Lucka #3

Husbandry training

Definitionenav ordet husbandry inom djurvärlden är ”the careful management (using the best scientific principles and knowledge) of our animals” (K.Ramirez) och innehåller alla delar för ett välmående djur: utfodring, miljö, social struktur, medicinsk vård etc.

För att underlätta många av de bitar som finns inom husbandry kommer träningen till hjälp. Den hjälper bland annat till för att specifika situationer skall uppfattas mer positiva, mer avslappnande och mer säkra för både djur och människa.

Ta ett sådant exempel som visitering eller översyn, vilket vi behöver göra dagligen på våra djur oavsett om det är en häst eller en tiger. För att få så bra överblick av djuret som möjligt underlättar det om jag kan komma nära det och till och med kunna känna igenom det. Genom att då använda sig av träning för att kunna be djuret att komma, få det avslappnat och dessutom se det som något positivt skapar verkligen en grund för djurvälfärd.

Träningen leder till att vi kan göra allt från att väga eller undersöka tänder till att ta ett urinprov eller blodprov. Genom att träna skygga djur att gå på en våg kan djurvårdarna bland annat hålla reda på både fodergiva men även för att ta reda på om det har ungar i magen. Och förs det noga anteckningar har de även kunnat få veta i förväg det ungefärliga antalet ungar i magen. Självklart går det även att träna djur till att låta sig bli undersökta av ultraljud.

Träningen handlar främst om tålamod och trygghet. Att ge djuret tid till att vänja sig vid olika situationer. Att bygga upp den positiva känslan successivt. De skall känna sig trygga när tränaren ber dem sätta sig stilla för att bli undersökta.

Dessutom gäller det att jag som tränare exakt vet hur situationen ser ut: hur skall djuret ligga/sitta/stå för att jag skall vara bäst placerad för att kunna ta urinprov/ultraljud/titta på tänderna/öronen/ta tempen etc.Vad finns det för risker jag behöver ta hänsyn till? Kanske är det inte smartast att stå bakom hästen när jag skall lyfta hovarna och kanske är det inte det smartaste att använda fingrarna när jag skall undersöka tigerns tänder…

Det finns egentligen inga begränsningar för vad vi kan träna djur att samarbeta kring. Kan en människa vara avslappnad under provtagning eller en transport finns det ingen anledning till att ett djur inte skall kunna vara det. Genom rätt träning får djuret kontroll på situationen och kan hantera den på bästa sätt.

Hur mycket husbandry training lägger du ner på dina djur?

Lucka #2

Djur i arbete

Att vi använder hundar i arbete är inget nytt. Vi har både räddningshundar, hundar som letar efter olika ämnen, hundar som är i vår sociala tjänst såsom servicehundar eller assistenthundar och inom många fler användningsområden.

Andra djur som jobbar i människans tjänst är den afrikanska jätteråttan som letar efter minor i Tanzania. Fördelen med dessa är att de är inhemska, billiga i drift och dessutom effektiva. De har blivit ett ypperligt hjälpmedel i sökandet efter landminor.

Inte fullt så självklara ”bombdjur”  hittar vi i insektsvärlden genom våra ibland inte allftör älskade grannar, bina (Apoidea).

Det har visat sig att bin är alldeles ypperliga att träna för att leta efter sprängämnen. Genom klassisk betingning lär man bina att associera en lukt – t ex lukten av TNT – med en belöning.

Känner du lukten av TNT kommer du snart att få en belöning.

När sedan lukten av TNT uppfattas av bina ute på fält kommer deras probiscus sträcks ut vilket noteras av en sensor. Informationen kan sedan enkelt läsa av på en inkopplad handdator. Hur häftigt är inte det!

Har du stött på andra djurarter i arbete än vad du hade förväntat dig? Berätta gärna mer om detta!

I’ve been working like a honey bee!

Årets adventskalender!

Tada! Ytterligare ett av mina projekt!

Precis som förra året kommer jag att skriva ett inlägg varje dag som ni kan följa ända fram till jul. Jag har funderat över olika teman och även på att utlysa någon form av omröstning för vad ni kan tänka er vilja läsa om under december månad. Tillslut bestämde jag mig ändå för att köra på mitt favorittema just nu: djurträning!

Välkomna till årets adventskalender som kommer att handla om

Djurträning!

En del av det jag kommer att ta upp är från min föreläsning av Hur lär djur? och en del är sådant som jag kommer att ta upp enkom för denna adventskalender. Några saker kommer ni att känna igen och några bitar kommer ni tänka ”Wow! Det där hade jag ingen aning om!”. Vad jag hoppas på är i alla fall att du varje dag skall känna ”åh, vad skall hon skriva om idag tro…”

Vi tar det hela från början och kikar på några av de orsaker varför vi egentligen arbetar med träning av djur.

Nöje/aktivering/berikning

I den här kategorin har jag klumpat ihop olika delar som jag skulle kunna tagit var för sig, men eftersom det är en del debatt kring vad som anses vara vad (där huvudfrågan är om det är berikning eller aktivering?) så tar jag dem helt sonika på en och samma gång.

Förutom olika tävlingsformer (vilket de flesta som läser denna blogg är aktiva med sina hundar i ) infattar denna del även aktivering av olika slag för våra andra hus- och tamdjur. Aktivering som vi kanske inte riktigt tänker är av godo för djuret. T ex, att träna sin kanin för kaninhoppning, som är lika mycket nöje för vår del som det är en möjlighet för kaninen att få fysiska motion. Detsamma gäller såklart alla djur i fångenskap, oavsett om vi tittar på kanin och marsvin hemma eller tvättbjörnar och sälar i djurpark. Jag har vänner som tränar sina råttor för råttagility, och vem har inte imponerats av Brain Storm ”The world’s smartest mouse”?

Det har bland annat visat sig att djur i zoomiljö som har blivit uppmuntrade till att vara aktiva under t ex matning – genom att födan har serverats på ett sådant sätt att djuren behövt anstränga sig – även blivit mer aktiva då det som startar aktiviteten (i detta fall födan) inte är närvarande. Detta är för mig inget konstigt, då rörelse och motion i sig också leder till ökad aktivitet i längden.

När jag besökte Parken Zoo Eskilstuna alldeles nyligen fick jag vara med när de lade blodspår åt varanerna. Det för att varanerna både skulle få utlopp att söka efter födan och få dem att röra på sig mer. Desto mer motion, desto mindre mage – och ingen mår bra att vara fet.

Nytta och nöje!

Projekttider

Nyss hemkommer från Tyskland (jobbresa) med massor av intressanta upplevelser. Bland annat en tysk julmarknad!

Första intrycket: vad mycket folk! Mat, mat och än mer mat varthän jag än tittade. Tanken var att köpa hem något till Simon, men all mat var av typen ”to-eat-right-now”. Den idén lades därför ned (blev senare en Baileys från flygplatsen, gott).

Men för ögat fanns det massor av gott. Bland annat glaserade äpplen som såg hur goda ut som helst. Nu är det tyvärr så att jag är en av världens mest kräsna människor när det gäller godis och äter i stort sett endast nutella och Marabou mjölkchoklad… så jag vågade inte ens köpa och smaka. Då skulle högst troligt bilden av hur gudomliga goda de såg ut suddas bort på ett kick.

Korten är tagna av min splitternya svarta glänsande iPhone! Den är hur bra som helst! Förutom kort på det mesta har jag även lyssnat klart på Patient 67 (Shutter Island baseras på denna bok) av Dennis Lehane. Bra! Att jag hann lyssna klart på hela boken svarar även på frågan hur lång resan var – LÅNG!

Saken är att jag har en tendens att planera för att hinna ha fritid. Fritid och vila är AoO och det är super att jag tänker så. Problemet är bara att ibland kan planerna ligga något för tighta för att egentligen vara vettiga. Tyskland tis-tors. Åka från Göttingen till Frankfurt kl.5.30, ta flyget kl.10.00 för att landa i Stockholm kl.12.00 för att vara i Uppsala 13.00. Yey! Vet ni? Det gick kanonbra! 😀 Det trots att det här i Sverige varit något labilt väder de senaste dagarna.

Mötet i Uppsala gällde samarbetet med världens bästa Sara Hommen, Emelie von Bothmer samt Marie Fogelqvist. Vad har vi (förutom hund) gemensamt? Jo att vi är engagerade i coaching, kommunikation, ledarskap och utbildning! Vi kommer under 2011 ta fram ett helt nytt sätt för att träna praktiskt på just dessa bitar. Till vår hjälp kommer vi att ha höns! Det kommer att bli så jäkla häftigt och coolt så ni anar inte!

Hur skapar jag full fokus på EN uppgift? Hur kan jag lära mig prestera bäst när det gäller? Hur påverkas jag av inre och yttre stress? Vad använder jag mig av för copingstrategier? Hur kan jag bli bättre på att ta emot och ge feedback? Hur skall jag skapa en motiverande arbetsmiljö för mina medarbetare? Hur ser mitt ledarskap ut idag och vilka medel kan jag använda för att förbättra mig? Hur kan jag hantera min nervositet? Vad är bra kommunikation och hur kan jag kommunicera så att alla förstår? Etc, etc… Ser fram emot en fullspäckad vår! Återkommer självklart med mer information!

Höstens största projekt går av stapeln redan nästa vecka då Djurtränarkonferensen kommer att genomföras! Har varit massor med fix och nu äntligen, äntligen kommer vi att ses och bara prata träning, träning och ännu mer träning i två dagar. Ser fram emot alla presentationer, problemlösningar och allt snack om hur vi skall få till en sjuhelsikes bra nätverk bland Sveriges djurtränare!

Sist, men definitivt inte minst, sitter jag och klurar på SLU Skaras Hund- och kattetologiföreläsning. 1/4 hundens evolution och 3/4 inlärning för katt och hund. Hur roligt låter inte det klurandet? Ja, massor av arbete, men också lärorikt för mig när jag skall sitta och ta reda på det allra senaste inom forskningen!

Ja, nu vet ni vad jag gör när jag inte tränar två- och fyrbenta varelser. Om ni undrar över varför det är så sällan jag bloggar. 😉 😀

 

 



 

Hur lär djur del 2

Nyss hemkommen från Vadstena och Hur lär djur del 2. Vilken publik! 😀 Tack för ert engagemang, tänkvärda tankar och alla era frågor. Ett speciellt Jättetack till Barbro E som bjudit in mig att föreläsa. Har verkligen varit inspirerande och roligt att plocka fram föreläsningarna för dessa båda tillfällen. Verkligen en unik föreläsningsserie – bra idé och initiativ Barbro! 🙂

Tigra provkampar med sin nya läderfläta från Morrhåret AB! 😀

Stora betygsdagen

Idag har varit en dag med dubbla  betygsredovisningar för min del.

Först kom ett mail från agilitylärarna gällande A3-instruktörsutbildningen: jag är härmed godkänd A3-instruktör med rekommendationer att vidareutbilda mig till agilitylärare! 😀 Nu är bara frågan när lärarutbildningen går av stapeln, för som det ser ut just nu är jag fullbokad alla vårens helger… håller tummarna att de flyttar den till hösten. 🙂

Sedan åkte jag förbi psykologen och plockade upp mina tentor från idrottspsykologin. Visade sig att det gått väldigt bra även där och slutbetyget blev A! 😀 😀 Superpepp inför vinterns studiecirkel i tävlingspsykologi!

Ett JÄTTETACK för alla gratulationer på Facebook!! Det värmer ofantligt mycket att läsa dem. 😀

Såhär glad är jag idag

men fullt så stora skor behöver jag dock inte här i Stockholm… än!

Norr om Polcirkeln -22°

Oj vilken resa. OJ v i l k e n resa! Oj vad vi har haft roligt. Skrattat ofantliga mängder, har kört härliga lopp och träffat massor av nya människor – vi har helt enkelt gjort Jokkmokk 2010!

På väg uppåt mot polcirkeln stannade vi till hos min älskade moster Raggen. Nog inte många som vet, men jag är född i Ytterlännäs i Kramfors, och har alla från mammas sida bosatta där. Perfekt att kunna stanna till efter 50 mil i bilen, både för oss och de fyrbenta.

Vi, jag, Simon (som gör sin egen tolkning av resan på sin blogg) och Daniel, kommer in och alla kramas och hälsar. Sedan skrattar jag till åt Svenne (Ragnas man) och säger att ”nu hämtar jag resten då!” Varpå Ragna säger ”Jag har inte sagt något…” Tystnad. Än mer tystnad. Sagt vadå? Jo att vi inte har med oss bara en, två eller tre hundar. Inte ens fyra eller fem utan hela SEX hundar! Plus då att Ragnas Karin (JRT) redan finns där. Sagt och gjort, sju hundar i huset. 🙂 That’s how the Wergårds do it!

Smurfan rymmer: Charlie, Tess & Ozz, Buffy samt Piraya & Tigra.

Innan sängdags hann vi med middag och mys. ”Skål då grabbar!” En liten norrländsk drink är kanske inte lika liten som en liten stockholmsdrink, om vi uttrycker det milt.

Dagen efter, innan fortsatt färd uppåt, tog vi en sväng till min andra älskade moster: Gun-Marie (ja, ni ser, dubbelnamn ligger i generna) och hennes fyrbenta vänner. Inne i laggår’n fick vi kramas med inte bara Birger, Tova och Sara utan också Hedvig! Riktiga mysiga små vänner och det bestämdes att vi förutom får och alpackor även får skaffa oss ett par getter när vi har egen gård.

Tova funderar på hur apa smakar.

Sedan var det bara att packa bilen igen och bege sig vidare. Vi kollade med GPS:en och det visade sig att vi skulle tjäna minst 1h genom att ta inlandsvägarna från Kramfors upp till Jokkmokk istället för E4:an… ett tips: ta ALDRIG inlandsvägen vintertid utan BRA dubbdäck! Det var en mindre mardrömstur där bilen gick som på såpa hela vägen upp. Adrenalinpåslaget var på topp mest hela tiden och vi förlorade ca 2h. Men roligt hade vi.

Väl framme i Jokkmokk, 60 mil senare, hittade vi till stugbyn och vår varma stuga – Tack, tack, tack! Det var verkligen underbart att krypa ner i sängarna och sova.

Snö, snö och ännu mer snö – vi är redo för vintern nu.

Dag 1

Piraya gjorde ett helknasigt första lopp. Ramlade ur slalom, sög inte på hinder och avslutade med att blindbyta upploppet och diska oss. Positivt var kontaktfältet som satt grymt fint! Disk-fisk. Andra loppet var hur fint som helst! MEN… fem fel på balansen kostade oss segern. Så är det, ena loppet grymma kontaktfält, i andra flyg-fisk.

 

Ozelot går in och missar i slalom i första loppet. Suck. Så jag väljer att belöna balansen. I andra loppet kör hon så det ryker. Gör ett uruselt kf på balansen, jag funderar på att ta om (bad trainer) men fortsätter… hon tar slalom. In i mål – nolla! En andra placering och vår andra pinne i agility 1. Yes! 😀

Hela första dagen gick åt agility för min del. Grabbarna gjorde stan och kom tillbaka lagom till Ozzs starter. Medan de var iväg träffade jag Johanna, som har pappiskennel uppe i Jokkmokk, och som blev smått kär  Tigras nos. 🙂 Ja, under banvandringen tror jag att det var flera som blev smått kära i Tigra (Piraya är mer svårflörtad men tog självklart korv hon också när det bjöds).

Den kvällen firade vi i stugan. Vin, chips och choklad samt smask åt hundarna. Pinne till Ozz och cert till Tess. Resan kändes väl värd.

Dag 2

Piraya gick in och körde järnet. Vinst! 😀 Guld-fisk! I andra loppet blev det fullkomligt fel och jag låg både på backen och fick Piraya rakt in i benet innan vi nådde mål. Totalt 5 fel och så var denna helg över för vår del. Oavsett resultat, Piraya ställer alltid upp. Jag älskar att köra agility med Piraya, hon är verkligen fantastisk!

Världens bästa guld-fisk!

Ozelot startade alldeles strålande men vid en krånglig sekvens efter slalom hamnade vi helt fel och det vart disk. Synd! Andra loppet kände helt underbart!! Vi bra synkade och jag är kanonnöjd! Tyvärr slant hon ur slalom och vi drog på oss en rivning på näst sista hindret. Men… döm om min förvåning när jag sedan fick veta att det trots allt räckt till vinst! Alltid trevligt med fler presentkort (någon som vill köpa?).

Medresenären Daniel L med Tess och Buffy gjorde asgrymma lopp! På lördagen satt allt i andra loppet och de kammade hem sm-pinne, cert och seger. På söndagen presterade de på topp och det var fjuttmissar som gjorde att de inte kom hem med ett gäng cert till. Synd! Extra kul var såklart också första nollan med Buffy – första gången de körde ihop.

Tävlingarna var slut för vår del redan kl.12 – hur häftigt är inte det! Väldigt bra arrangemang med klass 3 på morgonen följt av klass 2 och 1. Snabba puckar, trevliga funktionärer och suveränt uppvärmt ridhus. Enda smolket var avsaknad av prisbord, åtminstone i klass 1 tycker jag att det skall vara fler priser. Fast, allt det positiva överväger.

Dimman väller fram när ridhusdörrarna öppnas.

Under söndagen letade Kicki Blombacke sig ner till Jokkmokk från Gällivare för att hälsa på. Hon hann tyvärr inte se några av Pirayas lopp, men fick till ett superfint foto på mig och Ozz när vi värmer upp inför starten. Kolla in den karakteristiska tassen mot mitt ben i kampen.

Ozz kampar hårt.

Innan hemfärd tog vi oss alla fyra (Simon, Daniel, Kicki och jag) tillsammans med våra nio(!) hundar till Storknabben (ni trodde väl aldrig att vi skulle åka totalt över 200 mil utan att gå i ett naturreservat??) och tog en härlig vinterpromenad i -20°. Hundarna sprang och vi pulsade uppåt. Fler bilder finns att beskåda på Kickis fotohemsida. Jättekul att ses Kicki, tack för trevligt promenadsällskap! 🙂

Smurfligan som gjorde Jokkmokk 2010.

Efter det var hundarna hur nöjda som helst och vi började vår resa hemåt. Tanken var att stanna till hos moster igen, men efter en felnavigering av GPS:en valde vi att sträckköra hem. Ni kan säkert ana hur vi mådde under måndagen. Inte bra… alls! Men får väl ändå säga att det var värt det.

Har jag sagt tillräckligt många gånger hur mycket jag uppskattar Smurfan?

Hoppas verkligen på fler tillfällen att åka uppåt. Nästa gång blir det när solen inte går ner.

Som vanligt… filmer kommer!


Viltspår på ängen

Idag tinade vi äntligen blodet och plockade fram skankarna – nu var det blodspår som gällde!

Varken selar eller långlina hade vi, men huvudsyftet med dagens spårning var aktivering. Och aktivering för hundhjärnorna blev det!

Huvudpersonen Charlie jobbade superfint! Märktes tydligt att han gjort liknande uppgifter förr. Han var väldigt fokuserad och mycket nöjd!

Ozz var inte fullt så fokuserad. Spårdebut för hennes del. 🙂

Sist vi spårade tyckte Tigra skanken var lite läbbig. Idag ville hon inte lämna den ifrån sig! Sedan att den var så stor att hon knappt fick munnen runt spelade henne ingen som helst roll.

Sist ut och fullkomligt skogstokig var Piraya! Bilden är inte fejkad, hon rusade fram med svansen som en propeller… får jobba med tempot om vi skall satsa seriöst på viltspår.

Jäkligt skönt för hundarna – speciellt Charlie som behövde aktiveras lite extra. Eller what the heck, ALLA tyckte det var superskönt! Nyttig aktivering innan jag åker och tränar andra och deras hundar. 🙂

Dopamin, förstärkningar och förutsägbarhet

Fick den här länken av Marlene och tycker att fler skall titta på det här klippet om dopamin och förstärkningar. Sapolsky (som för övrigt gjorde ett grymt program om babianer, människor och stress för ett par år sedan – rekommenderas!) pratar bland annat om vikten av förväntan och vikten av att inte vara för förutsägbar för att på så vis skapa en god grund för inlärning.

http://www.barnmice.com/video/video/show?id=1773158%3AVideo%3A281253