En timmes omväg för att få gå i en nationalpark är väl ändå en självklarhet. Eller? Mycket fin var den också, nästan tropisk.
Amanda föreslog med glimten i ögat att vi skulle vada över ån, och rovdjuren och jag var inte sena att haka på – till Amandas förvåning. Sagt och gjort tog vi oss över, och fick en extra upplevelse som alla spångvandrare missade. Våga ta en annan väg och du blir belönad!
Nu sova!

Ni är ju helt tokigt underbara, mins bara när vi gick vilse i de stora norrlandsskogen med björnar omkring oss. Tur att vi inte visste det!!! Tre timmar längre än vi räknat med, men vi hittade hem ;))))
GillaGilla