Eva Marie Wergård

Igelkottens elegans – Muriel Barbery

Måste tipsa om en helt fantastisk bok! Igelkottens elegans av Muriel Barberry. Jag föll för omslaget och det lilla jag läste innan vi köpte den – måste ju tjuvläsa innan ett köp. Språket är helt fantastiskt och hela historien går rakt in… svårt att beskriva, men den är verkligen en bok som skall läsas och njutas utav! Går inte att lägga den ifrån sig och när den är slut – du kommer att lämnas med saknad. Du kommer vilja fortsätta, men, nej, en bok tar någon gång slut. Sorry!

Extra ordinärt är att förlaget valt att låta två personer sköta översättningen, en för vardera karaktär. Eftersom jag inte kan franska så har jag läst boken på svenska, jag vet alltså inte om det kryddar språket, men det känns definitivt som ett spännande alternativ. Jag gillar idén! Kort sagt, ni bara måst måste läsa den!

Igelkottens elegans är en varm och intelligent berättelse om två kvinnor. Båda bor i en fastighet i Paris välbärgade kvarter. Båda döljer sina talanger för omvärlden.

Tolvåriga Paloma Josse är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig inte älskad och har bestämt sig för att ta livet av sig på sin trettonårsdag.

Portvakten Renée Michel är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild, den vresiga och obildade portvakten med få intressen bortom katten och skräniga teveprogram.

Renées och Palomas vägar korsas när en lägenhet i huset blir ledig och den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.

Skottland – djurtränarutbildning

Jag är kär! Dubbelt upp! För det första, när jag landar i Skottland så inser jag genast att jag bara älskar landskapet jag ser. Husen. Hedarna. Djuren. Dialekten. Ja allt är helt fantastiskt! För det andra, silkesapor. Jag säger bara silkesapor! Tänk er storleken som en 1/4 papillon med border collie temperament – wow vilka härliga individer!

Vad har jag gjort? Jo åkt till Skottland och Stirling för att gå djurtränarutbildning. I tre dagar blev vi drillade i PRT – positive reinforcement training. Mycket var repetition, men repetition är kanonnyttigt! Dessutom blev det massor av intressanta diskussioner med andra tränare, och det är ännu nyttigare. Tänk vad mycket vi kan ge varandra. Hoppas verkligen kunna starta upp något här i Sverige, för det behövs! Visste ni t ex att PRT för hästar ännu inte slagit igenom? Horsemanship, javisst, men inte PRT. Tänk vad många områden vi skulle kunna förändra och förbättra!

Kursen avslutades med praktisk träning utav de underbara varelser som ni ser på bild – silkesapor eller också kallade marmosetter. Det fascinerande med dessa var att de kom från ingenstans och attackerade ens finger och höll sedan fast en medan de åt upp förstärkningen (läs marshmallow…). Kanontrevliga att träna och verkligen på med härlig intensitet! Lättlärda som få!

Nu känner jag mig superpeppad och träningssugen! Suttit och spånat på en träningsplan för Ozzkans Out-n-out utmaning och har redan satt den i verket. Allt känns möjligt och varje framsteg är en seger! Hurra vad det är roligt att träna!

Hundarna då? De har haft det superduper hemma tillsammans med Simon. Låter som de skött sig alldeles utmärkt och haft värsta semestern 😉 Saknade? OM!! Och Skottland…? OJ vad vi ska hit för att valla och vandra! Kan knappt bärga mig till dess vi kommer iväg!! Wee vad härligt, ser fram emot massor!!

Alla pratar om vargen – eller?

Häromkvällen var en kär vän här på tacomiddag och brainstorming. Hon jobbar på länsstyrelsen och det innebär att man får inside information om sådant som jag finner intressant. Denna kväll kom varg upp, något vi ofta sitter och pratar om. Detta var kvällen innan nya propositionen gällande rovdjursförvaltning skulle deklareras och frågan var vad som skulle ske. I maj i år så kom förslaget om hur den nya förvaltningen skulle kunna se ut, och nu i onsdags blev alltså det hela godkänt. Det innebär att redan i januari kommer det kunna bli licensjakt på varg i Sverige.

Ok, lite bakgrundsfakta för den oinsatta. 2008 uppskattades antalet björnar i Sverige att uppgå till 3200 st jämfört med ca 220 st vargar (Norge och Sverige; populationen räknas som delad tillsammans med vårt grannland). 2008 gavs det tillstånd av Naturvårdsverket att skjuta 233 björnar. Det innebär drygt 7% av björnpopulationen. Med det nya beslutet som kommer träda i kraft nu i januari 2010, så kommer en licensjakt på varg att godkännas där jag förstod det som att ca 25 vargar skall komma att skjutas. Det är drygt 11% av en redan genetiskt tragisk population. Men ok, det är inte mer än 4% fler än som skjuts jämfört med björn.

Det finns flera aspekter i det nya förslaget som går att diskutera, och det mycket sägs redan runt om på nätet, t ex på rovjursföreningens hemida. Det som ”fascinerar” mig mest med hela förslaget är två delar; det ena är hur själva jakten skall gå till och hur den skall fördelas samt hur inplanteringen utav de 20 nya vargarna skall gå till.

Jakt på varg
Alltså, säg att 15-25 individer skall skjutas. Vilka individer skall skjutas? Vem skall få skjuta dem? Hur skall jakten gå till? Vi har sedan två år tillbaka haft en ”ryssvarg” som vandrat in och etablerat sig i ett revir i Hälsingland –Galvenreviret. Han har fått valpar med en svensk tik och dessa valpar klassas såklart som genetiskt värdefulla; skall inte skjutas. Om vi sedan ser vidare på olika revir kan vi på vargwebben se vargtätheten och hur reviren är fördelade (i rullmenyn väljer du ”alla revir”). Vi ser då att det inte kommer vara så lätt att fördela jakten mellan de olika länen – för rättvisa kommer krävas. Ja, och så tillbaka till min första fråga – vilka vargar skall skjutas? Skall en hel flock skjutas eller enstaka individer. Inte svårt att räkna ut att det blir svårt att veta vilken individ som skall skjutas. Detta är en helt ny situation för svenska jägare och erfarenheten är så gott som noll. Vilket får mig att fundera på hur denna jakt egentligen kommer att se ut. Jag skulle hemskt gärna vilja höra mer om de sätt som Olof Liberg säger att de har diskuterat kring. Vem vill använda hund? Hur lätt är det att smyga på/vänta ut dem? Lock?

Inplantering
Äntligen! 20nya individer skall importeras från öst och sättas ut på strategiska platser i vårt avlånga land under en fem års period. En sund del av förslaget, men… det blir lite som kärnkraftsfrågan. Alla vill ha, men inte på sin bakgård. Intressant är också att det är Jägarförbundet som skall ha ett stort ansvar i denna fråga. Tyvärr hittar jag inget om detta på Jägarförbundets hemsida. Frågan är vad det är för individer vi skall importera – hur skall urvalet gå till? En bra egenskap hos hanen i Galvenreviret är att han faktiskt tog sig över renbeteslandet, och alltså har grymma överlevnadsegenskaper! Detta är egenskaper som är svåra – omöjliga? – att få genom enbart med hjälp av ett urval gjort av människor.Vargar är också ett vandrande och kräset djurslag, så även om de placeras ut på en plats, så kommer de att vandra vidare. Helt klart en utmaning för forskarna att få fram bra grundfakta som kan stödja de beslut som kommer att fattas.

Slutligen, intressant är även att Finland tillät något liknande för ett antal år sedan. Hur slutade det? Jo, med att de hade gått emot habitatdirektivet och att denna jakt var förbjuden. Domen kan läsas genom att gå in på Rättspraxis och söka efter C-342/05.

Naturvårdsverket har gjort en bra sammanfattning, men man förstår hur mycket beslut som skall fattas. Många, många frågor är det. Frågor som skall besvaras redan till januari, då jakten högst troligt sätts igång. Länsstyrelserna kommer att ha fullt upp!! Fattar inte hur ett sådant här beslut kan gå igenom utan tid att gå igenom allt – nej, allt verkar helst ha skett nu, helst i förrgår. Väldigt olikt Svens byråkrati…

Pirayarapportering

Har skrivit en hel del på sistone, men bara nämnt vår lilla Pirri pirri. Hon är ständigt med på allt, och under Gotlandsvistelsen så sov hon i sovsäcken – perfekt rumpvärmare!

Hur är det med henne då? Upp och ner. Vi körde vårt första agilitypass häromdagen med Anna. Vad hände? Krash i första hindret och sedan ingen fart. Självklart hade det med kraschen att göra, men samtidigt… hon startade inte riktigt som hon brukar. Visst, hon är inte i form riktig ännu, men med tanke på hur bra hon känts det sista så tyckte jag detta var knepigt. Känner på henne kontinuerligt, och det har känts bra, men efter gårdagens pass så tycker jag mig ana en reaktion hos henne.

Eftersom allt har gått framåt till nu hade jag anmält oss till Rättvik, men med detta bakslag så vågar jag inte chansa och har sagt upp stugan vi skulle hyrt. Så istället skall jag kolla upp henne igen och se om vi kan få något fastställt. Tänk om vi bara kunde fråga våra små vänner om vad som är fel, så hade allt varit så mycket enklare. Huvudsaken är att de mår bra, och det skall vi se till att Piraya gör.

Många järn i elden…

Idag har jag haft tävlingspsykologiföreläsning för Lancashire heelers klubben. Det var vår lagkompis Stefan som anordnade det hela med sin fru Jenny. De hade ordnat en heldag med diverse aktiviteter, men trots ett gediget program så var det inte många som dök upp. Riktigt tråkigt att se när jag vet hur mycket jobb det ligger bakom att anordna specialdagar: föreläsare, lokal, mat etc. Samtidigt är det jobbiga tider där folk är sjuka och har mycket att göra, men ändå… det var i alla fall ett litet gäng som var där och jag fattade det som att det blev en lyckad dag för dem!

Anledningen till dagens titel är för att jag fick en tankeställare av deltagarna på dagens föreläsning. Dels var det en tjej som sett mig i våras när jag föreläste på Agronomprogrammet i Uppsala om domesticeringseffekter på hund, dels var det en tjej som gått hoppteknik för mig vid ett annat tillfälle. Detta tillsammans med att jag i torsdags var på SLU i Skara och pratade om etologi, primatologi och djurträning, och för ett tag sedan var jag iväg på Nordens ark och föreläste om varg (visade bland annat filmerna från mitt exjobb där jag ”MH-testade” Kolmårdens vargar) fick mig att inse att jag har en hel del föreläsningar och kurser som jag kan hålla. Det tillsammans med ”vanlig” agilityträning. En annan deltagare idag kläckte just det; du verkar kunna föreläsa om nästan vad som helst. Ja… det stämmer ju. Jag har en hel del områden som jag kan och kunskap jag dessutom tycker om att förmedla till andra. Hur kul som helst!! Blev riktigt glad över den insikten.

Nu skall jag bara sätta allt på pränt, så att det blir lättare att be mig om en specialdesignad föreläsning. Skulle verkligen behöva uppdatera hemsidan. Men det får bli en annan dag/kväll – för nu ska jag ta det lugnt. I morgon blir det fortsättning på kvällens hoppteknik i Bällinge ridhus – ja för efter föreläsningen bar det av till nästa kurs. Det här är så jäkla roligt!!

Föreläsning: SLU Skara

Helt slut. Dagen startade kl..4 och sedan direkt iväg mot Skara och SLU. Studenterna där hade bjudit in mig på sin Näringslivsdag för att jag skulle berätta om hur jag fick mitt arbete som etolog och djurtränare samt hur det är att arbeta som det. Var jättekul att göra själva föreläsningen och sedan ännu roligare att hålla den. Särskilt som alla var så engagerade och ställde bra frågor – tänk vad mycket enklare det blir att hålla föreläsning eller kurser med engagerade lyssnare!

Efter god lunch tillsammans med en pratsamt gäng styrdes bilen hemåt och nu blir det välbehövlig vila! Var en hel del snack om olika tekniker; bland annat en tjej som skall studera interaktionen mellan häst och ryttare och se om det går att få en mer positiv attityd i detta. För om det är något som använder sig av negativ förstärkning och positiv bestraffning så är det ridning. Kommer bli intressant att höra mer om det i framtiden!

Även hunnit med ett agilitypass med Anna, men mer om det en annan dag – nu skall jag äta!! I helgen är det teknikhoppning i Uppsala samt en föreläsning. Är mycket på gång just nu.

Dålig dålig dålig morgon!!

När jag vaknade i morse visste jag att jag inte skulle ha gått upp! Hela min kropp skrek sömn och mat – ville inte. Morgonen slutade sedan i totalt kaos! Ingen sömn, ingen frukost, frallor av kol, brandlarm, brandkår, rökutveckling, ännu mer kaos – och komentarer om hemkunskapsbetyg under hela dagen. Jag borde ha snoozat, somnat om och inte stigit upp. Definitivt inte åkt till jobbet!

Då uppgiven, nu skrattar jag åt det 🙂 😀 (lite smått hysteriskt)

Agilitykurs: hoppteknik

Precis hemkommer från agilitykurs på Väsby Brukshundklubb – hoppteknik på schemat. Är helt slut! Dock är jag inte kall, och det tack vare mina nya Timberland Plymouth kängor, som är helt perfekta! Jätteglad att Simon fick mig att ta dem igår – utan dem hade jag förmodligen dött av köld i dagens regnväder. Nu stod jag istället och njöt av all härlig hoppning jag fick se.

Väsby BK bjöd på toppenstämning bland ekipagen och jajamensan; jag fick mina frågvisa elever som jag önskade igår. Tänk vad mycket mer de fick ut av kursen genom att fråga allt de kom på – mycket bra! Totalt var det nio ekipage som fick gå igenom de två grundövningar som jag kör. Vissa hundar satte dem direkt och hade inga problem, och vissa fick vi jobba igenom mer för att få till en bra teknik.

Roligast är att se hur hundar som hoppar småkrokigt plötsligt öppna upp, får en förståelse över sin kropp och hoppar igenom sina språng – alltid lika kul! Nu hoppas jag att de tar till sig av allt jag sagt och kör på hemma, så får vi se hur det ser ut till våren. Som en tjej sa; riktigt bra att ha en sådan här teknikgenomgång på hösten, så kan man träna på det under vintern. Håller med. Hoppteknik är något som passar extra bra under vinter halvåret, och särskilt under uppbyggnadsdelen av vintern – då vi vill sätta de rätta musklerna inför vårsäsongen.

Tack Väsby som bjöd in mig och Tack Gunilla M med Aston och Jazz som bjöd på en kanongod köttfärspaj! Helt klart min räddning under den mindre varma höstdagen. Inte heller att förglömma Nalle Js insatts med att tända brasan. Hur mysigt är det inte att ha klubbstuga med egen öppen brasa – lyxigt värre! Nu skall jag in i duschen, sedan blir det svamppyssel!

Gotland: naturreservaten

Gotlandsresan var så mycket mer än vallhundsprovet. Jag har aldrig varit på Gotland tidigare, så vi bestämde oss för att vi skulle se vad ön hade att bjuda på mer än vallning.

Först åkte vi förbi Lummelundagrottan, som typiskt nog hade stängt för säsongen. Istället hittade vi stora päronträd som hundarna hade riktigt roligt under!

Så, istället för ett underjordiskt besök åkte vi tillbaka till Visby och strosade runt på gatorna där. Dels för att ge mig möjlighet att köpa ett av de godaste teerna som finns, Gotländsk sommarblandning från Kränku, och dels självklart för att jag skulle få se stan. Det var verkligen alldeles strålande väder och det kändes så skönt efter allt slit att i lugn och ro bara vara och andas frisk luft. Kände total avslappning! Efter lunch på ett mysigt café så bestämde vi oss för att åka över till Fårö för att där hitta någonstans att övernatta.

Vilket vi snart gjorde strax intill Gamla hamn. Vi satte upp tältet precis intill ett mindre vattendrag. Hundarna var totalt galna och skulle promt ner och doppa tassarna i det kyliga vattnet – men visst, deras tassar men mig fick de inte i! Fast, vattnet var helt spegelblankt och lockade verkligen, hur vackert som helst. Vi gjorde upp vår lilla grill och grillade lammkorv med bröd, korkade upp vårt vin och njöt sedan av hela situationen. Tyvärr så var det svinkallt och redan klockan 19 så var det becksvart – ingen light pollution där inte, utan totalt stjärnklar himmel – och eftersom vår ficklampa dött så var det bara att pallra sig in i tältet och ner i sovsäckarna. Den natten sov jag som en stock!

Dagen därpå så åkte vi ut till de berömda raukarna och tog massor av härliga bilder! Åh vad coolt det är med dessa stenformationer, väldigt roligt att få se dem! Efter ett par timmar så ringde en vän till mig som bjöd ut oss till deras stuga, men först om två timmar. Detta innebar att vi stuvade om våra planer något och spenderade hela förmiddagen ute på diverse naturreservat på Fårö – fatta att jag var i extas!

Här är vi uppe på en stenformation vid Digerhuvuds naturreservat.

Här är vi i Langhammars naturreservat.

Nä, nu måste jag sova… fortsättning följer.

Studsbollsvalparnas namn

Har totalt glömt bort att presentera de små studsbollarna.

Tiken med bläs: Whispering Valley EM’s Wallabee

Tiken Pirri look alike: Whispering Valley EM’s Wolverine

Hane: Whispering Valley EM’s WASP

Som ni ser har jag gått ifrån mina rovdjursnamn på Wallabee (Vallaby – mindre känguru), men det var så sött och passar henne så bra att jag inte kan låta bli det namnet. Wolverine betyder järv, och passar lilla temperamentsfulla damen alldeles utmärkt och Wasp… ja, det är ett riktigt snyggt namn med mycket sting i!

Håller tummarna för att mamma eller syrran skall ta fler bilder på syskonen rovstuds.

I morgon är det kurs i hoppteknik som gäller på Väsby Brukshundsklubb. Skall försöka vara på plats lite tidigare och träna själv, så kan mina rovdjur sedan sitta i bilen och vara hyfsat nöjda. Har planerat att köra ganska enkelt, efter all vallträning känner vi oss ringrostiga och behöver ett par pass att komma i form igen. Skall bli så jädra kul att komma ut på agilityplan igen – längtar! Hoppas på kanonväder, frågvisa deltagare och bra teknik!