Eva Marie Wergård

Bilduppdatering och agility

Har varit dålig med att ha bilder i bloggen. Fatum är att jag har med mig kameran, men eftersom det är så mörkt så har jag inte använt den ngt… tyvärr. Glömde t.o.m ta kort på lägenheten… typiskt!

Istället presenterar jag ngr bilder som andra tagit:

ozelotpatavling

Här är jag och Ozzkan tillsammans med Anna K. Bilden är tagen av Sofia O från varberg. Kan det vara Tranås? Ser iaf lite kyligt ut, men vi ser väldigt nöjda ut jag och Anna. För mig att Piraya & jag satte fyra nollor den helgen, en sådan där super helg! Ozelot kikar intresserat… eller snarare intensivt på ngt. Typiskt Lozzkan, full av idéer!! Min lilla puss-border-valp…

0804_0100

I sommras fick Whispering Valley besök av en japansk hundtidning som skulle göra ett pappisrepotage. Hela familjen var på plats och såklart blev det fotografier av den ”berömda” Piraya – blir alltid lika förvånad när folk utomlands har hört talas om Piraya, men också alltid lika glad och stolt!

Vi fick visa upp lite agility och så blev det en sån här bild bland alla hoppen. Fångar Piraya i ett nötskal/studsboll – ”Kom igen slöfock, jobba fortare”. Gör nog att många japaner ler lite extra 🙂

0804_01551

En sådan där härlig porträttbild på mig och Piraya! Tänk vad mycket en bra fotograf och kamera kan åstadkomma! Fokus och glädje – ett bra team, Oh YES!

0804_0042

Supersnabba Piraya i slalom. En av Sverigest i särklass snabbaste slalom, ngt vi är väldigt stolta över så klart! Piraya hälsar att hon käkar slalompinnar till frukost …

På tal om slalom så var vi iväg och tränade agility. Provade att utvärdera den övning som finns på Annas blogg med Piraya. Fatum är att snabbast för oss är ett välplacerat fb, vilket inte var så svårt med en hund som har eget drag. Gjorde vi en serpentin av det hela så fick jag en ögonblickstvekan vid det snäva bakombytet. Lite träning på det så kanske det sulle bli bättre, men för oss var det helt klart snabbast med fb. Sedan körde vi vidare till gungan och det är ju ett mycket uppskattat hinder.

Tigra hade inga problem med fötterna, däremot hade JAG problem i närarbetet, för att jag var rädd för att trampa på henne, så där har vi massor att jobba med! Att skicka henne är inga problem, men när jag måste ha henne nära så blir jag försiktig och det klart att det ger felsignaler och swooosh är hon över fel hinder, well… bra att ha ngt att fokusera på! Körde även lite balans och gunga – balansen körs helt running, bära eller brista. Gungan gick också bra, längtar till linkan i januari!

Ozelot fick träna starter, och var betydligt(!) lugnare när vi var ensamma. Det innebär att vi verkligen behöver träna med andra hundar!! Hon låg trots allehanda tjuvningar från mig, bra början, nu skall det förfinas. Hon fick även jobba en del med sittande starter. Belönar henne uppåt med köttbulle innan hon får ett fri-kommando att sticka till bollen. Vill försöka få en ohängd-BC. Sist men inte minst så fortsatte vårt kf-projekt. Det var ett bra tag sedan nu, men hon hade full koll på tassarna, kul! Får se om jag får till ngt mer pass innan onsdagsträningen, isf kanske den åker upp på balansen.

Nä, over and out, snart sovdags…

ps. helgen har varit över förväntan gällande PCR… av 56 prover så gick 56st igenom, heeeelt otroligt! Detta efter två veckors slit utan ngr resultat, PCR är något väldigt gäckande!! Men… nu är jag väldigt glad och hoppas kunna hinna få iväg allt innan jul, hurra hurra hurra hurra!!

Carpe momentum… att vara en igel…

Var ska jag börja, livet går i 120km/h just nu!

Onsdag TOG jag mig tid och åkte och tränade agility med Johanna och Rally. Vi byggde en tunnelbana och körde mycket fart. Har fått en ny leksak utav Fanny som är heeeeeelt fantastisk, eller… det tycker iaf Tigra OCH Piraya. Båda kampar som bara den, tom Piraya slet som ett djur! Kul kul! Tigra gick bättre än ngnsin första omgången. Andra omgången, velodrom, så hade hon gått ner sig liiite, men fick ändå till ett riktigt bra varv… snabbare än Piraya! Det med ngr växlar lägre än första passet… hon kommer bli vass! Känns som det verkligen gav mig en extra morot att jobba vidare 🙂

Torsdag var det Teknikhoppning i Bälinge för ett glatt gäng hundägare. Det hela gick bra, och vi kunde se hur flera hundar slappnade av och verkligen jobbade igenom hoppen. Verkligen kanon att det är så varierade grupper som anmäler sig, så att vi får se många olika språng!Som jag sa igår så skiljer sig det jag lär ut något ifrån tex Susan Saalos, och det tycker jag är bra. Det innebär att jag kan ta bitar av hennes tankar och lite av mina tankar och få ett bra helhetskoncept. Det vi behöver bli bättre på är genrellt just hopphindren, där finns tid att hämta om hunden hoppar mer effektivt. Väldigt många hundar saknar verktyg att kunna hoppa rätt och tappar lite tid för varje språng, och med tanke på att en bana består av störst del hopphinder så är det inte svårt att förstå hur mycket man kan tjäna på bra språng!

theteam02

Ok… och vad är det då min titel försöker säga? Jo, jag är en jäkla igel som fångar ögonblicken när de kommer i min väg! En av de absolut värsta! Jag har i stort sett dygnet runt kollat efter lägenhet och verligen VELAT hitta en. I onsdagskväll så lades en lägenhet upp och en kvart senare hade jag första tjing på den. Idag var jag och kikade och skrev kontrakt! Weee, vi är överlyckliga Mr M, jag och rovdjuren! Det är en 3:a på 74kvm, BADKAR, utsikt över vattnet & Stockholm stad och framförallt 15min cykelväg till KI och 3min gångväg till T-banan! Alltså det är helt Otroligt. Värden var trevlig, hade två hundar och hade såklart inte ngt emot mina rovdjur. Vi kommer ha den från och med 22dec, minst 6mån framåt och högst troligt 15mån!! Lycklig lycklig!!

Helgen däremot… suck… missar Flammanfruost med luciatåg, middag hos Mr Ms familj OCH traditionsenliga hazzarden hos Åsa med alla hundvänner, detta eftersom jag behöver vara kvar och labba. Vill få in allt innan jul så att jag kan koncentrera mig på skrivandet när jag kommer tillbaka. Därför blir jag väldigt glad om ni skulle vilja hålla tummarna att det går bra i helgen 🙂 Tack på förtass!

Ha det nu kanon, och kom ihåg – kör ner huvudet, ge inte upp och fånga ögonblicket när det sker oavsett om det gäller ett beteende eller en lägenhet. Kram

Helhelg…

sammanfattning utav helgen

Fredag – En hel dag seminarie med föreläsare ända från Hawaii till Ungern etc. Många tänkvärda tankar, som jag redan använt! Bland annat var det ett mycket bra föredrag utav Caroline Blichard från University of Hawaii som talade om defense/försvar. Av alla våra val så är detta det val som inte har en andra chans i evolutionen. Det vill säga, om jag står under hot kan jag välja att fly eller försvara mig, men OM jag förlorar i ett försvar då är jag lost! No second chanses! Det som var intressant var hur olika försvarsmekanismer används och att vi genom att använda djurmodeller kan se på hur vi människor reagerar. Nu är det skillnad på djur och djur, tex möss och råttor – solitära (ensamlevande) versusu grupplevande. Hos de grupplevande råttorna hörs ett högfrekvent ljud vid försvar eller vid annalkande av fara vilket då inte hörs hos tex musen. Ser vi till oss männsikor så har vi väldigt lätt att ta till skrik då vi hotas, och detta gäller även män. Även om de tenderar att svara att de INTE skulle skrika när de tillfrågas. men tillfrågas en man som de facto varit utsatt för hot – ja då skrek han också. Ja, deras arbete verkar intressant på många sätt, och jag hade just då en del tankar hur jag kan få in det i mycket av hundtänket, men eftersom jag lämnade mitt block på jobbet så…

Miklose pratade också, men jag var riktigt besviken! Det var inte alls något revolutionerande han kom med, men det har nog att göra med att jag redan har hans bok och redan hört honom pratat… men iaf! Ngt nytt skullehan väl kunna klämma ur sig. Hur som så är det alltid trevligt med hundsnack, bara sååå synd att jag inte kunde stanna på middagen eftersom ALLA hundproffessorer var på plats, men man kan inte få allt här i världen.

Väl färdig tog jag och rovdjuren oss till Hallonbergen och plockade upp världens mest underbaraste och älskade Mr M, som sedan körde oss till OCH från Norge! Vilken kille, obeskrivlig!

Färden tog oss till ett snöigt Son, Norge, och Fanny & Thomas på Klickerklok. Vi kom fram vid 2 på natten… helt slut! Blev en kort fika och sedan i säng, sov som en stock.

Lördagen startade med en djupsnöpromenad och sedan näringslära för hund. Efter lunch föreläste jag om Tävlingspsykologi. Det gick kanon och alla verkade mycket nöjda! Denna gång höll jag det på en bred nivå där jag kikade lite på många bitar. Detta fungerar perfekt när man introducerar tävlingspsykologi och vill visa på vad det egentligen berör. I förlägningen är tanken att kunna boka specialområden där det blir mer djupdyk. Just tävlingspsykologi känns som ett ämne som jag kan stå och prata om ”långt in på natten”, och nej… jag hintar inte alls att jag vill ut och prata mer ;o)

Vi åkte raka vägen till Stockholm efter att vi var klara till snällaste Helga.

Söndagen var det Stora Stockholm som gällde. Dennis hade gått rasparaden under söndagen med bravur och vi ville inte vara sämre. Vi (Helga & Dennis och Jag & Piraya) var de enda som sprang in med våra hundar lösa och VERKLIGEN visade vad en pappis går för! Tror att det blev kanonreklam för rasen – den är sååå mycket mer än ett sött yttre!! Tyvärr glömde vi kameran… så det blev inga kort på oss, men vi hoppas på att det blir en intervju i hundsport med Helga och Dennis – Länge leve Pappis – PAPPISPOWER!!

Måndag, jaa… idag har jag letat lägenhet tills jag blev tokig! Det kommer vara ett helvete, men vi ser det som en utmaning! Mmm…

Får jag lov att presentera…

Eva Marie W, erbjuden jobb som etolog och Djurtränare!

De ringde idag och frågade om jag ville ha jobbet, OM jag vill sa jag! Dock… inte skrivit på några papper än, men… de vill ha mig!! =o) Ni anar inte hur fruktasvärt glad jag är just nu! Det här känns som världens chans och möjlighet. Ja visst det är ett vikariat på 15mån och sedan får vi se, men att få den här möjligheten att göra det jag inte bara är utbildad till utan som jag också VILL göra! Hela min utbildning och fritid – som ni säkert förstått av min presentation av mig själv – pekar åt ett håll: etologi och djurträning! Och … ja, där är jag snart… först sall jag göra klart projektet i Uppsala (16jan) sedan börjar tjänsten i Stockholm den 18 jan! Nu är det bara bostad som fattas… så om ni vet ngn som vill hyra ut en lägenhet, ropa till!

Många många kramar från en mycket mycket lycklig Eva Marie!!

Så här glad är jag!! (ok… nästan… var nog ännu gladare på bilden…)

I morgon är det först seminarier på universitetet, bland annat kommer Miklosi och pratar. Sedan drar jag och rovdjuren till Norge! Skall bli en riktigt spännande helg, ja… just det ja… Piraya skall representera papillonerna på rasparaden på söndag!! Dennis & Helga på lördagen och sedan vi på söndag, kul kul! Så håll utkik eter en fransyska med en petit liten Piraya. KRAM

Agilityträning

Ännu en sväng till Rudhuset, snart har vi tjänat in det där ridhuskortet – bra! Hämtade upp Johanna med Rally och åkte ut till Bälinge. Vi kollade snabbt av läget och funderade ut en kombination. Vi ville ha en serpentin med drag, samt kunna köra den från två håll och med två hjärnor blev det en bra kombination. Fart, svängar och framförallt serpentin.

Tigra kändes riktigt fin de första varven. Vi körde kort och intensivt och hon hade bra sug. Sedan fick hon köra ett varv efter att Piraya kört och då körde jag så som jag körde Piraya och då märktes det en liten skillnad i hennes sätt. Vi filurade lite och kom fram till att jag förmodligen klampar mer när jag springer med mer tryck och det är Det som hon reagerade på. Hon har alltså inte helt tappat det, men jag skall också lära mig att jag kan springa utan att det behöver låta som ett helt tivoli… mer erkänn, ni har saknat mina skrik på banorna i år …

Piraya fick köra ett minipass hon också och gjorde det kanon. Bra tryck under tassarna och full fart. Hade bra följsamhet trots att godis låg rakt frma vid sista hindret, vilket imponerade på mig. Trodde nästan hon skulle suga ut, men hon hängde på fint – härligt!

Ozelot fick träna på att träna när andra hundar är med. Hon blev BETYDLIGT mer intensiv! Tjuvstartade… ehh… que? Inte nog med det så belönade jag det… jaa… vad skall jag säga, mer än att jag kanske kommer få äta upp det, men en gång är ingen gång, eller hur! I övrigt så släppte hon snabbt Rally och Jo och fouserade på mig. Insåg att vi i stort sett alltid tränar själv, och det är nyttigt att få in henne i intensiva situationer där hon i ett mindre utrymme skall fokusera på träningen. Kontenta: intensiteten ökade och fokus var som vanligt = bra!

Just det ja! Hittat en kanonblogg genom Cilla! Det är Patricia McConnel som bloggar om hundliv och relationen mellan hund och människa, väldigt många bra och idéeväckande tankar. Precis så som jag vill filura över här i bloggen, men inte känner att jag får tid till… eller som Cilla flera gånger varit inne på, just källor är viktigt, och just nu har jag inte den tiden att sitta och leta källor. (Fy, det finns alltid tid, det gäller bara att prioritera, men just NU prioriterar jag andra saker) Men, så snart jag har mitt projekt i hamn så… Till dess, håll till godo på McConnels sida, och fundera över ett av henne inlägg om känslan av att vara ARG. Att hundar kan vara arga är jag helt övertgad om, men kan vi jämföra det med vår ilska? Är att vara aggressiv och arg samma sak? Rent fysiologiskt, kan det vara så att vi människor producerar mer hormon över en längre tid jämfört med hundar – känns som att människor har en tendens till att vara arga under en längre tid – eller är det så att hundar mycket lättare får utlopp för sin ilska – inte långsura? Har ni hört om långsinta hundar, det har jag… vad har ni för erfarenhet av det? Intressanta med just känslor är just att de är så förankrade i fysiologiska förlarningar, så vi kan inte längre säga att en hund inte har känslor – för det sitter helt enkelt i så mycet konkret och mätbart. Det finns en förklarning till att vi känner som vi gör. Ja, håll till godo och ha en trevlig lässtund!

Bälinge

Var en snabb sväng till Bälinge ridhus efter jobbet. Någon vänlig själ hade tränat bana under helgen och lämnat kvar alltihop, toppen! Inte nog med det, så var det en väldigt trevlig klass 1 bana också, perfekt för Tigra. Lägger upp banritning här i bloggen så kan fler ta nöje av den. Någon som vet vem som ritat den?

Kan ha missat någon vinkel, men i det stora hela så var det en flytig och inbjudande bana, ja förutom den inbjudande flicken till tunneln nr 13. Här fick jag till kommandot tunnel till Tigra och skickade henne före mig in i tunneln – vilket hon svarade bra på. Överlag så kändes hon så kanon! Hon axade verkligen i banan – delade upp den och belönade ca 1/3 i taget – och bjöd på för fullt. Bäst är det helt klart när jag håller mig bakom eller bredvid, då jobbar hon på hinder bäst och suger själv. Hamnar jag före så tenderar hon att springa till mig utan att koncentrera sig på sin uppgift. Ja… vad ska jag säga, längtar till Linköpings klass 1 i januari!

Piraya fick också köra bana, debut i agility! Jippi-kay-yey skrek hon! Helt överlycklig över att få springa igen. Hon fick köra banan, och så här efteråt ångrar jag att jag inte klockade så jag kunde jämföra henne och Tigra… Hur som så tränade vi lite ax mot godis också.

Ozelottan… tja… hon fick nöta lite liggande starter och sitt-position i starten. Hamnar leksaken för långt bort så hänger hon, men lägger jag den ngn meter framför henne så håller hon sig upprätt. Förutom med starterna kör vi efter devisen ”Är det lyckat är vi nöjda” just nu, och det går bra. Hennes backande har blivit betydligt bättre, och framförallt intensivare. Sättandet också, inga omtramp, utan rakt upp. Detta innebär att vi behöver utöka vår repertoar så att vi kan ha mer att göra. Just nu går passen väldigt fort. Vilket iofs passar in i livet just nu, effektivitet är vårt motto – kvalité före kvantitet, inget tjatande. Hon blir iaf definitivt inte uttråkad, utan går in för träningen för allt vad det går. Ja just ja, tunnel körde vi också… woooosh… DE vet Ozzkor hur de skall tas…

Kan meddela att labbandet kilar på. PCR är en nyckfull uppfinning som ibland lyckas ibland inte… Är iaf väldigt tacksam över världens bästa labassistent Christina B, hon är bäst! Får lära mig nya saker varje dag och känner mig allt säkrare på mig själv, dvs en perfekt ledsagare genom epindorfrör, pipetter och receptorer. Bästa är att det ser ut som att vi har hittat ngt intressant! Det gör hela arbetet dubbelt så kul, vi har ngt att jobba emot och jag förväntar mig ett resultat. Spännande spännande!

Domesticeringseffekter; del I

När man skriver vetenskapliga artiklar så börjar de med ett sk abstract, dvs en sammanfattning av hela arbetet. Jag har lovat att skriva om hela arbetet för er, och för att börja någonstans så kan en sammanfattning sitta på plats. Eftersom mitt arbete skrevs på engelska så är också abstractet på engelska, och det finns ord som kanske känns knepiga men jag kommer att beskriva dem längre fram på svenska, så håll till godo så länge!

Domestication effects on mentality and morphology of the domestic dog

Domestication implies that animals adapt to live under conditions provided by man. According to archaeological and genetical evidences the domestic dog (Canis familiaris) was the first species to be domesticated and is of East Asian origin. To study the impact of domestication; East Asian (EA), presumably more primitive, and West European (WE), presumably more domesticated, breeds were compared. Behavioural comparisons were made with the Dog Mentality Assessment (DMA), where n=43 EA (n=5 breeds), and n=21093 WE (n=9 breeds) were exposed to n=10 sub tests; Social contacts, Play 1, Chase, Activity, Distance play, Surprise, Metallic noise, Ghosts, Play 2 and Gun shot. In addition, seven morphology measurements were obtained from n=17 EA; n=5 breeds, and n=36 WE; n=9 breeds; relative length of nose, length of front leg, height between wither and hip and angels of carpus, rosternum, cubitus, genu, tarsus and ischium. The behavioural analyses showed differences in several DMA-variables between the groups and factor analyses revealed two behavioural dimensions in common; “Play” and “Chase”. The WE played significantly (p<0.05) more than the EA but showed no significant differences in “Chase”. When each group was analysed separately, the factor structures differed between groups. Also a wolf pack was tested in a modified DMA and showed slightly different responses compared to the dogs. Cluster analysis of the morphological variables showed a conformity within the WE and a variance within the EA. The results suggest that domestication has lead to more playful, dependent and morphologically similar breeds, decreasing the importance of breed specific traits.

Team Whispering Valley och laget PapilLONE Stars sponsras utav Lupus Foder AB – vilket håller oss på hugget!

Föredrag hos Husdjursrådet – Uppsala

Igår höll jag föredrag för agronomer och biologer i SLUs aula i Uppsala. Det var Husdjursrådet som hade bjudit in mig för att berätta om domesticeringseffekter och mitt exjobb. Det var en 40 personer som hade samlats för att lyssna och det hela rullade på fint. Blev inte så mycket diskussion denna gång, men efteråt så kom desto fler frågor. Vi pratade en hel del om hur man kan verifera resultat och hur man skulle kunna gå vidare med en studie som den jag gjort, och dessutom andra studier. Även om vi tycker att vi vet så mycket så vet vi verkligen inte allt. Det är många områden som skulle kunna diskuteras och undersökas vidare och kanske till och med undersökas igen för att se om vi kan få nya svar.

Egentligen skulle jag vilja sammanställa många av de arbetena som presenterades i Ungern för er som läser här, men det var väldigt många och det skulle ta en liten evighet – eller iaf tid jag inte har just nu. får försöka fokusera på en sak i taget. Nästa stora föreläsning är hos Klickerklok om två veckor, efter det kommer jag förhoppningsvis få lite tid över att skriva ihop exjobbet som artikel. Skall ändå verkligen försöka presentera ngr av de studier som presenterades i Ungern. Bla är det en hel del lek-studier som jag tycker kan vara värda att diskutera för oss som tränar hund. För vad är egentligen lek? Sug på den…

Sedan måste jag tillägga och skriva som jag skrivit tidigare, Det är SÅ kul att föreläsa!! =oD De var nöjda med mig på SLU så de lämnar gärna referenser om det skulle vara så att ngn är intresserad.

Privat så har jag mycket att göra, men jag prioriterar hundträningen högst – ja efter jobbet – så idag var vi iväg en sväng igen. Det var inställd tisdagsträning, men ändå en hel del folk där. De hade byggt en mindre rundbana, och sänkte hindren när vi kom, så vi tog chansen. WOW… hon sprallade loss totalt och gick precis så som jag vet att hon har i sig = full rulle! Detta trots många hundar i ridhuset och stökig miljö, yes!! Tror vi hittat vår medicin! Pratade även med Johanna Ehlin (SM vinnare med Rulle) och fick vår träning bekräftad, bra. Ozziz sprallade också loss totalt där inne, men mer på en ljudlig nivå. Nyttigt för henne att bara var där när andra tränar, eller vad säger du Eva ;o) Piraya tar det fortsatt lugnt, eller… så lugnt man nu tar det i 50cm snö, för pulsa får hon göra till dess mjölksyran sprutar. Det är super med snö!!

Team Whispering Valley och laget PapilLONE Stars sponsras utav Lupus Foder AB – vilket håller oss på hugget!

Älskade hundar

En hektisk helg! Lördagen började med vallning hos Eva, först i 25:an och sedan på lägdan. Ozz skötte sig fint, men… vi ska träna mer på lydnaden. Det fungerar eftersom hon är snäll, men vi behöver ett stop. Visade hur vi tränat och det såg rätt ut, så det är bara att nöta på. Annars så kan jag inte sluta att vara så glad över denna fantastiska lilla Lozzka, hon är perfekt! Vi filmade också, och jag skall klippa ihop ngt, men… har inte tid just nu (föreläsning om domesticering i morgonkväll och föreläsning i tävlingspsykologi om två veckor=MKT att göra!). Men oj vad kul det är att se oss på film, kommer bli kanon att se på igen när Ozzkan är godkänd vallhund om ngt år. En annan rolig incident var efter vårt jobb då jag står flämtande vid Eva och hon säger till mig att komma ihåg den här dagen – dagen då jag stog helt slut efter att ha sprungit som en galning för att genomföra vår uppgift. Lite som agility var när jag började – ”målet är att stå på ett ställe och styra hunden runt med enbart rösten”. Skillnaden är att denna gång är det sant ;o) Mycket att ta in, och hade det inte varit för att min penna, på ngt mystiskt sätt, är trasig så hade jag antecknat så mycket mer. Nu får jag försöka sortera i huvudet och fokusera på ett par saker i taget. Spännande fortsättning!

Sedan var det juhandel. Gör just nu iordning en adventskalender med småprylar till Mr M. Små roliga, mysiga och nyttiga saker, ska bli kul att höra hans reaktion i telefon varje morgon när han öppnar ”nästa lucka/paket”. Skit med långdistans! Dagen avslutades med Tiger-agility i Bällinge. Hon gick härligt och snabbt, rikitgt kul att träna. Vi kör väldigt korta pass och intensivt, och det är så vi ska testa i vinter, och redan nu känner jag en nyantändning hos henne. Framförallt så börjar fötterna spela allt mindre roll, bra! Kort sagt en kul dag! Piraya tyckte att den var mindre kul… dock…

Idag har jag hjälpt till på gården och lastat grus. Skönt med kroppsarbete efter 3v i labbet! Kommer bli kanonfint i fårhuset med finfin lösdrift! Nu hoppas vi bara att det inte bir värsta snöstormen inatt så att betongen kan komma och fylla igen det sista! Ja, för det SNÖAR på riktigt här… och hundarna blir galna, precis som vanligt!

Avslutningsvis så hittade jag detta på syrrans blogg. Blödig som jag är så sitter jag med tårar i ögonen när jag läser det, och inte tårar det sig mindre när det kommer en hund och lägger tassarna om min hals och trycker nosen mot min kind och bara vil bli älskad. Kan livet bli mycket mer värdefullt än i de stunderna när ”bara en hund” kommer och lägger sig hos en … tror inte det! Älskade älskade hundar!!

From time to time people tell me, “Lighten up, it’s just a dog,” or, “That’s a lot of money for just a dog.” They don’t understand the distance traveled, the time spent or the costs involved for “just a dog.”

Some of my proudest moments have come about with “just a dog.”

Many hours have passed and my only company was “just a dog,” but I did not once feel slighted.

Some of my saddest moments have been brought about by “just a dog,” and, in those days of darkness, the gentle touch of “just a dog” gave me comfort and reason to overcome the day.

If you, too, think it’s “just a dog,” then you will probably understand phases like “just a friend,” “just a sunrise,” or “just a promise.”

“Just a dog” brings into my life the very essence of friendship, trust, and pure unbridled joy.

“Just a dog” brings out the compassion and patience that makes me a better person.

Because of “just a dog” I will rise early, take long walks and look longingly to the future.

So for me, and folks like me, it’s not “just a dog” but an embodiment of all the hopes and dreams of the future, the fond memories of the past and the pure joy of the moment.

“Just a dog” brings out what’s good in me and diverts my thoughts away from myself and the worries of the day.

I hope that someday they can understand that it’s not “just a dog” but the thing that gives me humanity and keeps me from being “just a human.”

So the next time you hear the phrase “just a dog.” just smile….because they “just don’t understand.”

– Anonymous

Ett ljus i mörka Uppsala

Ni som följt min blog vet att jag håller på mitt ”nyårslöfte” från 2007 att gå ut och gå i naturreservat och nationalparker när jag är ute och åker runt om i Sverige. Både skönt för hundarna och mig att sträcka på benen samtidigt som det är lärorikt och spännande att gå nya rundor. Att det sedan ger extrabonus till mig som biolog är jättekul!

Så här mörkt är det på morgonen när vi är ute och går…

Men… nu när jag arbetar heltid så är det ngt annat som är kanonbra och det är elljusspår!! Det är verkligen toppen att de finns, vad hade jag annars gjort. Att det sedan finns så många att välja på här i Uppsala är toppen!! Mitt favoritspår just nu är Röbospåret vid gravkullarna. Dit har vi åkt de sista mornarna eftersom det igger på vägen till jobbet. Parkerar vid muséert och går sedan längst kullarna til elljusspåret. Inte många ute vid den tiden på dygnet, men så snart de första strålarna kommer så kommer också gångarna. I morse var vi uppe på utsiktsplatsen, om det varit vår och sol så hade det varit härligt, nu syntes bara domkyrketornet & borgen… men bra träning att gå uppför backen!

Ett annat trevligt spår är Sunnerstaåsen som igger strax intil Gottsunda, där rovdjuren spenderar dagarna. Ett väldigt backig(!) spår, perfekt för galna rovdjur att spränga loss på! Fast… det är lite ”trist” spår rent naturmässigt, får inte alls en sådan där andlös känsa som natur annars kan ge mig, men… bara gått där en gång och var mer fokuserad på deep talk än omgivningen, så skall ge det fler chanser.

Sista spåret vi provat på gick vi nu ikväll och det var i ”hemområdet” Björklinge. Ikväll tog vi korta rundan och det var mycket väg längst med spåret och spåret korsade också vägar. Jag tycker sådär om det, men skall se om femman är bättre. I morgon är det uppvärmning på Bälingespåret som gäller innan agilityn. Där finns ett kilometerspår som verkar vara bra för uppvärmning, så slipper vi gå längst den traffikerade vägen vid ridhuset.

Som ni förstått av bilderna är Piraya på G! Hon har kommit igång och smärtan är ett minne blott. Hon studsar och lever om, och verkar väldigt nöjd med livet. Nu satsar vi på att bygga upp kroppen igen och sedan komma igång så smått så vi kan starta på My Dog.

I morgon är det julhandel, vallning och agility. En fullspäckad dag!