Dag 1: SM-summering

Första SM-dagen är nu genomförd och jag kan inte annat säga än att jag har en känsla av glädje i kroppen, mycket likt den jag haft de sista tre åren när jag haft något att köra för inför finaldagen. Men i år är alla tre chanser borta p.g.a. diskar. Ändå, jag är så glad över mina hundars (och mina) prestationer. Knasigt, men väldigt skönt!

Kan enkelt medge att disken med laget är absolut surast idag, det lopp jag klart känner mig mest besviken över. Jag hade så gärna velat att vi i laget skulle köra inför söndagen – mycket för Åsas skull med tanke på att det är Lovis sista SM. Jag hade verkligen velat att det skulle gälla på söndagen. Men, men, nu är det som det är, och laget kommer att köra järnet i morgon för att ”vinna” hoppklassen. Go PapilLONE Stars!

Lagloppet med Ozelot, den känslan jag hade när jag gick i mål rinner inte av mig. Behöver den inte göra heller. Den skall jag suga på så länge jag kan. Som en alldeles underbart syrlig och söt karamell. Jag, fånig? Absolut! Fånigast i hela universum – och mina hundar älskar mig för det. 🙂

Sista loppet för dagen. Pirayas hopplopp. Flera vänner kom för att heja (Tack så jättemycket alla ni, det betyder massor att veta att ni var där ❤ ) och vi var taggade till tusen. Piraya gick precis sådär underbart som hon gått i de senaste loppen. Hon är grymt häftig att köra just nu! Så kom vi till sista sekvensen. När jag vänder upp inser jag att jag står någon meter fel och förflyttar mig snabbt till position. Samtidigt som jag rör mig lyckas jag ”höfta” till Piraya till muren. Höft betyder ut. Ut betyder ”flyt ut”. Där ute låg en annan tunnelingång. ”Dope”. Disken på näst sista futtiga hindret var ett faktum. Gah! Ändå, när vi kom i mål kändes det som att ”WTF, vi hade grymt roligt inne på banan!” Ja, jag var besviken, jag är besviken, men det tar ändå inte bort glädjen över loppet. Nä, på’t igen!

SM ger mersmak! Det är det många som kan skriva under på. Utav mina vänner som kom och tittade var det flera som på studs bestämde sig för att ”det här vill jag också köra!” och ja, det är verkligen lika roligt som det ser ut att vara. 😀

Mot morgondagen med nya mål!