Eva Marie Wergård

Bygga balans – del 2

Jo då, balansbygget går så sakteliga framåt. Nu har vi sågat till de bitar som skall vara själva stommen till balansen. Tanken var att bygga ihop den också, men så började vi fundera vidare på själva modellen. Vi vill att den skall vara fullkomligt ihopfällbar, så att jag kan ha den liggande i bilen, och det innebär att det kommer att behövas en del speciallösningar; bland annat infällbara ben. Har gjort en skiss på balansen, i power point… så jag kan tyvärr inte lägga upp den här. Men hav tålamod – snart kommer ni få se hela resultatet!

Så här långt har vi i alla fall sågat till sex stycken 1250mm långa trälängder – uppfart, mellanfart och nedfart – och sex stycken kortare. De kortare längderna är beroende på hur breda de längre är. Totalt skall ramen/stommen bli 300mm bred, det vill säga så bred som balansen är. Dessutom har vi sågat till fyra stycken 400mm höga ben och ett antal stag som skall hålla balansen balanserad. Vad som fattas nu är själva plattan som hunden springer på, en hel del beslag, spännen etc och såklart mattan.

To be continued…

Samma dag som vi pysslade med balansen besökte vi Ekholmens naturreservat. Perfekt skog för styrketräning av hund! Mossigt och brant, mycket sten och avslutande härlig utsikt över sjön Aspen… och E4an. Fast det sistnämnda kan man försöka bortse ifrån.

Banskiss – Vallentuna BK Hoppklass 1

Full rulle hela helgen. Denna dag var det tävling i Vallentuna och domaren som dömde var Roger F. Han hade gjort en väldigt trevlig hoppklass 1 bana; återigen utan att vara för lätt.

Bananalys: starten var inget bekymmer för någon hund och valde man vänstra ingången på tunneln hade hunden en rak fin linje till däcket. Till tunneln låste inte Ozz ordentligt på tunneln, så jag följde med henne alldeles för långt ner och kom efter när jag skulle genomföra mitt framförbyte. detta resulterade i att jag stod i vägen för henne när hon skulle ta av på hinder nr4 och hon rev…Sedan hade hon fullt tryck igenom däck och säck. Ett par hundar hade dåligt sug på hopphinder och missade hindret efter säcken, då föraren stod en bit bort efter framförbytet till långhoppet. Ozz skötte sig fint och hade tryck igenom hela serien och satt som ett smäck i tunnel 12. Här komm egentligen den största svårigheten i banan; från 12an var det en lätttreadle till staketet 13-14. Många hundar for ut ur tunneln som ett jehu och tog 13 från fel håll. Jag fångade upp Ozz på min högra arm och fick en skitsnygg(!!) linje igenom hela denna serie – wow! Kändes som att hon slickade stöden och for rakt in i tunneln. Slalom inga problem.

Slutet diskade vi oss på. Jag var så nöjd att jag missade att ta in henne på vänstra armen ur slalom för att sedan skicka in henne i tunneln på höger, utan istället skrek jag bara ”fram fram”. Som den välskolade hund hon är så sket hon fullständigt i tunneln och tog de två efterföljande hopphindren… Är ganska säker på att hon inte är så flicksäker* som det verkar utan det var nog snarare så att hela min kropp och hela hon var på väg mot mål och då fanns det inte tid för en tunnel på vägen. Hade jag gett kommandot tunneln hade hon allt tagit höger ut från mig – får se till att testa henne nästa gång.

Är kanonnöjd med vår insats denna gång. Nu höll jag mycket bättre fokus och till och med tryckte på henne på flera ställen – bra EM! Deffensivt offensiv, precis som det skall vara!

Efter tävlingarna åkte vi raka vägen till fåren i Brottby och körde ett pass i duggregn. Denna gång gick vallningen HUR BRA SOM HELST! Hon la sig kanon, hon höll ut fint vare sig jag var bakom eller i mitten och vi jobbade ihop. Jag tror (…) att passet i fredags gick dåligt eftersom hon hade så mycket spring i benen. Inför detta pass hade hon gått en del både fredag, lördag och söndag, och förmodligen orkade hon tänka och vara ”där” tillsammans med mig. Verkligen en härlig känsla! Sedan , som Simon sa, så var jag mycket bättre ”där” också igår och jag är definitivt den faktor som spelar störst roll, så att jag är ”där” skall icke förringas. Nu skall jag se till att fokusera varje pass – kvalité före kvantitet!

*Flick är förenklat när hunden lämnar linjen och går ut och ifrån föraren. I Gregs-handlingssystem så är det något man vill undvika.

Banskiss – hoppklass 1 Södetälje BK

Här kommer den utlovade banskissen från gårdagens tävling i Södertälje. Liksom Ozz debutbana så var det Carina Olsson som dömde. Hennes ord på domargenomgången var att hon brukar bygga svårt, men denna gång valt att bygga enklare. Vinnaren vann på 5 fel, Eva med Knut kom femma med 15 fel… den var kanske inte så lätt 😉

Hur som helst så tyckte jag att det var en rolig bana – fast jag intalar mig alltid att det är en rolig bana – där jag kunde testa av olika moment med Ozz. Starten var en längre sträcka med 3an kraftigt vinklad ifrån linjen. Det vi dividerade om var om det bästa var att lägga ett framförbyte emellan 3-4, eller om det var bättre att vara kvar på högra sidan och bakombyta in i slalom. Vi valde framförbytet som resulterade i en ”krash” in i långhoppet. Jag tror helt enkelt att jag var i vägen för henne och när jag öppnade upp för långhoppet så var det för sent för henne att lyfta ordentligt.

Tanken att välja bakombytet in i slalom var för att inte dra in dem i banan. Ozz hade inga problem att hitta runt, men överdrev och hamnade i andra porten. Idag struntade jag i att ta om, får se i Vallentuna om det är något jag kommer att ångra.

6-10 jobbade hon kanonfint ensam på linjen och jag kunde göra mitt framförbyte inför tunneln i lugn och ro (16-17). Linjen emellan tunnlarna löste jag med ett plocka ut henne ur första tunneln på höger arm och sedan skicka in med vänster. När hon kom ur tunneln gjorde hon i mina ögon bästa grejen på banan. Eftersom hon kom ut snävt så var hon helt ur linje med raksträckan som följde, men jag försökte vara kall och bara hålla ut armen för att hon skulle hitta tillbaka ut – stod en bra bit neråt säcken till – och det gjorde hon! Visst, hinder 12 togs väldigt snett, men hon var riktigt duktig som hittade ut igen! Efter säcken krashade hon i hopphindret och missade efterföljande. Sedan hittade vi rytmen, mycket för att hon har så otroligt drag till däcket, och löste slutet med att ta upp vänster arm snabbt efter däcket och sedan skicka in i tunneln på kommando och så in i mål!

Ja… jag är kanonnöjd med Lozzkan, men tycker att jag själv är lite för lugn. Vill inte pumpa henne och då blir jag lätt passiv, även om jag skulle kunna vara mer defensivt offensiv för att hjälpa upp henne i vissa situationer – sug på den ni! Nä, nu ska vi rusa vidare till Vallentuna och sedan fortsatt bygge av balansen 🙂

Pinne för EBF!

Höll på att gömma! Duktiga och ambitiösa teamet EBF, dvs Elisabeth A och Becky (och supertalangen Funzie) som regelbundet tränar här, kom trea i Södertälje idag och tog en hoppinne! Missade tyvärr loppet, men med tanke på hur svår banan var så gick det alldeles strålande för dem! Jag är väldigt stolt över er – kram!

Hälsning från Tigra!

Fick bilder från syrran idag på världens sötaste Tigra! Åh vad jag saknar min älskade studsboll!!! Studsbollen som nu är en riktig tjockis, inte långt kvar till valpisarna studsar ut nu. Är allt bra sugen på en Tigerunge, men… fyra hundar räcker gott och väl på våra 35kvm 😉

Trots valpar i magen är det full rulle på vår lilla älskling!

Putmage!

Igår var vi hos toppen-Eva och vallade. För Simon & Charlie gick det superduper! Han gjorde helt grymma utgångar och båda jobbade verkligen bra igenom hela VP banan som Eva hade byggt upp. Finns saker att pula med, men de har verkligen pejl på helheten. För mig och Ozz gick det inte lika bra. Inser att jag har väldigt stora prestationskrav på oss båda. Trots att vi tränar så har vi flera grundläggande bitar kvar att jobba med som verkligen behövs för att klara en bana. Vi behöver verkligen hitta knappen för att hitta dessa, och där är vi inte just nu… vi får se hur vi gör med VP:t i höst. Tur att det är så kul med vallning att det inte går att lägga ner i första taget, på’t igen 😀

Idag var det agility i Södertälje. eftersom vi har tränat vallning så mycket i veckan så har agilityn blivit lidande. Därför valde jag att bara starta i hoppklass. Återkommer med bana och analys av vårt lopp. ja just ja, vi diskade oss, men hon var såklart ändå världsmästare!

Röntgenplåtar!

Idag tog vi bilen till Täby Kyrkbys Veterinärklinik och Bosse Ernborg för att se över Pirayas bog och armbågar. Förstå hur jäkla nervös och stingslig jag var! Visst, det verkar finnas mycket hjälp, men just artros är bland det mest smärtsamma man kan få som djur – i alla fall enligt etiska nämnden.

Bosse kollade igenom Piraya och hittade absolut ingenting. Ingen hälta eller ömmande vid palpering. Han menade att om jag kommit till honom utan remiss från sjukgymnasten hade han inte kunnat utröna något överhuvudtaget, särskilt som hon inte uppvisat några som helst symptom den sista tiden på t ex smärta, orolighet etc. Självklart blev det ändå en tur in på röntgen för att se om benen visade något annorlunda. När plåtarna kom visade de att Piraya har kanonfina bogar och armbågar! Inga förändringar eller pålagringar what so ever! Härligt!! Bosse menade på att hon borde uppvisa mycket högre symptom om det skulle varit artros, så nu är det helt struket. Som sagt, helt onödigt av mig att bli uppjagad efter första ”domen”, men det kändes verkligen piss i måndags och tisdags.

Så, vad kan det då vara som gör att hon har fått ont igen? Sökandet fortsätter genom att vi tagit blodprov som nu är på väg för analys för att se om det kan vara någon fästingburen sjukdom som satt sig i hennes kropp. Piraya har, som ni säkert läst på bloggen, haft ovanligt mycket fästingar i år. Framför allt för att hon suttit i fårhagen och kikat på oss när vi vallat. Det skulle inte alls vara konstigt om hon har fått något fuffens från dessa små spindeldjur.

TACK till alla er som hållit tummarna tillsammans med oss! Känns helt underbart att veta att så många bryr sig – KRAM!!

Artros

Nä, Piraya hade oförklarligt blivit sämre. Visade ingen hälta alls och var fin, så Kjerstin var på väg att friskförklara henne, men så nuddade hon en annan muskel kring bogen och det gjorde ONT! Kan EVENTUELLT vara artros trodde KP, och i morgon åker vi till Täby kyrkby för att röntga bogarna på guld-fisken. Jätte deppigt – men lovat att inte måla fan på väggen förrän vi sett plåtarna. Återkommer med rapport.

Banskiss – Oxelösunds BK klass 1

Andra tävlingen och den korta versionen är två disk. Den långa versionen är att jag har världens coolaste hund! Själv är jag mest helt fullkomligt galen!

Igår kväll var vi och testade på A-hindret för första gången – räknar inte den gången hon tjuvtog det och hoppade från nocken. Fy F*N vad hon gjorde det fint! Vi testade lite gunga och balans, och så tänkte jag – äh vad sjutton, vi kan lika gärna starta agilityklass också i morgon.

Sagt och gjort var vi på plats på morgonen för att starta även agilityklassen. Vad hade vi gett oss in på… eller vad hade Jag gett Ozz in på? Hur gick det då, ja, ni vet att det blev disk, MEN hon tog kontaktfälten! Hon är så ball!! Vadå säger Lozzkan – det är ju det vi har tränat på, eller vadå? Ja, jo, men… bara på gungan. Duktig generalist jag har i sängen!

Bananalys: Ozz rev 4 och 5 (bakombyte – mini threadle). Tror det var en blandning av upphetsning, dålig träning och felplacerad egon, jag var mer fokuserad på nästa sekvens än att vara där och nu. 6-7 var nämligen helt klart svåraste sekvensen. I stort sett hela startfältet tog hopphindret bredvid balansen. För hundar som kastade sig ur tunneln så var det ett självklart val – likså för Ozz. Ändå valde jag att gå på tunnelns vänstra sida för att dra henne åt balansen – ser att jag lagt tunneln något långt ut på skissen, det gick att göra framförbyte till tunneln och hamna på vänstra sidan utan problem – men hann varken ifatt eller meddela henne att vi skulle bryta linjen – smack över hindret! I övrigt så var det bakombytet 14-15 (hörnet) som en del hade svårt att jobba ut hunden på. Hunden behövde verkligen jobba cirkeln ensam för att komma runt på ett bra sätt.

Mest nöjd är jag såklart med kontaktfälten, men även upploppet satt som ett smäck!

Banan i hopp var väldigt bra planerad (Snyggt Nalle!). Jag tycker verkligen det var en bra klass 1 bana, utan att bli för enkel. Den bjöd på olika byten och vi fick tränat både på svängar och släpp!

Bananalys: Vi diskade oss på 6-7, helt enkelt för att jag inte arbetade cirkeln mellan 5-7 tillräckligt. jag blev kvar och smuck satt hon i tunneln (4)! Hade jag gjort mitt bakombyte (valde att starta in mot mitten av banan) ordentligt och vridit upp mig mot sju hade jag högst troligt fått med mig henne utan problem, men men… Sedan tog hon 8 kanon och trots att jag var efter till 9 så läste hon mitt svängkommando och svängde runt 9:ans hinderstöd som den katt hon är – du är Bäst gumman! – men sedan såg hon inte slalom över huvudtaget! Två gånger skickade jag henne på det och hon drog mot mål – kan det hända att det var hennes nya leksak som drog? Hur som, tredje försöket tog hon det och jobbade fint över de två hinder efter, så då fick hon hänga med ut och bli väl belönad!

Mest nöjd är jag över den tighta svängen! Blir helt galet glad när jag visualiserar den!! Hon är så jäkla ball! Kan inte sluta le 😀

Verkligen en urmysig tävling Oxelösund bjöd på. Allt gick väldigt(!) lugnt till, vilket var skönt som omväxling från de stressande klass 3 klasserna. Ändå tog inte min dag mer än 4h, vilket jag tycker är helt ok! Nu var det i och för sig få starter, men… nä, det var skön stämning!

Nu ska vi tvåbenta på bio, och i morgon blir det vallning – hej och hå!

Danmark, Europa – ja Världen!

Hurra hurra hurra hurra! Fick provsvar från SVA idag angående Ozz blodprov – ”Antikroppar mot rabiesvirus påvisade i tilräcklig mängd”! Nu jäklar är det inget som hindrar oss från att åka till Danmark, England eller resten av Europa! Bara att börja planera nästa års vallresa 😀

Om det blir Danmark i vinter så kanske även hon kan starta – men ibland verkar det som att klass1 hundar inte får starta i DK? Yeh yeh… åka med får hon och det är verkligen något som underlättar väldigt mycket!

Idag blev det ingen långpromenad på lunchen. Mina fötter värker igen. Denna gång är det trampdynorna fram som spökar. Förmodligen är skorna uttjänta – ”de håller ca 6mån för hundfolk som går mycket” sa försäljaren, så jag får se till att köpa nya alternativt köpa inlägg. Men inget ont som inte har något gott med sig. Två kontaktfältspass blev det istället under dagen. Riggade upp brädan mot en sten bakom jobbet – kanon! Härligt att kunna träna under rasterna!

Piraya då? Jo, hon är på G. På måndag åker vi till Kjerstin och får veta om hon är fullt frisk. Hon har inte fått träna någon agility över huvudtaget på två månader! Bara promenader med styrketräning. Hon känns väldigt uttråkad. Håller verkligen tummarna att hon får komma igång igen nästa vecka.

Utmanad av Out-n-out

Vi har blivit utmanade av Anna som har Out-n-out. Hon ger oss en Relalalaxa mot att Ozz kan ligga tyst och stilla intill agilityplan medan vi tränar. Ni anar inte vilken utmaning detta är!

Vår gröna snygga vattentäta bädd anlände för en vecka sedan och igår började vi så smått belöna spontana uppsökningar av bädden. Snabbt förstod hon att det lönade sig att ligga på bädden och sökte upp den allt mer. Kunde inte lämna henne många meter innan hon hängde på och trodde det var träning på G. Vill inte be henne stanna kvar till att börja med, utan låta henne lista ut själv att det är mest belönande att ligga kvar. Vi börjar också lugnt utan störningar för att sedan lägga på allt fler efter hand.

Målet är att kunna säga ”bädd” (ni som sett vårt ”bänk” kommando vet vad det kommer innebära) och då ska hon rusa mot bädden, slänga sig ner och vänta där tills dess hon får klartecken för ny träning.

Skulle allra, allra helst vilja filma hennes… uppförande nu innan vi sätter igång med träningen på allvar, men dessvärre (läs tur för mig!) så fungerar fortfarande inte min CD-enhet. Vi har en på G… så det kommer förmodligen film, men förhoppningsvis hinner vi en bit på vägen innan dess!