innebär att du befinner dig på land medan djuret befinner sig i vattnet, men att djuret fortfarande skulle kunna nå dig om den skulle få för sig det.
Free-contact är den formen där du och djuret har full access till varandra och du är inte skyddad om det skulle hända något. Det är den form som vi använder i hundträningen, men som också sker till stor del med mindre arter och växtätare. När delfiner tränas med tränaren i vattnet är det också free-contact.
Andra former som används är bland andra Hands-off training, där djuret och tränaren inte har någon kroppslig kontakt med varandra. Det gäller till exempel när djur skall flyttas mellan hägn och tränaren gör träningen på avstånd. Belöningen sker då också hands-off genom att till exempel kasta in den till djuret.
Hands-off skall inte förväxlas med remote training, där det inte finns någon som helst kontakt mellan djur och tränare. Inte ens ögonkontakt. Detta är något som framförallt används på djur som skall planteras ut i det vilda igen där man vill undvika att de förknippar människor med något positivt.
Tror du att tränaren får en sämre relation till djuret för att träningen sker genom protected contact jämfört med free-contact?
Eva Marie Wergård 
Man får ju en ökad möjlighet till sociala belöningar vid free-contact, både sådan som djuret uppskattar ”naturligt” och sådan som kan tränas upp. Jag tror att djurtränaren får mer positiv feedback på träningen (så länge allt går bra säkerhetsmässigt) av att vara nära, tänker på mig själv och hur mycket närheten betyder för mig. Men jag tror att det för ett vilt djur kan vara extra bra med PC träning eftersom att de får en helt annan chans att gå undan, en ivrig tränare kanske inte läser djurens signaler fullt ut och går efter. För att svara på din fråga tror jag inte att de nödvändigvis får en sämre relation till djuret, bara en annan. En sak som du gärna får följa upp med är om det är större förekomst av pacing kring just platsen där djuren tränas vid PC-träning. Förhoppningsvis minskar förekomsten av stereotypa beteenden när djuren får mental stimulans men jag kan tänka mig att det bygger hög belöningsförväntan på en specifik plats, hur jobbar tränarna för att undvika detta? Sätter de signal på träningspassen så att djuren inte förknippar ”människa på platsen” = träning = godis
GillaGilla