Dagarna går verkligen galet fort! Mycket som händer och dagarna är fyllda av aktiviteter.

I måndags hade vi vår tredje temakväll på Vinnas Hundcenter. Det blev verkligen en lyckad kväll. Ja, förutom att Emelie hade bakat godaste kärleksmumsen ever, KOKADE rummet av input – vilka kursare! Den praktiska övningen hade verkligen ”nailat” kvällens tema med nervositet och prestationsångest. Nästa gång är det fokus på FOKUS & Närvaro – bara att kika in om du är sugen på att delta!

Fått hem Bats täcke av ekologisk ull som han ju är fotomodell för hos Out-n-out  ❤  Jag ÄLSKAR ULL och har massor av merinoullkläder till mig själv. Perfekt att slänga på hundarna efter ett träningspass och ännu bättre blir det så snart snön kommit. Längtar efter snön… alltså, jag avgudar hösten. Det ÄR min favoritårstid. Samtidigt, snö är jäkligt läckert det också. Plus att hundarna inte badar i ALLA lerpölar – istället är de rena när de kommer in.

Just ja. Har fått en hang-up på frukostar/mellanmål och har mer eller mindre bombaderat instagram  med inlägg på mina skapelser. Senast i dag hade jag tinat blåbär och blandat med turkisk youghurt (skall testa soyghurt nästa gång), vaniljpulver (riktigt), kokosflarn, granola, tranbär, chasewnötter och banan… alltså. Hur gott som helst!!! Just test it.

På torsdag drar vi söderöver mot Skåne-land. Först föreläsning i Tävlingspsykologi i Ystad en sväng till Madde i Sjöbo ❤ (…äntligen!) och därefter helhelg med FitDog Agilityteam Sweden. Rovdjuren de större följer med medan Piraya får åka på kollo hos mormor.

Vi har definitivt inte ett tråkigt liv. TACKSAMMA!!

Är inte världbäst på att blogga om min graviditet, men… det är för att jag inte tänker så mycket på den. Jo… när hundarna på kurs river och jag får böja mig ner för att lägga upp bommen. DÅ tänker jag på det. Annars är livet ganska normalt.

Orkar med mycket, men inte lika mycket som förr. Tränar varje dag, men inte lika hårt som förr. Ja, allt är som vanligt, men ändå inte som förr. Gått upp 11 kg, vilket jag skrattar åt när jag gör mina squats: extra tyngd = extra träning. Jädrar vilken styrka jag får!

De större rovdjuren tycker att promenaderna är något långsammare än vanligt, men 15-åriga Piraya tycker att farten är PERFEKT! Cyklar MASSOR, i stort sett dagligen, och det älskar givetvis Bat och Ozz. Blir en del backar och HJÄLP vad jobbigt det är när magen är i vägen. Måste verkligen höja styret!

Idag tog jag mig ut och filmade nya övningar för Out-n-out-endurance Novemberspecial som startar 7 nov – bortse ifrån att det står 5 sept. Solen sken och det var bara sådär perfekt för uteträning ihop med rovdjuren. DÅ är livet episkt!

Njuter, är tacksam och LYCKLIG för varje dag jag får vara frisk!

Ännu en lyckad helg i Trondheim är till ända – och nu ligger jag trött hemma i soffan och funderar.

Drillat ekipage från soluppgång till solnedgång – bokstavligen. Första banvandringen  skedde i lite halvt dunkel och sista tidtagningarna (har jag sagt att jag älskar stoppur!?) av alternativ i banan skedde när solen gått ner bakom bergen.

Helt fantastisk helg, precis som förra gången! Att jag dessutom blev bortskämd på kvällarna med god mat och gladlynt sällskap gjorde inte saken sämre. Tack!

Vad gör en agilityhelg lyckad egentligen? Vill härmed ge tips till alla er som skall iväg på kurs i vinter (däribland FitDog Agilityteam Sweden samt Lindas och min Maximerad agilty 19-20 nov; info längre ner)

• Pepp mellan deltagarna: heja på och stötta varandra. Visa att ni bryr er om varandra!
• Engagera dig i de andras träning: hör ihop med det ovan, men kan tas till ytterligare en nivå där deltagarna OCKSÅ diskuterar lösningar i träningen. Våga tänka själv även när du har en instruktör som visar vägen – tänk vilken kurs det kan bli när allas kunskaps lyfts.
• Bibehåll fokus här och nu – utnyttja tiden och ta in allt som sägs.
• God fika –> skratt: bara att konstatera att med mätt mage är det lätt att bli nöjd. Se till att ha med dig ordentligt med fika, oavsett om det bjuds eller ej.

Vilket är ditt bästa tips för en lyckad kurshelg?

Mötte upp två vänner igår på simarenan för att introducera dem till crawlet. Jag är självlärd simmare, så det fick bli en grundintro, med betoning på grund, och sedan rekommenderade jag crawlskola. Det som är så fantastiskt roligt är att folk VILL lära sig nytt och det är för mig bland det bästa som finns – våga ta sig an det okända. De såg en chans i att få testa crawl genom att fråga mig – skapade en möjlighet och chansen gick hem!

Igår var en sådan där dag då jag kände en sådan enorm tacksamhet för att jag har möjlighet att leva det livet som vi gör.

Just nu har jag en del att planera och vad passar inte bättre då än att ta sig till utekontoret vid Fjällsjön på Rya Åsar. Frisk luft till hjärnan, vaniljbullar & te till magen och tre rovdjur som nosar runt och undersöker världen. Livet!

Sådana här dagar är jag så oändligt tacksam för att jag tog chansen! Chansen att flytta till Borås. Chansen som innebar att jag i nästan ett halvår stod utan boende (fortfarande oändligt tacksam för mina vänner som öppnande upp sina soffor/sängar för mig!) för att hitta det perfekta boendet ❤  Chansen att lita på att jag kan leva på det jag älskar att göra.  Just NU är fantastiskt.

Just nu blåser det också förändringarnas vindar – som kommer lagom till årsskiftet. Vad kan jag skapa av de möjligheter livet kommer att ge oss då? För jag väljer att se mina chanser, skapa mina möjligheter och tänka lösning. Jag bestämmer hur jag vill tänka och agera – ingen annan.

Vad vill jag egentligen säga med detta inlägg? Att du borde gå och göra/testa det där du alltid kikat på. Våga fråga en vän om hjälp.  Ja, vad kan det vara som du alltid velat göra? Stort eller litet spelar ingen som helst roll! ATT du skapar möjligheten ÄR det viktiga 😀

Lycka till!

Oj vilken kväll vi har haft! Mötte upp mitt canicrossgäng vid 18 för att först fokusera på löpteknik utan hund. Vi jobbade en och en och jag gav tips om hur de kunde utveckla sin löpning för att orka mer och hålla bättre. Min tanke är att inte tänka så mycket, utan med mindre övningar under sina pass sakta utveckla en bättre löpteknik.

Därefter fick de hämta sina hundar för kvällen 600 m intervaller. Vi lade oss på led och körde rullande startordning. Förra veckan körde vi tusingar och det var jobbigt, men detta med 600:ingar var definitivt tufft! Många tror att man behöver springa så långt för att få effekt… I just say intervaller.

Alla jobbade så sjukt bra! Galet imponerade över den prestation både förare och hundar gjorde – alltså WOW! Nr jag ser hela ekipaget kämpa som de gjorde, med maximalt uttag, blir jag så… stolt? Glad? Imponerad? Känslan är svår att beskriva, men delad glädje är dubbel glädje. Att ta ut sig tillsammans med sin  bästa vän är det bästa som finns!

Vi hade även ett bra samtal efteråt – hur lätt det är att jämföra sig med varandra, när vi egentligen skall jämföra oss med oss själva. Den resan VI gör och har gjort. Vi kan inte jämföra oss med ngn som springer mil i veckan om vi själva springer för femte gången. Så lätt att skriva/säga, men svårare när en står där och VILL såååå mycket! Stanna upp, som jag skrev igår, reflektera: var är jag nu – vart kom jag ifrån? Ge dig själv en klapp på axeln – höj näven och säg:

FY FAN VAD JAG ÄR BRA!!!

Tack hela gänget, ni gjorde min kväll! Och Jessica, du gjorde Ozz kväll ❤ Hon är sååå nöjd nu – och alldeles alldeles LYCKLIG!

I helgen flög jag till Trondheim och hade tre lyckade agilitydagar i strålande sol! Mornarna var frostiga och riktigt kalla, men med en rejäl overall var det inga problem! Givetvis hade jag på mig en av de norgemössor vi erövrade på Norwegian open 2011. Perfekt!

På fredagen hade vi valpagility för helt fantastiska Baera-valpar. Gick igenom ett par grunder som jag tycker är bra att grunda med, så roligt att se hur unghundarna tog sig an utmaningarna. På lördagen och söndagen var det sedan full rulle med banträning från arla morgon till sen kväll – vi utnyttjade verkligen solen till MAX! Hoppas på lika fint väder nästa helg, då jag flyger dit igen. Lyckligt lottad!

Flyga med mage går utmärkt, att instruera med mage går det också … enda är väl när hundarna river och bommen skall upp. Just med overall blir jag verkligen mer lik en minion än något annat!

***

Hittade ett bra citat häromdagen:

Sometimes in life, we become so focused on the finish line that we faile to find joy in the journey.

Efter att ha pratat med flera om hur resultatet är det enda som räknas, så kände jag att vi behöver ta upp detta. Varför har vi hund? Är det enbart för att ta titlar och segrar? Tar vi oss tid att stanna upp och faktiskt njuta av resan vi GÖR och har gjort. Jag är mycket för att ha fokus framåt, men för den delen behöver vi också njuta av resan – för det är ju den som tar betydligt mer tid av livet än själva målet.

Tävlandet är bara ett par procent av all vår tid, träningen lite mer. Störst del av vår tid med hundarna sker i vardagen – varje gång vi ger vår bästa vän en kram, får njuta av morgondaggen i spindelväven under morgonpromenaden eller glädjen i deras ögon när vi kommer hem. DET är ju faktiskt en del av resan, och så lätt att glömma bort i tävlinsghetsen. När det känns som att ALLA andra vinner och vinner och ni inget kan, ta då ett steg tillbaka: var kom vi ifrån? Var är vi idag? Vad kan jag göra idag för att slappna av och bara NJUTA av att ha min hund? Vad betyder mest … egentligen?

Bibehåll fokuset på målet – du VILL bli ditt bästa jag. Ha samtidigt en fot i nuet och njut, NJUT av att du har din bästa vän vid din sida!!

Skrivit om den tävlingsabstinens jag själv känner just nu, när ALLA andra tävlar. Men… den känslan är bara en liten liten liten del av nuet. För just NU njuter jag framförallt av att känna sparkar inombords, krama om min älskade kille och kunna röra på mig relativt obehindrat för att ge rovdjuren den kvalitet i livet jag vill att de skall ha. Som jag skrev:

Till dess skall jag njuta av att vara här och nu, förbereda ankomsten för vår människovalp och verkligen ta hand om kroppen så att jag kan vara den bästa tänkbara mamman – där liten får följa med på långa skogsäventyr med oss och rovdjuren.

Ha det super!! ❤

Igårkväll höll Emelie och jag vår första gemensamma temakväll i Tävlingspsykologi på vinna Hundcenter.

En succcé!

Tanken med kvällarna är specifika ämnen inom just prestationspsykologi där vi förenar teori och praktik. Grupperna delas i två och drillas sedan både med och utan hund. Igår var tema: Målsättning & mental uthållighet.

Träningsplanering och målsättningstänk, hur jobbar vi med mål egentligen? Vad vill vi fokusera på: resultat eller prestation? Hur gör vi mental träning konkret – det är ju så flummigt! Eller… När vi lägger upp träningen, vad är viktigt att tänka på då? Hur skapar vi en kvalitativ träning? ALLA, både förare och hundar, var TRÖTTA när de åkte hemåt! Både i benen OCH i hjärnan.

Nästa kväll är 17 oktober och då snackar vi Tagga rätt för förare och hund, följt av kvällen 31 oktober med fokus på Nervositet & prestationsångest. Sista datumet i serien för denna säsong är 28 nov och handlar om Fokus & närvaro. Alla ämnen viktiga ur olika perspektiv. Finns ett par ströplatser kvar, bara att kika in på länken och läsa mer, välja kväll och maila emelie@vinnahundcenter.se.

Imorgon åker vi till New York. Fem dagars semester känns helt rätt inför en fullspäckad höst! Wohoo!

Men visst ja! Snart är det ju ny månad med Fysträning med hund!

Nästa fyraveckorsperiod startar 10 oktober – ngt försenad pga NY-resan. Vill du träna ihop med din hund när ni ändå är ute så är det kursen för er. Kika på Intsgram hashtaggen #outnoutendurance och bli inspirerad!

Kan tillägga att de där passen är min dagliga dos motion nu när magen växer 😀

En inspirationskälla på nätet i flera år har varit Lanttolife. Igår lade hon ut en fundering kring 2017 på Instagram. Hon reflekterade kring lopp och andra utmaningar och bollade över frågan till oss som läste: Vad är du sugen på – vad får dig att vakna och tänka JAAA!!! Jag log när jag läste. EM, hon som vet vad hon gör minst ett år i förväg, hon som har en strukturerad plan för varje helg: var sig det är tävling, kurs eller annan upplevelse. Hon VET vad hon gör NÄR. 2017 för mig är en skimrande lila enhörning som står och stampar och väntar på att vi skall hoppa upp… jag vet absolut INGENTING om 2017 – ingenting och EXAKT vad vi kommer att göra ❤

Årets nyhet för vissa… för oss också ❤ Har redan skrivit om överraskningen på min Runners-blogg, men eftersom det är så få som läser den räknas det knappast. Känner att jag vill droppa nyheten även här, där flera som jag känner läser… tror jag? Droppa det på Facebook eller Insta vill jag inte, inte än. En annan dag – håll med om att jag är bra på att ta bilder 😉 Är redan i vecka 26 – mer än halvtid. Vad är tid? Luft som susar förbi när vi forcerar livet 😀 Tittar mig i spegeln och funderar: när exploderade jag?

Hur mår vi? Bra!! 😀 Trötthet från hell de första tre månaderna – helt obeskrivligt. Nu pigg och glad! LYCKLIG! Har ett sprattlande rovdjur i magen, en människovalp. Häftig känsla. Omtumlande och spännande.

Ja, så då förstår ni… jag vet ingenting och allting. Detta året – 2016 – rök ALLA stora swimrun-tävlingar – de gick när jag var som tröttast och FE-nivån var i botten, och sedan vart jag tjock… Vår agilitysatsning sjönk med tröttheten, och sedan började min jobbsommar. Barmarksdraget hade jag fixat nu, säger hon kaxigt, men eftersom jag fick ett jobb i Trondheim jag verkligen inte ville tacka nej till samma helg som SM och jag inte är riktigt i form eller vet vilken form jag är i (mer än konstant rund) dag för dag, valde jag att stryka denna säsong. Fokusera på jobb och hälsa – för det som väntar oss i januari är vårt livs prestation – och jag vill vara fullt redo både fysiskt och psykiskt!

Ja… för jag är expert på hundar. Kan allt om valpar. Men barn… tänker på vad min pappa alltid sagt: ”ingen skillnad att fostra en schäfervalp eller ett barn.” Tänker att vi får behålla tapeterna och listerna… och kanske ha något färre sönderbitna skor. Vad tror ni? 😀

 

Välkommen till rovdjursflocken – vem du än är så lovar vi massor av gos och kärlek i överflöd, det är det vi är bäst på ❤

 

 

Jag älskar hösten! Nu är den snart här. Skall jag vara ärlig tycker jag om alla årstider, men just hösten ligger mig ändå varmast om hjärtat.

Mycket beror säkert på att höst för mig är mer nystart än nyår. Hur kommer det sig? Jag tyckte skolstarten var en av årets höjdpunkter. Förkovra sig i nya ämnen, köpa nya böcker och träffa gamla&nya vänner. Mycket spännande som erbjöds när augusti kom.

För många kanske hösten är slutet av sommarens tävlingssäsong, tex SM i bruks har gått av stapeln i Borås, och nu är det ”bara” VM kvar innan de flesta agilityhundar tar vintervila … men sedan, sedan kommer uppstarten igen! och det är precis DET jag gillar med hösten också.

Oavsett vilken gren jag tävlat i har jag använt mig av olika avstampsperioder, och just nu har jag en sådan period: hur vill jag att hösten/vintern skall se ut? Kollar av läget, hur har första delen av året sett ut? Vad behöver vi göra i höst för att knyta ihop säcken på ett bra sätt när nyår närmar sig? Vad har vi gjort bra? Vad har jag lärt mig? Vill jag lägga till/ta bort något? Jag vill ha en levande målsättning där jag är en aktiv aktör.

Hur ser du på hösten?

Nästa vecka börjar jag jobba igen efter TRE veckors semester. Lyxig ledighet som egen företagare. Ni som haft kontakt med mig vet att ledighet är en definitionsfråga, men jag har haft noll och zero bokningar = egentid de lux!

Mitt jobb är min fritid är mitt jobb, och jag gör ett rejält avstamp redan på måndag när vi drar ner till Lund för att köra tävlingspsykologiföreläsning på Lunds BK. Därefter är det uppstart för Tävlingspsykogi ONLINE på Out-n-out följt av debut för min MOD-föreläsning på Elfsborgs BK. SOM JAG LÄNGTAT! Alltid spännande att hålla en ny föreläsning, särskilt som jag jobbar ur ett nytt perspektiv och använder nya verktyg. Jag vill utvecklas!

På fredag kommer mitt hjärtebarn Run with your dog gå av stapeln för fjärde gången! Om det är något jag är stolt över att ha skapat så är det just RWYD. Startfältet är gediget och det är raser från minsta chiahuahuan till blixtsnabba scandinavian hounds – en hundfest utlovas. Välkomna!

Vad ser du mest fram emot nästa vecka?

 

Semestertider och vi njuter. Började med att vara sjuk nästan en vecka, men nu är vi alla pigga igen – och det med besked!

Inser hur mycket jag tycker om rutiner. Jobbar med att vara spontan, men… jag tycker om rutin och struktur … och RÖRELSE. Dessa senaste dagar har varit helt perfekta semesterdagar i mina ögon. Många tycker nog att det är full rulle, och ja… det är det nog. Rörelseglädje utomhus!

Vi simmar och cyklar, picknick och mys. Dagarna har börjat regntungt och slutat i solsken – HURRA!

Rovdjuren har jobbat superfint i spåret och själv känner jag mig som en fisk igen. Underbart att kunna njuta av denna livsglädje och pigghet kroppen bjuder på. Endorfinhög efter kvällens MTB-pass. Långa tungor, pit-stop i dypölar och gemenskap – det är något speciellt att jaga genom skogarna tillsammans ❤

Hittade en liten snigel på vägen i morse. Piraya var snabbt framme och nosade så den kröp in i huset. Satte mig och väntade tills den kikade ut och kunde få min bild till dagens citat.

Those who move forward with a happy spirit will find that things always work out.

Vilken attityd väljer du?