Tidsbudgetfunderingar

Efter att ha skrivit berikningsinlägg om kongar slog det mig att jag inte läst något om tidsbudget hos hundar.

En etologisk tidsbudget är en sammanställning av vilka beteenden som ett djur gör under en viss tid; antingen ett helt dygn eller under den tid det går att observera det med tanke på ljusmöjligheter, dvs dagtid.

Det är vanligt på zoo och i labbmiljö att man använder sig av tidsbudgetar för att ta fram ett adekvat berikningsprogram för just den arten. Tänk er hur stor skillnad det är på en hästs dygnsrytm jämfört med ett lejons. Den förste äter stora delar av dygnet medan den senare (eventuellt) jagar och sedan vilar, vilar och vilar. Det är av största vikt att ha kunskap om det specifika djuret för att inte ställa allt till ända för dygnsrytmen. Skulle inte vara särskilt klokt att överaktivera en sengångare…

Nog om andra arter. Hur är det med hundens tidsbudget? Googlade och scholade (tips till er som vill leta efter vetenskapliga artiklar! Dock behöver ni ofta tillhöra ett universitet för att ta del av hela artikeln, men ofta finns abstract att läsa) snabbt och fann Serpels bok om domesticering. Sedan var det bara att gå till bokhyllan och plocka fram boken och se vad som stod (älskar det faktum att jag älskar böcker! – och blir fattig som en kyrkråtta medan jag köper alla jag finner intressanta…).

Fail. Allt jag hittade var tidsbudgetar för hundar i hundgårdar i olika sociala konstellationer. Det är knappast så att jag går till en djurpark och gör en etologisk studie på lejon för att ta reda på vad deras rätta tidsbudget är. Jag åker till något land i Afrika där det finns vilda lejon! (Ex på en tidsbudgetstudie på Humboldts ullapa) Tanken är att efterlikna det naturliga så långt det är möjligt. Så nej, sökningen gav mig tyvärr inte det jag var ute efter.

Vad skulle kunna vara det mest optimala att studera när det gäller den domesticerade hunden? Första tanken är möjligen vargen, men med tanke på de skillnader i beteende som råder mellan dessa vore det förmodligen inte särskilt riktigt. Hur är det med ferala hundar, t ex Dingon? Eller gathundar? Eller… vad?

Finns det ett behov av att veta? För mig vore det intressant att se hur mycket hundarna under naturliga förhållanden (vad är naturligt för en hund?) rör på sig och hur mycket de vilar. Hur deras födointag är fördelat på dygnet samt även andelen lek och andra sociala interaktioner etc. (ni hittar en gedigen beteendelista under länken Serpel-ovan). Sedan skulle jag vilja göra något liknande hos familjehundar, aktiva tävlingshundägare (agility, bruks etc.) och slutligen hos hundar som ofta lever mer eller mindre i hundgård – både i grupp och ensamma (kennel, drag, jakt etc.) dvs som studien i boken ovan.

Okej, till kärnan i inlägget: kanske vet ni var jag kan hitta olika tidsbudgetar, activity budgets eller time budgets för hundar. Tipsa gärna 🙂

Nu, trix-träning!

Morgonberikning

Simon & jag fixade kongar fyllda med gott åt hundarna igår kväll. Blötte upp olika sorters hundfoder som vi har hemma, tillsatte ett gäng Ziwi Peak-bitar – som våra hundar älskar!!! In i frysen.

Nu 12h senare sitter de och tuggar, slickar och kastar(…) frenetiskt. Tagit dem dryga timmen att slutföra frukost.

Ozz & Tigra är helt klart smartast i gänget. Deras taktik går ut på att ta upp kongen i soffan och sedan släppa ner den så att den studsar iväg. På det sättet ramlar små matsmulor ut. *Bingo!* Eftersom det är fryst mat så fungerar tekniken först efter en halvtimme, och då är det just bara smulor som ramlar ut. De sista kasten ger större bitar.

Piraya & Charlie… de slickar och slickar och slickar. Gnager lite och slickar lite till. Tur för Pirri att hon har sådan liten tunga som kommer in överallt. Värre är det för Charlie. Men han ser lika nöjd ut för det.

Nöjda hundar ger nöjda människor 🙂

Behandlingsfunderingar

Efter att ha varit med mina hundar hos olika sjukgymnaster under åren börjar jag få ett visst hum om hur olika åsikterna är om olika behandlingsformer. Meningarna skiljer sig om både grundläggande bitar såsom massage och stretching – ok, alla älskar massage men vissa är mer restriktiva med stretching. Sedan kommer vi till andra delar; novafon, vibrationsplatta, laser och elektroterapi, där meningarna skiljer sig radikalt.

När jag själv skadade mig i mars förra året hamnade jag av en händelse på en idrottsklinik två veckor efter skadan och fick tryckvågsbehandling (ej den klinik jag länkar till): ”Metoden går ut på att man med hjälp av mekaniska tryckvågor slår sönder cellmembranen i den sjuka vävnaden – det leder till läkning och nybildning.” Enkelt förklarat till mig personligen var att slå upp dåliga celler så att skadan kunde läka på nytt med nya fräscha celler. Märk, skadan var två veckor gammal. Är det att klassa som en gammal skada?

När jag senare samma vecka var i Linkan fick jag prata med EBs man som är idrottsläkare. Han skakade på huvudet och menade att vila är det som i första hand ordineras vid skador och han var skeptisk till tryckvågsmaskinens egentliga effekt.

Efter viss fundering valde jag att inte gå tillbaka för fler behandlingar än den första och enda jag genomfört. Någon vecka senare var jag bra. Blev jag bra av vilan eller av behandlingen? Det jag egentligen funderar över är just akuta skador. Mitt förnuft säger att de i första hand skall botas med vila och eventuellt smärtstillande*.  Men hur lång vila är adekvat vila till dess att det har blivit en kronisk skada?

Att kronisk stelhet och liknande kan behöva alternativa behandling är jag helt införstådd med, men… akuta skador? Det svåra med djur är att vi inte vet om det är en akut skada eller om hunden gått med det en längre tid. Men det kanske är något vi får ta i beräkningen. Jag kan uppenbarligen för lite om detta och skulle vilja veta mer.

Vad har ni för erfarenhet av olika behandlingar?

*Även om smärtstillande går meningar isär, då vissa menar att hundar på smärtstillande inte tar det lika lugnt och att viss smärta kan vara bra för att begränsa hundens framfart.

Obedience Rules 2011 – ska vi fixa ett för agility?

Hur häftig är inte denna idé då? OR2011. Jag blir superinspirerad att gå något liknande i agilityväg. Tänk att samla Svenska, Finska, Danska och Norska eliten som instruktörer en vecka. WoW!

Är återigen inne på samarbete mellan de nordiska länderna (tänker på mina tankar häromdagen med workshop mellan nordiska domare).

Tycker om tanken på samarbete för att uppnå ett mål. Jag tror att hemlighetsmakeri stoppar utvecklingen. Istället tror jag på öppenhet! Vad kan jag lära dig? Vad kan du lära mig? Vad kan vi åstadkomma tillsammans?

Nästan så att jag blir sugen på lydnad… nästan.

Banskisser, agility & hopp: Luomala, Kistamässan

Yvonne gick ut på facebook och tipsade om att Luomalas agilitybanor nu finns att finna på nätet; både hoppklass och agilityklass från Kistamässan. Super!

Min plan är att under vår vila rita långbanor på finskt vis, och kommer såklart finna massor av inspiration från dessa banor. 

Långbana är en agilitybana på ca 23-30 hinder, eller fler! Betydligt längre än vanliga agilitybanor alltså, som ju brukar ligga på 19-21 hinder. Är det någon av er som läser som har tips på någon som lagt upp långbanor så tar jag tacksamt emot dessa 🙂

Nu hoppas jag bara att Seppos banor kommer ut på nätet snart också. 😀

Nätet är en guldgruva!

Fyskoll av rovdjuren

Piraya på fyskoll hos Anna

Idag har hela familjen följt med till Arninge och hälsat på Anna Holmgren för en koll av fysiken på Ozelot och Piraya. Försöker göra en fyskoll med jämna mellanrum för att tidigt kunna upptäcka om det är något som behöver åtgärdas. Masserar mina hundar själv regelbundet, och då känns det tryggt att ett proffs kollar av. Det är små elitidrottskvinnor jag delar säng med! 

Piraya var först ut och tyckte livet på bordet var pest; ”död åt allt levande, förutom mamma” är hennes devis… hon finner sig dock i allt medan hon tittar mig djupt i ögonen och frågar om det verkligen är nödvändigt?

Utlåtande: Fantastiskt fin fysik. Riktiga sportmuskler! Idelt goda ord om min super-Piraya 😀 Spänstig rygg och välmusklad. Hurra! Mycket nöjd, det är vad jag är.

Ozelot var näst på tur. Pussiga Ozelot körde in hela nosen i Annas ansikte och ville helst krypa upp i hennes näsa. I det stora hela var hon också fin i kroppen, men… hon reagerade på ena bakbenet. Kan det bero på vurpan på gungan i helgen? Kan det bero på att det varit halt och hon spänt sig/halkat? Är det nytt eller är det gammalt? Jag har inte sett något på henne tidigare och Anna tyckte inte att jag skulle oroa mig. Vi fick i uppgift att ta det lugnt en tid framöver. Aktiv vila med behandling.

Med tanke på alla otäcka skador som hundar runt om oss drar sig på är det inte konstigt att jag blir nojjig. Nu skall vi följa råden och sikta på att vara fit for fight igen så fort det går. 🙂 Småskador läker fort på unga hundar, säskilt om de uppmärksammas i tid.

Älskade rovdjur och Charlie 🙂

och nej… Charlie är inget rovdjur, han är ett gosedjur! 

Tävla på matta

Tess & Ozelot laddar inför träning

Kistamässans matta är hal. Punkt. Mija gjorde en omröstning på sin blogg angående vilka faktorer som påverkar hundens sätt att ta sig an underlaget: personlighet, erfarenhet, stresshantering samt anatomi/fysik. De flesta svarade erfarenhet tätt följt av fysik.

När det gäller mina bägge hundar så tror jag absolut att det har med erfarenhet att göra. Det tillsammans med förberedelser.

Nytrimmade tassar. Jag tar bort allt hår mellan trampdynorna på Piraya – Ozz är förskonad som korthårs BC. Piraya däremot ser ut som en pudel under tassarna när jag inte har ansat dem, och med mycket päls är det inte konstigt om de halkar omkring. Märker STOR skillnad när de är ansade och när de är som vanligt.

Vatten på trampdynorna. Här går åsikterna isär och det är bara att gå efter sina egna erfarenheter. Piraya tycker INTE om vatten och skulle jag sätta ner henne i en balja med vatten skulle hon inte vara världens ärtigaste på banan 😉 Istället går jag en extra promenad innan start ute i snön och sedan in. På det sättet har trampdynorna moisat till sig lite i alla fall.

Ozelot står jag och belönar för bad i baljan och hon tycker det är helfränt att stå i vattnet. Tyckte att det hjälpte lite grand med vatten i helgen, men tror att Ozz erfarenhet av mattan var den största faktorn till att hon inte sladdade allt för mycket. På träning har jag inte vattnat tassarna och det har fungerat.

Vet ni vad jag längtar till? Skurups inomhushall. Där har vi grymt underlag. Konstgräs. Precis som i Eckeröhallen på Åland. Och Drammen i Norge. Nu saknas bara en konstgräshall i DK för att ha fylla min nordiska kvot av inomhushallar. Får försöka hitta en sådan. Tips, någon?

Kista dag 4: Asko och finsk workshop…

Fina Asko

Idag fick jag äran att springa coola Asko eftersom stackars Anna låg kvar på hotellet med vinterkräksjuka (krya på dig och tack för förtroendet!).

När vi först skulle bonda ville han inte alls riktigt vara med mig men så insåg han ”Ah! Hon är godisnörd!” och plötsligt accepterade han mig fullt ut.

I hoppklassen gick han helt OK. Jag krokade honom över ett hinder så att han rev och sedan missade jag banan och knödde ut honom på fel sida av hindret. Annars gick han superfint och var verkligen med på mina noter.

I agilityklassen (film kommer från snälla Maria W) gick han så jäkla grymt bra! Wow! Han låg som en rem och följde minsta vink. Helt grym! Så kom vi till tunnel (11) och ut kom Asko i en hiskelig fart – tvärnitar – och tittar efter Anna… Åh. Synd!! Fick igång honom med redan ur nästa tunnel kikade han efter Anna igen. Jäkligt synd, för det hade varit en riktigt vasst lopp.

Piraya då? Hon är helt fantastisk! I första loppet hjälpte jag henne i slalom så hon missade andra porten (note to self: Piraya kan slalom… det vet du!) och i agilityklassen slog hon till med en superrunda och kom 2:a (4 ynka hundradelar efter snabba Ina)! Piraya har legat som en rem på banorna i helgen och jag är så glad! 😀

Banorna har också varit bland de absolut bästa jag tävlat på. Inget ont om svenska domares banor, men dessa båda finnar gjorde helt grymt bra banor hela helgen. Svårt & knixigt för förararna och fina linjer till hundarna. Hittade man linjen var det en dröm att köra. Ja, mer finnebanor till Sverige så kommer vi garanterat få se ökad fart hos våra svenska hundar! Kanske skulle domarkåren köra ett samarbete med Finska domarkåren genom någon form av workshop… Hade det inte varit något för den nordiska agilityutvecklingen? *hintar*

Kista dag 3: nästan Guld-fisk på riktigt!

Dubbel-nolla och fina placeringar. Fjärde plats i hoppklassen och sedan andra placering i agilityklassen! Låg länge på vinstplacering, men så kom super-Morris och gjorde ytterligare ett kanonlopp och slog oss! Dubbelvinst till dem, Grattis!

Piraya har verkligen känts superfin. Inga som helst tveksamheter i starten, och jobbat kanon på mattan. Första loppet hade vi ett par megasvängar, men andra loppet kommer jag leva länge på. Agility är verkligen världens roligaste!

Har varit en superdag för våra träningsvänner med flera vinster, cert och framstående placeringar. SUPERGRATTIS till er alla! 😀

Dessutom superkul att så många kommit och hälsat på och hejat på oss! Verkligen jätteroligt att veta att man har stöd i publiken och höra peppingen.

Nu, Tack-os-middag som tack för Rusa-letande.