Djungelkatten är verkligen den bästa som finns att träna ihop med, alltid redo och alltid vid min sida. Hon är fullkomligt fantastisk. Shit vad jag älskar min djungelkatt.
Idag gjorde vi debut i terräng och … Jag var livrädd. Här är det inte ”viljan att vinna skall vara större än rädslan att förlora” som gällde utan ”viljan att vinna skall vara större än rädslan att köra ihjäl sig”. ”Skall det vara såhär?” tänkte jag mer än tio gånger när spåret återigen gick ”lodrätt” neråt med stora stenar och rötter överallt… För mig som nybörjare kändes det helt galet, men men, står det MTB-led så står det.
Jahupp, bara att börja träna. Simon föreslog att jag skall börja på Lidingö – något snällare terrängspår trodde han. Bara att kasta hjärtat och följa efter, som sagt. Tur att jag har bästa vännen med mig i spåret.
Glad midsommar på er.

Titta på katten. Hon är inte rädd. Hon vet att hon kan. Hon vet att du kan.
GillaGilla
Sant Åsa ❤
GillaGilla