Så skrev jag efter barmarks-SM 2011, och just den där brinnande känslan är verkligen underbar. Häromdagen skrev Veronica om privilegiet att ha en hobby som man brinner för, och både Malin, Linda och Jani förmedlar denna brinnande känsla helt fantastiskt geno sina inlägg här i julkalendern. För mig spelar det ingen roll vad en brinner för, så länge en brinner för något: sport, jobbet, familjen eller vad det nu är kan vara. Ett mål att sikta emot. Ett liv att vilja leva.
Stina skrev en riktigt rolig och tänkvärd sak på sin Insta häromdagen:
Tänk om man kl.04.00 på morgonen när klockan ringer kunde få vakna som en border collie någon gång och bara – åh hoppas att vi skyndar oss ut så att vi hinner gå en jättelång promenad idag bara för att det är så himla skoj.
Border collies är definitionen av att brinna för livet
Med elden kommer även uppoffringar, enligt andra. Kan däremot lova er att detta är inte uppoffringar för oss som brinner. ”Varför skall du upp och springa kl.8 på en söndag när du kan festa på lördagkvällen?”, ”Åker du 200 mil för att springa med en hund i 30 sekunder?” eller ”Du är galen som lägger ner så mycket pengar på en lek”. Svaret: Inga problem! Med nöje.
Snart är det OS och jag ser verkligen fram emot att följa dessa individer som brinner. Känner hur elden smittar av sig. Även när det inte är min idrott som visas smittas jag. Hoppas att även du känner hur du smittas av de som brinner omkring dig. Använd den energi som dessa utstrålar och tänd din egen låga!
Brinn, brinn, brinn!
