Piraya kraschade i slutet av sista loppet. Sprang rakt in i bommen med huvudet före Först såg det ut som att hon ”bara” slagit i benet. Hon verkade lite skakig men tog korven. Belönade och började gå mot tältet när jag ser hur hon börjar vingla och sedan plötsligt börjar krampa. Jag blev så rädd.
Fick hjälp av två djursjukvårdare som tittade på henne. Ena ögat ville inte sluta rinna och pupillen ville inte dra ihop sig när de lyste i ögat. Hon var medtagen av smällen Det blev raka vägen till närmaste klinik tre mil iväg. Tack så jättemycket för att du körde oss Erika!
Väl framme kvicknade hon till mer och mer. Veterinären hittade inga knepigheter i reflexerna och jag kände hur hon blev mer och mer pillimarisk. Lättnad. Det hela kanske inte tog mer än någon timme. Men, shit vilken oro.
Mitt älskade, älskade hjärta. Nu ligger hon här på mina ben och bara njuter av att vara nära. Jag är så oändligt tacksam över att det inte hände något. Jag älskar min älskade Piraya så oändligt mycket att det inte går att beskriva. Inget går upp emot att ha henne helskinnad nära mig. Puss-Piraya!!
Pussa extra extra mycket på era älskade hundar. Varenda kväll.










