Alltid alla dessa resuméer, och dessutom förkortade. Så är det. Resultat från helgen har ni redan koll på, men att jag lyckades motorbromsa hela vägen från Örebro till Borås visste ni inte! Inklusive ett stop på bensinmacken. Ja, ok, grönt ljus genom Borås, det är vad som klassas som flyt. Sedan att jag fick en del finger och tutningar under resan, men ”det blir nog bra” när de kommit hem och lugnat sig.
Mark BK bjöd på god mat och såklart ett entusiastiskt gäng med agilityutövare. Ett av ekipagen hade inte direkt tränat ngt alls och ett annat ekipage var ett bruksekipage som nu vill pröva ngt nytt. Det gav ytterligare en dimension till kursen, kul! Alla slet som hundar (…) och sa ”tack” med en lättnads suck när jag var nöjd och lät dem gå av banan…… de slet verkligen. Ska bli jätteroligt att se flera av dem debutera på banorna i sommar/höst, och tror att det kan bli många pinnar plockade! Tack Ullrika med Puma som bjöd in mig 🙂 Ullrika som om ngt år kommer ut med sin dobberman Diva på banorna, det ska bli spännnade!
Hemresan är ett kapitel för sig. Till saken hör att jag har en inbyggd aversion att åka tåg (illamående & stress är de största orsakerna) men mina vänner övertygade mig om hur miljövänligt det är, hur trevligt det är med utsikten och att det är såå skönt att bara kunna filosofera hela vägen. De fick mig nästan att tro på det!
Väntan gick bra, jag hade fått en heltokig(!) bok av Simon (Alla familjer är psykotiska, Coupland), så väntan var enbart ett nöje. När sedan tåget stannat och jag fått ombord hela mitt bagage (bag, minirovdjuren i plastbur och större rovdjuret i koppel) så hade jag tom hamnat på rätt ände av vagnen och det var bara att hitta plats nr 5. På plats nr 4 satt en kille som såg väldigt trevlig ut, så jag säger hej och Ozz visar upp sin söta nos för att även hon hälsa, på Ozzkors vis… GRRRAAUUUWL hörs då från killens fötter och ett svart huvud kastar sig fram för att ta Ozzkans söta nos! Jag får undan henne och får fram att jag ska sitta bredvid honom, med inte en utan TRE hundar. Han flackar med blicken och verkar försöka fundera ut en plan när en änglalik röst säger ”jag kan ta din hund”. Där sitter en mamma vi en bordsplats, dessutom med en stol ledig (i åkriktning – MYCKET viktigt!), och jag tackar min stjärna för att jag har sådan tur. Fick veta att ingen satt där och att jag gärna fick sitta där med hundarna.
Phew… sjunker ner i stolen och känner att åh vad skönt detta var ändå. Allt löser sig! Ozz ler även hon och kryper ner under bordet samtidigt som mamman med sin dotter klappar henne frenetiskt på huvudet; ”lätt att jag kan leva med detta” såg hon ut att tänka. Buren ställde jag på bordet, och Tigra somnade på stört medan Piraya verkade tycka att det var grymt förnedrande att HON skulle sitta i bur medan draken låg på golvet och till på köpet fick klappar! En tanke hon djuuupt skulle ångra… Där ngnstans upptäcker jag att vagnen är full… full av barn!
Vet ni vad barn gör när de får tråkigt? Ja precis, hittar på roliga lekar! En rolig lek är att hoppa hage i mittgången. En annan rolig lek är att peta på svartvita fluffhundar. Vet inte hur många ggr jag sa: ”de ska sova nu”. Varvid jag fick svaret: ”varför sover de inte då?”. En Tredje lek är att krypa omkring… sedan där ngnstans tappade jag räkningen på olika lekar man kan och inte kan leka i ett tåg. Ozz gick smart nog in i sin coola låtsasvärld. Faktum är att hon låg där störtcool hela resan, med fötter, klappar och ett och annat huvud studsande vid sin sida – bokstavligen studsande upp och ner/upp och ner, hänger ni med? Mamman, som hade det lugnaste barnet, trodde hon var gammal och åkt tåg hela livet och såg uppriktigt förvånad ut över faktumet att det var första gången 🙂
Nu var detta som tur var x2000 så efter drygt tre timmar var vi framme, och de flesta barnen somnade efter 2h, så sista h gick helt smärtfritt… wee 1h lugn och ro! Hmm… om jag gör om detta? Jo, hade det inte varit för den snälla mamman så hade jag förmodligen aldrig mer satt min fot på ett tåg igen, iaf inte med hundar, men faktum är att det var grym miljöträning! Vi får se, det kommer dröja, men ngn gång kanske…
Ja, just ja (oj, bloggskrivarabstinens eller vad??) världens flyt och världens bästa pappa!!! Jessica O, vår lagkamrat, har skadat knäna och kanske missar O-hamn (vi håller tummarna att du kryar på dig dundersnabbt!). Eftersom jag inte har ngn bil skulle jag åka med henne, och så plötsligt hade jag ingen att åka med. Missa landslagsuttagningarna vill jag INTE. Åka tåg till en sådan tävling och anlända slut vill jag INTE. Kollade runt och hittade ett par nödlösningar, men så händer det! Ringer hem och det visare sig att min far ska till Stockholm på fredag 😀 😀 Stackarn hade tänkt ta tåget hit, det går ju inte för sig – det vet jag ju nu! Istället tar han bilen hit och jag får hem den innan helgen! Hurra! Hurra! Sedan får jag träffa pappa också… 🙂
Vi har hamnat i ett flow!
Eva Marie Wergård 
