Författararkiv:propiraya

Graffitifotosession

Bland det roligaste jag vet är när Simon kläcker en fotoidé. Denna gång hade han hittat en målad vägg i Lilla Skuggan, perfekt för ändamålet. Eller tja, efter att vi röjt undan alla brännässlor så att det gick att sitta framför väggen blev det perfekt. Älskade orden på vägen bakom T-rexen: Can’t be stopped! ÄlskarFortsätt läsa ”Graffitifotosession”

Någon som vill bli min personliga assistent?

Sitter och kikar på bilder som Pia M har tagit från Skånedagarna samtidigt som jag äter pannkakor och dricker Sommarblandning, jag njuter av mina sista semestertimmar. Men… jag har mycket att fixa närmaste veckan! Skaffa körkort! Fixa pass … just nu är jag fullkomligt identitetslös. Tur att jag har bloggen. Visum (ja… först när jagFortsätt läsa ”Någon som vill bli min personliga assistent?”

I väntan på löprundan

Sitter på Ryds sportfält i Linkan och väntar på Hedvig och hennes pojkar för en löptur. Igår hade jag roligaste träningskartan på gång. De har nämligen tappat vattnet ur Storsjön i Viskafors, vilket innebär att du kan springa ut till de tidigare öarna. Fick till en femkilometersrunda som enligt träningsappens karta skulle se ganska kulFortsätt läsa ”I väntan på löprundan”

Rovdjuren i klätterhallen

Mötte upp mina universitetsvänner från rangerprogrammet, Jossan och Malin, för klättring på Klätterverket i Gbg. Döm om min glädje när det visade sig att rovdjuren fick haka på in. Hur mysigt som helst. Mycket kel blev det också, eftersom Tigra ockuperade utgången och krävde minst en kram/puss/hångel av alla som skulle in. Det är minFortsätt läsa ”Rovdjuren i klätterhallen”

Krossad ruta, Tigervinst och vänskap

Precis avslutat vår Skåneresa med ett vallpass. Går här i solen och skriver. Det har varit sex helt fantastiska dagar! Ja, om vi bortser ifrån att vi fick inbrott i bilen – inslagen ruta… Men men, med Madde bakom rodret sa det swoosh, så var rutan bytt. Hann knappt blinka. Stort tack till både Patric,Fortsätt läsa ”Krossad ruta, Tigervinst och vänskap”

Söderåsens nationalpark och framme i Skåneland

En timmes omväg för att få gå i en nationalpark är väl ändå en självklarhet. Eller? Mycket fin var den också, nästan tropisk. Amanda föreslog med glimten i ögat att vi skulle vada över ån, och rovdjuren och jag var inte sena att haka på – till Amandas förvåning. Sagt och gjort tog vi ossFortsätt läsa ”Söderåsens nationalpark och framme i Skåneland”