Spånade runt på nätet och vad hittar jag om inte en bild på Ozzkan!! Fotograf är Melinda Martinez – tusen tack för lånet! Faktum är att detta är första bilden på Ozz när hon hoppar… ja första agilitybilden helt enkelt. Så jäkla kul att se 🙂
Riktigt nöjd med vad jag ser i bilden! Kolla in frambenstekniken!
Vad jobbar EM egentligen med?
Att träna apor.
Ja, ni vet primater – lustiga närbesläktade varelser som är helt fantastiska.
Hur är det att träna dem då?
Som att träna hund, fast olikt – och precis lika roligt!
Vad skiljer det sig att träna apor mot hundar?
Jag använder mig av positiv förstärkning precis som hemma; klicker och godis – torkade jordgubbar, russin, saft, jordnötter och chasewnötter, vindruvor etc. etc. Smaken är som baken har fått en ny innebörd.
MEN, den största skillnaden är att jag inte kan dela av aporna; de sitter gruppvis och vill inte delas av! Dessutom har de en hierarki som går från topp till botten som jag måste respektera och komma runt.
Vad innebär träningen mer precist?
Tänk er en tvårums hundgård med pappisar – ungefär så stora är de – med upp till sex individer. Tänk er nu att de kan vara högt (3m i tak) och lågt, ute och inne (jag lovar de är överallt!) och rummet är fyllt av berikning (matpussel, gungor och diverse leksaker). På det då det faktumet att du inte kan skilja ut dem en och en för att träna. Du får helt enkelt träna alla samtidigt!
Ok, big deal – oh yes it is! Framförallt på grund av hierarkin. Du får helt enkelt börja med att bygga en relation mellan dig och den apan som är högst i truppen. När hon tycker att du är ok så skall du börja träna henne att tycka det är ok att du tränar individ två i stegen. Att låta någon annan äta av DINA resurser SAMTIDGT som du sitter kvar – vad är det för fasoner?! Jag får helt enkelt se till att hon tjänar mer på att sitta kvar och vänta på sin tur än att sticka iväg. Så fortsätter du till dess att alla sitter på varsin utvald plats.
Mitt jobb är definitionen av att belöna de som är passiva.
Det är de som jobbar allra hårdast!
Samtidigt som denna samarbetsträning, som sker vid varje träningspass, så tränar jag olika beteenden av olika svårighetsgrad. Allt på deras villkor – om det inte passar så kan de gå iväg. Jag måste helt enkelt vara det roligaste!
Varje pass lär jag mig något nytt och jag känner att jag har utvecklat min träning enormt sedan jag började här för ett år sedan. Jag vet också att jag gör en enorm skillnad för mina små tjejer – när jag kommer in till dem och ser ett gäng sittandes på sina platser, smackandes av förväntan så blir jag helt varm i kroppen. Pussgurkor!
Vill du veta mer? Maila em.wergard@gmail.com
WOW! Vilken föreläsning… helt galet bra! Adrenalinet pumpar! Jag vill ha mer 😀 Lovar att ni skall få ta del av det hela på ett eller annat sätt, men än så länge får jag vara tyst 😉
Finns det något som är omöjligt?
Det började med att Simon sa något om en hammare och en Charlie – och plötsligt sitter jag här vid köksbordet med en ihoprullad & tejpad tidning. Tränar visst hålla fast tror jag… hmm… vad månne det bliva av detta??? Hur som, bra hundträning i vinterkylan.
Iväg på föreläsning ikväll – förväntansfull!!
Alltså… kan jag säga något annat än ä n t l i g e n! 😀
Låt oss få presentera ”En liten blogg om R-djuren” av och med Jo&R.
Så får ni också läsa mer om det där långnosta gyllene fluffet
Den mesta träningen innefattar hund för min del. Jag har jättesvårt för att göra något som inte samtidigt aktiverar hundarna. Därför blir det mycket springande eller styrka som går att göra på en skogsstig – på sommaren. Nu är det -20° och det är inte läge för varken det ena eller det andra. Samtidigt så behöver jag mer träning än att ”bara” ta promenader (som i och för sig inte är så bara i djupsnö) så då blir det till att aktivera sig på annat sätt.
I helgen blev det inget Karlstad för vår del, så som tröst begav sig Simon och jag till Squashhallen på Östermalm och spenderade 1h med att slå en boll mot en vägg så hårt vi kunde. Egentligen hade vi bara bokat 30min, men eftersom vi hade så roligt och ingen annan kom så fortsatte vi. Mot slutet orkade jag knappt lyfta armen, så på söndagen när jag vaknande så var jag inte särskilt förvånad att jag knappt kunde röra mig…… Tur då att vi har hundar som tar ut oss för att reka loss kroppen – super!
Vilket i sin tur påminner mig om hur vikitgt(!!) det är att gå av hundarna efter en intensiv agilityhelg. Det är alltså inte läge att ligga och dassa på rygg i sängen efter att ha tävlat. Nej, ut och ta en promenad i skogen istället!
Hundarna då?
Så som de ränner så tränar de puls i snö så det räcker och blir över!
Fick ett mail från Marianne om tigerungen Ella (Wallabee). Det går super med Ella, och hon myser i de snötäckta norrländska skogarna 😀 Marianne berättar att hon är så go och glad! På allt som händer och helt orädd. Som uppfödare är det så underbart att få sådana mail 😀 Mysungen!
Tänk också vad orange hon har blivit, om jag jämför med Lova och Twister. Väldigt lik kusinen(?) Frosty från vår kennel, samma rävröda färg, urläcker!!
Bilden är tagen av Kicki Blombacke.
Kram på er alla tre!!
Snabbrapport:
Redan igår var Piraya bättre! Så jag håller tummarna att det bara var ”ngt”: äckligt intag eller liknande. Första veterinären var ju skeptisk att det kunde vara kennelhosta, men andra var mer försiktig med att uttala sig. Tror generellt att det är svåra symptom på just kennelhosta och att det är bättre att ta det säkra före det osäkra – finns väl egentligen inga sätt att testa förutom att se om någon annan i ens närhet visar symptom?
Vi håller oss självklart borta tills jag vet att ingen av våra andra hundar visar några symptom !
-22° hos fåren – förfrusna fötter men väldigt glada får 😀
Piraya är krasslig. Hon hulkar och får upp en del slem – pluttan. Pratat med veterinär som tycker vi skall avvakta ett par dagar. Hon har nu fått sparris som skall vara bra om hon har fått i sig något olämpligt. Med tanke på hur hon springer runt och äter på allt när vi är ute på promenad så vore det inte helt otroligt. Detta något kan ha fastnat på vägen ner och nu kittla i strupen…
Annars är hon pigg, och sparrisen åt hon upp som en spagetti *slurp* Det är bra att ha glupska Pirayor ibland 🙂
I morgon skall jag få fatt på Novalucol, som skall hjälpa att binda upp surheten i magen – om problemet sitter där nere. Fast jag hoppas att hon skall må bättre redan i morgon! Min lilla prinsessa.
Iskallt och mörkt. Ensamma på stallplan och det enda som hörs är frustande från stallet. Ozz springer i förväg till manegen och väntar spänt på att jag skall öppna dörren. Väl inne tänds manegen långsamt upp. I det första skymmande ljuset börjar vi plocka fram morgonens övning.
Låter ett och ett hinder falla från sargen ner i spånet. Ozz joggar runt med sin repboll. När alla hinder är framme följer hon mig likt en skugga runt i manegen. Snart står alla hinder på plats. Då flödar också manegen i fullt strålkastarljus och vi är redo för vårt morgonpass.
Agility en tidig vintermorgon
Eva Marie Wergård