Artikeln jag lade ut för några dagar sedan handlar om ett test där man testat en* hunds förmåga att känna på sig att matte är på väg hem från jobbet. De har videofilmat och tagit tiden hunden spenderar vid förnstret som ett mått på förväntan.

Oavsett hur de bar sig åt så spenderade hunden mer tid vid fönstret när matte var på väg hem:

When all Jaytee’s visits to the window were included in the analysis, he was at the window for an average of 55% of the time during the first 10 minutes of P.S.’s return journe , as opposed to 4% of the time during the main period of P.S.’s absence.

Detta var oavsett om det var regelbundna tider – vilket vi kunde förvänta oss – eller om hon kom hem tidigare/senare än hon brukar. Intressant var också att hunden inte spenderade mer tid desto längre den var tvungen att vänta, det vill säga, när det gått ”ovanligt” mycket tid så blev den inte mer otålig, utan visade bara förväntan under mattes återresa hem.

His waiting by the window was related to P. S.’s returns, rather than to the length of time she had been away from home .

Testet gjordes både hemma och hos mattes systers hus, samt både när hunden var ensam och när den hade sällskap människor (som självklart inte visste när matte skulle komma hem).

Diskussion:

Rutin – eftersom det skedde utanför rutinmässiga förhållanden så går det inte att föklara med en inbyggd klocka.

Hör bilen – hundens förväntan började redan innan den skulle kunna uppfatta bilens ljud. Dessutom så reagerade hunden likadant om hon kom med t ex taxi eller cykel.

Uppfattar signaler från andra människor i huset – eftersom man såg till att ingen visste när matte skulle komma hem så kunde de inte signalera, varken medvetet eller omedvetet.

Källfel vid dataobservationer – videoinspelningarna analyserades av personer som fick till uppgift att endast notera när hunden var vid fönstret, oavsett varför: katt, människor, ljud etc. De visste heller inte syftet med studien. Så de kunde inte tolka beteendet själva. Klar definition av beteendet.

Så, slutligen återstår någon form av telepati. Främsta argumentet för detta är att hunden började spendera tid vid fönstret redan när hon började packa ihop och skulle bege sig hemåt – inte bara när hon var på väg.

Jag hade tyckt det varit intressant att se om han reagerade likadant om hon innan hon kom hem åkte till t ex affären eller liknande. Uppfattar hunden alla hennes intentioner när hon packar ihop som ”på väg hem”, eller kan hunden skilja på intentionerna i den telepatiska signalen?

Läs gärna diskussionsdelen, och då gärna de sista sidorna bara – så får ni en bra inblick i hur de argumenterar. Sista stycket handlar om evolutionära fördelar av detta och hur det eventuellt skulle kunna undersökas; t ex om vargungar uppvisar förväntan när föräldradjuren är på väg hem med mat?

Vilket leder mig till en intressant anekdot av Tobias Gustavsson (fritt återberättad):

En varghane river ett djur och lämnar det på platsen. Han återvänder till tiken, som uppehåller sig en bra bit bort (tror det var mil) och de vandrar vidare ihop. Tiken var inte med vid jakten och de var inte i närheten av djuret när de gick ihop (all uppsikt under pejling). Efter att ha vandrat ihop en bra bit (mil?) så viker tiken av i stort sett rakt mot bytet, medan hanen vandrar vidare rakt fram. Senare (dagar?) pejlas tiken vid bytet.

Hon har alltså, utan att ens ha varit i närheten av bytet – enligt utsago var det alldeles för långt bort för att hon skulle kunna känna en klar vittring och eftersom de vandrat en bra bit ifrån där hanen gått så kunde hon heller inte bakspåra honom – hittat till bytet. På något vis har hanen kommunicerat  det hela, eller? Telepati? Knappast någon bidans heller – i alla fall inte noterat på pejlen. Eller?

* jag är lite anti forskning på en idivid, då det snarare kan visa på en individuell faktor, ta t ex en av Miklosis artiklar om social inlärning, eller den om hunden som kan flest ord… skall se om jag kan hitta länkar till dem om någon är intresserad. Men som sagt, det är artiklar baserade på EN individ.