Vilken kanonmorgon!! Nu ÖSER regnet ner och vi fyra sitter inne och bara myser. Började med att vi steg upp och gjorde rosmarin scones till frukost. Satt och hade en lugn frukost ihop innan Mr M åkte till jobbet och vi till klubben. Vi hade bestämt möte med Hedvig och jag tänkte hinna träna de svartvita innan. För att verkligen ge Tigra kvalité så tog jag ut henne själv och tog uppvärmningsrunda och träning med henne utan de andra. Vi körde motivation på tunnel och a-hinder plus bakombytesträning. Lagom till att vi var klara kom Hedvig och vi tog en timmes pratig promenad i skogen. Tillbaka till klubben blev det förberedande träning med Ozkan på agilityplan. På väg hem körde vi förbi Fyra Tassar och inhandlade ANF holistic och ben, så ni förstår att för oss kan det regna resten av dagen, vi är så nöjda så.
Ja, så hur var det nu med fredagen; jo vi var på besök hos Sunna (som fö betyder varg på samiska… hur coolt är inte det!) på Kolmården och skuggade hennes träning av delfinerna och sälarna, eller vi… nu var det bara jag. Att skugga innebär att gå bredvid, vara en skugga för en dag. Verkar vara mer vanligt i staterna, där man som djurtränare ofta åker till andra anläggningar och skuggar andra djurtränare för att lära sig mer om olika sätt att träna. Just DET tycker jag är det viktigaste i träning – det finns MÅNGA sätt att nå sitt mål och det ena passar någon bättre än det andra. Detta är ngt Ken Ramirez var väldigt noga med att påpeka gång på gång när vi var i Danmark, och som jag också nu försöker förmedla.
En sak som de får ”gratis” på delfinariet är att inte överträna, eftersom de har så pass pressat schema. Det innebär att när man lämnar djuren så är de fortfarande motiverade och vill träna mer. Det finns alltid en längtan efter mer. Detta tycker jag att många behöver bli bättre på – sluta när det är som roligast och när det går som bäst. En gammal klyscha som aldrig verkar bli för gammal att säga… ett sätt för att jobba med detta är att ställa klockan; 3min pass that´s it! Sedan vila och sedan på´t igen. När jag pratade med Ken kom vi fram till att reklamträning är bra, dvs att träna i reklampausen. En kort stund där man verkligen får träna både sig själv och djuret eftersom det gäller att ställa in tränarfokus samtidigt som man har en begränsad tid att träna på.
Nästa sak vi pratade om var repetitioner. Just Sunna repeterar inte beteenden efter varandra gång på gång, utan varierar hela tiden mellan olika beteenden. Hennes tanke bakom detta är att när djuret gör fel så ber man ofta om beteendet igen. Säg sedan att jag ber om ett beteende och djuret ifråga gör helt rätt, får belöning och jag ber om beteendet igen så finns det trots det risk att djuret uppfattar det som att den gjorde fel och försöker förändra beteendet. Mycket tycker jag ligger i hur vi belönar och om vi gör det med olika mål, tex med muskelminnesträning eller för att utveckla ett beteende. Muskelminne kräver mer repetition medan utveckling kan ske i kombination av andra beteenden. Vet jag vad jag är ute efter så har jag koll… men är det sunt att ta om tex slalom om och om och om och om och om och om….igen. Behövs verkligen det för att lära hunden rätt beteende? Kanske om vi inte kan dela upp vår träningstid utan bara har en viss tid i vecakn på oss att träna. ”När jag ändå är på klubben”-syndromet…
Jag tycker det finns en poäng i detta med att inte upprepa beteenden gång på gång, och kanske främst för att jag tror att jag som tränare också kan ha svårt att vara fokuserad på det som är helt rätt gång på gång. Vi är tillbaka på ruta ett, även VI måste vara fokuserade under tiden vi tränar och hålla oss ajour med vad som händer. Frågan är om vi orkar det eller om vi varierar i vad vi anser är rätt? Hur många gånger i rad kan jag vara alert?
Sista som kommer upp i tankarna är klickerklokhet i hundvärlden som inte verkar vara lika utbrett inom andra områden. Anledningen till tanken var för att vi pratade om stabila beteenden, som jag tolkar som självkontroll. Likadant som i agilityn så gäller det att hitta en gas och broms hos hunden, och de flesta har lätt för att gasa men svårare att hitta var bromsen ligger… samma sak inom träningen av klickerklokhet. Jag tycker om att jobba med att låta hunden experimentera med sin kropp, sedan välja ut ett beteende och utgå ifrån det när jag sedan bygger på andra beteenden. Sådana sessioner borde kanske föregås av ett kommando, ett ”fri-shejping” kommando. Det fanns visst en delfintränare som jobbade så; om jag ber dig så får du experimentera men annars vill jag att du koncentrerar dig på mig och gör det jag ber dig om innanför ramen. Jobba stabilt och initiativrikt behöver gå hand i hand, liksom att lära sig både gasa och bromsa… hmm… kansig liknelse, men men…
Känns som jag skulle vilja sitta ner och prata, prata, prata mer! Saker och ting kan se så olika ut från olika perspektiv och det går inte att undkomma det faktum att ”pavlov alltid sitter på våra axlar” så fort vi är med våra hundar, vilket vi är betydligt mer än vad man är med tex en säl eller apa. Då kör man kvalitativ träning DÅ och DÄR. Vet vad man har framför sig. Var man är i utvecklingen och vad som skett… hur mycket vet vi egentligen om våra hundar?? Tänker bara på pannkaksincidenten som fick mig förbryllad över vad Ozkan hade på köksbänken att göra… eller på delfinerna på shedds som plötsligt betedde sig annorlunda trots att DE har STOR kontroll över sina djur… vi kan inte kontrollera alla faktorer… känns som jag flyter iväg… Skulle kunna skriva sååå mycket mer… Kontenta av dagen: super dag tack vare S, motivationsfödande och mycket lörorik! Tack!!
Poäng jag gillar: variera mellan olika beteenden liksom variera mellan olika belöningar. Variation ger fokusering och förväntning – vad kommer hända nu?
Eva Marie Wergård 