Tack för alla snälla ord! Blir så jäkla glad av att läsa dem 😀
Ännu en fantastisk nyhet är att studsbollarna nu ser världen och yrvaket betraktar den. Här kommer bilder på de små underverken… och allvarligt: Piraya look alike, oh my god!!
Systrarna studs
Trött studsboll
Triss i studs
Samma temperament som mormor Pirri!!
Tigra är en helt underbar mamma och har till och med försökt stjäla Gaias valpar som finns alldeles intill 🙂
Först och främst; TACK för alla grattis som dykt upp överallt! Verkligen jättegulligt av er alla 😀 För det andra, PHEW! Vad vi har kämpat för det här, varje ledig stund har tillbringats i fårhagen och nu är jag så stolt över hela vår flock! Målet var att kämpa hela vägen och JA, det höll också hela vägen!!
Till vår bakgrund hör att den enda person som sett mig och Ozzkan gå riktigt bra är Simon – samtliga andra tillfällen vi har varit iväg och vallat för någon eller tillsammans med någon har det gått käpprätt åt h-vete. Jag har varit den där typiska eleven som tittat ner i backen och sagt ”så här gör hon inte hemma…”. Usch vad det har varit jobbigt, men som tur är så har vi hela tiden fått höra: ”Ni kan det här! Ni är skitduktiga! Fortsätt kämpa.” Ord som verkligen är ovärderliga att få höra när det känns motigt. Tack min Fm!
Att sedan stå där vid startstolpen, skicka ut Ozz och känna ”det här kommer att gå” var en helt fantastisk känsla. Jag skall inte analysera hela resan till slut, men det är ett ögonblick där ute på ängen som jag kommer minnas alldeles extra.
Under drivningen så trycker Ozz något för hårt och fåren går om mig. Fuck tänker jag och ser hur de drar iväg. Men så stannar jag upp mig själv och Ozz, hinner tänka ”vi älskar fösning – det är det vi är bäst på” och lyckas styra in tackorna igenom drivningsgrinden på 2m, trots att de stack. Den känslan att se hur hela flocken går in igenom öppningen var ofattbar – WOW! Vill uppleva igen!
Oavsett hur nervös jag var när vi skulle ut så var det INGET emot nervositeten jag kände när Simon & Charlie gick ut. Fy tusan vad jobbigt det var! Jag var och är fortfarande så grymt imponerad av Simon! Själva hämtet blev inte alls vad han tänkt sig, men istället för att slänga in handduken och bryta så fortsatte de och gjorde en kanonrunda i övrigt. Charlie har verkligen förmågan att lugna djuren och i situationer andra hundar skulle gått in och bitit så står Charlie som en stenstod och är världens coolaste! En ypperlig vallhund. När de kom av banan och vi fick veta att de klarat vallhundsprovet var glädjen total! Till saken hör också att Charlie är en avdankad vallhund ”som absolut inte duger till vallning”… skratta bäst som skrattar sist! (Uppdatering med bilder kommer även på deras blogg).
Ja, som ni förstår så är vi heltaggade och kommer definitivt starta IK 1. Däremot valde vi att inte starta Ik 1 under denna helg, utan istället njuta av ön Gotland – vilket kommer i ett annat inlägg. För oj vilken helg det varit – fylld av upplevelser.
För att ge ett smakprov på hur resan var kan jag visa en bild på hur det såg ut när vi kikade ut ur tältet på lördagsmorgonen innan VP:t. Frysgrader och svinkallt i tältet, men oj vilken underbar soluppgång! Två dagar i tält på Gotland har gett mersmak. Nu planeras nya resor för fullt 🙂
Kram på er!
Ozz kom, sågs och HÄMTADE! (som aldrig förr)
Både Charlie och Ozelot fick sina titlar i lördags, hurra vad vi är glada!! Ingående rapportering kommer, men jag kan meddela att min bananalys verkligen hjälpte mig.
Nu skall vi sova – i en riktig säng. Vi tältade visst i helgen, med frost på sovsäcken natten till lördag … det vart liiiite kallt, men oj vad mysigt vi haft det! Rapport kommer!
JÄTTEKRAM till alla er som hållit tummar, tår och tassetår!!
I kväll går färjan. 21.05 åker vi över. Bilen är packad och klar. Choklad, grönmögelost, kex och rödvin är inhandlat. Underställ är ett måste och vantar är nyköpta. Mössan skall på. Varma strumpor.
Hundarna fattar inte vad vi spattiga människor pysslar med. Piraya, den välbereste, lägger sig i väskan för säkerhets skull. Korthåren ligger väntande vid dörren. Weee, vad kul det skall bli att resa igen!
The Brothers Bloom – genialiskt rolig. För dig som älskar detaljer. Från start till mål. Var uppmärksam.
Vallrapport: jag gillar buskage – a lot! Ozz gillar buskage – even more! Får väl se om det fungerar i praktiken. När det gäller.
Så är startlistorna inför helgens VP uppe på VALLREG. Oh my god. Vet ärligt inte om jag är nervös eller ej? Vad jag vet är att vi inte är klara med VP träningen, men att det kan gå. Ozz och jag är ett team när vi lägger den sidan till, men kan också balla ur helt – allt på grund av orutin från bådas sida. Oavsett hur det går i helgen har jag bestämt mig för att jobba hela vägen, vara nöjd, se det som nyttig träning och bara ta det för vad det är – en rolig erfarenhet.
Vad får mig att anmäla trots att vi inte är klara? Kanske är det Stina Mattssons ord som ringer i mina öron när vi pratade om vallning för två år sedan – det är bara att gå in och testa! Fan vad jag gillar Stinas inställning, till både vallning och agility (läs hennes blogg). Ja, det är bara att testa, är vi på plats så är vi.
Fast det hindrar mig inte att tycka att jag är totalt tokigtokig som går ut där på banan – men … äh, vill inte analysera detta också. Alltid lär vi oss något. Bestämt är bestämt, och det är bara att gå in och testa!
Tänkte att jag mitt i all vallträning skall stanna upp, fundera igenom och planera VP banan. Varför? För att det ger mig tid att fundera på hur jag vill att vi skall reagera i olika situationer, samla ihop olika tips jag har fått på vägen samt kanske få nya tips av er som läser – tas tacksamt emot.
Så här ser en VP bana ut (SVaK regelbok). Observera att den kan gå åt båda hållen, det är bara att tänka på den spegelvänt. Startar gör vi i det vänstra hörnet på bilden, vid stolpen. Fåren står då i utställningsringen – hålls av en eller två ekipage. Detta var något vi fick reda på ganska sent, och något vi nu tränar hårt på. Just våra får är klistriga och vill helst stanna hos personen som ”håller dem” på plats, så det krävs en hel del tryck av hunden för att få iväg dem mot föraren.
HÄMT
Starten är alltså vid stolpen, som jag som förare inte får lämna vid hämtet. Jag vill allra helst göra ett högerhämt, eftersom Ozz har ett bättre djup åt höger och därmed stör fåren mindre i upptaget. Tanken är att hon skall upp mot fåren i en vid cirkel, komma upp bakom och ta dem emot mig. För att få till en bra utgång tänkte jag placera Ozz snett åt det håll jag skickar, t ex höger, och därmed ha henne placerad ”på cirkeln” redan i utgången. Lägga press på henne så att hon vinklar huvudet bort ifrån fåren; lättare att å henne att .jobba ute på cirkeln om hon redan i starten har fokus på den linjen snarare än fåren. Samtidigt skall hon såklart ha koll på var de är, men för mycket fokus på fåren resulterar i ett rakare hämt. Fått veta av Eva att för varje extra kommando som ges i hämtet så dras 1p, men det kan vara värt att t ex lägga Ozz om jag ser att hon är på väg att snäva in för att efter ligget skicka ut henne på cirkeln igen för att därmed få ett mjukare och lugnare upptag.
UPPTAG
När hon kommit upp i kl.12, sett ifrån mig, är hon i balans och här vill jag allra helst lägga henne för att andas själv (hett tips från Eva, ”ha tillfällen då du planerat att andas”) och låta henne (och mig) mentalt fånga ihop fåren innan hon skall driva dem mot mig. En sak vi märkte igår när vi tränade i storm var att hunden inte hör ett skit i motvind – varför vi egentligen borde ha tränat in pipan på en gång. Gjort är nu gjort, och jag tror att det i ett stormläge blir bättre att låta hundens djurkänsla och naturliga balans arbeta själv. Anledningen till denna analys är för att jag la Ozz i upptaget igår och sedan låg hon där… hon hörde varken när jag smackade eller skrek.
När hon lagt sig så låter jag henne i lugn takt driva fåren mot mig och stolpen. Inte stressa, ta det lugnt, ett steg i taget! Från och med nu är det fårens väg som räknas, vi skall gemensamt få dem att hålla sig på den tänkta streckade linjen i skissen ovan. I hämtet skall ekipaget följa en sådan rak linje som det bara går rakt emot mig. Det svåra kan t ex vara att fåren har ett drag åt ett annat håll (av t ex flocken eller en skog) och hunden måste hela tiden balansera upp dem mot mig för att hålla dem på linjen. När de närmar sig mig och stolpen är det meningen att de skall runda stolpen åt banans håll. Gäller att hela tiden se vart fåren är på väg så att jag här kan styra Ozz så hon får dem att runda stolpen, helst så nära som möjligt. När de väl rundat stolpen är det dags för fösning – ett av mina favoritmoment.
FÖSNING
Fåren skall fösas av hunden 100m, och jag som förare skall inte påverka fåren det minsta, igenom ett grindål med en öppning på 7m. Återigen gäller det att hålla fåren på en tänkt linje från stolpen och in igenom grindhålet. Här skall jag verkligen ha studerat de tidigare fårens drag, så att vi kan balansera upp fåren på linjen och bort från draget -OM de nu inte har megadraget rakt fram. Jaa… vad gör man om de drar iväg rakt fram? Ett minihämt, där hunden rundra upp dem, för tillbaka dem på linjen och sedan kommer snabbt runt tillbaka till mig så att fåren inte påverkas av mig?
DRIVNING
När fåren är igenom grindarna så springer jag på hypotenusan till drivningspositionen (det vill säga att jag genar till den nya tänkta linjen), så att jag nu hamnar före fåren och får Ozz bakomdem. Här är det tillåtet att jag påverkar fåren, t ex genom att de följer mig, men jag hade också kunnat fortsätta fösa dem. Hur som, jag vill helst upp och ha fåren emellan mig och Ozz, eftersom jag vill vara före till fållan på slutet. I drivningen skall de återigen igenom ett grindhål på 3m och så ner mot en fålla.
FÅLLA IN och UT
Till fållan, som är stängd, vill jag ha ett lite försprång, så stamp mot fåren, så att de hajjar till, och så en kort joggingmarsh till fållans grind. Jag vill hinna öppna fållan innan ekipaget når öppningen. Här vaktar jag nu ena flanken och Ozz måste balansera upp dem så att de hamnar i grindhålet. Det bästa tips jag fått här är nog att låta fåren tänka och se öppningen innan jag sätter tryck på dem med hjälp av Ozz. Låta dem se ”där där hålet”, låta dem välja att gå in frivilligt. Sedan kommer finliret. Säger jag höger så kanske Ozz bara skall flytta sig 2dm för att sedan stanna, gå långsamt framåt 2dm för att sedan stanna – små små små förflyttningar. Behövs inte mycket mer för att flytta fåren. Hela tiden hålla ett öga på vart fåren vill ta vägen, ge dem valmölighet – andas om det blir en lugn stund – återigen låta det ta tid istället för att stressa på. När fåren väl inser att det är till fållan vi vill ha in dem så går de fint in 🙂 och jag stänger grinden och tar tre djupa andetag.
Nu är det dags för ”fålla ut”, som går ut på att Ozz skall ta ut fåren lugnt och sansat, under kontroll. Återigen öppnar jag grinden, ber Ozz smyga in och lägga sig innanför. Stänger grinden och ber henne runda dem och lägga sig i balans på andra sidan. När fåren och Ozz har fått andats och förstått situationen, öppnar jag lugnt grinden. Jag låter fåren gå ut själva, om de nu inte behöver tryckas ut utav Ozz, och ber sedan Ozz komma ut och lugnt hämta dem tillbaka till mig, om de fått för sig att ge sig iväg. Kontroll över flocken och så avsluta med att STÄNGA grinden! Skratta och andas desto mer!!! Phew 😀
Nu känner jag mig betydligt mer redo!
Eller gör jag någonsin det?
Efter två timmar i fårhagen idag så gav vi oss ut på svampjakt och detta blev vår skörd. Vi hade hjälp av Katarina Rilegård, som har får ihop med oss. Hon visade oss var vi kunde gå för att hitta svamp och framförallt hur vi skulle se svampen. Efter ett par minuter kände vi oss varma i kläderna och efter två timmar i skogen var vi trötta, blöta och väldigt nöjda! Vi hade förmodligen hållit på en timme till om vi haft fika och korg med oss, som det var nu började papperskassen vi plockade i ge efter, så det vara bara till att vända hem. Väl hemma blev det smörstekta trattkantareller på macka – sååååååå gott!! Nu skall vi inhandla en svampkorg, och sedan hoppas vi på någon mer tur innan hösten är förbi.
Kram på er!!
Studsbollarna växer och här har syrran skickat nya bilder. Åh vad jag längtar tills vi får se dem igen! Snart kommer de plira med sina blå ögon… och allt det missar vi.
Flicka nummer 1
Boys will be boys
Wolverine – Världens nya stjärna
Enligt en border collie uppfödare som jag känner väl 😉 så ärver valparna egenskaper ifrån de förfäder som de liknar. Denna svartvita tjej liknar på pricken Piraya. Jag hoppas innerligt att hon hamnar hos en agilitymänniska någonstans i världen, för det är helt klart en stjärna!!!!!!!! Hade vi inte haft fyra egna hundar så vet man aldrig… men fyra hundar är enough 🙂 Iaf just nu… 😉
Eftersom jag har så lite att göra på kvällarna (…) så läser jag en kvällskurs om hund vid SU på måndagarna. Denna måndag var det Tobias Gustavsson som föreläste om varg-hund interaktioner. Nu var det inte främst det som jag fastnade för utan faktiskt de uppfriskande nyheten om att de jägare han samarbetar med använder allt mer positiv förstärkning och börjar tänka utanför boxen från deras tidigare sätt att träna. Här väljer jag att medvetet inte säga traditionell hundträning, för vad är den korrekta definitionen för det?
I ett av de projekt som Tobias är med i så är tanken att göra jakthundarna vargfria. Detta eftersom man sett i studier att en anledning till att hundar blir dödade av varg är för att de följer vargens spår och därmed hamnar i kontakt/konflikt med dem. Tidigt fanns förslag om att använda elhalsband eller liknande metoder för att skapa ett aversivt stimuli som därmed skulle få hundarna att aktivt undvika vargspår. En metod som idag är förbjudet i Sverige.
Nej. Istället valde de här att träna med att minska hundarnas intresse för vargspåret genom att positivt förstärka den spårlukt de skall följa och därmed minskat chansen att hundarna väljer att följa spåret efter varg; att följa varg skall inte leda till något. Tanken med att vlja denna mer positiva inriktning där man ger hunden ett alternativ till det ”felaktiga” är för att hundarna inte skall känna aversion inför varglukt och därmed riskera att uttrycka sig aggressivt om de ändå råkar stöta ihop med varg. Helt enkel inlärningsteori – används bestraffning finns det stor chans att det objekt som associeras med bestraffningen kommer att bemötas med aggression. Det sista man vill om varg och hund råkar på varandra.
Det underbara med detta är givetvis att hundarna minskar risken för att stöta på varg, men också, som jag skrev ovan, för att det öppnas en helt ny värld av möjligheter för jägarna! Detta är något jag tycker är enormt bra, verkligen något som behövs. Vi pratar så ofta om ”bruksfolket” och jägarna som de som alltid väljer de hårda dressyrmetoderna, men jag tror inte vi kan göra det så länge till. Nya metoder kommer till, och allt fler börjar fundera på alternativa vägar för att nå sitt mål. Ja, för nog är det coolt när ett gäng jägare snart skall upp på Chicken camp för Marie Fogelqvist!
Att ändra på ett vinnande koncept är ett vinnande koncept!
Tänker att jag ska dela med mig av små lösningar, men det blir så sällan jag skriver ner dem för det händer så mycket annat som jag vill skriva om. Här kommer i alla fall ett bra tips till oss som bor i stan och kanske har en bit till klubben, eller till dig som har en halvtimme över på kvällskvisten.
Vad som behövs är ett slalom, vi har ett rusta slalom med lösa pinnar, och ett gäng lyktstolpar på en plan gräsmatta. Förberedelser innan ni kan använda er av lyktstolparna är att hunden skall vara väl förtrogen med att runda dem på kommando.
Sedan är det bara att sätta upp slalompinnarna förslagsvis fyra och fyra på strategiska platser med rätt avstånd från lyktstolparna (5-7m). Tänk igenom innan ni sätter upp pinnarna, så att ni har en plan för dagens övning. Från vilket håll kommer hunden? Om den rundar pinnen ”hela vägen runt”-hur tight går då hunden? Detta kan t ex ha betydelse eftersom en hund som inte springer så tight kommer att sväva ut och därmed kan slalomingången bli svårare än vad som var planerat, eller vise versa; enklare än planerat.
Skissen intill är ett förslag på hur en ”bana” kan se ut. Allt beror på hur stolparna står samt vart det finns gräs eller andra naturliga hinder i vägen.
Det jag tycker är extra bra är att när hunden rundar stolparna har de ungefär samma fart som om de kom ur en tunnel, så det blir verkligen träning av slalomingångar ur maxfart!
Sedan är det bara att handla från olika håll och kanter, träna framför- och bakombyten. Byta håll på övningen och hitta alternativa lösningar. Finns inga gränser!
Lycka till!!
Eva Marie Wergård