Hittade av en händelse på URs hemsida att de sänder föreläsningar från ADVENTure Dog Conference 2010. Jag missade tyvärr konferensen och blev såklart jätteglad när jag nu i efterhand kan kika på föreläsningarna. Extra kul att lyssna på min exjobbshandledare Pelle Jensen som pratade om ”Hundar är inga vargar”. Rekommenderas varmt.

Mot slutet av Pelles föreläsning tar han upp forskningen om kommunikationen som sker mellan oss och hunden. Han pratar om Rico, men ni har väl inte glömt Chaser som lärt sig namnet på fler än tusen olika leksaker. Det finns definitivt mycket mer vi har att lära oss om och av hunden.

Verkligen jättekul att ni ville kommentera om era erfarenheter om C.R.V.R.P.R.F i inlägget häromdagen. Det flöt dessutom ut i vallningen, vilket också är superintressant, men inte det jag fiskade om denna gång. Så här är det; i kognitionsforskning så ger man djuret en signal (en lampa som lyser) för att stänga av lampan och därmed få en belöning behöver djuret göra något, t ex trycka på en skylt. Gör djuret rätt får det en belöning. Gör djuret fel händer inget och det blir utan belöning. Enklaste möjligaste övning.

Colleen Reichmund som jag nämnt flera gånger i min blogg jobbar med Rio som hon har lärt att olika symboler hör ihop, lite som memory fast lite mer invecklat då det kräver att Rio lär sig att vissa symboler hör ihop och andra inte. Jag har flera filmer som jag tyvärr inte kan visa på bloggen, men de visar Rio som hoppar upp ur vattnet, ställer sig framför en vägg med tre luckor. Mittenluckan öppnas och visar ett F under ett par sekunder, vartefter luckan stängs. Så snart den är stängd öppnas så de andra två luckorna, på vardera sida om Rio och visar ett A och en 3:a. Rio tittar fortfarande på mittenluckan och man ser hur hela sälen skakar av förväntan och du kan riktigt höra henne tänka: ”jag kan jag kan jag kan”, så lyder en signal. *PIIP*. Rio kastar sig mot A och markerar den med nosen!  BINGO. *pling* och fisk! Yey! (Extra, utanför denna diskussion: om hon efter en serie av bokstäver hoppar upp och mittenluckan visar ett # betyder det att han skall byta system till just nummer… Hon är verkligen superduktig!)

Medan jag skrev inlägget hittade jag denna sida som verkligen beskriver hela projektet Rio var med i. Imponerande 🙂

Ok. Rio får vissla + fisk för varje rätt, varje gång (hon får också ett *meep* om det blir fel, men även det är en annan diskussion).

Problemet inom kognitionsforskningen är att djuret blir mätt. Du orkar en viss mängd sockervatten eller ett visst antal pelletar innan du är mätt, och även om du kan uppgiften som efterfrågas finns det ingen anledning till att fortsätta. Det är här C.R.V.R.P.R.F skulle kunna bli ett sätta att komma runt delar av den problematiken.

Kommer ni ihåg länken till Sapolskys föreläsning om dopamin som just pratar om den där förväntan när man fattar ”jag kan jag kan jag kan”. Att dopaminet inte går upp vid själva förstärkningen, som man tidigare trott, utan vid vetskapen om att man kan och kommer att få förstärkningen när man utfört beteendet rätt. Det vill säga, dompaminet ökar redan vid signalen.

Skulle en markör få djuren att jobba längre? Colleen är i grunden djurtränare, därför använder hon sig av en markör. Men flera forskare inom kognition idag är inte tränare och det har visat sig att de inte alls använder sig av markörer i sin träning/forskning. De kan alltså inte tala om för djuret att det gjorde rätt, utan det som talar om det för djuret är själva belöningen – och ljudet av luckan som spottar fram belöningen. (Intressant vetande: Rio är ett sjölejon, som i Pinnipedvärlden klassas som hundvärldens Border collie: ofta individer som kan jobba ”hur länge som helst” för lite belöning. Detta gäller definitivt inte många andra djurarter inom kognitionsforskningen).

Om en markör skulle användas skulle eventuellt förväntan och därmed även ansträngningen kunna ökas ytterligare med hjälp av t ex C.R.V.R.P.R.F. Varje gång djuret gör rätt får de en *pling*. Men, genom träning lär man djuret också att ibland leder *pling* till en belöning, ibland inte – ibland kommer du behöva jobba lite till. Men du får information om att du gjorde rätt och att det fortfarande ”is a reward lurking out there”.

Vad tror ni – skulle det öka förväntan och därmed ansträngningen? Både Jenny (som för övrigt idag länkat till två filmer som är helt klart värda att se!) och Maria nämnde detta med förväntan i kommentarerna.

Observera, när jag skriver om detta pratar jag om upprepade beteenden som man vill ha data ifrån. Inte avancerade trix och tävlingsbeteenden vi tränar på hemma. 🙂 Precis som Fanny skrev, för oss hundtränare är det inte riktigt denna problematik vi tampas med. Förmodligen därför det inte pratas(?) så mycket om den. Ändå tror jag att vi kan massor om det, utan att kanske ha reflekterat över det.

Hittade en länk till danska radioprogrammet, från Phd-djurtränarutbildningen jag gick, där Colleen intervjuas, kul!

Använder du C.R.V.R.P.R.F eller Continues Reinforcement with Variable-Ratio Primary Reinforcement Follow-up?

S.319 i Ramirez: ”each correct response is bridged (secondary reinforcement is applied) and that is followed by primary reinforcement on a variable-ratio schedule”. Kort sagt, klick åtföljs inte alltid av t ex godis (primär förstärkare). Godis, lek, kel etc. ges istället slummässigt (VR). Men märk, varje beteende åtföljs av ett klick (eller annan valfri markör)!

Diskussion i kognitions-forskarvärlden. Tänkte höra med er hundtränare (och övriga djurtränare som läser min blogg): använder du dig av ovanstående på något sätt? I så fall hur?

Vid vissa delfincenter klickar de ett beteende och istället för primär förstärkare ger de ett nytt kommando där förstärkningen skulle  varit. Jag har inte jobbat så med varken mina hundar eller andra djur. Därför skulle jag vilja höra andras erfarenhet av den tekniken.

Sedan har vi keep on going signal (KGS) som också används flitigt, men är då en specifik signal som betyder ”fortsätt med det du gör, ser bra ut” (jag har ”bra, bra, bra, bra … bra” som jag använder mig av när Piraya kör slalom). Min första agilityinstruktör använde klickern upprepat när hunden var I slalom för att markera ”du är rätt ute”. Hur hon avslutade kommer jag inte ihåg. Hur du använder KGS får du också gärna berätta om.

Nyfiken i en strut