Lovade jag att uppdatera bloggen oftare. Går ju verkligen strålande för mig. Vad händer? Vi springer och simmar för fullt. Fokus på swimrun till 100% – eller? Det smyger sig in allt mer agility… och det är många som är glada åt det.
Bland annat har jag äntligen tagit tag i Bats slalom! Vi har börjat många gånger, men jag har känt att det inte varit rätt läge för någon av oss. Bat har väldigt mycket motor, vilket gör att han inte tänker fullt ut alla gånger. Jag själv har haft begränsat med tid och inte velat lägga den tid jag VET att han skulle behöva. SÅ plötsligt en dag för 14 dagar sedan föll pusselbitarna på plats och vi påbörjade slalomträningen – på riktigt! 

På riktigt innebär ett pass per dag. Ja, för det är vad jag vill lägga ner om vi skall träna något. Intressant var att det nu gick fort framåt. Bat har verkligen mognat, vilket inte är särskilt förvånande, han är ändå 3 år snart. Men, det ingav en riktigt bra känsla. Linda fick kika på vår träning häromdagen och frågade om det var samma hund som sist hon såg honom träna agility. Yes, Bat har landat på jorden nu!

Vad kör vi för metod? Vi har grundat med 2*2. När vi kom upp till att det blev en allé satte jag på bågar och där är vi nu. Sex pinnar med ca 10 cm öppning. Här skall vi stanna ett tag – måste bland annat köpa nytt Rustaslalom, hade tydligen bara 6 pinnar… vill få upp det till 12. Fokus kommer att ligga på att få in säkerhet vid störning. Idag tränade vi t.ex. på bakombyten. Ja, mycket pill. Långt kvar. Vi är på väg, och det känns riktigt roligt!!

Just nu lever vi också inför flytten. Vi är inneboende i vår egen lägenhet. Vi ser fram emot en ny framtid där möjligheterna är oändliga. Ja, våra möjligheter har alltid varit oändliga, men nu ser jag framför mig att mycket kommer att underlättas och livskvalitén förbättras ytterligare – så länge vi får vårt badkar! Badkar är en grundläggande rättighet.

Våga leva livet – med badkar!

Allt handlar fortfarande om jakt på tid. Har en illusion om att allt kommer att bli bättre. Skall bara bli färdig. Men de som känner mig säger att jag alltid haft det såhär. Hmm… tror jag inte på. Eller?

Hur som, vi utnyttjar tid som inte finns för träning. Tidiga mornar i vallhagen blir det. 6.00 står klockan på och 6.15 värmer vi upp för att sedan träna en 30 minuter. Den intensiva morgonträningen har verkligen gett resultat och Bats obefintliga flanker har nu börjat komma allt mer. Det är så coolt att se. Vi har lång väg kvar, men vi är definitivt på rätt väg.

Hurra!

Just nu är det galet mycket i vårt liv. Givetvis självförvållat! Mycket kul på G. När jag överhopas av uppgifter blir träningen ännu viktigare för mig – måste komma ut och röra på mig för att lufta huvudet. Då är det i de små luckorna tiden finns för träning.

Jag har en tendens att alltid komma för tidigt. Vanligtvis sitter jag under den tiden med mobilen eller med en bok. Sista två dagarna har jag tagit chansen att träna denna tid. Häromdagen coachade jag ett gäng på Stockholms avdelningen. medan de byggde bana och sedan banvandrade tog rovdjuren och jag en löprunda. Hann till och med köra båda rovdjuren medan de värmde upp – nu snackar vi effektivitet! Idag hann jag med att köra en omgång tabatastyrka medan rovdjuren lekte i dungen vi befann oss i innan jag drillade Skarpnäcks hundungdomar i agility.

Tiden finns ju egentligen. Det gäller bara att utnyttja de luckor som erbjuds. Inte tänka för mycket utan bara ge sig iväg.

Nu sova. För SOVA är också på min lista över VIKTIGT i alla lägen! 😀

Igår sken solen från en klarblå himmel. Slutade med att jag drog av mig tröjan och forcerade skogen i sporttop. Idag är det mörka moln och kylslaget, Dubbla tröjor under morgonens pass. Kontrasternas helg. Oavsett väder är det så enkelt at ge sig ut för att låta energin rasa ur både rovdjuren och mig. Finns så mycket att göra där ute. Att uppleva. Älskar naturen. Den inspirerar till att röra på sig och samtidigt upptäcka livet. Särksilt nu på våren.

Förra helgen var jag i Ulricehamn och höll lektion i hoppteknik för två ambitiösa och vetgiriga grupper. Älskar att hålla kurser för svampar! Vi pratade mycket om vikten av att bygga styrka från grunden. Att inte bara träna specifikt, utan verkligen låta de små musklerna jobba för att skapa de bästa förutsättningarna att hålla länge.Att kunna prestera på topp. Att verkligen kunna ge sitt bästa jag!

Vad gör du för dina hundar OCH dig själv som lägger den bästa grunden för era prestationer på tävlingsbanan?

I morse när klockan ringde (5.45) funderade jag seriöst på att vända mig om och fortsätta sova. Precis när jag skall vrida mig kommer Bats nos under min arm och buffar sig fram.

Det är dags! Kom igen, det är världens bästa morgon. just idag!

Skrattande kramar jag om honom och stiger sömndrucket ur sängen. Snart står både Ozz och Bat i morgonposition… dvs, stretchar i lekpose = klia oss i armhålan. Det är så vi börjar varje morgon. Piraya? Hon ligger kvar i sängen och tycker gott att jag kan komma tillbaka. Sovmorgon är hennes svar på det bästa som finns. Som så många mornar förr får hon inte som hon vill…

Snart står vi alla fyra på vägen ovanför fårhagen. Fåglarna kvittrar sådär starkt som de bara gör tidigt på våren. Gräset är blött från nattens dagg. Fåren betar i godan ro. Hararna leker på lägdan bland de totalt oberörda gässen. Luften är frisk. Kan höra råbocken på avstånd. Det här är livet när det är som vackrast.

Just idag är jag extra glad över vår tidiga morgon. Lev i nuet. Starta dagen på ditt bästa sätt!

Hur kommer det sig att jag inte skriver oftare på min älskade blogg? Ja, för jag tycker verkligen OM min blogg. Finns så oerhört mycket bra text jag har skrivit genom årens lopp. Bara att skriva fler.

Samtidigt, det är många projekt som sker omkring mig just nu. Jag vill mycket och då behöver jag prioritera. Har bara tid att skriva en sak i taget. Jag vill ha kvalité.

Många är det som blir matta av mitt tempo. Bli inte det. Jag gör mycket, ja. Samtidigt, jag vilar mycket, om ni bara visste! När jag inte jobbar eller tränar… ja, då vilar jag. Har inte mycket annat däremellan. Inga barn. Hundarna är en del av min träning. Jobbet är min jobbtid och fritid. Jag äger ingen tv – dator absolut, men ingen tv att försvinna bort i. Jag är effektiv med min dyrbara tid.

Dock VILL jag skriva oftare. Jag VILL dela med mig av tankar kring hund och träning. Det är ju det jag brinner för. I och med tävlingspsykologi-onlinekursen får även jag chans att reflektera över mitt eget liv.

Frågar därför mig själv: vad VILL jag?

Nu har jag fått svaret och alldeles strax får ni veta vilka förändringar som kommer att ske. Till dess… så får jag försöka göra lite sporadiska inlägg. Inom sinom tid kommer det att bli desto fler!

Förändringarnas vindar viner runt mina öron!

Bästa tänkbara passen bara fortsätter att passera. Påskhelgen bjöd på det absolut tuffaste passet ever. M är ett matematiskt geni och räknade på hur en jaktstart med maxpuls skulle kunna genomföras. Det blev ett brickpass där han startade och jag skulle jaga ifatt. Uträkningen var att jag skulle nå honom på slutet av banan… och H_VETE vad jag fick jobba. Pulsen i löpningen (efter cykling) låg på 183 bpm. Pulsen sprängde bokstavligen i huvudet på mig!

När jag äntligen såg M på slutsträckan ÖKADE han givetvis och jag trodde att jag skulle explodera i slutspurten. BÄSTA, bästa tänkbara träningspass. Vilket upplägg – och ja, detta upplägg fungerar troligen extra bra på mig eftersom jag har en tävlingsdjävul på axeln som röker på alla möjliga former av substanser. Vet inte ens om det är horn som växer ut eller … jag tror att det är horn, svans OCH vingar. Rubbet! Just bring it on.  

I’m a machine!

Hårda pass har som sagt avlöst varandra och jag känner mig oerhört lycklig lottad av att ha en stark kropp som köper alla idéer. Det har givetvis inte kommit gratis, har kört sjukgymnastik á la PT-Andreas (= ingen dans på rosor) och styrka dagligen – vilket har gett grymma resultat. Vill att alla inser hur mycket de där 20-30 min passen betyder för kroppen att hålla ihop. Speciellt när vi drar igenom skogen Ötillö-style med tröskel/maxpuls, där du inte hinner uppfatta hur terrängen foten landar i ser ut. Omtöcknad av mjölksyra, smågrenar som slår smalbenen frenetiskt och samtidigt försöka undvika att få ögonen utpetade. DÅ vill du vara stark rakt igenom. Ha en kropp som bara tar upp underlaget och gör den till en fördel. Att våga trycka på i en utförsbacke i en kraftledningsgata – det vill säga INGEN jämn yta. Våga sätta ner foten och lita på att underlag och fart kan parera upp varandra. Har jag någon gång nämnt mycket jag älskar att springa terräng? Fuck asfalt!  

Vårt senaste backpass (löp upp och ner för skidbacken på Lidingö) var en promenad i jämförelse med trailpasset häromdagen. Men, backar e rikitgt goa *västgötska* och att ha rovdjuren med sig är ren inspiration. De där båda tar aldrig slut, och när jag släpar mig till bilen med svetten svidande i ögonen ser de förvånade ut:

VA, skall vi inte köra en vända till??!!

 

Såklart! Någon som behöver lite agilityinspiration – Håll till godo! asgrym övning 😀 Kom i håg: kör banan på TRE olika sätt, lovat att handlingsalternativen som finns är oändliga. Bring it on! You can do it!

I helgen har det haglat tack-meddelanden till mig: segrar, pinnar, placeringar och viktigast för mig: En HÄRLIG känsla inne på tävlingsbanan ihop med sin hund!

Jag har varit i kontakt med mental träning sedan jag var 16 år – då i samband med att jag tävlade elitallsvenskan i hästhoppning. Vi hade även en del föreläsningar i ämnet på gymnasiet när jag läste specialidrott. Började sedan plugga idrottspsykologi 2004, parallellt med biologin. har sedan dess bara grotta ner mig mer och mer i ämnet. Jag älskar och brinner verkligen för ämnet!

Trots att jag VET effekten av att träna mentalt blir jag alltid lika exalterad när jag ser vad det faktiskt gör med en. Det är svårt att beskriva med ord den känsla jag får när jag läser det deltagarna på onlinekursen i tävlingspsykologi skriver till mig; hur de utvecklats. Hur de vuxit. Hur känslan idag är stark och trygg. Är så imponerad och GLAD! För det har verkligen hänt saker!

Tro nu inte att mental träning kommer gratis. Det är träning i rätta bemärkelsen. Och … ja, tränat har de verkligen gjort! De har gett ALLT och verkligen jobbat dessa veckor.

Så, med detta blogginlägg vill jag helt enkelt säga TACK! Ni är fantastiska! Ni vet vilka ni är 🙂

Häromdagen var det dags att trimma klövarna på våra får. Alltid en lika angenäm uppgift. Ja, jag tycker det – ärligt! Det må vara slitigt för ryggen men jag tycker att det här pysslandet med fåren är så givande. Det är livkvalitet för mig.

Vi kom in på det här med trötta hundar. Vi kom in på det då jag berättade att jag efter att ha tävlat tex triathlon ofta åker till fåren med en pizza; sedan sitter rovdjuren och jag i fårhagen och bara är. De är på jobb (passar får) och jag får mat i mig. Win win. Sedan kan vi åka hem och jag upplever dem nöjda.

Ofta åker jag till fårhagen även innan jag tävlar och låter hundarna jobba av sig. Upplever dem mycket mer trötta OCH nöjda efter 30 min i fårhagen än 1h promenad. Win win även där.

Då kom tanken upp: vill vi att hundarna skall bli trötta? Vill vi inte att de skall kunna jobba ”hur länge som helst”.

Tycker att det ÄR en intressant fråga och det finns flera vinklar på den.

Vad är en nöjd hund? Är nöjd verkligen lika med trött – eller är det en ihopskrivning vi gör?

Jag själv upplever att mina hundar efter jobb (oavsett om det är vall, promenad eller agility) kommer in och är nöjda – oavsett hur trötta de blivit av aktiviteten. Denna nöjdhet, vad är det egentligen? Hade jag bett dem springa en mil till – det hade de LÄTT ställt upp på. Hade jag vallat en timme till – hell yeah! De kan alltid ge mer. Men, oavsett, när de kommer in är de nöjda. Och med nöjda menar jag att de går och lägger sig.

Nu ligger mina hundar alltid lugna inomhus, de är av naturen sådana. Men jag kan KÄNNA skillnad på om de är nöjda eller om de vill att något skall hända. Det handlar om blickar. Reaktioner när jag stiger upp och skall hämta något. Etc. Förväntan helt enkelt. Den minskar när de är nöjda. Men, skulle jag be dem att hitta på något, även i det nöjda tillståndet, är de alltid på – Piraya borträknad, hon skulle titta på mig som om jag vore helt dum i huvudet… glöm det kärring. Men hon är som hon är, och vet vad hon vill och inte vill.
Åter till tanken. Jag vill att mina hundar skall bli nöjda av olika aktiviteter – tillfreds. För mig betyder inte det att de är trötta och inte vill mer bara för att de är nöjda och går och lägger sig. MEN tycker ändå att det finns något i tänket.

För mig innebär en vältränad hund just DET: den är redo, den orkar OCH den kan ta det lugnt mellan aktiviteter. Av och På.

Hur går dina tankar?

WORKSHOP: tävlingspsykologi, Kalmar

Nu kör vi en repris på succékursen Bli ditt bästa jag, en online-kurs i mental träning.

Den 21 april kör vi igång med Tävlingspsykologi Online. Har fått en enorm positiv respons från första omgångens deltagare – respons som många gånger varit faktiska resultat på tävlingsbanan. De är supernöjda.

I ett klassrum lägger jag upp lektioner som du sedan kan kika på när du kan och vill. Sedan får du en Personlig sida där du skriver svar på de uppgifter du fått på lektionen – uppgifter som alla har med att ”Bli DITT bästa jag” på tävlingsbanan. Sedan ger jag feedback på ditt svar… därefter är det i full igång. Det är många gånger jag ryst av välbehag när jag läst det deltagarna har skrivit. Det har varit en ren ynnest att ha fått följa dem och ge feedback, bolla tankar och ge reflektioner. Utmana dem! Dessutom har vi ett gemensamt Forum där vi kan ge varandra tips och dela tankar.