Funderingar kring lek

Köpt en ny bok: Animal Play, ed. Bekoff & Byers, och vill veta mer om hur andra (läs ni) funderar kring lek.

Under mitt exjobb blev det diskussion om definitionen av lek. Några av er som läser min blogg vet att jag bland annat fick fram att urhundsraserna uppvisade signifikant lägre ”lek-personligheten” jämfört med poppis-hundarna. MEN det var en lek-personlighet framtaget ur MH:t, det vill säga, lek tillsammans med en främmande människa och till viss del med föraren. Alltså, ingenting om hur lekfulla hundarna var i andra sammanhang. Den generalisering som kan ske utifrån en MH-beskrivning känns inte helt adekvat i det stora hela.

Vad innebär lek?

Kommer ihåg att jag läste en artikel, som jag tyvärr inte kommer ihåg referensen till på rak arm, som menade att lek med leksaker framtagna för att pocka fram lek inte kan klassas som lek, eftersom det var ”påtvingad” lek. Men, det finns många stimuli i vår omvärld som uppmanar till lek. Önskar jag hade den artikeln tillgänglig nu.

Lek är en viktig del i träning. Mycket av relationen byggs med hjälp av lek. Vi som tränar hund jobbar dessutom med att träna fram lek. Vi överför värde mellan olika saker. Gör det som tidigare inte var så intressanta mer intressanta (premacks princip).

Är det lek om det tränats fram?

Idag skall vi ut och leka på agilitybanan med laget Fort-Farande!