Eva Marie Wergård

stendörren

Sitter och väntar på Mr M & hans far. Blev inte alls hur vi tänkt oss. Allt fick inte plats, så nu måste vi hyra ett extrasläp, så Mr M stannar inte utan måste till Link för att lämna det, redan ikväll… Ledsamt 😦

pict8925

Glömde rapportera naturreservat häromdagen, Stendörrens NR, ett riktigt härligt ställe att vandra omkring i. Denna gång valde vi att stanna på fastlandet och se vad det hade att erbjuda.

Rovdjuren fick jobba järnet i den djupa mossan och det var även jobbigt att gå för mig – upp och ner för hala stenar.

pict8937

Gick en bra bit ifrån stigen, så ett tag funderade jag på om vi tappat bort oss, men det var definitivt inga svårigheter att ta sig tillbaka till stigen, och vilket fall som helst så är det lätt att ta sig till vattnet och därifrån hitta tillbaka.

Kontentan är ändå att jag gillar småöarna bäst, även om det är småläskigt att gå över hängbroarna på vintern! Hala som attans. Skulle vilja se de här områdena på våren också, så det får väl bli ett av våra minimål, att hinna med ett besök i april/maj 🙂

pict8933

Vad jag önskar jag hade en bra kamera, så jag kunde få fler bilder på Ozz. Som det är nu så har vi knappt ngr bilder alls, men här är iaf en som inte har röda ögon eller är suddig.

I väntan på grabbarna så lagar jag hundgodis – blodpudding i ugnen. Eftersom Ozz möjligen är allergisk för ngt så skall vi sluta med diverse enkla hundgodisar som tex frolic och se om det blir bättre. Därför blir det nu blodpudding och korv, vilket är mkt bra hälsar Ozkan!!

Regnbågsdjur?

Först av allt TACK alla ni som gett mig feedback 😀 ! Det är verkligen kanon att få det, så jag vet hur saker och ting uppfattas, eller missuppfattas 😉 Om ngn funderar över ringtricket så kan jag visa det nästa gång vi ses, inget hokus pokus – visar enkelt med hur små medel (i detta fall muskler och kroppsrörelse) vi kan påverka vår omgivning, och i förlägningen ge en tankeställare om hur mkt vi påverkar oss själva och hunden!

webbild-rainbow_st_sv

Idag var sista dagen med gänget på DanLab och BMC, och det avslutade vi med en dag på Naturhistoriska i Stockholm. Det är över 10år sedan jag var där, en del hade förändrats en del inte men mkt hade utvecklats! Mkt mer interaktiva montrar – bra!

Syftet med besöket var ett besök på Rainbow animals, men oj, lite besviken blev jag – det var en pytte visning och med en del lite skumma källhänvisningar och strul med namngivning (forskarnörden tänker högt).

En sak var en skylt där det stod att de hade kunnat visa på 95% homosexuella beteenden hos giraffhingstar – dvs sexuella inviter hanar emellan. Intressant att notera, vilket inte gjordes på skylten, är att många hanar som tillhör arter som lever i harem (ofta en hane med flera honor) bildar sk ungkarlsgrupper, dvs de hanar som inte lyckas få till en flock honor. För mig är det inte konstigt att det sker sexuella inviter i en sådan konstallation… men det är nog som ngn skrivit tidgare i sin blogg (Mija?) att för en biolog så är det inget nytt och eg inget konstigt, men förmodligen uppseendeväckande för andra. Hur som, jag var besviken på en del av det hela, samtidigt som en del var intressant.

Ett intressant exempel som jag inte visste om var på en reproduktionsstrategie, där det visat sig att vissa brushanehanar ser ut som honor och parar sig med både honor och hanar. Så som de beskrev det så lät det nästan som transvestiter… men rikitgt så är det inte (tror jag, jag har inga vetenskapliga belägg för detta …) utan snarare är det en startegi för en mindre hane att komma till. Precis som sneakers i grodvärlden och Jacks/Hooknoses hos lax: mindre hanar som lurar i bakgrunden och just för att de är så obetydliga får till det hos honorna medans de stora grabbarna slåss 😉

Har ni vägarna förbi ska ni gå in, men mest för att resten av muséet är bra, och när ni ändå är där så kan ni gå in och kika på regnbågsdjuren. Oavsett vad ni besöker, gå inte på allt ni ser… var kritiska och ställ motfrågor, det är väldigt lätt att slänga ur sig ngt som sedan blir fakta om det upprepar sig tillr många ggr.

Igår var vi hos Maria på besök – ett besök som började med ett litet tacklamm 😀 Sedan terroriserade Ozz & Nova varandra, fa Nova tyckte det var mkt nepigt med en hund som svarar med samma mynt som hon, oförskämt! 😉 När väl de kommunikationsmässiga svårigheterna hade lagt sig så gick det kanon, men det klart – Ozz har ett helt annat kroppsspråk än hundar Nova är van vid, älskade Ozz med hög resning och uppkrullad svans ser ganska stöddig ut.

Mycket prat blev det och det känns väldigt trist att vi inte hann med mer prat i vintras, Maria är klok. Nu bor vi inte längre bort än att det bara är att dyka över, men jag känner mig själv; jag har en tendens att fylla mina kvällar, men hälsa på i Norrvissjö är det självklart att vi ska fler ggr!

I morgon kommer stoooora flyttlasset och Mr M! 😀 Nu jäklar är vi i Stockholm på riktigt… galet!!

Råttor & Onsdag

Ok, liten snabbrapport som mest hjälper mig mentalt inför morrondagens redovisning. Som ni minns så har jag rent genetiskt tittat på råttor; deras korrelationen mellan alkohol konsumtion och uttryck i en specifik bitterreceptor. Jag har alltså inte använt levande råttor utan vävnad och gjort analyser på detta för att se om det är ngn genetisk skillnad hos OH råttor och icke OH råttor.

Mellan arter vet man att uppfattningen av bitter skiljer sig åt, tex gräsätare har en högre tröskel för att undvika smaken av bitter, vilket inte är så konstigt eftersom de just äter växter som ofta försvarar sig mot ”rovdjur” genom att smaka illa. Om en gräsätare skulle dissa en växt för minsta lilla bitterhet så skulle mkt av deras kost försvinna, dvs inte så optimalt för dem. Ser vi istl på rovdjuren så behöver de ha en lägre tröskel för bitteruppfattningen, så att de undviker att få i sig giftiga föreningar. Rovdjur och gräsätare tål också gifter olika – och det skiljer sig även emellan olika gräsätare.

Att det skiljer sig emellan arter är en sak, men mellan individer inom samma art då? Hos människa har man bla sett att PTC (som är en bitter förening) uppfattas olika hos olika personer – finns tom test på nätet där man kan se om man är en sk ”super taster” 😉 (ps gå inte på allt). Detta tros i sin tur kunna påverka tex hälsa hos olika personer. Varför? Jo, eftersom de har olika uppfattning om vad som kan vara nyttigt eller ej så kan de dels missa att få i sig vissa viktiga ämnen men det kan också vara så att de har bättre möjlighet att undvika andra ämnen. Alkohol uppfattas bla bittert och det finns studier som visar att de är en koppling mellan OH och bittersmak (tex denna), men också andra studier som tillbakavisar detta (finns tyvärr inte så jag kan länka dem men ett doi.nr är 10.1016/S0376-8716(98)00081-7 för den som vill kika vidare (doi.nr är ett nr man ger artiklar och har man tillg till databaser via tex universitet eller bibliotek så kan man söka där, även många vetenskapliga hundartiklar finns!)

Hur som, det finns därför ett visst intresse för att se om det går att använda tex råtta som modell om man vill studera hur alkoholberoende går i arv samt om det går att förutse en överkonsumtion så att denna går att förhindra. Har skrivit om metoden tidigare, och resultatet såg ni häromdagen – vi kunde inte se ngt samband mellan den receptor vi valde ut och råttors alkoholkonsumtion. I den fria vetenskapen är allt ett resultat och även ”negativa” resultat är av vikt för att se hur man skall gå vidare och spåna fram nya idéer.

Ja, det var bra för mig att skriva av mig lite, så får jag sova på saken till i morron.

I övrigt har det varit en halvkass dag på grund av flera faktorer. Det är dagar som dessa som man inser att ”bita ihop och ta ett steg till” hjälper. Får se om jag skriver mer om det en annan gång; sammanfattning är att bilen inte startade, jag hann inte med det jag skulle gjort på morgonen och att skriva kontrakt är lurigt.

Att glädjas åt 😀

Pirayas hörnpassager, Yeah! Henne kan jag lita på, hon har full koll!

Tigras säck, sprang igenom tung lång säck, härligt!

Ozz, platt! Nya tricket, platt hund! Skulle kunna ligga bakom en mattkant…

Natti natt

World’s first look at shaping

På Cillas namnlos hemsida så hittade jag den här länken om Skinner och shaping. Läs!

Back to the presentation of the world of rats. Kan meddela att receptorn jag har kikat på hos råttan inte har ngt samband med alkohol enligt de tester som jag har utfört. Kunde inte hitta ngn variation i gensekvensen hos varken de råttor som hade en preferens till OH eller de som undvek OH. Nu skall det hela sammanfattas och presenteras – tur det är så roligt att göra power points och presentera 🙂

(Tycker inte doggsen, men jag är iaf hemma och skriver)

Tjipp

PPt eller OH

Var och vallade igår… och hjälp! Första passet kände jag hur jag skulle ha kunnat explodera och det blev sådär jättekasst som det bara blir när det sprutar ur öronen – för det är tame tusan ingen pondus att vara arg. Stod där och kände mig hur fånig som helst med Lozzkan som hade sirap i öronen. Men hur kan jag ens tro att hon skall lyssna när det är första gången på tre veckor vi vallar? Det är orättvist, och som Eva sa, ni behöver en intensiv period för att lösa upp de där knutarna. Självklart, det är såå självklart… Spelar ingen roll hur många kurser man går om man inte tränar därimellan, och träna är precis vad vi behöver – avdramatisera fåren så de inte är värda sin vikt i guld i Ozz ögon.

Hur som, nästa pass släppte jag henne istället för att jobba med stoppen, och jaa… då fick jag tillbaka den där härliga känslan igen 😀 Fick tom uppleva hur hon sjunker ihop och verkligen trycker djuren farmför sig mot mig och driver(?) – de fastnade på Eva så då vart hon tvungen att jobba istället för att kroppsvalla/springa. Ja, det gick betydligt bättre, och därför är det främst den känslan som jag behåller från igår! Den känslan och planen att försöka få till ett par intensiva veckor i vår och sedan en vallningsintensiv Juli/Augusti! Nu börjar det.

Efteråt pratade jag och Eva en stund, och precis innan jag ska gå så nämner jag för Eva ”Ni har väl värmt upp projektorn ordentligt inför iväll?” ”Projektorn” svarar hon ”Knivsta har ingen projektor”. Nähä, oj då… jag som har allt i datorn.. hmm… oj då. Sagt och gjort, det gäller att hitta lösningar på problem, så då tog jag med mig rovdjuren till Bolländerna och hittade en kontorsvaruaffär, inhandlade OH-slides och åkte sedan hem och skrev ihop PPt på OH.Det gick alldeles utmärkt att göra med OH, även om jag saknar alla bilder. Faktum var att det fanns de som tyckte det blev mer personligt med OH också. Lustigt, för det var precis vad som sas på Universitetets julbord. Aldrig tänkt på det på det sättet, men kanske. Vad föredrar ni: Power point föreläsningar eller OH föreläsningar? Eller kanske en kombination?

Nä, nu ska jag till Uni, redovinsing av projektet på torsdag – har inte mt övrig tid, men det klart… ikväll är det småtjejerna som ska få agility!

Over and out, eller… ww.out-n-out.se 😉

Australia

Nere i Linkan nu – överraskade Mr M på hans födelsedag och var hemma när han kom hem 😀 fast tyvärr sumpade Tigra oss genom att avslöja vårt gömställe… men glad blev han!

Vi gick på bio igår, Australia, och WOW! Den var helt underbar, bara log och lät tårar falla genom hela filmen! Om ni ska gå på bio, så gå på den – härlig! Att sedan få följa med skildringen av Australien var extra bonus och gör att jag längtar ännu mer efter vår resa dit. Innerst inne kommer jag nog alltid vara en cowgrl. hmm… undrar hur svårt det är med införsel av hundar till Australien – hur lång karantän det är etc, får kanske ta reda på det om vi dessutom får för oss att flytta dit. Man vet ju aldrig.

Insett att vi går en del på bio, vilket kan ha ett samband med det faktum att vi inte har tv, så jag får ta och göra en bio kom-i-håg lista igenom bloggen, annars kommer jag aldrig ihåg filmerna vi ser… första filmen vi såg i år var ”Allt flyter” – helt OK, men inte mer. Hade sina poänger, men knappats en film jag kommer komma ihåg att ha sett. Sista filmen vi såg förra året var Dark knight – GRYM! Snacka om storfilm, helt klart en av de bästa filmer jag sett alla katergorier!!

Kram på er, nu ska vi gå och handla – scones och pannkaka blir vår mat idag och hundarna får säkert ngt annat gott – är det ngns dag så är det 🙂

En dag i Hufvudstaden

Ok, kl är inte mer än 16, men solen är på väg ner och det ger en härlig stämning här i lägenheten, så det känns lägligt att skriva nu. Sitter nu här i sängen och försöker skriva ihop det sista på projetet, eller… har presentation först på torsdag så inlämning är inte förrän efter det, men jag vill ha det mesta klart på en gång, så är det med det. Hundarna ligger bredvid och gnager på märgben, himla trevligt hälsar de.

Idag har det varit promenader för att se på omgivningen och jag blir bara gladare och gladare. Det är inte alls som jag trodde det skulle vara – har en hemsk bild av storstaden med bara asfaltspromenader och koppel, men icke. Jag bor i en liten oas här, med både ridskola och bassäng in på knuten. De har preppat ridvägar och det finns t.o.m backar här! Har hittat två ställen som jag kan preppa för en bra power walk åt hundarna, så snart finns det studs här i ”skogarna” – ska bara låta våren komma först. Träffat hundmänniskor, fick mitt första lösa hundmöte igår som avlöpte fint, och pratat en hel del om området – mycket trevliga. Lyfter jag bara upp Piraya så är vi nästan inga lantisar… fast vi ser definitivt ut som lantisar här när vi går och flanerar bland alla som skyndar på, men snart kommer vi nog in i tempot vi också, jag är ganska bra på tempo… ja, och sedan finns det söta caféer lägst strandvägen (du bara måste komma och hälsa på Marie!) som bara längtar till att våren skall spricka upp!!

Har dessutom tagit ett steg mot mitt ena mål 2009 – men det avslöjar jag inte förrän på onsdag, då jag tänkte hoppa det största steget, wee… sååå nära nu så jag kan känna hettan, galet spännande!! Ok, kanske förstorar det ngt för den icke invigde, men för mig är det STORT… galet stort! well well… kul med streckbänk, men det finns annat att skriva om.

Som attityder istället. Har inte tagit mig tiden att hitta referenser för det jag skriver, men mkt är nog relativt vedertaget eller så får det bli min framtida uppgift att ta fram rätt fakta och utveckla det hela. Hur som, häromnatten låg jag och tänkte på attityder. För ngr år sedan var det på mode med skrattgymnastik, och det finns studier som visar att skratt friger ämnen i kroppen som gör oss gladare – en helt naturlig betigning just för att ofta när vi skrattar så har det varit pga en trevlig upplevelse… etc…

11x3h7zyejxha21

Jo, om jag då går vidare, så tog Ken Ramirez upp en intressant tanke när han pratade om inlärningen av ett aggressivt beteende hos delfinerna (Tanken var att låta dem klappra med käkarna för att ta reda på varifrån ljudet kommer ifrån. Klapprande är ett hotbeteende gentemot andra delfiner. Resultatet visade att själva ljudet inte hörde ihop med sjävla rörelsen utan genererades utav delfinen själv) – han funderade själv på hur det egentligen påverkar djuret att lära sig se tex arg ut? Jag har inte själv gått teaterskola, men många vänner till mig har gjort det och det handlar mycket om stora känslosvängar och att ta fram den rätta känslan i en viss situation – det är inte alltid lök som används när tårar kommer på film. De blir ledsna, för de har lärt sig bli det, hur är det då när vi skall träna djur att se ut på ett visst sätt?

Men det var heller inte tråkiga korrelationer som jag skulle prata om, utan betydelsen att träna hunden att ha rätt attityd och att betinga rätt attityd med ngt positivt för att därigenom bringa hela träningen positiv! Jaha, vadådå, gör vi inte redan det? Ja kanske, men allt tåls att upprepas även det mest självklara för det är inte alltid självklart för alla. Så, om vi tittar på hunden. Hur såg hundens attityd ut under dagens träning? Hur ser den ut när den gör ngt som den gillar? Hur ser den ut när den tittar på dig förväntansfullt etc. Dvs – Hur vill du att hunden ska se ut i en träningssituation? Skapar jag en sådan målbild innan jag ger mig ut på träning så är det för mig högst troligt att jag har lättare att uppnå denna bild också. För att sedan återkoppla till min start – kan vi få samma attityd i träningen som i andra positiva sammanhang så kommer det förmodligen liksom hos oss frigöras ämnen som gör hunden mer positiv och därmed förbättra dennes attityd till hela situationen.

Kan utveckla detta betydligt mer, men det hinner jag inte just nu, så jag nosar lite på det så hoppas jag att det väcker ngn tanke hos er och att ni målar upp den där drömbilen av dig och hunden. Att ni sedan går ut och har roligt och inser vilken skillnad en attityd gör på helheten!

Klart slut från rovdjuren i Hufvudstaden – we will be back…

ps bilderna syrran tog på My dog – Piraya har alltid rätt attityd!

Tävlingspsykologi

Idag höll jag årets första föreläsning, och det gick kanonbra! Alla verkade gå därifrån med tusen tankar och en vilja att nu jäklar ska det bli ändring – precis vad som är mitt mål. Denna gång blev det inte så mkt frågor, men jag kan tänka mig att det kommer senare, så vi bestämde att jag ska komma tillbaka senare i vår – kul!

Med mig hade jag också min vapendragare Sara, och det var väldigt kul det också – på flera sätt. Dels för att det alltid är kul med vänner som är nyfikna på ens fritidsintresse – vilket Sara alltid varit – och vill titta på vad man gör. Dels också för att jag kunde få konkret feedback på vägen hem, för feedback är sååå viktigt! Både sådant som är bra och sådant som kan förbättras, så det kändes skönt. Så på måndag när jag drar till Knivsta vet jag vad jag kan tänka på – kommer bli kanon. Riktigt bra att man har en retoriker hemma också, Mr M, som kommer med tips då och då… glad glad glad.

Annars är det mest förkylt här. Missat två ag pass med Jo och Rally pga att jag valt att stanna hemma och vila istället för att springa. Vilket just nu känns som helt rätt beslut, trots att jag känner tiden picka iväg och att det snart är inlämning och linköping klass 1 med Tigern. Well… frisk är huvudsaken att jag blir!!

Bor fö i nya lägenheten nu, toppen! Inga möbler, ja förutom tältsängen jag sover i, men ett härligt badkar att krypa ner i – I Love!! Dessutom har jag nu tid att se på omgivningarna här i huvudsta, och jag måste säga att de är över förväntan – kunde nästa ha Ozz lös hela vägen till Karolinska (tar 40min dit att gå) eftersom det är cykelväg och inga bilar nära – hur bra som helst, och då har jag inte ens provat Huvudsta strandpromenad, det får det bli i morgon med alla tre.

Nä, sova nu, kram!

ps. Ni som bo här… kan man bada i viken nedanför? Vore perfekt att simma hundarna där på sommaren!

kroppsspråk och kulturer

Satt idag på vägen hem från Borås och funderade på det här med kroppspsråk. Det skiljer sig en hel del hos oss människor beroende på vilken kultur vi tillhör. Tex så har vi olika avstånd till varandra vad gäller ok eller inte ok och vi kan även ha inlärda tecken som betyder vitt skiljda saker i olika delar av världen. Allt detta är ngt som vi mer eller mindre accepterar så länge vi är medvetna om dem. Första gången är det såklart jobbigt att konfronteras med en kultur som skiljer sig markant från den egna, men så snart man blivit medveten om skillnaden så brukar det lösa sig OM man är villig att göra detta. Vem utav oss som skall kompromissa beror på situation. Här i Sverige har vi ”sedan dit vi kommer” och i mångt och mycket så är det nog så vi tänker. Men… nog om männsikor, för det är inte det jag egentligen är mest intresserad utav, utan om hundar!

Vi jämför allt som ofta hunden med vargen, även om jag ifråggasätter detta en del när jag föreläser. Ok, hur kommer det sig att vi klumpar ihop alla hundraser och tycker att de ska ha samma kroppsspråk som ”normen” och vad är då egentligen normen? Här i Sverige känns det som att schäfern, som också till utseende är väldigt lik vargen, är det normala. Vi har en svans som kan uttrycka sig och läsas enkelt av många hundar och ett öronspel som just är ett spel av rörelser. Ja hela kroppen inklusive färg är tydlig. Men, nu är det så att schäfern inte är enda rasen.

Istället har vi avlat på både utseende och funktion och förändrat kroppspråket hos våra hundar – för det är just det vi har gjort! Se bara på hur olika olika hundar leker… eller gör de det? och varför leker de isf så olika? I vintras släppte vi ihop Ozz och schnauzern Oija, vilket inte var sådär väldigt populärt för Ozz, som flög som en liten vante när Oija skulle brotta Ozz så brutalt som Hon tyckte var OK. Idag fick jag se bilder från Oija leka med sin bror, och det såg härligt och helt rätt ut, men inte skulle Ozz ha trivts i det där sammanhanget – i deras kultur.

Vidare kan jag se på Ozz, som kanske inte är den mest utpräglade BCn att ta som exempel, men det går inte att komma ifrån att hon har fått en stirrande blick pga sina anlag. Detta är givetivs hotande för många hundar, och jag skulle vilja påstå att många hundar måste vänja sig vid att BCns stirrande blick inte betyder hot, men att detta kräver att de umgås och accepterar detta egentliga ”konstiga” beteende – som ju inte upplevs lika hotande för en annan vallhund.

Skulle kunna fortsätta såhär mellan olika raser och i stort sett kunna peka på en ”raskultur”, men det stämmer heller inte. För då har vi pappisen Lovis som leker som en dvärgschnauzer – ok kanske inte så brutalt – men hon låter som ett sågverk och det tar ett tag för vissa andra småhundar att vänja sig vid att det är lek och inte ngt annat som är på G. Hon har alltså formats av sin medboende Signe som just är en dvärgis. Detta innebär alltså att vi tittar på en kultur som både är rasbetingad men även betingad ifrån det sällskap hunden är uppvuxen med.

Nu har vi därför ett komplext mönster framför oss. Jag säger inte att det inte finns grundläggande beteendebitar hos hunda, men märk… en kort svans som står rakt upp i naturlig ställning KAN vara svårtolkad för en motpart som inte är van vid ett sådant utseende, precis som att greyhoundens rosenöron kan uppfattas på ett annat sätt för den oinvigde.

Vad vill jag ha sagt om detta. Jag vill skapa en tanke hos er som läser här, vill att ni skall se på era hundar med nya ögon och fundera – vad meddelar min hund och vad meddelar grannens hund? Kan vi med säkerhet säga att en hund meddelar det som vi ser, eller tror oss se? Sedan vill jag också fundera över vad en norm egentligen betyder i dagens mångkulturella samhälle – även i hundvärldens mångfacetterande samhälle!

——————————————————————————-

En annan sak, TACK så mkt Thereze och Eva för utmärkelsen!

blog_reneth Therezes motivation: För EM’s intressanta och spännande inlägg som alltid är välskrivna! Det är roligt att följa din blogg och bli inspirerad av det du skriver; för Eva-Marie du inspirerar!

Tror alla bloggar jag följer har fått denna utmärkelse, så jag låter den stanna här 🙂

My Dog och naturreservat

Skulle egentligen tävlat på My Dog idag, men sitter här sjuk. Var sjuk igår också, men det gick även om det märktes att jag inte orkade riktigt lika mkt som jag brukar – så idag är vi hemma.

Hur gick det då? Jo kanon! Piraya är en ny hund att köra, och det känns helt underbart att ha tillbaka min racerfisk! Full rulle från start till mål! Första klassen nollade vi, men jag fegade på två ställen -framförbytta och tappade tid. Mest för att jag kunde springa på mattan och hann med mer. Piraya var som skjuten ur en kanon och tuggade på bra på mattan. Halkade inte så mkt som jag trodde. Chansade i början och sprang på andra sidan en stolpe och litade på att hon skulle fixa lången själv – japp, fint! Kom ihåg: inte framförbyta bara för att jag har tid, vänta ut, häng med och jobba bakifrån istället.

I andra hopplassen (första EAS tävlingen) så diskade vi oss. Jag chansade och bara tryckte iväg henne innan jag stack vidare, men då lossnade hon från mig och tog två hinder till på vägen ner. Fortsatte jobba loppet igenom och tror vi fick till en bra väg på slutet, hade varit riktigt kul att ha fått tiden på detta lopp – det kändes kanon.

Sista loppet, agility (EAS), diskade vi oss. Till att börja med så var min första tanken att domarn som ritat banan måste varit full när denne ritade banan – bara den tanken gjorde att jag tog bort allvaret i banan, orutinerat. Sedan hittade vi en linje och jag kan säga att Piraya är tillbaka i sitt eget galna jag och med räddningar som inte finns i regelboken! Hon lyckades på ngt sätt förstå att hon eg skulle tagit långhoppet när hon precisiiiiiis skulle passera vågranslinjen, vrider sig i luften och tar sig över! Duktig tjej!! En sektion skall jag def bygga upp, slalomkombinationen. Här gick jag på ett sätt på banvandringen sedan såg jag Åsa S köra den så jäkla bra så jag bestämde för att försöka så som hon och alla andra gjorde… men man ska inte göra ngt man inte planerar för hindret stod inte som jag trodde och tappade henne-disk. Kom ihåg: håll dig till din plan, och testa nya sätt hemma!

Överlag är jag så glad över Piraya – världens bästa!

Dagen innan var vi hos Lisa C och tränade på matta, både Pi och Ti jobbade fint – längtar till Valla tävlingen!! På väg till träningen stannade vi för att genomföra vår första reservatspromenad: Mölarp och Kröklings hage. Mysig skog så vi kunde välja att gå i terrängen istället för på spåret. Träningen avslutades med fika hos Anna med agilitysnack, vilket alltid är roligt och inspirerande! Dagen avslutades sedan på Universeum med Mr M. Har ni vägarna förbi så kan vi rekomendera ett besök där, finns alltid ngt nytt att upptäcka och ngt nytt att lära sig – som tex att ormar har två snoppar eller att näbbdjur har hullingar på sina, nyttigt vetande eller vad 😉

Nä nu ska jag packa bilen, i kväll är det link och i morron går första lasset till Solna. Kommer kanske bli inredningsblog en tid framöver. Mr M tycker om inredning så det kommer bli riktigt roligt när det blir klart, och att se hur lägenheten växer fram.

kram kram