Örebro BK – klass 1

Uppe före tuppen kl.4.00 – ringer och väcker glad Jo – äntligen Lördag och agilitytävling!!

Snabbreferat: dubbeldisk – slalomingångarna bägge gångerna!? Och ja, alla loppen filmade – kommer när Jo åker tillbaka till Uppsala. Skall bli spännande att analysera filmerna! Men först ur huvudet:

Hoppklass 1 – Camilla Brundin

Att inse/att träna – stå stilla i starten. Jag vill väldigt gärna röra på mig och kör igång henne medan jag rör mig framåt. Fungerar nu, men i framtiden behöver jag kunna gå ut och ställa mig. Varför rör jag mig? För att det får Pirri att öka farten – dvs inbyggt beteende hos mig.

Missade slalomingången..? Enda anledningen jag kan se – både här och i agilityklassen – var att det inte var mer än 4m mellan hopphinder och slalom, och vi har tränat på rejäla avstånd i vinter. Minst 7m! Gissa vem som kommer att justera och träna både långa och korta avstånd från och med nu. Gäller för de små att hinna refokusera och samla sig.

Serpentin över 13 – fungerade alldeles utmärkt. Lite lång sväng runt 14 hinderstöd – sedan härlig målgång!

Bästa – riktigt bra hoppteknik hela vägen! Sa det till Jo sista passet – och idag fick jag ytterligare kvitto på att träningen har gett utdelning. Hon har en fin förståelse och hoppar igenom sprången!

Agilityklass 1 – Tommy Hagström

Skulle upp och LOPa… men tror ni jag kan starta stilla? Nope, blev i fart och sväng därefter – nästa träningspass ihop med Jo blir starttekniksträning. Bra sug efter släp framåt mot hinder. A-hindret; ett träningspass på det i vinter, resultat därefter. Är på, men hoppar en bit upp. Slalomingången… ja, allt annat än bra. Och istället för att ta om från hindret försöker jag få in henne direkt vilket resulterar i frustration. Nästa gång – refokusera innan vi gör om.

OK balans och gunga, men… jag tappar henne för en sekund och så åkte ena benet ner, bommen med på hindret efter gungan.

Upploppet… wow… hon bara sög framåt – klippte varenda hinder. Träning ger tur! 😉 Tack för kommentaren efter loppet Jo!

Riktigt roliga banor idag! Flera handlingsalternativ som verkligen livar upp *tummen upp*

Sötaste gyllene långnäsan är alldeles luddig!

Blir arg på mig själv

Ligger fortfarande i vertikalläge på grund av förkylningen – men har skitvårt att acceptera detta fåniga tillstånd!

Det jag blir så arg på är det faktum att jag inte tar hand om mig själv och att det dessutom är självbelönande att inte ta hand om sig själv. Vad menar jag? Jo, trots att jag är sjuk och uppenbarligen inte skall göra annat än ligga stilla så är jag fullt fokuserad på att åka till Örebro i morgon –  dessutom känner jag mig styrkt av det beslutet. Det är den attityden som blir belönad av dagens sociala system.

För ett par år sedan skrev Borås Tidning en artikel om en tjej som vägrade acceptera sin förkylning och prompt skulle spela slutspel i fotboll. Det hela slutade med en kolapps på plan, en hjärtsäcksinflammation och inget proffsspelande på flera år – INTE värt ETT missat slutspel!

”Det händer aldrig mig!”

Har ni någon gång tänkt så? Det stör mig att jag har ett val att medvetet välja rätt – men kommer jag att göra det?

Den gyllene medelvägen blir därför att jag idag tänker ligga i soffan/sängen och inte göra en endaste sak under hela dagen! Pulsen hålls vilande – kroppen får alla chanser att återhämta sig. Nästa back-up plan är att eminenta Jo får köra Ozz i en klass i morgon om jag fortfarande mår kasst. Ja, det är så långt mitt kompromissande får gå – för åka, det kommer vi ju att göra i vilket fall som helst.

Tur att det är lätt att välja rätt när hunden är krasslig! 🙂

Ny chans!

Tidigt lördag morgon drar jag och Jo med fyrbenta till Örebro för att köra järnet. Sist Ozz & jag skulle dit så blev det inställt för vår del, så äntligen tar vi en ny chans!

Återigen vill jag tumma med min Lozzka:

– Inga armar: lita på Ozz och springa.

-Offensiv: skära linjerna hårdare och tightare.

-Attackera tunnlarna.

Bäst av allt är att loppen kommer att filmas, så yes, vi kommer kunna utvärdera om jag höll tummandet. Väldigt säker på att Ozz håller sin del av avtalet om jag håller min del.

Så, nu har vi tummat på det igen, jag och Ozz.

Kan det inte bara bli lördag kl.4.00


Hälsinglandsresan

Vår helg spenderades bland annat med denna utsikten. Två slädar med vardera sex hundar förspända. Tungt före, men oj vad de var härliga att se – och vilken attityd de hade. Kämparglöd.

Riktigt häftig upplevelse att få köra spannet! Vi får skapa fler tillfällen att få prova på detta. Om inte annat så är vi nu lite sugna på att spänna för våra två högbenta vallare. Tror tom att mina  föräldrar har en pulka hängandes i garaget – hoppas! Då är det bara selen som fattas – snön har vi…

Under helgen så blev det också mycket snack om inlärning, hund och varg… helt enkelt en riktigt härlig helg. Ja, och så mat i massor också!!

Tack Sara för en urmysig helg!

Nattagility – agilitybana

Jag blev grund-iväg-lurad till ridhuset kl.22.00 av en viss Jo. Hon hade ordnat med agilitybanan ovan, och jag kunde definitivt inte tacka nej… men att träna till kl.00.00 är min kropp inte van vid 🙂 Bra erfarenhet!! Tack Jo!

Ok, vi körde högra banan (märk att ALLA kontaktfältshinder är med och att vi bar ut dem ALLA – väldigt stolt över oss två!) Förstärkte kontaktfältsbeteendet innan vi körde banan – har inte haft tillfälle att köra kf sedan morgonpasset med Mija, så det kändes rätt att börja så.

Hur gick det? Ozzs starter ser helt OK ut – laddade och hyfsat stabila, hon har en tendens att flytta framtassarna en aning. LOPen til hinder 3 fokuserade vi en sväng på och fick till riktigt grymt – tack för tipset Jo! Slalom och kontaktfälten såg fina ut – så länge jag tänkte på att inte tänka på att belöna henne när jag ville belöna… dvs, belöna utan att jag tänker. Springe rjag på så flyter hon, annars hamnar hon lätt i kryp.

Avslutningen fick vi först inte alls till jag och Ozz, hon hade inte alls det suget som jag vill ha och hon hoppade mer uppåt än framåt – vi som jobbat så hårt med det den sista tiden. Det hela löstes med att vi la leksaken efter sista hindret, då sög hon mer och fick bättre teknik – skönt! Får tänka på att jobba upp suget mer, för hon fastnar lätt på mig och tänker uppåt i sprången. När det satt så kändes det riktigt bra när jag bakombytte upploppet.

Sammanfattningsvis: riktigt bra pass – vi fick till flera svårigheter som vi utvecklade och löste. Men… nu är jag trött, tröttare, tröttast. Ändå var jag tvungen att blogga först… korkat!

Ozz sover redan…

Lärande över artgränser eller hur livet sätter spår….

Vi har en underbart härlig och kaotisk familj – kärlek&kaos!

Roligast händelsen denna vecka var när S berättade om när han gick förbi en situation på jobbet och insåg vad det kan leda till att leva som vi gör. Det är också ett exempel på hur olika arter lär sig av varandra genom iakttagelse…

 Det han såg var en tjej som sitter koncentrerad framför datorn när en kollega kommer och ställer sig bredvid henne med en kopp kaffe som är menad till henne. När kollegan precis skall till att ställa ner koppen så ser hon upp och säger Tack.

S reaktion på detta var ”släpp”!

Han såg för sitt inre hur killen släpper koppen och allt kaffe hamnar över hela skrivbordet och datorn. Vilket som tur var inte hände.

Varför denna tanke? Jo, för hemma hos oss betyder Tack ”släpp direkt det du har i munnen!” och det droppas direkt ner på golvet. S kände instinktivt att killen skulle släppa koppen direkt på den signalen. Helt underbart!

Det jag lär mig av detta är att nu får vi allt lära hundarna att överlämna leksakerna i handen och inte släppa dem på golvet. Kan bli så pinsamt på jobbet annars:

– Men S… varför släppte du koppen på golvet??!
– Ehh… du sa ju tack? Du vet hemma hos oss…

Vallövning – cirkelarbete

Om vi koncentrerar oss på fåren i bilden – som blev riktigt fina – så kan vi fantisera att Ozz det är mitt hjärta och att jag själv är en smilande LSD figur.

Thereze frågade om min kommentar i Evas blogg, den om att jag fick till en av Jo Agnars övningar efter att Stina M berättat att det var som att göra en Jaakko-sväng – hur lätt som helst att göra när det snackas samma språk.

Det var så att Jo Agnar ville att vi skulle köra en övning för att lösgöra hundarna i cirkelarbetet genom att låta hunden röra sig åt ena hållet och föraren åt det andra hållet. Genom att gå mot varandra så skulle vi möta konfliktpunkten flera gånger. Samtidigt möter man också upp balanspunkten vi flera tillfällen, vilket är belönande för hunden. Konfliktpunkten är då hunden och föraren möts och skall gå om varandra. Vi denna situation vill hunden helst vända och byta cirkelriktning för att hamna i balans till föraren, men vi vill alltså i det här fallet att hunden fortsätter förbi oss. Anm. balans är då hunden är på andra sidan fåren, hunden vill gärna hålla fåren mellan sig själv och föraren=kontroll.

Jo Agnar visade hur jag först skulle förstärka med ett ”höger” (den riktningen som är på bilden) när vi närmade oss svårigheten, om hon då tvekade och hellre ville vända för att hamna i samma cirkelriktning som jag så skulle lägga henne – konfliktpunkten sker på ett ungefär vid den punkt som jag har ritat upp hund och förare på i figuren ovan. När hon låg ner så skulle jag korsa den orange linjen och ställa mig vid röda krysset för att starta upp henne åt hennes håll igen och så gå vidare åt mitt håll – i fallet ovan säga ”höger” och låta henne fortsätta åt sitt håll. Sedan skulle vi återigen mötas vid konfliktpunkten och jag skulle göra om signalförstärkandet, läggandet, linjekorsandet och starten.

Efter snack med Stina M kom vi fram till att jag skulle kunna komma förbi punkten genom att samtidigt som jag förstärker med ”höger” kalla på Ozz (hålla henne på benen i rörelse) och i mötet göra en Jaakko-sväng, för att på så vis få henne förbi mig och förbi konfliktpunkten. Sagt och gjort hamnade vi i manegen igen och denna gång så var samspelet helt annorlunda mellan mig och Ozz. Hon förstod vad jag ville och jag hade koll på kroppen i bytet – harmoni. Det jag gjorde var att jobba med att få henne igenom den gröna triangeln, och så snart hon hamnade på andra sidan så ville hon vidare upp i balanspunkt – belönande – och sedan vidare mot mig.

Ibland kan man få användning för agilityn bland fåren…

Vallkurs – Jo Agnar H och Karin Mattsson

Dagen har spenderats i ett ridhus ett par km utanför fam. Mattssons residens i Svanberga. Här förgyllde fyra suffolk tillsammans med Jo Agnar Hansen samt Karin Mattson vår dag. Ett ord – super!

Känner att det finns flera övningar och tankar att skriva ner, mycket finns redan i anteckningsblocket, men det får bli efter maten, men en sak är säkert – vallning är så jäkla roligt och Ozz är grym!!! Både Charlie och Ozz utvecklades med dagens övningar och vi kände att J As träningsfilosofi stämde överens med våra tankar kring träning, ja det klaffade verkligen.

Mina känsla efter dagen, förutom att vallning är ”jäkla roligt”, är en upprymdhet att vilja utvecklas ännu mer. Just nu vill vi bara ut i fårhagen och träna ännu mer. Längtar till våren, sommaren och höstens alla vallpass – både träning och tävling. Ja, för de tog också upp vikten av målbilder och kontinuitet – vilket stämmer bra med min egen träningsfilosofi. Nu skall det bara lösa sig med våra får – vi behöver hitta andra möjligheter för våra får i sommar, och i dagsläget är det oklart – så är vi redo!

Tack för en superdag och härlig attityd hos alla – trots -16°