Hade egentligen tänkt skriva tankar kring citatet:

Good things come to those who wait
WORK their asses of and never give up

…men kan ta det en annan dag. Istället skulle jag vilja att ni reflekterar var ni placerar er belöning nästa gång ni tränar. Var landar den? Vad gör hunden när den ser sin belöning? Var är hunden när den får sin belöning? Varifrån kommer belöningen?

Hade en mycket lyckad agilitykurs på Ulricehamn BK, med fokus hoppteknik i bana. Har haft en hoppteknikskurs hos dem tidigare i vår och nu blev det en mer avancerad uppföljning. En sak vi pratade om var belöningens placering för att få hunden att röra sig rätt på agilityplan.

En ”regel” jag har på de allra flesta av mina kurser är att belöningen inte skall komma ifrån handen. Belöningen skall inte vara fäst vid dig som förare. Jag vill ha en hund som söker hinder och därmed svarar på min handling genom att röra sig i den riktning jag önskar (läs: svarar på en signal som vi tränat). Givetvis, är det som så att jag vill ha min hund nära ger jag också belöningen nära mig, men även i dessa fall placerar jag den hellre nära marken snarare än från min hand. Finns alltid regler utan undantag… men generellt. Försök verkligen t i t t a på din hund innan du ger belöningen, när du tar fram belöningen och när den får belöningen. Vad VILL du att den skall göra? Vad gör den?

Idag hade Anna byggt veckans hoppbana och vi tog chansen att träna på den. Fick då ett perfekt tillfälle att jobba med belöningsplaceringar i en specifik sekvens, och efter bara två omgångar satt det som en smäck! Agility high!

Belöningsplacering is tha shit!

By the way, har ni sett att vi kör igång hoppteknik online i slutet av oktober? Kika in på hemsidan och läs mer.

Vi har haft en riktigt bra dag och klockan är fortfarande barnet. Just nu laddar jag inför kvällens hoppteknikskurs på Ulricehamns BK. På schemat står hoppteknik i bana och jag ser verkligen fram emot en fullspäckad kväll.

Själv har vi kört foundation agility med hörnträning. Arbetar steg för steg för att verkligen bygga självförtroende hos Bat – han skall vet vad mina signaler betyder och jobba med fart genom hela sekvensen. En grundövning i agility som jag verkligen rekommenderar på alla mina agilitykurser och som snabbt ger bra resultat!

Höll till på Out-n-out agilitybana, och känner mig verkligen glad över att ha den möjligheten. Anna har verkligen fått till det!

På tal om Out-n-out; har ni sett att Anna för träningsblogg med massor av agilitytips, agilitybanor och agilityinspiration? Om inte så tycker jag att ni skall kolla upp det! Bara att registrera sig gratis så får du tillgång till sidan 🙂 jag tycker att det är grymt inspirerande!

Kan även bjuda redan här på en kortare övning med bland annat hörnen. Kanske något att bygga upp inför kvällens träning? Slit den med hälsan och skriv gärna och berätta hur det gick. Just ja… observera oxern i agilitybanan! När tränade ni oxer sist tro… 😉

Ha det bäst!

Ligger ute i föräldrarnas gäststuga tillsammans med rovdjuren. Hemma igen efter en weekend i Holland. Känner mig både nöjd och trött.

För att hinna träna inför Barmarks-SM, som är om bara 11 dagar(!!), har jag fått köra tidiga och sena träningspass, vilket såklart tröttar när en inte sover i sin egen säng. Skriver träning eftersom jag varvat löpning med styrka/rörlighet. Hittat stubbar & stenar att balansera på och löpbanan jag använt mig av var en MTB-bana med härligt mjuk sand och preppade kurvor. Superkul att springa upp- och nedför backarna och verkligen utnyttja kurvorna. Berg-ochdalbane-känsla.

Är som skrivet nöjd med min helg. Kommentarerna och feedbacken efteråt får mig att bli glad och stolt: det känns som att jag får andra att växa. Om jag skulle namnge en av mina styrkor skulle detta vara en sådan. Jag får människor att må bra, bli glada och tro på sig själva. När jag skriver det tar det emot. ”Oj. Vad tror jag om mig själv egentligen. Kan jag skriva såhär utan att låta kaxig? Vad skall folk tro om mig? Hybris…”.

MEN eftersom jag VILL att andra skall skriva om sina styrkor, då behöver även jag kunna outa mina styrkor. Mental träning handlar om att bli medveten och att våga. Även jag arbetar dagligen med min mentala träning. En process som ständigt utvecklas. Skall ta och skriva ner fler av mina styrkor i min hemliga bok. Tycker även du skall ta och göra det.

Vilka är dina styrkor?

Verkligen varit full rulle på agilitybanan från tidig morgon till sen kväll – fått flera bilder på sovande hundar.

Bjuder här på en av de agilitybanor som vi tränade på. Tidtagaruret användes som vanligt flitigt för att hitta bästa vägen och handlingsalternativen för de olika hundarna. Alltid lika intressant att se att vad förarna trodde skulle vara den snabbaste vägen/handlingen inte alltid var det. Klockan ljuger inte!

Vilka alternativ är bäst för dig och din hund?

En bidragande faktor för den lyckade agilityhelgen har helt klart varit solen. Skrivit det flera gånger på Instagram, men hösten är verkligen min favoritårstid. Speciellt när höstsolen skiner och det är sådär krispigt skönt ute. Perfekt väder för agilityträning!

I morgon är det hemfärd, men innan dess… mer agility! Sitter nu och funderar på hur jag skall utmana Sebastian & Mika. Om ni undrar, jag har CourseDesign, bara det att jag skaffade ny dator, fick strul med att föra över programmet och har sedan dess inte tagit tag i det. Eftersom det är lika enkelt att rita – och jag har hyfsade skills i att få rätt avstånd – har det fungerat. Men ja, snart fixar jag programmet för banritning så att det ser proffsigare ut.

En annan dag.

Höll faktiskt på att glömma bort bloggen idag! Först nu när jag varvat ner, gett feedback på kursen tävlingspsykologi och sett ett avsnitt av Elementry som det slog mig, det vara nära ögat…

…vilket också kan sammanfatta dagens agilityhandling. De som gått agilitykurs för mig vet att jag gillar fart och jag gillar mod. Modet att våga satsa, lita på sig själv och sin hund. För mig är det i gränszonen mellan vinst och förlust som magin sker. När jag vågar ge allt, vågar välja det snabbaste alternativet och det är såå nära att det går åt pipsvängen. DÅ händer det: känslan av eufori när vi sätter DET!

Idag fick jag bevittna just det om och om och om igen på agilitybanan. Underbart att få ta del av det på plats! Holland har verkligen visat upp sin agilitybana från sin allra bästa sida. Perfekt väder, prickfri träningsbana och grymma agilityekipage. Kan inte vara annat än nöjd.

Varit en mycket lyckad dag!

Nu sova!

Sitter just nu på Landvetter, Göteborg, och inväntar flyget som skall ta mig till Holland. Där väntar fyra intensiva dagar med AGILITY, skratt och hundsnack. Det sista lär det bli väldigt mycket av.

Ligger en förväntan i luften känner jag.

Banorna är redo, färdiga att bli modifierade att bli både svårare och lättare – lovar att dela med mig av dem när jag är tillbaka. Vill kunna ge något till alla ekipage jag kan tänka mig möta. Har även hittat den PERFEKTA presenten till Gerry och Sebastiaan – men kan inte visa bild förrän de fått dem. Ja, den perfekta presenten till Linda också… borde köpt en till mig själv också. Det känns bra! Bra känsla det där.

En annan bra känsla och ett bra beslut var att ta omvägen förbi Ullstämmaskogen och Linköpings BK igår på väg från Stockholm till Borås. Först blev det en mysig skogspromenad med rovdjuren för att sedan köra agility på LBKs fina bana. Lagom till att vi var klara kom vännen Åsa förbi. Vi tog en längre promenad där rovdjuren fick leka (läs bada och hitta på hyss) och vi kunde prata, prata och prata ännu mer. Lite av en nostlgiavstickare. Mysigt!

Dagen tips: lägg på 1-2h på restiden och stanna till vid ett lämpligt ställe: ett naturreservat, en brukshundklubb, en VÄN! Det är värt tiden. Gör hela resan mycket mer värdefull. Promise 🙂

Var skulle du stanna till om du hade en timme extra nästa gång? Jag tar gärna emot tips 🙂

På radio pratar de om 30-dagarsutmaningar. Nej, de pratar om ”vad skulle du vilja undvika i 30 dagar?”. Jag fungerar inte så. Jag undviker undvikanden. Jag vill istället förstärka beteenden som jag tycker om!

Vad VILL jag skapa för mönster!?

Vill gå emot alla dessa förbudsuppmaningar. Vill istället skapa nya mönster genom att aktivt VÄLJA att göra ett specifikt beteende. Vad kan det då vara för beteende?

• träna något specifikt, i mitt fall skulle jag ha valt prehab, nu kör jag redan prehab – men OM jag inte gjort det hade det varit en perfekt utmaning.
• äta mer av något, jag hade valt en frukt- och grönsaktutmaning, tex testa 30 nytt av grönt! Förstå vad COOLT det skulle vara (nu funderar jag på om jag skulle ta tag i två utmaningar på en gång….)
• 30 nya romenadvägar – snacka om att utmana sig själv att vara kreativ i både sitt närområde som längre bort. Skulle helt klart vara en utmaning i min smak.

Finns hur mycket som helst. Någon kanske nu känner ”men jag vill köra 30 dagar utan godis!”, varvid min motfråga blir: ”vad skulle du kunna ersätta godis med?” Tänk vad mycket enklare det är att ersätta ett beteende än att enbart förbjuda det. Får göra ett längre utlägg om det vid ett annat tillfälle… för:

Kom till sak. Vad ÄR din utmaning nu då!? 

Igår började mitt nya liv. Eller, IDAG börjar mitt nya liv. Jag är fri. Jag är min egen. Jag är den som bestämmer över min tid och hur jag vill använda den. En sak som jag återkommit till tusen gånger i denna bloggen är hur mycket jag vill skriva i den. har det blivit av? Nej. Nu vill jag försöka vända det här skeppet. Komma igång. I stort och smått. Material finns. Nu finns även tiden – hoppas jag. 😀 Så, i 30 dagar vill jag skriva här på bloggen. För min egen skull. För att jag älskar att skriva. För att skapa kreativitet inför… novemberutamningen! Mer om den längre fram, kanske fler hakar på! Nu är detta en mjukstart.

Let the new life, begin!

Wow, vilka dagar vi har haft! Är både lycklig, glad och uppspelt efter att ha fått coacha så många fantastiska ekipage under fem dagar och en bonuskväll. På schemat har både hoppteknik, slalomfokus och FART funnits. Vissa har valt att gå ett enstaka tillfälle medan Åsa med Deija körde på ALLT! Någon beskrev det som ett smörgåsbord – något för alla! 

Både nybörjare och klass tre ekipage har befunnit sig på plan, och det har verkligen varit som en påse gott&blandat. Är väldigt lyckligt lottad som kan få arrangera detta och få det så lyckat. Ja, trots en riktig svensk sommar. Började med två dagar i närmare 30° värme förra veckan. Igår var det hällregn för att idag vara en höstdag – dvs perfekt hundtränar väder. Bästa är att ekipagen har trotsat allt och verkligen kört järnet oavsett vad – så oerhört imponerad! Vi har ju haft nära till bad, så värmen fixade vi med mycket badpauser. När det öste ner hade både Marie och Maria med sig tält vi människor kunde gömma oss under medan hundarna kröp under Malin & Ramonas presenning. Själv gömde jag mig under ett paraply.

Två kvällar blev det även #runwityourdog. Första kvällen varv det Anna och Maja som drillades. Först löpteknik för förarna följt av startträning. I kväll var det dags för pass 2, i hällregn – vi var totalt dyngsura efter en timmes träning. Tre tappra, Linnea, Linda och Jenny, körde JÄRNET! Wow! först 30 min löpteknik och löpträning för förarna följt av dragträning med hundarna. Tidigare hade hundarna tydligen inte dragit särskilt mycket, men efter en stund drog alla tre hundarna för glatta livet: Cani cross is tha shit! VET att de kommer att träna vidare, det syntes i ögonen – de lyste. Fantastiskt pass! 

Några nämnda men INGA glömda. TACK för helt fantastiska dagar. Kommer kunna leva länge på all glädje ni gett mig. Träna på nu, så hoppas jag innerligt att vi ses igen. Kram!!

Så galet mycket jag skulle vilja skriva, men klockan är ett på natten och jag behöver verkligen sova! Dagen har verkligen bjudit på högkvalitativ agility och jag är så jäkla glad och tacksam för att jag får drilla helt underbara ekipage under en hel dag!

Solen har gassat, men med hjälp av parasoll och många BAD har både hundarna och förarna fixat värmen galant! Själv har jag haft keps och saftflaskan redo medan rovdjuren har legat i skuggan. Vilka fantastiska rovdjur jag har! De är verkligen guld.

Önskar att jag hade kunnat lägga ut banorna, men min Course design är avaktiverad på nya datorn. Behöver lösa det. När det är fixat hoppas jag att få upp övningarna.

Nej, nu sova och jag kommer att somna med ett leende. I morgon drar vi till Borås för helg och på måndag är det dags att köra igång dag ”Bonus” på #Agilityskuggan2015 – en kväll i hopteknikens tecken. Ha det super nu!

Äntligen är den här, VÅR agilitysommar! Som jag har längtat efter det här, som att ta på sig sin favvojacka eller krypa ner i sin egen säng efter att ha varit borta länge. Igår, 1 juli, kom jag hem igen! Och det blev bästa tänkbara start!

Väl på plats vid banan körde gräsklipparen fram och tillbaka för att VI skulle få nyklippt bana. Underbart! Solen sken, rovdjuren & jag provbadade och bara njöt. Vi är på plats!

Först kom Åsa med toktassarna (kolla gärna hennes hemsida för banskisser) förbi på väg till Åland från att tillsammans med Linköpings gänget rott hem troligen det bästa agility-SM:et genom tiderna! Hatten av för er, jag vet att ni är grymma, och ni visar det om och om igen! Älskade Linkan 🙂 Vi tränade och pratade, badade och tränade och swooosh hade två timmar gått. Var tar tiden vägen? Åsa skyndade till båten och jag välkomnade första kursgänget!

Innan jag fortsätter på det spåret vill jag inte lämna min Åsa-träff. Åsa och jag går way back: PapilLONE’s STARS – once a star, always a star. Alltså att få träffa Åsa såhär första dagen på mitt nya liv (ok inte riktigt än, men snart) var liksom som att knyta ihop säcken. Det gjorde definitivt att känslan av att komma hem blev än verkligare. ÄNNU galnare var att mobilen ringer under tiden vi tränar och en Tobias börjar prata i andra ändan. Vilken Tobias känner jag? Killen verkar känna mig? Vem är det här!? Sedan går det upp för mig!! Det är ju TOBBE! VÅR Tobbe! 😀 Domar-Tobbe & Dilba-Tobbe, killen som skriker sig hes på vårt bronslopp 2009. Åsa och jag skrattar – alla tre är ju goda vänner. Vad är oddsen att just han skall ringa idag, när vi ses för första gången på år och dar?! Ja, gåsen har landat!

Kurserna flöt på och alla var superstjärnor – såklart! Först slalomfokus och sedan fokus på FART! Fast det blir alltid fokus på fart när jag har kurs. Fart är GLÄDJE! Fart är FOKUS! Fart är TRYGGHET! Veta var jag skall, veta var jag har min hund, tillit och min hund den VET att den kan lita på mig oavsett vad!

Blev massor av skratt, godis, bad, SOL och ja… vad skall jag säga. Det blev the BEST START OF THE SUMMER!

#agilityskuggan2015

Idag kör vi kursdag två, och jag är supertaggad att få möta både vänner från första dagen, kursare från mina första kurser i Stockholm och nya ansikten. Det är ändå något visst med agility.

VÄLKOMMEN HEM ROPIRAYA!