Det måste finnas en lag för att allt händer på samma gång! (T ex finns ju Murphy’s law). Någon som känner till om det finns en liknande när allt hopar sig; vare sig det är roliga eller tråkiga saker. Ni vet, man går arbetslös, bilen går sönder och räkningarna hopar sig. Sedan plötsligt vänder det och man står med tre jobberbjudanden på samma gång. Tre jobb man helst skulle vilja ta allihop… En parantes.

Vad har hänt sedan sist?

Inställd kurs. Besviken. 😦  Skulle egentligen varit i Borås nu och hållit kurs, pussat på Lova och sagt ”nu jäklar!” om och om igen till alla springgalna förare. Det blev inte så. Mina däck på bilen var förrädiska under gårdagens snöyra och jag valde att ställa in än att riskera att köra åt fanders. Nu hoppas jag att vi får till ett nytt kursdatum, förhoppningsvis när det inte är snö ute. 🙂

SAgK har haft årsmöte, med massor av snack, beslut och god mat! Vice ordförande, det blev jag det. Vi planerade även inför nästa år, och det kommer bli ett grymt aktivt år! Ser fram emot att vara med när SAgK utvecklas. Med tanke på den takt vi haft hittills, och det faktum att vi inte planerar att slå av på den heller, lär det innebära att det bli händelserikt år.

Kontaktfältsträningen går enligt planerna. Plockade fram gungan med hjälp av bästaste Simon och körde ett riktigt grymt pass med gungan och hoppteknik – kombinerat i samma kombination. Nyttigt som tusan. När vi tränade ihop med Mija fick vi en dos av a-hindret. Nästa vecka kommer Jo upp och vi kommer definitivt ta fram fler kf-hinder och träna på. Nyttig träning helt enkelt.

Banträning genomförde rovdjuren & jag ensamma häromkvällen på en egendesignad bana (som skulle vara grunden på helgens Boråskurs…). Plockade fram och byggde, körde Ozz två varv, sedan Piraya två och avslutade med ett varv till med Ozz. Effektiv banträning utan nötning. Båda gick helt strålande bra! Sedan plockade jag ihop alla hinder. Totaltid från att jag steg ur bilen och sedan klev in i den igen blebv 1h 35min. Grymt nöjd med mig själv att jag genomförde denna träning, trots att det är både jobbigt och tidsödande att plocka fram så många hinder ensam *high-fivar Ozz och Pi*. Perfekt uppladdning inför Lule-tävlingarna!

Luleå har jag möjligen missat att nämna. Lydia med Dingo, Simon, Charlie, rovdjuren (Dingo passar också in här upptäckte jag nu, me like!) och jag åker till Lule nästa helg. Bara sådär. Bara för att vi kan. Bara för att vi har abstinens. Skall bli tufft. Skall bli superkul! Längtar så fjärilarna i magen gör kvadruppel-loopar! Äntligen!

Utmaningen går stadigt framåt. Gick absolut superbra de första dagarna – som väntat när man börjar träna styrka. Kunde till och med köra en dubbel ökning vissa dagar, det vill säga öka med två hävningar istället för en. Så plötsligt blev det supertungt kring 19. Så jäkla tungt! Pressat och pressat och varit halvt död när jag kört de sista. Ren viljestyrka och Tims (kompis från coaching-programmet som pysslar med hockey) ord klingande i mina öron ”det handlar bara om din mentala inställning”. Tagit totalt tre vilodagar under den här perioden och med de dagar jag kört dubbelt så är jag ändå i fas. De sista två passen har jag kört 22 stycken. I morgon hoppas jag på 23. Jag siktar på 23. Vill klara 23. Fokus på 23. Kul har jag i alla fall, och det är än roligare att följa de andra som är med på utmaningen! Heja oss! 😀

Idag har vi varit på off-road-snöpromenad i Skuggan. Trots att jag bott här i ett och ett halvt år så har jag tydligen missat dagens runda. Härligt väder. SOL. Djup snö. Både upp- och nedför. Fysträning för hela familjen. Kan inte bli mycket bättre. Nu ligger samtliga hundar utslagna och väldigt nöjda med livet. Och vi tvåbenta? Vi städar köket och frostar ut kylen. Gäller att ta till vara på frysmöjligheterna på balkongen!