Snälla Tina W lät mig efteranmäla Ozz till Smurfarnas kvällstävling. Förvånad att inte fler var med. 2,5h bort – längre är det inte! Och vem kan säga nej till världens mysigaste tävlingsplats? ❤ Med de godaste priserna?
Fast denna kväll fick vi inte ta del av någon tosca-kaka.
I första loppet fanns det en och annan baktass i vägen. Kontaktfälten satt iaf som ett smäck – så jäkla underbar känsla!
I andra loppet kändes hon helt underbar att köra och det hade blivit super om vi kommit i mål felfria… men jag såg redan på halva balansen att hon tänkte hoppa – och det gjorde hon. Bara att ta om. Eftersom det var så få på plats fullföljde vi banan trots belöning och hon avslutade fint. Här var det loppet i sig som vi fick bra känsla av.
Ibland får jag frågor om jag verkligen kan vara nöjd efter att ha åkt långt och inte fått några resultat med mig hem? Självklart! Vi tävlar ju för långsiktiga mål, det finns alltid något som har gått bra och rutin skall aldrig förringas! Många gånger är det på tävling man behöver träna olika bitar; våga testa, utmana eller bara hitta känslan. För Ozelots och min del är det på tävling vi kan träna på flera bitar vi inte kan nå på träning.
Sedan är det en sak att vara nöjd och en helt annan att nöja sig. För även om vi vunnit fyra cert i rad under samma helg hade jag inte nöjt mig…
Dessutom. Vad betyder en sketen disk jämfört en bra känsla? 🙂
Nu har Canine Science Forums hemsida och inbjudan för 2012 kommit ut. 25-27 juli går det av stapeln. Jag vill åka. Jag vill verkligen verkligen åka. Var där första gången den hölls 2008 i Ungern. Missade förra årets, 2010. Vill. Ska jag? Har jag egentligen någon annan anledning är ett stort intresse? Fast det är väl egentligen nog som anledning? Får fundera.
Ni som har anledning nog, åk! Det är verkligen superbra! 😀 Någon som redan bestämt sig?
Just nu befinner vi oss i en fårhage hos bästaste Eva K. Vallning på schemat.
Dagens första läxa för Ozz är att hon skall s k r i t t a! Får fåren fart tar även hon fart, vi behöver ett time/broms. Konsekvent! Jäklar vad jag blir träningsinspirerad!
I övrigt känns det som att all träning och alla tips från Madde (som jag fortfarande inte bloggat om) gett resultat; hon är mycket lugnare. Ja, jämfört med henne själv 😉 och det är såklart oss själva vi jämför med. 🙂
Mötte upp Sofia och hennes kelpar för morgonträning. Fick med gemensamma krafter ihop en passande kombination med flera svängar med utåtdrag och kf där hunden har tunnlar på båda sidor som stör.
Fick som väntat problem i svängarna med drag, belönade upp att följa mina axlar och fick genast resultat. Bara fortsätta nöta dessa situationer helt enkelt. Kontaktfältet satt, som vanligt på träning, till 100%. Bra attityd och full fart ner.
I övrigt kändes Ozelot tokitokig och gasad – precis som på tävling. dvs perfekta träningsförhållanden! 😀
Avslutade med att köra gungan och det kändes kanon! Duktig tjej!
Under nedvarvningspromenaden fick jag proffstips för hur jag skall lägga upp löpträningen, stort tack för det Sofia! ❤ Kommer att bli roligt att testa intervallträningen i Stora Skuggan.
Idag efter att vi vallat sprang jag och Ozzkan två varv runt hälsospåret som finns precis intill fåren på Lidingö.
Tanken är att man skall springa två varv (totalt 2,8km) för att se vad ens snittid blir för att därigenom räkna ut vad man har för kondition. Viktigt är också att inte spurta utan istället försöka hålla samma tempo genom båda varven. Kan medge att jag var något nervös, tänk om… Jag inte orkar?
Behövde dock inte oroa mig. Det gick bra! Vi kom i mål på 16.08min och snittade 8.04min. Kände också att jag hade kunnat spurta om det varit ”tillåtet”. Bra känsla! Skall göra om testet om tre veckor så får vi se hur det går då. Roligt!
Extra ork gav såklart min alldeles egna hejarklack som ropade/skällde när jag sprang förbi. 🙂
Spenderar åtta timmar i bilen igår. Två agklass 2 lopp för Ozzkan genomfördes på tre timmar – bra jobbat JBK! Så vi kom ändå hem i rimlig tid.
Inga resultat. Disk innan balansen, som vi sedan tog om, i första klassen. I andra rev hon första hindret, så när hon gjorde ett perfekt running på balansen behövde jag inte ens ha dåligt samvete när jag tog om – tanken är att hon skall stanna upp, men samtidigt så visade hon ingen tendens till hopp och det är väldigt positivt. Lät henne denna gång gå efter att hon intagit position och fick istället tillfälle att belöna en väl genomförd gunga längre fram. Bra!
På väg hem valde vi att åka längst med Vätterns kust istället för på E4:an. Ni bara måste ta er den tiden vid tillfälle. Jönköping är verkligen vackert. Plockade två NR men körde förbi fyra till. Plockar dem vid ett tillfälle vi har tid att gå i dem istället.
Här står vi nedanför Brahe-hus som man kunde gå upp till. Perfekt nedvarvning, för dem som gillar backar. 😉
Sedan stannade vi även till vid ravinen, men där vågade vi inte gå så långt pga varningen för jordgetingar… Blivit jagade av sådana förr, jag och Humlan, och fy för dem! Får ta en längre promenad där vid ett annat tillfälle, när getingarna somnat!
Idag väntar Norrtälje på oss. En klass. En möjlighet. Snälla Mikaela Sandbacka har lovat att messa när hopp 1 large går banan. 🙂 det perfekta med tävling i närheten.
Efter Dania Cup styrde vi ju Smurfan mot Sjöbo och till finaste familjen Benterfalk Thelander för ett tre dagar långt läger som inga mindre än Amanda, Johanna och Oliver ordnat för ungdomarna i och omkring klubben. Det blev verkligen ett lyckat läger – det gjorde ni riktigt bra!
Lägret var uppdelat i två delar, nybörjare och tävling, och de körde två pass per grupp och dag. Med nybörjarna körde vi hinderinlärning och grunder i handling. Det blev mycket tunnlar och hundarna lärde sig snabbt vad det är som gäller i agilityn.
Tävlingsgruppen fick köra banor och verkligen jobba på både att springa och sin handlingsteknik. De jobbade på som tusan och med flera unga hundar i gruppen kan jag lova att Skåne kommer komma med flera farliga ekipage inom kort.
Låt mig presentera Anna & Hannibal. Vet ni varför Hannibal heter just Hannibal? Är det för att han är så mäktig? "Njae", sa Anna och berättade att när han var liten sov han nedanför sängen i en balja... han blev helt enkelt "han i baljan"! Hur gulligt är inte det!! ❤ Grymt ekipage, och Anna är bara 9år. 🙂
Vi funderade över sista dagens aktivitet då vi gärna ville ha en agilitytävling, men… hur skall det gå för nybörjarna som några av dem tränat agility i endast tre dagar? Vi bestämde oss för att göra en poänghoppning så kunde de som ville köra tunnelbana. Kan säga att vi inte hade behövt vara oroliga, jäklar vad alla sprang och vad duktiga de var!
De hade 30sek på sig att ta så många hinder som möjligt och det var kalaskul att se hur taktiken såg ut; tjänar jag mer på att ta tunnlarna så många gånger som möjligt eller skall jag testa slalom? Starthindret var däcket och sedan fick man själv välja bana. Vi körde lag, så att det var en nybörjare och en rutinerad i varje lag – självklart var det fritt fram för taktiksnack!
Poäng: däck, 3p, tunnel och hopp, 1p slalom 3p för de rutinerade och 6p för nybörjarna.
Roligt var det också att se Oliver Rasmusson köra Piraya. Storm hade dragit en klo dagen innan och Piraya tackar aldrig nej till godis. Precis som när Anna K körde Piraya fick jag klä av henne selen i starten (”nåde den som rör guldfiskens dyrbara kropp!”) och jag tror nog Oliver var skeptisk till om hon överhuvudtaget skulle köra med honom, men när ha väl sa kör… ja då körde hon!
Hon sprang så fort att hon gnällde, och det gör hon minsann bara när hon tycker det är riktigt häftigt! Kul att se, tack Oliver 🙂 Behöver jag säga att efter första loppet kunde han ta så mycket han ville i henne, (”vadå, då förstod jag ju att han kunde springa OCH hade godis – inget konstigt med det”) och att deras lag vann…
Oliver och Piraya in actionAmanda med Illern Vilja
Tack för att jag fick komma och jag tycker ni är jäkligt bäst som fixade detta så bra! Grymt samarbete! Tack även till alla föräldrar som fixade och donade medan vi gjorde det roligaste som finns nere på plan, utan er hade vi inte orkat oss genom hela dagarna – mat är A och O. 🙂 Hoppas få träffa er alla igen. ❤ Kram!
Funderar ni på vem som kommer att bli årets utställningshund 2011? Nu behöver ni inte fundera längre. Tävlingen är redan avgjord. Självklar segrare blev såklart Whispering Valley Piri Piri aka Piraya.
Nu, äntligen, har de hittat ett riktigt tidigt fynd ur hundens historia. BBC News skriver populärvetenskapligt om det. Tidigare har Nobis (1979) (ref. från Serpel, 1995: The Domestic Dog) beskrivit och daterat ett käkben till ca 14 000 år gammalt i Tyskland, men nu har man alltså hittat ett ännu äldre fynd; en 33 000 år gammal hundskalle!
Hela artikeln finns att ladda hem på PloS ONE, gratis – tack för det! Intressant läsning för den nördige 🙂
När jag läser det här så blir jag sugen på att publicera mitt exjobb, men… jag tar mig aldrig tid. Vi får se, kanske inspirerar doktorerandet mig till att ta tag i det. Lasse Fält har sagt till mig att jag måste skynda mig, och säger han det så är det så… denna artikel skulle passat som referens. Ett omen?