Har du en rädsla att misslyckas?

I veckans avsnitt av Mentala mästare möter vi Charlotte Karlsson.

Två delar av vårt prat som jag tar med mig extra var dels hennes mindset vid både hennes första och andra skada, som skiljde sig åt en hel del. Den första med ovissheten om hon ens skulle kunna gå normalt igen och den andra som ”bara” innebar att ta sig igenom vilan/rehaben med visshet. Dels hennes tankar om att misslyckas.

Mindset vid skada: just i detta nu är Bat skadad och jag kände verkligen första dagen hur luften gick ur mig. Ovissheten som ligger som en klump  magen. Jag behövde de där dagarna av oro och tårar för att sedan kunna tänka aktivt: vad kan jag göra just nu?

På instagram skrev en vän till mig om inspirationen hon såg hos sin hund som tog sig an all rehab med samma glädje som vilken träning som helst. DET är så beundransvärt hos våra hundar; den energi de ger sig i kast med de mest ”tråkiga” övningar. Charlottes tankar och Bats glädje tar jag med mig in i hans rehab. Först skall vi ”bara” ta reda på vad som är fel.

Andra ämnet, av flera, som vi berörde var rädslan att misslyckas. Vad är det värsta som kan hända när vi tar oss an en utmaning? Finns så mycket i detta ämne att jag knappt vet var jag skall börja.

Skapas en rädsla skapas en stelhet, blir vi stela är det svårt att prestera och kommunicera –  vår hund känner definitivt av denna känsla och får svårt att förstå vad som är fel. Skapas en rädsla skapas ett undvikande beteende, när vi undviker något blir vi heller inte bättre på det eller kanske ens kommer över rädslan. Här menar jag inte att vi skall använda oss av flooding (dvs inte att ge sig ut och köra platsliggning med okända hundar) men att vi faktiskt behöver möta rädslan på ett sådant sätt att vi kan känna att det är OK. Vi kan. Successivt bygga upp oss.

Tyckte om meningen Charlotte sa om att istället för att fokusera på vad som kan gå fel, fokusera på känslan när vi lyckas.

Att misslyckas är inte hela världen heller. Lära sig att det är OK. Det går att komma igen. Att om jag tränar på det som är svårt så blir jag bättre på det. Så, med denna korta utläggning skulle jag vilja avsluta med att utmana dig att ta dig an något du undviker med rädsla för att misslyckas till helgen. Här vill jag betona att lyckandet bland annat ligger i just att ta sig AN. Bara att planera – göra – möta – är en vinst i sig.

Vad kommer du att MÖTA för att mota bort rädslan?

För oss betyder det mycket om du lyssnar på Mentala mästare, kommer med tankar och gärna också prenumererar på podden för att inte missa nästa avsnitt – där vi i nästa vecka kommer att möta en legend när det gäller idrottsprofiler i Sverige!

Känner du att du behöver fler tips när det gäller motivation under en rehabperiod? Kika in på detta inlägget av Stina Sandin på Svensk idrottspsykologi som jag fann oerhört värdefullt att ta del av:

Att vara skadad har såklart varit påfrestande fysiskt, men den största kampen för mig har varit det mentala” – Pauline Hammarlund, Kopparbergs/Göteborg FC
…………………………………………………………………………..
Jag är just nu inne på sjunde månaden av rehab efter dubbla knäoperationer. Några av mina utmaningar har varit:
📌 Att hantera bakslag och motgångar i rehaben.
📌 Acceptera att jag inte kan vara med laget ute på plan och göra det jag älskar.
📌 Att ha tålamod och att tro på att rehaben jag gör kommer ge resultat i långa loppet.
📌 Att fortsätta med rehab trots att det är enformigt och man vill till nästa steg.

Pallos tips 👇🏼
Jag tror det gäller att hitta sina egna knep för att underlätta rehaben mentalt.
För mig det varit bra med delmål eftersom jag som tävlingsmänniska gillar att få utmaningar.
När slutmålet känts avlägset har jag då kunnat fokusera på vad mitt närmsta mål är och därmed då fått känna att jag hela tiden gör framsteg och är på rätt väg.
Jag försöker också att få variation genom att hitta rolig alternativ träning för att få nya utmaningar och mer energi.

Bästa tipset som jag har är nog ändå att samla energi från annat i vardagen som du uppskattar. Gör det som du kanske tidigare inte haft tid och möjlighet till! Rehabtiden behöver inte vara en enda lång nedräkning!