Lysekil och vägen

Spontanbesök är inte min starka sida, men i helgen blev det mer eller mindre precis ett sådant.

Vi tog hela familjen och begav oss 50 mil söderöver mot Lysekil och västkusten.

På vägen stannade vi, självklart, till och rastade hundarna och oss själva i ett naturreservat. Hittade ett mindre i stora Kinne-kulle reservatet; Österplana hed och vall.

En fundering kom upp på tapeten: hur mycket skall jag ha besökt reservatet för att det skall räknas? Svar: En rastning, hur stor eller liten den än är 🙂

Detta var helt underbart. Vi gick väl en 1,5km på 40min! Jaha, och vad gjorde ni då??? Vi lyssnade på korparna och tittade på hur de flög omkring bland trädkronorna. Verkligen hur läckert som helst!! Rekommenderas.

Kolla in kortet längst ner. Mäktiga fåglar.

Kom fram till Lysekil 2h senare än beräknat… Går inte fort när man har roligt, eller hur är det man säger? Vi har väldigt roligt på våra bilresor!

Väl framme blev det mys, mys och ännu mera mys.

Satt och pratade långt in på småtimmarna.

Fram åkte Carcassonne som är världens roligaste spel alla kategorier. Vi kämpade tappert och här spelar det minsann ingen roll vilka band man har till sina motspelare – vinna eller försvinna är det enda som räknas!

Hundarna såg till att få sin beskärda del av kel och Tigra hejjade fram mina gröna gubbar till ledning – för fuska skulle hon aldrig göra…

På morgonen tog vi en promenad på Lysekils ISTÄCKTA gator. Helt galet halt ! Jag riskerade mitt liv för att plocka upp en bajs Ozz lade i en rabbat. Hade inte grannen stått och tittat på hade jag seriöst låtit den ligga kvar. Det var totalt blankis – men samtidigt spännande och roligt att vandra runt. Vacker stad.  Bra vi glömde kameran.

Vid lunch begav vi oss hemmåt och tog sikte på kungens jaktmarker.

Halle- och Hunneberg. Ja… om vi säger så här; vi var lyckligt lottade att vi bytt däck på bilen. Våra splitter nya dubbdäck tuggade sig upp till toppen – fullkomligt galet att ge sig upp. Blankis även här. När vi väl kommit upp drog vi en suck av lättnad och tog en snabbrunda för att kolla läget. Snö & is gjorde att vi bestämde oss för att återkomma till våren för upptäcksfärd.

Sagt det förr och säger det igen: börja samla naturreservat! Det ger fler mål med resan och även hundarna en spännande omväxling.

Till helgen funderar vi på Malins tips: Östra Langö. Vi får väl se. Vi vet aldrig var vi hamnar, fast det är halva nöjet med planerandet av nästa upptäcktsfärd.