Semester 2011 del 1: Naturreservat

Hemma. Hemma. Hemma! Egen säng. Alla får plats (en sanning med modifikation) och även Tigra är tillbaka i flocken. Vi var borta i över två veckor med tält och luftmadrasser. Träffat helt underbara människor. Tävlat. Agilerat. Vallat. Ätit gott. Tränat, massvis! Finns så mycket att skriva. Så många bilder att visa. Nu är det s att Simon har en hel hög i sin dator, så jag får snällt börja med den del av semestern som jag har flest bilder ifrån; våra erövrade naturreservat!

Som ni ju redan vet så stannade vi till vid Svartåmynningens naturreservat utanför Linköping på vägen ner. Det var vårt 36:e NR detta år. Gick till ett utkikstorn och spanade fåglar, men utan fågelbok kunde jag inte kryssa några nya… Det blev iaf en perfekt rastning för doggsen.

Tanken var sedan att övernatta vid Flattinge åsars NR… Det gick, sådär… Vi gjorde som vanligt, spanade in lämpligt NR via google maps. Perfekt, bara ett par il från E4:an och vid vatten – bästa tänkbara!

När vi tagit av motorvägen möts vi av en olåst grind med lappen ”för kod ring xxx”. Vadå kod? Jaja, grinden är olåst, och kl är nära midnatt – låt oss äntra skogen. Väl på andra sidan så slingrade sig vägarna allt längre in och avslutades vid en bom. Va, en bom i skogen? Med… tada! Kodlås! Gah, typiskt!! Vi skulle tagit nummret, såklart. Där stod vi vid den blå pricken ni ser på bilden (notera klockslag) här intill, ca 4km från NR och kl är nära midnatt. Suck. Well, vi hittade ett urmysigt vindskydd med tillhörande minnessten rest till Gudruns ära (bild kommer) och natten blev bra (tänk öppen eld, konstiga knak i skogen och hundar som hör konstiga ljud; som upplagt för en skräckfilm).

När morgon grydde kände vi oss manade att komma iväg till Danmark så vi övergav NR idén och begav oss mot motorvägen och… en LÅST grind! WTF!??? Jag blev av någon konstig anledning utvald att ringa nummret på grinden (kan ha att göra med att samtliga namn på lappen var av manligt kön… och varken Simon eller Daniel kände sig särskilt manade att konversera med någon av dessa). Sagt och gjort, jag fick veta att ”jag minsann kan skicka ngn som kan ta hand om oss” och att ”kan man inte läsa skyltar får man skylla sig själv” (vi hade for the record inte sett en enda förbudsskylt. Han lovade iaf att skicka en kompis som kunde öppna.

Efter en kvart ringer han upp och frågar: ”var står ni egentligen?”. Jag förklarar och inom loppet av ytterligare en kvart kommer vännen. Han tittar konstigt på oss ”inte körde ni väl in här?” Jooo, var annars? ”Denna grinden är aldrig öppen” får jag till svar. Jasså, konstigt… men det var den. Visade sig sedan att vi kommit in bakvägen och att någon timmerbil måste passerat där under natten – kan det varit timmermannen som skrämde hundarna på natten? Iväg kom vi iaf, fast utan NR och vi slapp också att bli ”omhändertagna”.

Nästa naturplats var i DK, Feddet (#37). Enligt en karta vi hittade på Prästö så skulle det vara någon form av naturområde, men… nu vette sjutton? Hittar inget på nätet – fast i ärlighetens namn orkar jag inte leta särskilt mycket. Var iaf där, i månens sken, vi tog de nya head-bilderna. Både vi och hundarna njöt. (Simon tog flera bilder, kommer…)

Nästa ställe att åka till i DK blev Möns Klint (#38) efter tips från AnnaKarin med Is (Tack! 🙂 ) Det var absolut fantastiskt och ni MÅSTE åka dit om ni är i DK. Wow! Bilderna säger mer än ord:

Det syns inte på dessa bilder, men för att ta sig ner till stranden och upp till toppen fick man gå flera hundra trappsteg – man var hyffsat mör i benen efter det kan jag lova er!

Så jäkla läckra sniglar överallt. Och gråsuggorna tyckte jag var fina de också 🙂 Läckert att se andra länder djurliv, både i stort och smått!

På väg hem från DK fick vi en extra dag i Skåneland som vi spenderade nere på sydspetsen. Vi började med Skanörs ljung (#39) som mest bestod av en betad strandäng – inklusive kor.

Kor i alla färger och former…

Därefter blev det en lång, lång strandpromenad längs med vattnet i Flommens NR (#40). Detta NR ligger intill en golfbana, och jag tyckte det var kymigt att gå förbi alla golfare där de stod och slog när vi skulle ta oss til stranden. Särskilt som att det fanns bollar även på gångvägen… men stranden var helt klart underba, och det finns nog andra sätt att ta sig till den om man vill undvika golfare.

Sist på den turen tog vi ett riktigt fuling NR, Kämpinge strandbad (#41) det var verkligen ett ”ut och kissa med er hundar-reservat”, men… eftersom alla andra reservat under resan har mellan 2-6km promenad bakom sig så får väl detta räknas då alla fyra hundar kissat i det 😉 Det är ändå det som är definitionen av att ta ett NR: antingen skall hunden eller så skall du kissa i det 🙂

På väg hem till Maddes familj (där vi bodde under lägret – vilken familj ❤  mer om dem och lägret, lovar)passerade vi Klingälvsåns naturreservat (#42, dvs fyra NR på en och samma dag!) och stannade såklart även till här för en något längre promenad än vid strandbadet – våra hundar blir välrastade under våra bilutflykter, och det vart ett perfekt avslut på dagen.

Kvällarna mellan lägerdagarna (mer om lägret i annat inlägg när bilderna är klara 🙂 ) spenderades i vallhagen och en kväll åkte vi till Åsa & Bosse i Andrarum. Självklart fanns det ett reservat där också 😉 Mitt emot deras allé-infart till och med! Med guidning av Åsa och Bosse hittade vi till Verkeåns NR (#43) och hundarna fick gå av sig bland helt underbara kullar och fårhagar, me love! Dessutom tycker jag att skylten var något alldeles extra, för den var definitivt inte gjord igår. Undrar om alla skyltar såg ut så förr, och varför de inte bytt denna? Kändes genuint.

Sista dagen med bästa gänget ❤ spenderades i en tävlingshage i Maglarp med IK2 och Ik1 på schemat, och för bästa tänkbara uppvärmning vad kan vara bättre än ett naturreservat? 🙂 Dalköpinge ängars naturreservat (#44) var det som låg närmast tävlingsplatsen och det blev en helt OK uppvärmningspromenad för hundar och förare. Perfekt avslut på en underbar vecka!

I absolut galet ösregn stannade vi till på Getterön (#45) där ett av mina första reservatsupplevelser med Göteborgs universitet som biologstudent skedde. Nostalgi att komma tillbaka dit. Snacka om jobb att få till detta fågelområde, imponerande. Fast hundarna var föga imponerande då regnet slog hårt i marken denna kväll.

Bara några mil från mitt barndomshem finns Tranhults naturreservat (#46) som jag tyvärr inte kunde njuta av till fullo pga av ett gäng kor… de stod helt sonika i vägen för vår promenad djupare in mot Viskan. Synd. Måste komma tillbaka dit i höst – då korna är borta, tror att det kan vara grymt vackert längst med vattnet!

Trots snabbvisiten i Borås hann vi med att verkligen PLOCKA Rya åsar (#47) genom att hitta en mängd hallon! Tjohoo sa vi och hundarna (Ozz och Piraya är eminenta bärplockare, men… få bär hamnar i påsen dock) och fick med oss hem en liter som mamma lovat att koka sylt på.

Ni som har vägarna förbi; parkera på 2:a parkeringen, den mitt emot campingen (innan Ryda infarten) och gå på stigen parallellt med vägen, där fanns offantliga mängder bär på höger sida!

Både Simon och jag har länge pratat om skogarna runt Jönköping, de ser verkligen vackra ut. Denna gång gjorde vi slag i saken och åkte till Huskvarna bergens naturreservat (#48) och wow! Ett av de absolut bästa reservat vi besökt i Sverige! Tanken var att stanna en stund, se utsikten och sedan fortsätta – vi blev kvar i en och en halv timme (inklusive smultronplock). Kan starkt rekomendera er att svänga av och åka uppåt, uppåt och sedan ännu mer uppåt! Ni kommer inte att bli besvikna!

Kolla in utsikten i bakgrunden, den tog andan ur oss!

Hasselnötter i mängder, lite tidigt att plocka dock.

Eftersom vi kom hem tidigare än planerat fick vi två hela extra dagar i Stockholm, och redan första dagen åkte vi till Solsidan, IRL, och gick vilse i Tattby natyrreservat (#49).

Precis som alla söger, så lär vi få ihop våra 52 NR detta år… vad skall nästa mål bli tro? 100 är väl mäktigt. Kanske 75? Lite svåruppnått skall det ju vara. Hmm.. får fundera.

Dubbelvinst för PapilLONE Stars!

20110707-021335.jpg

En lerig vinnare. 😀

Jäklar i helsike vad vi körde och bra blev det med P-Stars också! Piraya Dubbelnollade lagloppen och som rubriken redan avslöjat gjorde de andra också bra lopp. Våra två första pinnar med laget och dessutom två mycket viktiga segrar vad gäller poäng till årets lag – härligt!

Fort-farande gick det mindre bra för, inga placeringar denna gång. Ozz känns lika stabilt galen som alltid; gör ett gäng riktigt bra saker och ett par mindre bra. Riktigt nöjd med hopploppet, hon känns väldigt stabil och säker. Lättkörd. Kommer helt klart att bli en spännande vecka i Danmark.

För övrigt blev det en enormt stressig tävlingsmorgon. Fick börja med att ha två banvandringar i huvudet, en för small och en för large. Det är helt ok! Men, när jag kört klart small visade det sig att den klassen skulle sluta tidigare än jag skulle hinna köra largeloppet. Detta innebar att jag fick gå ytterligare en bana precis innan jag skulle in med Ozz.

Inte nog med det. När jag sedan skulle köra sista loppet visar det sig att båda lagen skulle gå ungefär exakt samtidigt!! Så jag stod och hoppades att smallhundarna skulle öka och largehundarna skulle sakta ner. Slutade med att jag rusade från smallbanan, satte Pi i en stol, tog en färdiguppvärmd Ozzka och sedan in för att starta. Phew! Tur att det finns vänner som värmer och att rovdjuren mina är så coola med sin tokiga förare. 😉

Nu sova, sedan hem för att packa inför Danmark.

Vi gör oss redo för etapp 1

Ett pass vallning om dagen ger vallhundarna fjärilar i magen.

Nu börjar det bli rutin i hagen och hundarna jobbar på strålande, så pass strålande att jag i min galenskap anmält Ozz till en IK1 när jag ändå är en sväng i skåneland. Och där fick JAG fjärilar i magen, igen!

Vi kan inte dela – eller ok, vi kan dela våra får men de är typ de mest lättdelade små ulltottarna som vandrar på denna jord, så det räknas inte. Jag kan inte vissla, eller vissla kan jag men jag har inte ”vågat” sätta det på Ozz än. Ligg?

Det vi KAN är grymma utgångar, härliga flanker åt båda håll med 100% höger/vänster (och där är det jag som varit den svaga länken), fösa och driva – när hon går in i sitt flow-tempo är hon så jäkla urläcker! Hon känns helt enkelt väldigt samlad, fin och helt enkelt underbar att valla ihop med!

Det kommer bli massor av agility under första semesterveckan men sedan är tanken att vi skall få till en del vallning innan tävlingen. Hon behöver jobba mycket för att komma ner på jorden och mycket jobb kommer det definitivt att bli. Bära eller brista, vi kommer säkert lära oss massor och framförallt ha roligt ute på ängen.

Precis som senast vi tävlade vallning, för nästan TVÅ år sedan…, så har jag såklart gått igenom banan i huvudet flera gånger. Skulle gärna vilja dela med mig tankarna skriftligt precis som den gången, men hinner inte skriva ner allt nu. Däremot skulle jag bli evigt tacksam för ALLA tips som ni har lust att dela med er av på vägen. 🙂 Något särskilt vi skall tänka på där ute på ängen? Vid stolpen? Vid hämtet? Vid delningen? Fålla in? Är det ok att blunda? Måste man andas överhuvudtaget?

Fokus, flow och fröjd! 

De vackra bilderna är tagna under midsommarhelgen av ingen mindre än Tesa ❤

Semesterbana för att inspirera

Länge sedan jag la ut någon av mina träningsbanor, men nu när det är semester och allt så är det klart att det behövs inspiration. 🙂 Här kommer en bana som jag själv tyckte var rolig att köra på flera sätt, både gas och broms behövs, samt en signalsäker hund.

1-4: Ozz, inkallning från hinder 3 med höger hand. Piraya, startade bredvid på hennes högra sida, och vred upp kroppen något inför hinder 3 så att hon hamnade på rätt sida.

4-7: Ozz, tight bakombyte på hinder 5 och sedan sprang jag på utsidan av tunneln (6), ”Tight-ur tunnel-kommando”. Piraya, serpentin över 5 och sedan blindbytte jag tunnelutgång(6).

7-10: Ozz, ”tunnel” och framförbyte mellan 9-10. Piraya, stödja upp vid tunneln och sedan springa som en tok för att tighta till bakombytet till 10. 😉

11: tysken med båda.

13-18: lämna på a-hindret, pusha runt både 13 och 14 och sedan låta hundarna jobba genom slalom, över gunga (”bänk”) och över hopp/långhopp.

19-20: Ozz, ”Attack” 😉 och Piraya, plocka upp över balansen.

Hur skulle ni lösa den? 

Naturreservat #34 och #35

Glömt att blogga om två NR/NP jag varit på. Tyresta Nationalpark och naturreservat samt Ulriksdals Naturreservat/Naturvårdsområde.

Tyresö är jag inte på långa vägar färdig med, finns massor av stigar att upptäcka där, men för listans skulle vill jag bocka av det. Brukar ta chansen att knata runt i reservatet när jag är hos Tyresö Hundungdom och har kurs – vilket det har blivit en hel del av, och det är alltid lika roligt att utmana dem med nya banor! Värsta utsikten på andra sidan sjön, från klubben sett. Riktigt vackert!

Egentligen har jag ett reservat till att bocka av… det vid Hudding HU, men där har jag aldrig knatat så det räknas inte riktigt. Inte ens kissat i det har jag. ;o) Får försöka fånga det till hösten istället.

Ulriksdalsreservatet kikade vi på idag (är krasslig efter Milano ock orkade inte åka till Åtvidaberg för att tävla, men hundarna måste ju ut…), också ett reservat vi är välbekanta med och som ligger här intill. Kan fortfarande förvånas över alla naturområden som ligger stadsnära här i Stockholm. Helt klart ett stort plus!

Nästa vecka är det v.27 och vi är redan på NR #35, känns jättebra! Tanken är att hinna med ett par till under vår semester. Oj, kanske skall blogga lite om vår semester också. För den kommer bli ett äventyr! 😀