Vinsten som hamnade i skymundan

Ni vet den där stegräknartävlingen mitt jobb var med i och som jag jobbade som en dåre för att vinna. Jag vann. Jag har under sex veckor snittat över 24.000 steg PER dag! Förstår ni hur mycket det är, helt fruktansvärt galet mycket.

Har tagit alla tillfällen att gå, till och med fikaraster har jag gått i cirklar. Fanatisk? Ja. Tävlingsdjävul? Ja. Sunt? Inte någonstans. Men men, i fredags fick jag mitt pris. Den står på jobbet och glänser… en JÄTTEPOKAL!

Okej,  kan villigt erkänna att jag blev besviken. Jag vill inte ha någon pokal. Laget som vann fick middag och bowlingkväll.En pokal? Hmm… lustigt det där. Pokalen vi vann på Nowegian Open, den är jag glad och stolt över. Konstigt? Så det kan va.

Men, som mina underbara Facebookvänner så snällt påminde mig om: det handlar om att vinna! Äran! Visst, ni har helt rätt. Jag ville vinna. Jag vann. Hurrey!

(En pokal… hur fantasilöst var inte det?)

Världen är upp och ner
Världen är upp och ner

Publicerad av propiraya

Född i hundens tecken, uppvuxen i valplådan och lever ett hundliv - helt enkelt världens bästa liv!

Ett svar på “Vinsten som hamnade i skymundan

  1. Men du kan ju ta din pokal på middag 😀 Eller gosa med den i soffan, sova med den och ta med den på promenader! Nu är det väl du som är fantasilös tycker jag 😉

    Gilla

Lämna en kommentar