Författararkiv:propiraya

Sommarens lektyr och sommarens stora fråga. Idag sitter jag med två cementklumpar till vader. Kan knappt gå. Väldigt tacksam för rovdjuren och fåren imorse – gjorde kroppen gott att reka loss sig. Kan informera att gräset var frostbitet och dimma låg som en slöja över ängarna i morse. Vackert. Åter till frågan och cementklumparna –Fortsätt läsa ”Var får din stress utlopp?”

Rovdjuren var nöjda efter 4km promenad och 20 min Vallning, så idag testade jag med gott samvete att springa till jobbet. Prick 5km fick jag ihop. Känslan: jag är fjäderlätt!

Varit på klippklätterkurs idag. Fyra timmars klättring… jag är trött i armarna! Inomhus är jag ok – min armstyrka täcker för min bristande teknik. Utomhus kunde jag inte bluffa, det minsta. Fick tänka och trixa i massor – väldigt roligt och utmanade. Avslutade med att repellera ner för berget, men jag skuttade det av fleraFortsätt läsa ”Klättring med reservatsbonus”

I torsdags fyllde min älskade far 80-år. Det firade vi med en 2-timmars lång ridtur runt Djurgården, med avslutande champagnelunch. Det var verkligen absolut grymt fantastiskt! Är så imponerad av min pappa som bara hakar på. Han är van ryttare, men det var ett par år sedan han red sist. Ändå satt takterna där deFortsätt läsa ”Hurra för far!”

Medaljens baksida Många tankar virvlade i mitt huvud efter att ha sett denna dokumentär. Många känslor. Känner igen ord som jag själv skulle kunna ha sagt. För det är ju ”gött” med träningsvärk – ni vet sådär förlamande skönt. Eller som det stod på min dörr när jag bodde i Borås ”När du vilar tränarFortsätt läsa ”Tips på dokumentär”