N0 animals were harmed!

Innan vi kikar närmare på hur filmindustrins slogan ”no animals were harmed” egentligen innebär skulle jag vilja presentera julkalenderns första vinnare!

Vinnare är:

Gina Runesson med Loke!

Måste även berätta att jag har fått massor av helt underbara rim från er, shit vad ni är duktiga!

Vinnande bidrag:

Jag är inte så snabb,
skulle aldrig kunna springa ikapp en labb,
och jag har dålig koordination,
och ibland saknar jag motivation,
därför behöver jag en timma vinna,
så jag med min lille LokeToke kan hinna,
och jag vinnner den helst från dig,
så du kan träna skiten ur mig!

Till dagens inlägg, visste ni detta?

Medicinskträning – tänka efter före

Vad är det egentligen jag tränar till?

Det är en sak att träna in en grundposition där du kan ta i djuret på alla sätt och vis. Du kan titta i örat. Du kan känna på fötterna. Du kan be om höger eller vänster tas. Ja, du kan göra allt, nu ska vi tänka till mer!

Hjälpmedel: mot slutet kanske en pall behövs för att nå upp. Hur skrämmande kan en pall vara? ASÄCKLIG om den aldrig varit med in under ett träningspass. Detsamma gäller papperskorgar till kanylen. Flaskor med medel i som kommer att användas längre fram i träningen. Speciella handskar, om det behövs längre fram. Kom ihåg att redan från början habituera djuret till olika hjälpmedlen som kommer att användas längre fram.

Medicin: detsamma gäller även själva appliceringen av olika preparat. Många djur är känsliga för nya lukter, och det kan därför vara vettigt att redan från start låta sprit- eller krämflaskan stå öppen när du tränar. Lära djuret att det där är ingenting att bry sig om. Att jag tar kräm på fingret för att smörja in din hand är inget du behöver rygga tillbaka för.

Detsamma gäller om det låter när du tar fram det som behövs – ”pruttar” från flaskan, pysanden. Även ljud i vissa situationer kan te sig obehagliga. Lika bra att träna in dem från start.

Hjälpperson: en annan sak som ofta glöms bort när du är ensam tränare på dina djur är att en annan person gör en stor skillnad till situationen. Händer det något behöver vi ofta vara fler än en. Därför är det bra att så snart som möjligt i träningen ta med någon annan för att göra det till vardagsmat. Har du dessutom chansen är det bar att ta med olika personer: långa, korta, manliga, kvinnliga etc. Situationen och platsen må vara den samma, men det är bra att det sker en generalisering för andra människor.

Tänk efter före! Tänk på alla tänkbara saker som kommer att behövas och kanske kommer att ske. Behöver det vara mörkt när behandlingen sker? Behöver veterinären ha extra starkt ljus? Handskar, skyddskläder… tänk på ALLT som kan påverka djuret. Detta för att se till att få så bra träningssituation som det bara är möjligt!

Kan du ge fler förslag på saker att tänka på?

Ja, i en situation som du själv kommer på… 🙂

Medicinsk träning – förberedelser 2

Fundering två: Innan du börjar den medicinska träningen är det bra att ha fundera igenom grundpositioner. Det kommer underlätta avsevärt om du får ett beteende som går att applicera inom flera områden.

Den plats du har valt för träning; kan djuret placera sig på så sätt att du kan få en överblick av hela djuret? Den bästa positionen är sådan att du kan se och hantera både framdel och bakdel på djuret, alternativt att djuret själv kan presentera sig själv på så sätt att du kan få se större delen av djuret i olika vinklar.

Finns det en position som du kan ha som grundposition, som återkommer ofta i olika beteenden du kommer att träna? Om du kan hitta det kommer återigen pluskontot att kunna bli riktigt högt för just den positionen och det kommer att underlätta för dig att göra olika ändamål.

Nackdelen är att grundpositionen kan bli väl statisk om det är det enda som tränas och du i ett senare skede behöver ändra på något. Jag var med om ett djur som hade tränats till att fronta tränaren – ligga med nosen mot tränaren och baken ifrån – och hade förstärkts för detta i ett antal år. Han hade superfina ”frontbeteenden” och var väldigt säker. Efter ytterligare ett par månader av träning ville jag få honom att vrida sig… tji fick jag; ”så här har jag suttit i alla år, och så här vill fortsätta sitta”. Försökte med kroppsmål, men han hade verkligen svårt att lyfta upp sig när han hamnat ”rätt”. Jag löste det som så att jag gick tillbaka till grundträning och jobbade med rörelser, där han fick mycket förstärkning för att ”komma loss” i kroppen, röra på sig. Till slut lyfte han sig och jag kunde då lättare få honom att också vrida sig.

Har du någon grundposition i den dagliga skötseln?

Såg att AO hade lagt upp denna på youtube!

Enjoy!

Medicinsk träning – förberedelser 1

Vad är det du vill uppnå med träningen? Att kunna undersöka olika delar på kroppen? Att kunna behandla olika mindre åkommor? Att kunna injicera eller ta blodprov?

Fundering ett: skall träningen alltid skall ske vid samma tidpunkt och på samma plats eller behöver du jobba med målet att djuret skall kunna generalisera situationen?

Nackdelen att köra samma plats och tid är att om det skulle hända något någon annan gång på dygnet eller på ett sätt som omöjliggör att vi kan använda den vanliga platsen kan det vara svårt för djuret att generalisera och klara av att genomföra beteendet där och då på grund av skillnader i till exempel miljö. Att platsa för undersökning på dagen i ljus gentemot på natten när det är mörkt, eller det klassiska att stå snällt för hantering hemma gentemot hos veterinären.

Fördelen är att det är enklare att skapa en känsla av kontroll och därmed trygghet för djuret när träningen  sker vid samma tidpunkt och plats. Den vet vad som förväntas av den vid just det tillfället och pluskontot* blir skyhögt. När något aversivt sker, som ett nålstick, kommer den lättare tillbaka till det beteende vi vill ha.

Har jag en hund vill jag kunna ta med den till olika platser och kunna genomföra samma hantering: utställning, veterinär eller ute i skogen. Har jag däremot en giraff har jag inte så mycket val än hägnet den går i, MEN jag kan välja olika platser i hägnet och finns det flera hägn kanske jag behöver överväga att kunna genomföra träningen i alla befintliga hägn; vinter- och sommarhägn, natt- och daghägn.

Det finns alltså inget klart svar; det beror på situationen vad du väljer just där och då för den individen. Det finns arter som är extremt stresskänsliga. I det fallet hade jag valt att ”bara” befästa beteendet för att jag vill lyckas med att skapa förutsättningarna att kunna genomföra det jag vill. Andra arter är av naturen lugna och då kan det vara en del i stimuleringen att också jobba med generalisering.

*Pluskontot: vi jobbar för att träningen skall bli positiv. Men det kan svida eller sticka till under medicinsk träning och då behövs ett stabilt förtroende mellan tränare och djur. Ett pluskonto skapas genom att vid upprepande tillfällen genomföra små steg i rätt riktning mot det slutliga beteendet. Även när beteendet är befäst fortsätter du att jobba med att höja pluskonto för att tala om för djuret att ”även om det här gör ont kan du lita på mig att vi kommer ta oss igenom det”. Skapa förtroende är superviktigt!

En fundering

”En sak som du gärna får följa upp med är om det är större förekomst av pacing kring just platsen där djuren tränas vid PC-träning …  jag kan tänka mig att det (PC-träning) bygger hög belöningsförväntan på en specifik plats, hur jobbar tränarna för att undvika detta? Sätter de signal på träningspassen så att djuren inte förknippar ”människa på platsen” = träning = godis”

Lovisa funderade kring hur vi jobbar för att undvika att skapa pacing (en typ av stereotypt beteende där djuret vankar av och an) i samband med träning. Ofta är det inga problem att de pacar runt träningsplatsen om inte en person som har blivit satt i relation till förväntan är närvarande – självklart finns det undantagsfall – eftersom den träning som funderingen syftas på är PC-träning, vilket innebär att du är på plats. Men funderingen är relevant, träningsförväntan kan medföra vissa oönskade beteenden.

Vadå, oönskade beteenden? Stereotypier kan manas fram av förväntan. Du kan ta dig själv som exempel; när du väntar på något du ser fram emot har du svårt att sitta still. Du vill gärna röra på dig: sitta och skaka foten, trumma med fingrarna, bita på naglarna etc. Som djurvårdare går du ofta förbi hägnen och det finns flera tillfällen då förväntan skapas; matning, träning eller bara daglig kontakt. Denna förväntan kan leda till att djuret börjar göra ett upprepande och näst intill manisk beteende.

På detta finns det flera lösningar. Nu kommer jag peka främst på lösningar ur ett träningsperspektiv och alltså inte gå in på allmänna beteenden – även om det går att dra flera paralleller.

Till att börja med är det inte bara vid PC träning som dessa beteenden kan skapas. Även vid free contact kan de ske. Till exempel när du närmar dig grinden för att gå in till djuret kan du få ett djur som vankar av och an eller uppvisar något annat oönskat beteende på grund av att det har skapats en förväntan inför träning. Det kan till och med börja vanka innan du kommer.

Variation – variera när du kommer. Detta är något som har visat sig vara viktigt vid matning. Att alltid mata (eller släppa ut) vid exakt samma tid skapar en förväntan som då i sin tur kan leda till utvecklandet av en stereotypi. Vi som har haft häst vet att det finns stall där hästarna börjar slå mot väggen vid den tiden foder skall serveras på morgonen. De vet att nu kommer det snart och förväntan byggs upp. Istället kan du låta tiden för matning variera för att undvika denna tidsinställda förväntan. Detsamma gäller vid träning. Om du tränar olika tider kan det motverka viss pacing.

MEN… det beror också på vad det är du vill uppnå med din träning.

Mer om det i en annan lucka!

*

Signal: sätt en signal på ”nu skall vi träna”. Eftersom vi passerar hägnet flera gånger kan vi ge djuret kontroll över situationen genom att tala om varför vi är där. ”Nu ska vi träna” gör dem också ”redo” för träning rent mentalt, tycker jag. Jag upplever att attityden blir en annan än när jag bara går in för att mata, städa eller något annat. Att ha en signal kan fungera när du behöver minska förväntan som sker gång på gång, däremot kan du ändå få stereotypa beteenden när du är på väg TILL träningsplatsen efter det att du meddelat att ”nu ska vi träna”.

Observera att en träningssignal kan vara specifika kläder, en speciell hink eller en muntlig signal. Vad som helst som talar om för djuret att denna situation är annorlunda än en annan situation. Därför är det oftast så att vare sig vi vill eller inte så förmedlar vi någon form av signal när vi kommer för att träna.

Att fundera på: Ponera att du har en utter som du tränar. Uttern är lugn i allmänhet när du passerar den dagligen och i skötseln. Du har en hink som du använder som träningssignal och den svarar bra på både hinken som signal och träningen ni genomför.

Men så när du har tränat intensivt under en period ser du att uttern börjar cirkla i en åtta när du närmar dig hägnet för att träna.

Eftersom du inte vill att den skall skapa ett stereotypt beteende som skulle kunna ”smitta av sig” på andra situationer vill du kunna närma dig uttern utan att den snor sig i en åtta innan träning.

Jag vill få dig att tänka till hur du skulle ha löst situationen. Många vägar leder till Rom.

Hur skulle du träna/hantera situationen?

Vinn en agilitylektion!

Dags för julkalenderns första tävling.

Precis som förra året kan du vinna en valfri lektionstimme där du själv väljer vad du och din hund vill träna på!

För att vinna vill jag att du hittar på ett julklappsrim som om du skulle ge bort denna agilitylektion till dig SJÄLV! Motivera i rimform varför just du och din hund skall få vinna!

När du filurat och skrivit klart mailar du rimmet till mig.

Den 20 december meddelar jag vinnaren!

Olika kontaktnivåer

Hur stor kontakt ska jag ha, vill jag ha eller till och med bör jag ha när jag tränar för olika ändamål? Finns det några risker med det jag kommer att lära djuret? Finns det sätt att se till att träningen sker på ett så säkert sätt som möjligt?

Tänka efter innan träningen påbörjas är nyckeln.

–

Oavsett hur tamt vi får ett vilt djur behöver vi komma ihåg att det ÄR just ett vilt djur. Det går inte att garantera säkerhet under vissa omständigheter, och säkerhet är något vi behöver tänka på i den praktiska djurträningen. Ingen har nytta av en skadad tränare.

Inom djurtränarvärlden pratar vi om protected contact (PC), semi-free contact, free contact etc. Olika träningsformer för olika arter eller träningsförhållanden.

Protected contact innebär att jag jobbar med en barriär mellan mig och djuret. På det sättet säkerställer jag att djuret inte kan skada mig. Detta är en självklarhet när du jobbar med större rovdjur. Du vill (oftast) inte riskera livet genom att vara på samma sida som lejonet när du tränar. Visst har vi alla sett filmer på tama lejon som kramas med sina skötare, men de har troligen socialiserats tidigt. Det är inget du gör med varken ett vuxet lejon eller en vuxen elefant utan att veta all bakgrund.

Semi-free/protected contact innebär att du har någon form av barriär mellan dig och djuret, till exempel en munkorg över hundens nos, en handduk virad runt katten eller en anti-sparkrem på kon. Det kan även innebära att du använder en barriär under vissa delar o träningen, till exempel när du injektionstränar (även kallat confined contact). Det kan också innebär att du befinner dig på land medan djuret befinner sig i vattnet, men att djuret fortfarande skulle kunna nå dig om den skulle få för sig det.

Free-contact är den formen där du och djuret har full access till varandra och du är inte skyddad om det skulle hända något. Det är den form som vi använder i hundträningen, men som också sker till stor del med mindre arter och växtätare. När delfiner tränas med tränaren i vattnet är det också free-contact.

Andra former som används är bland andra Hands-off training, där djuret och tränaren inte har någon kroppslig kontakt med varandra. Det gäller till exempel när djur skall flyttas mellan hägn och tränaren gör träningen på avstånd. Belöningen sker då också hands-off genom att till exempel kasta in den till djuret.

Hands-off skall inte förväxlas med remote training, där det inte finns någon som helst kontakt mellan djur och tränare. Inte ens ögonkontakt. Detta är något som framförallt används på djur som skall planteras ut i det vilda igen där man vill undvika att de förknippar människor med något positivt.

Tror du att tränaren får en sämre relation till djuret för att träningen sker genom protected contact jämfört med free-contact?

Brainstorming!

Behöver hjälp med lite brainstorming.

När man jobbar med djur skall saker och ting helst inte kosta så mycket. Är främst vi hund- och hästtränare som gärna specialbeställa saker och ting. Men har man inte de resurser som krävs för vissa svindyra targets tager man vad man haver. Tennisboll på pinne har ni sett. En krocketklubba blir alldeles utmärkt den också.

Fördelen med dessa bägge är också att ändarna blir olika varandra – ena änden med boll/klubba andra utan någonting – och kan därför användas för att få fram olika individer eller för att träna in olika beteenden beroende på vilken ände jag använder. T ex som när jag i somras var på Nordens ark och Emma använde ena änden för att träna förflyttningar och andra för att träna gapa.

Skohorn, det är perfekta att ha som target till primater i small/medium storlek (hur agilifierad är inte denna blogg egentligen…) det vill säga 5-10 kg. Skohorn finns i alla tänkbara färger och även olika längd. Grymt när man vill nå in en bit i hägnet. Extra bra är att de är skålade, vilket gör att du med lätthet kan lägga en godbit längst ut för att få till en rikitgt bra belöningsplacering! Plus att de går att hänga upp vilket gör att du på det sättet kan använda det som en fast target där djuret kan sitta och hålla i sig. Väldigt greppvänliga.

Karbinhakar, också lätta att sätta fast och flytta runt beroende på var någonstans du vill placera targeten. Laserpekare! Går att använda som både markör och target. Gör att du kan nå längre in i hägnen och förflytta djur i djupled dit du själv inte kan nå på grund av olika orsaker, till exempel att du inte vill gå in till tigern…

Decilitermått, pennor och olika former (stjärnor, hjärtan, runda, fyrkantiga etc etc) i olika material – som du självklart kan såga ut alldeles själv. Extra bra är att sätta små krokar på formerna så att du kan hänga upp dem och få händerna fria för markör, belöningar och/eller hantering.

Post-it lappar skrev Maria häromdagen om – superbra, i alla fall om du jobbar inomhus och inte har med ett tryne eller ett gäng skarpa tänder att göra. Musmatta är poppis bland hundfolk, går dock lätt sönder om en apa får tag i den.

Just ja, ”fönsterrengörare i magnet”, ni vet en sådan där man rengör akvariefönster med. En sådan skulle kunna vara grym att använda som target om man vill träna fiskar som håller till längre ner i akvariet (har inte testat, än). Varför? Jo jag slipper stå med armen sträckt ovanför huvudet med en target på pinne som når botten när jag vill träna fiskarna i ögonhöjd. Har jag en magnettarget som fungerar genom glaset kan jag flytta den längst med glaset, se när fisken nuddar targeten och behöver ”bara” mata uppifrån (och då kommer jag självklart på ett fiffigt rör där jag kan skjuta ner belöningen till fisken… en annan lucka känner jag). Någon som har fiskar som känner för att testa hur det fungerar?

Har jag fått igång er fantasi – vad skulle vi mer kunna använda? Tänk stort och brett och för olika ändamål och arter. 🙂