Författararkiv:propiraya

Live från SM

Imorgon bär det av mot Borlänge, sista natten i egen säng. Sedan blir det hotellyx ihop med Linda och Daniel. Skall bli riktigt roligt! För er som inte kan åka till Borlänge för att titta så går det att följa tävlingarna live via denna länk: http://www.livestream.com/mobile_promo.html Var riktigt grym kvalité (på både film och ekipage)Fortsätt läsa ”Live från SM”

Nu pyr det minsann

Började dagen med att vakna en timme innan klockan ringde – bonustid! Hann med veckans benstyrka uppe på hindertimmen och förväntar mig träningsvärk imorgon. Sedan tog jag cykeln till jobbet och cashade in drygt en mil. *tummen upp* Nu är det färdigjobbat för dagen (ärligt har jag även tagit en powernap på 30 min –Fortsätt läsa ”Nu pyr det minsann”

Hur sjutton skall jag få ihop det?

Den 4 augusti smäller det. Då skall Emelie och jag kasta oss över en karta, ta våra mountainbikes och påbörja ett sex timmar långt äventyr. Förutom cykling kommer äventyret att innehålla löpning på fjällen, orientering för att hitta kontrollerna, klättring för att nå dem och säkert en hel del annat också… Det innebär nu 7Fortsätt läsa ”Hur sjutton skall jag få ihop det?”

Morgonmulen

Finns det något sötare än en yrvaken morgonmule – oavsett djurart? Tänker tillbaka på varje tidig stallmorgon med yrvakna hästar. Mysigt. Varit och kört veckans sista (…) agilitypass innan SM. Boostade självförtroendet körde järnet och hade roligt på banan. Särskilt roligt hade Charlie som malligt spexade omkring, härlig uppsyn! Det skall verkligen bli sjukt roligtFortsätt läsa ”Morgonmulen”

Melankolisk intervallmorgon

Melankoli. Ja, bara två veckor kvar så tystnar morgonfåglarnas sång. Jag älskar att komma in på skogsstigen och mötas av näktergalens pumpande. Eller när de olika sångarna i vassen vid sjön kör sitt race. Snart är det slut med det. Den beslöjade vattenspegeln gjorde knappast känslan av att snart är det slut mindre. Oavsett denFortsätt läsa ”Melankolisk intervallmorgon”

Hur svårt kan det vara?

Delningsutmaning ikväll igen. Jobbade mig blå, varken Ozz eller fåren var i närheten av hur mycket jag fick jobba, för att få fåren i rätt position för att till slut – efter tusen försök – få till en delning. Eva hade varit stolt över mitt jobbande, I’m just telling! Grymt, enormt, väldigt stolt över Ozz,Fortsätt läsa ”Hur svårt kan det vara?”