Väntan

Om det är något som jag har blivit bra på så är det att vänta. Tid som försvinner utan att användas.

Väntan för mig har alltid varit något positivt. Tid att läsa en bok. Att sova. Träna hundarna. Kommer alltid för tidigt, får alltid vänta. Jag är van.

Nu har en annan form av väntan infunnit sig i mitt liv. Den som får tiden att försvinna oanvänd. Tänk vad fort kroppen vänjer sig. Ser den försvinna framför ögonen på mig. Tiden. Gör ingenting. Känner inte ens stress. Bra tror jag. Mindfullness IRL. Eller vad vet jag egentligen.

Publicerad av propiraya

Född i hundens tecken, uppvuxen i valplådan och lever ett hundliv - helt enkelt världens bästa liv!

Lämna en kommentar