Lämmelsafari i Jämtland

Kan bara säga en enda sak. Fantastiskt! Resan har verkligen varit något alldeles, alldeles extra. Över alla våra förväntningar. Denna bild säger allt.

Storulvån – Sylarna (16 km)

Redan på vägen upp mot Storulvåns fjällstation mötte vi vår första, men definitvt inte sista, ren.
Landade vid Storulvån med vardera 17 kg i ryggsäckarna. Kan lova er att det var ett ”uff” som slapp ut när säcken slängdes upp på ryggen.


Eftersom vi kom fram tidigare än planerat valde vi att börja vandringen redan dag ett. Första 3km från Storulvån funderade vi på vad vi gett oss in på. Stigen steg hyfsat brant och var grymt stenig; ”ska det vara såhär i 16 km?”. Icke, direkt efter en hängbro försvann stenigheten och det blev betydligt mer lättvandrat. Skönt för oss newbees. 🙂 Där vid hängbron sov vi vår första natt till ljudet av regn mot tältduken, mysigt som sjutton.

Vi är redo och vi är förväntansfulla!
Första riktiga vandringsdagen bjöd på vandrarvänligt väder; lätt duggregn i början för att sedan bara bli klarare och klarare. Leden var verkligen ordentligt markerad och upptrampad, fyrfiligt som någon skrev, så det var lätt att hitta. Oavsett fyrfiligheten var det fantastiska vyer.
Nedanför Sylarna, närmare bestämt 3 km nedanför, fanns en urmysig jokk där vi och hundarna svalkade oss inför stigningen uppåt mot fjällstationen. Vi såg den och tänkte, ja, det är väl en 20 minuter bort…
Korp. Såg även flera fjällvråkar, men fick ingen på bild.
…men tji fick vi. Vet inte om det tog en eller två timmar – överlag så valde vi att njuta så mycket som möjligt av omgivningarna istället för att stressa på – men de där 3 km var inte något vi gjorde på 20 min. Väl uppe vid Sylarnas fjällstation tog vi kompispaketet (två öl och två påsar chips), satte oss på baksidan i solskenet tillsammans med hundarna och bara njöt av livet!
Hela truppen samlad. När får vi egentligen krubb? Vet du hur mycket fjällen suger?
Vi satte upp tältet en bit från fjällstationen precis intill en Jokk, sådär så att den rann på två sidor om tältet. Vattnet kluckade och det var… bara fantastiskt (har jag skrivit det förr?). Hundarna slukade snabbt sin mat och ja, det gjorde definitivt vi också. Tortellini och korv har aldrig smakat så gott förr.
Lotta lovade att lämmlarna skulle vara som popcorn och hon hade helt rätt! Var vi än steg eller såg poppade det upp en liten kamikaze-lämmel. Piraya var totaltokig i dem medan de andra tre tog dem med ro ”kolla, de piper och springer – vad gulliga bollar <3” Piraya var mer, som vanligt: ”mat, mat, maten springer omkring – hurra jag har kommit till himlen!!!” Sötare små hårbollar är svåra att hitta! Just denna bodde precis utanför vårt tält, men ja, den flyttade/flydde lite högre upp när den insåg att vi tänkt stanna över natten.

Sylarna – Blåhammaren (19 km, oj det blev visst lite mer…)

Dagen därpå var planen att gå mot Blåhammaren. Vi kikade på kartan och för att göra vår tur lite mer unik valde vi att ”gena” ett par kilometer istället för att följa leden. Rakt ut på fjället. Rakt mot regnbågens slut. Precis så som vi alltid gör när vi är ute på äventyr – varför följa strömmen?
När man går off-track (är det bara jag som använder det ordet?) får man vara beredd på det mesta; t ex strömmande vatten som man måste ta sig över, om man inte vill in i Norge förstås. Observera de uppvikta byxorna, det var strålande solsken!
Efter att ha vadat över struntade vi i skorna ett tag. Det var skönt att klafsa omkring i myrarna, mossan och gräset – fötterna fick andas och vi slapp ta på och av skorna. Även om det blev en grym omväg, och det stundtals var jobbig terräng, tycker vi absolut att denna del var den bästa på hela vandringen. Vi mötte inte en kotte på flera timmar och fick se mycket mer av naturen och djurlivet än vad vi fått se upp på leden.
Vanlig groda…?
Vilka är vi?
Rätt svar: fjällripa! Det lät om att dom satt en groda i halsen. Vi fick även se dalripa längre upp i dalen. Såg dem tack vare Ozz. Vi funderade på varför hon stirrade så intensivt på stenarna. Plötsligt rörde sig en sten och en annan flög i väg…
Hjortron överallt (sorry mamma, men jag tycker inte om dem… inte Simon heller…)
Pointer? Ozz pekar på en lämmel.
Ett par kilometer från Blåhammarens fjällstation tog vi en sista paus efter många timmar till fots. Här var vi helt slut och hade totalt gett upp idén om att hinna till trerättersmiddagen, men fram hade vi bestämt att komma och vi gick sista biten på ren vilja. Väl framme åt vi Real turmat, som är bland det godaste jag ätit i torrmatsväg. Sedan smakade det såklart extra gott en kväll som denna.

Vilodag

Vi vilade nästkommande dag uppe på Blåhammaren och bara var. Spelade kort, kikade på utsikten och åt den berömda trerättersmenyn som var precis lika god som utlovat. Vi åt och åt och åt och åt och… åt… Perfekt vilodag!
Medan vi åt bildade hundarna en hög i hallen. Många av dem vi mötte, både på leden och på stationen, var imponerade av att de kom så bra överens och såklart över att de små gått så långt: ”klarar verkligen de små det, eller har ni burit dem hela vägen?”. Kan lova att pappisarna är betydligt tuffare än vad de ser ut och har kanonkondis. De njöt lika mycket som vi. Våra älskade hundar är det bästa som finns <3. Finns inget bättre än att krypa ner i sovsäcken och sedan öppna upp för att de små skall krypa ner – vem behöver värmedynor? Sedan kom snart Ozz till mig och Charlie till Simon, de vill ligga nära de också. Sedan ligger vi där allihop intill varandra och snusar.

Blåhammaren – Storulvån (12 km)

Efter de två första turerna kändes denna bit som rena söndagsutflykten. Mörka moln låg i fjärran – det hade stormat hårt hela natten och vi var glada att vi köpte nytt tält som tålde stormen, nu blev det bara mysigt att lyssna när regnet slog tillsammans med vinden mot tältduken, men på oss sken solen under hela vägen hem. Med lättare packning och nästan beredd led utan stigningar blev det ett skönt avslut på vår fantastiska fjällvandring.
Summa summarum: åk! Åk iväg innan det är för sent. Säg inte ”en dag skall jag fjällvandra”, ta hunden/hundarna och åk nästa augusti (vi var helt myggfria). Ni kommer inte att ångra er. Det är en av de bästa resor vi har gjort. Bästa? ja, till och med det. Göra om det? Oh ja! Sedan är frågan bara var. Några förslag från er?

Jämtlandstriangeln 2011

Iii!!! I morgon åker vi! 😀 Jämtlandstriangeln är vårt mål. Fem dagar i fält. Fem dagar att njuta av naturen!

Ryggsäcken packad. Ozz snygga klövjeväskad inprovad. Tältet nyköpt. Allt packat i påsar – ser ut att bli regn… Hela familjen supertaggar! Piraya så mycket att hon ligger på ryggsäcken. 😉

Det blir vår första fjällvandring ever. Du som brukar gå, vad är ditt bästa tips?

Finns inga bortskämda hundar

Piraya jobbar hårt idag och vill dela med sig av ett citat som vi hittat. Märk att detta är en vetenskaplig studie. Att författaren hoppades på att hitta ett samband mellan bortskämda hundar och problembeteenden.

Piraya säger bara ”I rest my case!”

”The results showed that dogs whose owners interacted with them in an anthropomorphic manner, ‘spoiled’ them in certain ways, or did not provide obedience training were no more likely to engage in behaviors considered a problem by the owner lhan were dogs not viewed anthropomorphically, ‘spoiled’ by their owner, or given obedience training”. (Voith et al., 1992)

Så det så!

Fram för pappisars rätt att ligga på skrivbordet! 😉 😉 😉

Morgontortyr

20110818-093038.jpg

Sofia har någon id’e om att intervaller i lång backe is the shit. Det har hennes PT sagt. Funderar starkt på om de är vid sina sinnens fulla bruk. Jag gick iaf på det och efter två vändor gick jag på darriga ben ifrån backen.

Fast, jag vet inte vad som var värst. Den jobbiga backen eller det faktum att alla mina hundar sprang om mig och såg ut att tycka att backen var en baggis. Fuskhundar!

Just nu

Just i detta nu sitter jag och skriver på min litteraturuppsats och känner att jag behöver en paus – skriva blogg istället.

Det var precis såhär jag föreställde mig det att det skulle vara att doktorera: hundarna ligger runt mig medan jag skriver. Har en kopp te vid min sida. Vi har det helt enkelt väldigt mysigt.

Tycker verkligen om att skriva, läsa och göra research. Kanske borde bli författare istället? Frågan är väl mest vad jag skulle skriva om. Men det kanske skulle ge sig. Jaja, nu vet jag iaf vad jag skall skriva om de närmaste 3,5 åren.

 

Grym morgonträning

Morgonen bjöd verkligen på en grym (och effektiv) morgonträning ihop med Sofia & co. Jag hade ritat en övning som jag är så nöjd med. Ni vet, ibland blir det mycket bättre än man tänkt sig. 🙂

Det som var bra här var att vi verkligen kom åt innersvängarna (jäklar vilket tjat det är om dem 😉 ) samtidigt som vi kunde jobba megneteffekten i banan! För att inte vara ivägen i framförbytet (5-6) måste hunden kunna jobba hörnet själv och även 8-9 blir bäst om hunden får ansvara för 7:an. Gick ifrån banan med en grym känsla. 😀

Ni som lånar banan, tänk på att även köra den spegelvänt. 🙂

Fulleröbackar väg 290

20110813-094914.jpg

På väg till Bollnäs passade vi på att fånga ett NR strax norr om Uppsala: Fullerö backar. Regnet öste ner så det blev bara en kortis, men!

Intill fanns världens inredningsbutik! Ni som känner till Fritsla Råvarulager utanför Borås vet vad jag har för preferensramar (är ni i Borås åk dit, damen som har butiken älskar dessutom hundar). Denna var kanske inte lika söt, men fyra ggr så stor och det fanns allt.

Dit ska jag igen, men först behöver vi skaffat hus 😉