De som hört mig föreläsa vet att jag gärna tar fram Stefan Holm som exempel. Följer hans instagram och jag diggar honom. Kan även rekommendera er att läsa hans bok för en inblick i en elit-friidrottares liv.

Igår skrev han ett sådant klockrent inlägg att jag rös. Kopierar intsainlägget rakt av. Vad får du för tankar?

Det här är @skoogsofie
Hon ska snart hoppa VM-final i höjdhopp.
När hon var 16 år gammal var hon inte bra nog för att komma in på Friidrottsgymnasiet i Karlstad. 

Däremot kom hon in i Falun.

Som kulstötare.

Vid 22 års ålder fick hon göra sin första Finnkamp och klarade 180 cm för första gången. Ifjol, strax innan hon fyllde 25, vann hon sitt allra första SM-guld. Det blev ju inga i vare sig ungdoms- eller junior-SM. Ifjol fick hon dessutom chansen att hoppa sitt allra första internationella mästerskap. Hon var ju aldrig bra nog för ungdoms-OS och junior-EM, junior-VM och U23-EM.

Men ändå ska hon just idag hoppa VM-final.

Tänk på det, ni som funderar på att ge upp för att ni inte vinner allt och är bäst som 15-åringar.

Det tar längre tid att bli bra för vissa och det är värt att lägga ner den tiden.
#highjump

 

 

 

Står här vid mitt skrivbord och funderar på just denna fråga: vad vill jag? Klockan 19 drar tredje del-träninsgtävlingen i traillöpning igång. Mitt ena jag vill åka dit och springa medan mitt andra jag vill stanna hemma med rovdjuren för att jobba undan inför nästa vecka och träna styrka. Så, vem vinner av mina jag?

Varför vill jag åka och springa trailtour utan hundar är ena frågan.  Om jag hade velat/behövt springa ikväll hade jag lika väl kunnat gå ut och kört en egen runda – och enligt schemat är det styrka jag behöver. Springa kommer jag alltså i alla fall inte att göra om jag stannar hemma. Då kommer vi till samvetet: jag har anmält mig. Jag förväntas starta. Alla andra är där… Men hallå, vem springer jag för? En anmälan och andra eller för min egen skull?

Efter en stunds snack med mig själv vinner ”hemma med hundarna för jobb och styrka ihop med dem”. Perfekt! När jag väl bestämt mig känns det genast bättre.

Tänk vad ofta vi ställs inför denna fråga: vad vill jag? Ibland med betydligt svårare botten. Försöker ofta ställa upp för- och nackdelar för att finna vad JAG egentligen vill. Vad jag behöver… Lätt att hamna i vad andra förväntar sig av en eller vad jag TROR att de förväntar sig av mig.

När jag blir velig är det för mig viktigt att ta ett steg tillbaka och reflektera: vad är MITT mål? Med dagens träning? Dagens tävling? Denna säsong? I hundträning kan detta vara av största vikt när vi tränar tillsammans med andra som inte har samma mål eller metod att nå målet som en själv. Det kan handla om allt från oetiska genvägar till att strunta i detaljer som JAG anser är av vikt. Jag bestämmer hur jag vill träna. Jag har satt upp våra mål. Ibland kan det vara tufft att gå emot andras råd. Därför är det så viktigt att ha tänkt igenom frågan: VAD VILL JAG? Varför vill jag det? Hur vill jag ta mig dit? Vad är mina prioriteringar?

Detta skall givetvis inte blandas ihop med att ta emot råd från de vi litar på. Med detta inlägg vill jag få er att reflektera över era mål och HUR ni vill ta er dit? Att ta råd är en del av processen lika mycket som att säga nej.

Good things happen when you set your priorities straight

När ställde du frågan ”vad vill jag” senast?

Jag känner flera vänner som inte längre har sin mamma vid sin sida. Är så oändligt tacksam över min mamma. Det finns flera anledningar till att jag flyttade tillbaka till Borås, och en är definitivt att bo närmare min mamma och pappa. Båda är fortfarande unga i sinnet och jag vill umgås med dem NU. Inte sedan… inte när det är för sent.

Idag kom mamma och hälsade på. Med sig hade hon både blommor och marsipangrodor! DET är vardagslyx om något – Mamma, marsipan och tulpaner!

Tack än en gång för att ni finns ❤ Ett inlägg som aldrig kan visas eller läsas för många gånger 🙂

Min tid är det viktigaste jag har och jag värderar den högt. Framförallt den tid jag kan lägga på att vara utomhus när det är sol ute. Att få träna agility i solnedgången eller att springa i skogen när det är ljust – det är kvalitet för mig. Samtidigt, en sen kvällspromenad är lika fantastisk den.

Frisk luft ❤

I två dagar har jag haft förmånen att åka till Varberg och drilla ekipage i hur det känns, verkligen K Ä N N S när de gör saker och ting. Inte vad hunden känner, utan vad DE känner. Vi har mycket fokus på att hunden skall ha rätt känsla i olika moment, och det tycker jag att vi skall fortsätta med. Men… lägg in din egen känsla för momentet också. Spelar ingen roll om du försöker inbilla hunden att något är roligt om hela ditt inre skriker av frustration för ett specifikt beteende. Det är svårt att lura hunden att något är roligt om du själv inte tycker att det är roligt. Vad kan du göra för att göra det beteendet mer positivt laddat?

People rarely succeed unless they have fun in what they are doing.

Dale Carnegie

Gå ut, LEK och ha KUL – tillsammans med din hund! Make training a laugh!

Efter varje föreläsning mailar jag ut en uppgift, och i uppföljningen ställer jag en mycket viktig fråga: vad önskar DU att någon gett dig för tips när du började tävla inom hunderiet?

Och OJ vad många bra svar jag har fått ta del av. Skulle vilja dela ett par av dessa med er, och fler kommer…

• TRO på dig och din hund. Lita på dig själv, de val du väljer att göra och gör det som känns bäst för dig! Den som känner din hund allra bäst, det är DU.
• Ha ROLIGT! Strunta i kraven, njut av er träning tillsammans!
• Vänskap: relationen med både din hund och en bra grupp vänner att träna tillsammans med. Grunden är en god relation – låt detaljerna komma som ett resultat av en god relation.
• INGENTING ÄR OMÖJLIGT! Träningen kanske bara tar lite olika lång tid för olika ekipage – fortsätt, du är på väg!

Vad skulle vara DITT bästa tips!?

You only live once, but if you do it right, once is enough.

Mae West

Igår åkte jag till Varberg för att hålla praktisk tävlingspsykologi för ett lydnadsgäng. Innan vi satte igång med lydnaden passade vi på att träna agility, och både Bat och Ozz gick galet bra!

Mikael har tränat starter med Bat (…) och det har blivit en sådan enorm skillnad i hans attityd. Även om han fortfarande har popcorn i rumpan laddar han med rätt fokus och väntar fint på sin signal – men OJ vad jag behöver tänka på att inte ge honom 1 mm lillfinger när det gäller starterna! Vi har kommit långt men är inte färdiga.

Ozelot fick jobba med bl.a. japaner och jag fascineras stort av hur fantastisk hon är. Emelie fick låna henne häromkvällen och jag kunde se vad vi behövde jobba med, och efter tre repetitioner igår kväll sitter det. Läskigt häftigt att jobba med henne! Älskade lilla djungelkatt!

Men… när jag kom tillbaka till bilen där Bat väntar ser jag BLOD i hela buren. Vad tusan!? Tar ut honom och går igenom honom grundligt. Hittar ingenting. Sedan ser jag en prick under tungan och inser att han bitit sig själv i tungan och är det någonstans det blöder mycket så är det ur munnen. Phew! Ingen fara alltså… men förhöjd puls blev det allt!

Kvällen förlöpte sedan med skratt, känslor och aha-upplevelser. Både jag och lydnadsgänget tar med oss mycket nytt hem, och det är just det: vad mycket vi har att lära oss av varandra! Älskar känslan av ”ephinays” (uppenbarelser på svenska passar inte lika bra in), aha – det är det HÄR som är DET! Vet vi vad vi VILL ha är det lättare att hitta!

There’s nothing better when something comes and hits you and you think ‘YES’!

JK Rowling

Nu morgonlöpning med de två bästa kompisarna!

Jag behöver alldeles tydligt utmana mig själv för att blogga mer kontinuerligt. Därför kör jag en ny 30-dagars bloggutmaning för min egen del.

Är nyss hemkommen från Sälen och en veckas utmaningar. Jag kan känna hur jag under den veckan utvecklades som aldrig förr; allt från hur jag hanterade utmaningar i backen till att hantera mig själv när det inte gick som jag ville – svarta backar är läskigt efter tre dagars åkande.

Får ta och reflektera över resan, men… det får bli en annan dag. Nu sitter jag snart i bilen på väg till Varberg för tävlingspsykologikursen som sträcker sig över hela våren. Ett agility- och ett lydnadsgäng väntar att få bli drillade både teoretiskt och praktiskt.  Känner mig så oändligt tacksam varje gång jag öppnar Out-n-out-sidan, åker och föreläser eller kursar inom just detta ämne. Få saker ger så mycket energi som de som deltar på dessa kurser. TACK för att ni ger ert allt!

It is not happy people who are thankful. It is thankful people who are happy.

Woop woop!

Boråsare med omnejd, äntligen har jag gjort slag i saken och vaskat fram ett knippe datum där vi kommer att lära oss springa tillsammans med vår hund. Det kommer att handla om allt från ren löpteknik / styrka för förarna och hur vi kan få hundarna att dra bättre till att gå igenom utrustning och att lära oss springa effektivt både uppför och utför – ÄVEN när vi är fastspända bakom vår bästa vän och det går FORT!

Fyra pass där vi har ordentligt med tid på oss att gå igenom alla individuellt och jobba med kondition/fart. Kommer att bli superkul och jag kan lova att hundarna kommer att älska detta lika mycket som ni! Välkomna med anmälan genom att maila mig på em.wergard@gmail.com

Perfekt förberedelse inför RUN with your DOG den 27 maj

Tidigare i januari åkte jag till Stockholm för att spela in ett avsnitt om Tävlingspsykologi i HUNDPODCASTEN tillsammans med ett fantastiskt gäng människor: Eva, Maria & Gurgîn. Det var en helt galen dag där jag åkte hemifrån vid 5, spelade in vid 10, åt lunch och snackade med Eva & Åsa för att sedan bege mig hemåt igen och landa hemma vid 23. Galen dag, galet ROLIG dag!

HÄR kan ni lyssna på resultatet – verkligen supernöjd!

TACK för att jag fick vara med ❤

Inspirerad av mina vänner i Linköping som skapat Facebookgruppen: Bli en snabbare agilityförare gör jag nu detta inlägg för att inspirera ALLA att bli snabbare och orka mer, oavsett om vi håller på med agility, canicross eller andra grenar ihop med våra hundar.

När vi vill bli något är det en fördel om vi kan utvärdera våra detta något. Ett sätt som jag tycker är effektivt när vi vill utvärdera vår kondition och snabbhet är att använda sig av ett s.k. Cooper test.

Cooper går ut på att du värmer upp och sedan mäter hur långt du kan springa på 12 min – jag använder RunKeeper för att mäta och tycker att det fungerar ypperligt. Sedan kan du t.ex. gå in här för att få ett mått på din kondition, eller så struntar du i vad en lista säger och enbart fokuserar på DIN egen utveckling! Kör Cooper, sedan genomför du 10 träningspass och gör om testet – obs kör testet på exakt samma ställe båda gångerna, kupering och skillnad i terrängen kan påverka resultatet och vi vill veta vad träningen ger. Har du blivit snabbare?

Jag tar antal träningspass istället för träningsveckor. Varför gör jag så? 1) Blir du sjuk kanske det inte blir några löppass och då spelar tiden som förflutit ingen roll – antalet pass är alltid antalet pass oavsett vad som sker i livet. 2) Det är för mig mer motiverande att jaga träningspass än att inse att jag inte kommer att hinna träna så mycket som jag velat på de uppsatta veckorna. Har du några andra tips så dela gärna med dig av dem!

På det här sättet kan du få ett mått på din utveckling på ett enkelt sätt, där testet också är en del av din träning … och du, gör testet IMORGON eller allra helst GENAST. Vi vill ju inte spilla någon tid.

STORT lycka till!

Run with your dog – for the love of running with your best friend