Årssammanfattning 2010

Januari

SM kvalade Piraya för 2010 års SM när vi var på My Dog i Göteborg och tävlade. Höll årets första agilitykurs hos Bollebygds BK. Annars hände inget speciellt. Vi pysslade mest med fåren på kvällarna och planerade inför året.

Februari

Hälsade på Sara i Hälsingland med temat ”Idéerna flödar”. När vi går igång så går vi igång! Fick också den stora äran att för första gången åka samt köra hundspann. Det var grymt roligt!

I övrigt gick vi vallkurs för Jo-Agnar och förhoppningarna på ett riktigt vallår 2010 var skyhöga. Riktigt så blev det inte, tyvärr.

Mars

A-höfter på vår älskade superhund Ozelot förgyllde denna månad. Bättre meddelande från SKK kunde vi inte få.

Fortsatta mängder med snö och därmed också mängder av snöpromenader.

April

Nu började aktiviteterna hopa sig. Jag började A3 utbildningen och satte igång med tillhörande projekt: kontaktfält och bakombyten till kontaktfält. ”Rolig” som jag är bestämmer jag mig också för att anta utmaningsbanan med Piraya – distanshandling med liten hund tillhör inte vanligheterna. Därför var det extra roligt att ge sig tusan på att visa att även smallisar kan köra distans!

Ozz genomförde dessutom MH i Vallentuna och jag började jobba 50 % fast och 50 % med det egna företaget. Hade agilitykurser ute i Stora Skuggan för jämnan och njöt som fisken i vattnet. Vi var också nere en sväng och tävlade i Skåne – Gåsahoppet.

Bland de roligaste initiativen var uppstarten av djurtränarmiddagarna ihop med Sunna, Eva, Karro och My. Tänk att kunna sitta långt in på småtimmarna och prata djurträning.

Maj

Jag och Simon åkte till Paris och spenderade flera dagar med att vandra runt i parker, gå på museum, äta nutella och bara njuta av att vara lediga. Vädret var perfekt och jag längtar till dess att vi åker dit igen.

Förutom dagliga kurser och träning i agility, hann vi även med en tripp till Tesa & Per i Lysekil, tälta och tävla i ett regnhärjat Avesta samt finbesök av finaste Eva och Emma.

Under maj månad hade jag inte en enda dag ledig hemma… intensiv månad!

Juni

Årets mest humoristiska månad? Vi fick för oss att fira midsommar i tält ute på landet. Tog jeepen rakt ut i ingenstans och vaknade av att en enorm flock av kor stod runt vårt tält. Helt klart bästa midsommaren ever!

Piraya vann KM på Stockholms avd och lyckades för tredje året i rad vara med på prisutdelningen på SM! Vilken Guld-Fisk hon är. Detta året jobbade vi oss upp från en 12 plats till en 4 plac. Kan fortfarande känna glädjen över sista loppet som var precis lika bra som jag ville att det skulle vara. TACK till alla vänner som stod och skrek på oss.

Juli

På bilden ser ni en av världens godaste rätter: friterad ost med lingonsylt! Ni anar inte hur gudomligt gott det är och för den rättens skull kommer jag definitivt åka tillbaka till Polen.

Landslagsuttagningarna började finemang med en 3 plac, men sedan tabbade vi oss i lopp efter lopp. Inte vår tur helt enkelt. Däremot hade vi flera vänner som fick åka till VM och som vi kunde glädjas med när de kom hem med både guld och en fjärde placering! Heja!!

Simon och jag genomförde Stora Skuggans första agilityläger på stora amfiteatern. Hur varmt som helst. Hur mysigt och trevligt som helst.

Juli var även månaden då jag tog med mig Ozz och åkte till Maria O-K för att få gå kurs för (nu tvåfaldiga!) världsmästarinnan Lisa Frick. Fick köra fyra olika hundar av tre olika raser (Vorsteh, Bc och Sheltie) och lärde mig massor av både Lisa och hundarna.

Än en gång åkte vi till Gotland med den älskade Jeepen (when a car becomes an Icon) och tävlade agility i tre dagar. Fick äran att tävla Lovis också. Med tre hundar blev det förutom massor av lopp, flera pinnar och även choklad. Bäst av allt var ändå Ozz första officiella agilitynolla och därmed pinne. Herrejäklar vad den hade suttit inne i oändlig tid… Självklart tältade vi, igen, och ni kan se på bilden här intill att vi har en förkärlek till de ensamma vidderna.

En annan rolig sak som hände under juli månad var att syrran tog med sig Tigra och tillsammans vann de Tigras andra cert!

Slutligen, juli var verkligen en fullspäckad månad, hann jag också med fyra dagar på Chicken camp och drillades av ingen mindre än Bob Bailey. Fick även flera tips på min ”jobbträning” som jag nu har grym användning av i det dagliga arbetet. Tänk vad det betyder mycket att träffa männsikor med stor erfarenhet.

Extra roligt var även att Sara och jag var inbjudna till CC speciellt för att analysera det utifrån en coaching/ledarskapsperspektiv. Vi såg genast den stora potentialen i hur träningen är upplagd och snart var projektetplanerandet igång.

Augusti

Ozz tog sin andra pinne, denna gång i hoppklass i Nynäshamn, och jag började känna att det här kommer att gå. Det har verkligen varit året med fem fel för oss. Det är bara att sänka huvudet, träna och kämpa. Ju mer träning, desto mer tur, eller hur?

Bäst under augusti var våra egenskördade tomater som smakade gudomligt gott!

September

Tävlingar varje helg. Fick stora äran att låna Jill under Huddiksvallhelgen och förutom SM-kval med både henne och Piraya fick även Ozz med sig pinne hem. Grym helg!

Helgen efter SM kvalade vi med både smallaget PapilLONE Stars och largelaget Fort-farande på SSBK. Snacka om SM-kval månad #1! Vilken tur jag har som är med i Sveriges absolut bästa lag – kram på er lagkompisar!

Oktober

Godkänd A3 instruktör, och ja – papilloner kan handlas på distans! Piraya vann även Stockholmsdistriktets DM titel. Första DM hon deltagit i, annars har hon alltid löpt när DM gått i Boråsområdet.

Vet ni vad tävlandet i oktober betydde mer? Detta var första tävlingssäsongen på två år som Piraya varit fräsch hela säsongen! Ett av mina högsta mål för 2010 – friska hundar!

Knäppbollarna åkte även ner till Falkenberg för att kvala till Folksam och tävla officiella klasser. Inget FC kval, men uppflyttning till hoppklass 2 blev det! Hurrey!

Tränat för Jouni Orenius och för väldens bästa Malin Elfström.

November

Om vi var knäppbollar som åkte till Falkenberg blev vi smått idiotförklarade när vi tog Smurfan och åkte till Jokkmokk!

200 mil senare kom vi hem med presenter från mina mostrar (älskar de stickade strumporna jag fick), flera vinster och framförallt en agilitypinne till Ozz. Förutom dessa värdsliga ting hade vi en underbart rolig resa! Tack Simon och Daniel, ni är toppen som ressällskap! Dania cup nästa.

December

Avslutade året på bästa sätt. Åkte 30 mil enkel väg ner till Götene. Gick in med 100 % fokus. Körde järnet från start till mål. Vinst och uppflyttning till agility 2.

Bäst av allt: slalom och stoppet på balansen. I love!

Förutom att jag tävlade agility anordnande vi – Eva, Emma och jag – Sveriges första djurtränarkonferens i månadsskiftet. Konferensen blev väldigt lyckad och jag vet att alla åkte därifrån fulla av inspiration för fortsatt träning. Ser verkligen fram emot nästa års konferens i Borås. Tack och kram, Eva och Emma, för grymt samarbete trots de många milen mellan oss.

Sist, men inte minst. Om förra årets julkalender här i bloggen blev en succé så går det inte ens att jämföra med årets julkalender. Tack alla ni som läst, kommenterat och mailat om kalendern. Det har varit ett sant nöje att ha med er under hela december månad.

Årstankar

Har träffat så många härliga och underbara människor under detta år; nya kursare, tävlingskamrater och djurtränare. Fått vänner för livet.

Detta med flera andra faktorer gjorde att hela A3-bråket blev betydligt mindre i mina ögon än det annars hade blivit. Tack till Mija, som stångats på och fixade så att vi ändå kunde genomföra utbildningen.

Ytterligare en anledning till glädje är nystartade Solna agilityklubb som kommer att ge unika träningsmöjligheter inför nästa år. Ett härligt gäng med stora ambitioner.

Detta var en sammanfattning av vårt 2010. Länka gärna till ditt 2010. Nu ser vi framåt.

2011, here we come!

Alexandra Horowitz

Hundlek i fokus

Mer eller mindre fast i boken jag funderade kring häromdagen. Fått lite svar på mina funderingar, men flera nya har fötts. Stör mig lite på att de inte alltid skriver referenser till påståenden. Särskilt som det handlade om hundar…

Some animals, dogs fo example, have clear signals that ‘label’ subsequent behaviours as play, and/or act as ‘invitations’ to play.”

Tur för mig kom jag ihåg att jag mötte Alexandra Horowitz när jag var på CSF som höll sin presentation om just detta med ”lekinviter”. Jag frågade bland annat om rumppuffar som lekinvit, men hon menade då att leken redan är igång när hundarna använder rumppuffar.

Hur som, letade på nätet och nu sitter jag här med hennes avhandling(?) ”A case story of dogs at play”, yey! Fann även en bok hon gett ut nu under 2010 ”Inside of a Dog”.

 Alltså allvarligt… jag har köpt böcker för flera tusen kronor sista månaden, och har inte råd att köpa fler… OM inte denna bok är riktigt bra och någon kan rekommendera den. Please… någon som läst den? Please…

Eva Marie, allmänt förkyld…

Dog defense, eller bara bullshit?

Jag köpte en dog defense för ett antal år sedan, och TACK och lov har jag (peppar peppar ta i trä) inte behövt använda den.

Igår blev en vän och hennes hundar attackerade av två lösa hundar. Hon fick upp sprayen och sprayade hundarna rakt i ansiktet – nos och ögon, men de brydde sig inte det minsta(!) om sprayandet. Är den överhuvudtaget effektivt?

Är det någon som har erfarenhet av sprayen i skarpt läge?

Rusa

Åsah Holmqvists Rusa

Igår kväll vid 20.30 ser jag på fb att Åsahs Rusa är bortsprungen i Tyresö. Att någon av mina hundar skulle springa bort är en av mina värsta mardrömmar. Sådant får inte hända. Blir tårögd till och med nu av alla känslor när man inte vet var ens bästa vän är någonstans.

Vi tog varsin hund och äkte genast dit. Mötte upp Julia på en parkering och fick höra allt.

Visade sig att Rusa blivit rädd för några som stått och smällt smällare och rusat iväg. Julia är hundvakt över helgen och jag kan bara ana hur hon måste ha känt sig. Kram på dig Julia!

Tillsammans med flera andra finkammade vi området och var ute till 1 på natten för att försöka se om hon låg och lurade någonstans. Det var inte kul att åka hem utan att ha hittat Rusa.

På morgonen när jag kollar fb är det första ser jag: ”Titta vem som är hemma igen, jag är såååå glad nu!!! 😀” och bilden här intill. Hurra, hurra, hurra, hurra!

Visar sig att någon har hittat henne, lagt upp henne på fb vid 3-tiden i natt. En granne till Julia kände till hela historien och kunde meddela var hon gick att finna.

Helt underbart skönt att hon kommit tillrätta. Lilla söta Rus-bus! STOR kram till Åsah och Julia! Skönt att historien slutade så bra!

Död åt smällare!!

Diskriminering på hög nivå

Chaser

Läs här om border collien Chaser som kan skilja på 1022 olika leksaker. Finns även film på nyhetssidan. Duktig tjej!

Kom ni ihåg filmen på sjölejonet i ett tidigt inlägg av julkalendern? Den diskrimineringstränas också. Rio har de lärt att vissa symboler hör ihop: siffror med siffror och bokstäver med bokstäver, och kan dessutom byta mellan de olika systemen på en visuell signal.  Får ni chansen att lyssna på Colleen Reichmuth vid tillfälle, do it!

Funderingar kring lek

Köpt en ny bok: Animal Play, ed. Bekoff & Byers, och vill veta mer om hur andra (läs ni) funderar kring lek.

Under mitt exjobb blev det diskussion om definitionen av lek. Några av er som läser min blogg vet att jag bland annat fick fram att urhundsraserna uppvisade signifikant lägre ”lek-personligheten” jämfört med poppis-hundarna. MEN det var en lek-personlighet framtaget ur MH:t, det vill säga, lek tillsammans med en främmande människa och till viss del med föraren. Alltså, ingenting om hur lekfulla hundarna var i andra sammanhang. Den generalisering som kan ske utifrån en MH-beskrivning känns inte helt adekvat i det stora hela.

Vad innebär lek?

Kommer ihåg att jag läste en artikel, som jag tyvärr inte kommer ihåg referensen till på rak arm, som menade att lek med leksaker framtagna för att pocka fram lek inte kan klassas som lek, eftersom det var ”påtvingad” lek. Men, det finns många stimuli i vår omvärld som uppmanar till lek. Önskar jag hade den artikeln tillgänglig nu.

Lek är en viktig del i träning. Mycket av relationen byggs med hjälp av lek. Vi som tränar hund jobbar dessutom med att träna fram lek. Vi överför värde mellan olika saker. Gör det som tidigare inte var så intressanta mer intressanta (premacks princip).

Är det lek om det tränats fram?

Idag skall vi ut och leka på agilitybanan med laget Fort-Farande!

 

Lucka #24

GOD JUL

och ett stort tack till alla läsare och kommentatorer som varit inne på min blogg under hela december! Nu hoppas jag att ni alla känner er inspirerade till egen träning av både er själva och ALLA era djur – inte bara hunden 😉

Avslutar julkalendern med julpyssel och tävling. Ni har sett att varje lucka har haft ett nummer, och den observante har även sett att siffrorna har haft sin alldeles egna djurbakgrund. Anar ni pysslet?

Vilka djur döljer sig bakom varje lucka?

Den som kommer på flest djur vinner!

Funderar på om det behövs en utslagsfråga? Klart det behövs! Hur många djur har familjen Wergård, tillsammans just idag den 24 december 2010. Fick ni något att klura på…

Rätt svar mailas till mig senast den 4 januari, lagom innan Husdjursmässan på Kista där jag och mina rovdjur skall tävla agility. Välkomna att komma fram och säg hej 🙂 Alltid lika roligt att få ett ansikte på kommentarer och mail.

Ha nu en helt fantastisk djurjul!

Massor av kramar från Eva Marie och rovdjuren.

Lucka #23

BOKTIPS

…eller, hur kan jag få veta mer?

Har fått både mail och kommentarer om boktips – äntligen, här kommer ett gäng boktips. Hade tidigare skrivit ”tycker bäst om” men insåg att… det inte stämmer. Mer böcker jag tycker är bra att ha 🙂 Ja, förutom Ramirez bok då, som är bäst!

.

Exel-Erated learning, P. Reid

Boken som Björn Forkman tipsade mig om precis i början av min etologi-karriär. Den förklarar de allra flesta begrepp inom inlärning på ett sätt som gör att de blir solklara. Lättläst, liten och lagom. Ett perfekt förstaköp!

.

Carrots and stick, P McGreevy & R Boakes

Halva boken är inge vidare. Författarna vill ge konkreta tips på träning, men de känns inte alltid helt genomtänkta. Jaha, varför tipsar jag då om den? Jo för att Paul McGreevy, som skrivit boken, bland annat forskar på negativ förstärkning (NR=negativ reinforcement) inom ridning. Därför är kapitlen om NR och positiv bestraffning mer djupdykande och objektiva än många renodlade klickerböcker. Det är bra att förstå hur alla principer inom träning fungerar i praktiken.

Jag fick chans att prata med honom personligen på CSF 2008, om just förekomsten av NR inom ridning och hur jag som ryttare kunde hantera hjälperna vi använder inom ridningen på ett bättre sätt. Bland annat har han och en student gjort en träningsutrustning där hästen blir belönad genom bettet när den svarar på den negativa förstärkningen.

.

Animal training, K Ramirez m.fl.

Minns än idag när jag tittade igenom Mats Amundins (zoolog, Kolmården) ”bibliotek”. Plötsligt stötte jag på den här boken och Mats tittar upp och säger: ”det där är bibeln, den skall alla djurtränare ha hemma”. Dåså, julen efter fick jag denna tegelsten i julklapp. Den absolut mest gedigna bok ni kan tänka er. Full av kunskap OCH erfarenhet! Två komponenter som krävs för att kunna träna så effektivt som det bara går. Den är oslagbar!

Ken Ramirez är en person som jag haft den stora äran att få gå kurs för och som jag har stor respekt för. Det är grymt att efter ett träningspass få höra hans feedback. En väldigt positiv och öppen person. Får du någonsin chansen att lyssna på honom eller gå hans utbildning i Chicago – do it! Själv ser jag fram emot mars då jag skall till Shedds och skugga deras träning. Längtar!

Fler boktips önskas!

Lucka #22

Stick-träning

Äntligen lite hard core träningstips. Ett av de mest efterfrågade beteendena oavsett vem som frågar är hur du får ett djur att presentera en kroppsdel och sedan sitta still för att låta tränaren ta ett blodprov eller injicera ett sedativt medel. Tänkte jag skulle dela med mig av mina erfarenheter och det jag har lärt mig av andra.

Position

Först av allt behöver du hitta positioner där djuret enkelt kan presentera just den kroppsdel som är mest lämpad för de två olika ändamålen. Det vill säga ett ställe där ett blodkärl är lätt att se/känna eller ett ställe med en stor muskelgrupp som är lätta att träffa med kanylen. Hitta blodkärl gör du lätt på ett ben eller en svans (se film nedan) och en riktigt stor muskelgrupp har du i baklåret. Det du skall tänka på är att på mindre djur se till att inte komma för långt bak på låret när du injicerar. Då finns det risk att du träffar ischiasnerven – det gör förbannat ont och innebär major regression!

En annan bra sak att tänka på är att se till att djuret i sin position inte kan skada dig eller sig själv, genom att till exempel få tag på nålen om det sticker till. Här är det bra om du lär djuret att fokusera på något speciellt: hålla i sig i ett mål, hålla nosen mot en target eller liknande. Just för att kunna fokusera på sitt ansvara att sitta stilla och jag i min tur kan då i lugn och ro fokusera på mitt uppdrag att ansvara för nålen. It takes two to tango!

100 objekt

Nu förutsätter jag att du har tränat och har ett djur som sitter med fullt förtroende för dig. Nu gäller det att använda fanstasin! Ken menar att du skall kunna ta i stort sett vilket objekt som helst och röra djuret på den plats du vill sticka (gaffel, olika sorters pennor, tändstickor, garnstickor, ”gummibandssmätt” etc.). Helst flera hundra olika, men du känner själv ditt jdur rätt för att veta hur fort du kan avancera i träningen. Målet är att få djuret att vänja sig vid att ibland trycker du med något trubbigt ibland med något vasst och oavsett med vad du trycker med så kommer det att bli belönad för att det sitter still. Du tar alltså inte en kanyl och sticker in det första du gör, utan du jobbar dig fram till sticket.

Ett smart delsteg är att ta sprutan, klippa bort den vassa kanylen (säkerhet före allt, innan kanylen är med skall du lita på att djuret sitter stilla till 99 %) och sätta på locket. Sedan kan du använda sprutan som ett föremål att trycka med.

Tänk också på att träna duration, du vill kunna trycka in nålen, hålla kvar under lämplig tid (längre tid vid blodprovstagning), dra ut och sedan be djuret att lämna position. Signalen att gå ur position skall alltså inte vara att nålen åker ut.

När du närmar dig något vassare föremål kan du med fördel ta en platsgaffel och bryta loss alla tänder utom en. Nu har du ett trubbigt men ändå vasst föremål som du kan ”dutta” mot det utvalda stället. Du kan också skrapa lätt på huden. När djuret tycker att allt detta är helt OK kan du börja träna med sprutor. Du kan börja med en insulinnål som är übertunn, särskilt hos mindre djur kan det vara lämpligt. Fortsätt sedan mot den storlek på nålen som du behöver. Har du gjort ett ordentligt grundarbete med flera olika objekt kommer denna del vara mindre aversiv. Skynda långsamt.

One-stick-rule

En regel som är bra att följa i träningen är att när du börjar med själva stickträningen skall du inte sticka hål mer än en gång per pass, och gärna också med ett par dagars mellanrum. Däremellan kan annan träning ske och även sådan träning som beskrivs ovan med olika objekt. Detta för att hela tiden se till att det positiva överstiger det obehagliga. Det är annars lätt att det sker en sensitisering om sticket återkommer gång på gång utan

Erfarenhet

Första gången man sticker är det bra att göra det på ett djur som redan sover (eller på dig själv) för att känna hur det känns. Framförallt blodprov skall ingen ta utan gedigen träning! Det är teknik för att ta ett blodprov på bästa sätt utan att behöva ta flera omstick. Du kan redan nu träna på att sticka en apelsin, olika hudtyper är tuffa att komma igenom – ungefär om ett apelsinskal.

Det är också skönt att ha stuckit tidigare istället för att göra det första gången på en individ som skulle kunna hoppa till. Minns första gången jag skulle sticka under träning. Till saken hör att jag stuckit både sovande individer av olika arter och vakna hästar och hundar, och kände/känner mig säker på vad jag gjorde/gör. Ändå var jag nervös när jag skulle sticka min första tränade individ. Då gäller det verkligen att ha övertränat och kunna använda sig av mental träning för att inte överföra nervositeten på djuret – fick in lite mental träning, Åsa! Även om det inte riktigt var så du menade…

Film

På filmen sitter de och matar tigern samtidigt som de tar blodprov. Tänk på att om du skall söva är det mindre bra med mat på det viset, då det finns risk för kvävning. Det du kan ha so alternativ är att ta en flaska med något flytande som belöning, då Sövningsstick går betydligt fortare.

 

 

 

Lucka #21

Leverera belöningar

Innan vi går närmare in på hur du kan träna till exempel ”stick-träning” påminde Elsa mig om en viktig sak: hur vi levererar förstärkningen!

Nu pratar vi inte om belöningsplacering i sig, utan regelrätt HUR skall jag GE belöningen. Det finns olika orsaker till varför vi kanske inte vill leverera godis/leksak direkt ur handen utan faktiskt hitta andra möjligheter för att leverera förstärkningen.

Pincett som hjälpmedel

Pincett
Är det så att du riskerar att få fingertoppna något naggade av ett förväntansfullt djur kan det vara skönt att använda en pincett eller liknande verktyg för att ge godbitarna. Du får lätt fatt på bit för bit och når in till djuret ordentligt. Fungerar även ypperligt på många fiskar, såsom haj och rocka.

Spruta för att även kunna ge vätska som belöning

Spruta
Vid flera tillfällen är det bra att använda en spruta för att ge förstärkning i flytande form. Till exempel med småapor är det lättare att ge godis om du använder olika ”smoothies” blandningar i spruta för kunna fördela mängden lättare – har ni sett mina yttepytte ”Pappis-godisbitar” kan ni tänka er hur småttit en dvärgsilkesapas godis bör vara.

Belöning ur kopp

Kopp
Chicken camp används koppar till hönorna. Jag ser fördelen i det både vad gäller hur snabbt vi kan leverera belöningen utan att behöva fumla fram rätt godis ur påsen, och för att vi i träningsögonblicket inte ens behöver fundera på hur en hönas näbb känns när den pickar upp en godbit ur handen. Inte direkt öppen hand som när du matar en häst där inte.

När vi tränade gerbiler i Danmark hade vi solrosfrön delade i sex bitar. Förstår ni vidden av hur litet det är? Nästa gång jag tränar ett så litet djur kommer jag försöka hitta ett effektivare sätt att leverera belöningen än att pilla upp en 4mm stor fröbit från bordet…

Har du något förslag på fler sätt att leverera belöningar?