Morgonträning med Jo & Rally. Åskådare var Rulle och Charlie, medan Pi fick sitta i bilen och ha tråkigt… stackaren. Vi byggde raksträcka med släpet i ena ändan och slalom i andra. Nötte både inbromsningar, dels svängar över hinder och dels in i slalom, och värde på släpet/slalom. Såklart fick starterna sin beskärda del!

Som vanligt när jag ska visa Jo svårigheter vi haft tidigare från förra träningen så sätter Ozz dem. Vilket kanske inte är helt konstigt, eftersom jag upptäcker felet när jag tränar, nöter på dem och till nästa pass så har hon fattat poängen. Något jag upptäckte sist var att hon gärna river hindret efter slalom. Hon jobbar väldigt lågt; framåt neråt i slalom. Förmodligen blir det ett liknande fenomen som när de river efter tunnel – kommer ut låga och skall snabbt räta upp sig och hitta rätt avsprångspunkt. Plötsligt är hindret bara där, ryggen är tappad och det blir svårt för dem att komma upp i höjd. Första hindret kanske de klarar, men ryggen är borta och då kan nästa hinder bli lidande.

Vad som behövs tränas mer på är att de skall kunna hitta avsprångspunkten snabbare, hinna trampa under sig och därigenom lyckas komma upp i rundningen. Bli rappare i benen. För att svara på Evas fråga från igår, så är det erfarenhet och kunskap om sin egen kropp som behöver bli bättre. Kommandon är ett sätt att hjälpa dem i sitt beslut, men hur det än är så tror jag verkligen de behöver lära sig läsa linjen och bedöma avståndet själva (framförallt på exempelvis en upploppssträcka där vi kommer efter). Försöka jobba efter att länga/korta sprången hos hunden igenom att länga/korta avstånden i en kombination.

Jo berättade att de kört en övning på Vappu-kursen där de kom in i en studsserie för att sedan landa i en ny studs. Dessa sista båda(?) hindrens avstånd till varandra ökades successivt, och hunden skulle fortsätta studsa. Sedan minskades avståndet ner igen när man nått en viss punkt. Jag tyckte det lät som en utmärkt övning och skulle vilja lägga in ett liknande tänk i ovanstående situation från till exempel slalom eller tunnel. Sätta upp en kombination, men med ett längre avstånd mellan tunnel och hinder till att börja med, för att sedan successivt öka och minska avståndet. Förändra hindren både i höjd och avstånd till varandra successivt; fast inte samtidigt de första övningarna utan en sak i taget. Genom att lägga på fart (och stress) så försvåras övningen ytterligare. På det viset ger jag hunden erfarenhet i att läsa avstånd snabbt och även en hund som börjar bedöma avståndet tidigare och reglerar sig redan innan inför nästa hinder. Lite som att lyfta ögonen från vägen för att se vart man ska och fortfarande veta var man har sina däck.

Generellt behöver vi bli bättre på att ändra i våra kombinationer mellan varje övning. Bara igenom att flytta eller höja/sänka ett eller två hinder så förändrar vi bilden för hunden. På det viset får vi hunden att tänka efter trots att vi egentligen inte ändrat i kombinationen. Ja, om det inte är till exempel muskelminnet vi vill träna på, såklart! 🙂

Det är sällan jag skriver om vår teknikshoppningsträning, men efter dagens övning känner jag mig extra glad och stolt. Funderat en del på hur jag skulle kunna utveckla övningarna och idag så provade vi något nytt och fick grymt resultat. Anledningen till övningsförändringen var därför att häromdagen körde vi bana för första gången och då tyckte jag att hon i farten tappade sig något efter hindret, och därför ville jag ha en övning där hon även fick korta sig efter hindret. Det är en övning vi körde på ett fälttävlansläger för flera (hundra) år sedan, för att lära hästarna (och oss) att runda sig samt korta sin steglängd.

Första och sista hindret är knähöga (hundens knähöjd) och mittenhindret (rättuppstående) ändras efter hand. Börjar på något lägre, för largehund ca 40cm, och sedan ökas höjden successivt till fullhöjd, för att sedan sänkas efter hand. Ett galoppsprång in och ett ut, vilket gav 13fot för Ozz. Jag jobbar efter hundens egna steglängd för att sedan länga och korta det efter övning. Vill jag träna höjd så är det en övning,vill jag träna steglängd är det en annan övning. I just den här övningen fick jag till exempel flytta in- och uthoppet när jag ändrade mittenhindret till en oxer, vilket också är ytterligare en förändring i övningen.

Ozz hittade rytmen så fint och vi fick till en mycket tillfredsställande rundning i hoppet och en förkortning av steglängden. Verkligen kanonnöjd med lilla gurkan! Synd att jag inte filmade bara… men min dator pallar inte trycket att lägga in film. Så snart jag ordnat en ny dator, så kanske det också börjar komma film.

Nu finns det ingen återvändo! Anmält Ozz till flera klass 1 och jag längtar redan. Först ut blir Märsta Sigtuna 15 augusti, det är nästan tre veckor kvar – lång tid som kommer gå snabbt. Sedan blir det So-Sus inofficiella kvällstävling, Skarpnäcks officiella och sist ut Oxelösunds officiella. Finns ett par till tävlingar in på höstkanten, men först ska hon få starta i Märsta så får vi se hur det går. Än så länge lutar det åt att träna starter i agilityklass, men… jag känner mig själv allt för väl för att veta att jag inte kommer nöja mig med det. Ska verkligen försöka få klart våra kontaktfält till dess. Om inte: startträning.

Piraya går ju på antiinflammatoriskt, så för henne kommer det dröja innan det blir några tävlingar. Vi har en hoppinne kvar till SM, så någon större oro för det har jag inte. Vi ska väl kunna ta den i Rättvik eller på Älvsjömässan om vi inte kommer iväg innan dess 🙂

Ännu mer bakombyten nu på morgonen. Intensivt tillsammans med Ozz. Egentligen vill jag ha någon med mig som hjälper mig och kastar leksak, eftersom jag inte vill köra med leksak i handen i detta läge. Nu hade jag ingen som gjorde det så istället använde vi oss utav externbelöning.

Jag lade ut hennes däcktross vid kryssen och lät henne sedan hitta den snäva linjen själv tillbaka över hindret. Till exempel: jag startar på hennes högra sida. Ställer mig vid andra hindret, startar henne och trycker på linjen till tredje hindret så att hon landar, bjuder vänster och plockar upp trossen för att komma med den till mig. Det innebär att hon måste jobba förbi trossen utan att bry sig om den förrän övningen är klar. Detta är något vi tränat mycket på, eftersom vi ofta tränar själv och vill kunna utnyttja draget mot en belöning som ibland ligger på obekväma ställen.

Bara på ett par repetitioner så började hon svara fint när jag tryckte på hennes linje. Hon började redan i språnget innan hindret vända upp och bjuda åt rätt håll. Nästa gång hoppas jag träna ihop med någon, så vi kan börja testa hennes kunskap om vad jag menar.

I övrigt blev det finslip på slalom, med introduktion av bakombyten in i slalom. Avslutade med gungan som ser bättre och bättre ut. Riktigt nöjd med dagens pass, som denna gång endast skedde på mediumhöjd. Varför? För att vi tränade handling och jag vill lägga på en svårighet i taget.