Med tanke på Janis inlägg häromdagen tycker jag att det passar bra att vi benar lite till i det här med att se till att göra det vi vill göra, innerst inne. Av en händelse när jag gjorde research till den här julkalendern ramlade jag in på Tom Bartows tankar kring att skapa en vana. Eller skapa är nog fel ord. För att bibehålla en vana. Se till att den fortsätter, trots att det finns något som motverkar dess existens. Han har kommit fram till tre faser som kan vara värda att känna till för att hjälpa dig mot ditt mål.

1) SMEKMÅNAD – jag är på väg ut för att upptäcka Lidingö by bike. Det är så härligt att cykla!

Det är nu du sätter igång med det där nya och spännande. Plätt lätt det här ju. Bara att ta cykeln och cykla till jobbet. Inga problem att fixa 15 min work-out på lunchen. Inget kan stoppa mig nu! Just nu är jag motiverad och inspirerad att fortsätta. Min målsättning känns klar och det klart jag skall göra allt för att fixa det.

2) DEN INRE FIGHTEN – back-intervaller. Försöker le in i kameran, går sådär. Inte roligt. Mjölksyra. Vill spy. Blä!

Det regnar. Det blev visst vinter i Sverige – doh. Det är ju X på tv just i kväll. Det blev ju ganska sent i går… Plötsligt börjar ursäkterna komma. Det som tidigare var så häftigt och inspirerande känns nu motigt. Kan väl hoppa passet EN gång. EN gång är ingen gång… blir lätt två… tre… Du behöver nu vinna ett par av dessa kamper. Kämpa.

Hur kämpar jag emot?

Förstå att det är ett val du har och att det är en fas du har kommit in i. Att se till att genomföra trots motstånd är en vinst, och leder lätt till en ny vinst. Detsamma gäller åt andra hållet, lätt att soffan vinner igen och igen om du låter den göra det. Ditt val.

Ställ dig själv frågorna, precis som Jani skrev igår:

Hur kommer det att kännas om jag gör det jag sagt att jag skall göra?

Hur kommer det att kännas om jag struntar i det?

Kom i håg: du ångrar aldrig ett genomfört pass.

3) SECOND NATURE – cykla IS tha shit. Punkt.

Nu är du ”in the groove” och du är i vanan. Där du vill vara. Du gör det. För att du kan. För att du vill. För att det är vad som krävs för att nå dit du vill.

Men

Även här kan du ramla tillbaka till att behöva kämpa för att göra det du sagt att du skall göra. But why? Kanske blir du sjuk, åker på semester eller av någon anledning gör ett avbrott i vanan. Kanske tycker du inte att du får de resultat du faktiskt kämpat för – luften går ur dig. Är det värt allt slit? Kanske känner du dig ”on top of the world”: behöver nog inte träna så mycket för att vara så här bra. Lura inte dig själv. Do it.

Ditt val – se till att vinna tillbaka the groove

Your mind will quit a 100 times before your body ever does

Exempel på inspiration finns överallt omkring oss och i dagens lucka skulle jag vilja uppmärksamma Gunnika Isaksson-Lutteman som 2011 bestämde sig för att göra ett nytt äventyr varje vecka – totalt 52 äventyr 2011. Det kunde vara något nära eller det kunde vara något långt bort. Det kunde vara något stort och kittlande eller något lätt och smidigt. Vad det än var så skulle det vara en upplevelse att minnas. Hennes motto är:

De bästa äventyren är de som faktiskt blir av

Sagt och satte hon igång och upplevde både sådant som skidåkning, smide eller vad sägs om lodjurs-safari! Hon hade (och har fortfarande) en blogg där en kunde följa hennes framfart och jag är alldeles säker på att hennes äventyr inspirerade andra att göra något nytt. Mig inspirerade hon att börja samla naturreservat – ett nytt reservat att uppleva varje vecka. Ett mål jag är väldigt glad att jag tog mig an. Helt klart ett av de bästa äventyrsbeslut jag gjort – och som jag fortfarande aktivt gör.

Nu två år senare har Gunnika skrivit en bok om att vandra Roslagssleden och hennes kille Tomas Almbo har haft äran att fotografera det hela, det är han som tagit de läckra bilderna ovan. Team work på hög nivå. En dröm föddes och förverkligades. En dröm ledde till nya möjligheter. Vi vet aldrig vad det är för äventyr som väntar runt nästa hörn.

Vad är ditt bästa äventyrstips?

Vad är det som driver dig, vad är det som får just dig att göra jobbet som behövs?

Att ha mål är för de flesta viktigt, hur ska vi annars veta vart vi ska gå om vi inte ens vet vart vi vill.
 Med ett mål får vi ett syfte med allt vi gör.  Det kan vara svårt att inte välja den lätta vägen bland alla måsten, jobb och nöjen som lockar.  Ofta skall desutom resultaten stressas fram och vi vill ha snabba kickar, när dessa uteblir tappar vi lätt fokus på det viktiga, det verkliga målet. Med ett tydligt mål underlättar du dina val så du inte hamnar vilse i vardagen lika lätt.

Jag orkar inte, jag känner mig sliten och trött är tankar som lätt försöker locka fram viljan att stanna hemma i soffan istället för att göra vi borde. Det är ändå så långt kvar till målet så just idag kan jag strunta i det även om det inte står vila i kalendern utan något helt annat. Dom tankarna har vi ju alla råkat ut för.
MEN
Det är och kommer alltid vara just de där passen som du ångrar att du inte gjorde när det är dags. Alla har vi dåliga dagar de kommer komma, flera gången om till och med. De där dagarna kommer vi aldrig komma undan. Men nästa gång du har en av de dåliga dagarna eller när motivationen inte riktigt finns där, när du hellre vill ta den bekväma och enkla vägen.

Stanna  upp!

Fundera…

Vad är det jag verkligen vill?

Försök att hitta tillbaka till den där känslan du hade när du bestämde dig. Vad var det som fick dig att börja?

Det är när du gör jobbet fast du egentligen inte vill, det är då du bevisar för dig själv att du verkligen verkligen vill få resultat.  Att inte en dålig dag ändrar på något du verkligen vill. Det är vägen fram till målet som kommer förändra dig, inte hur det går en enskild dag. Det är våra val när det är motigt och jobbigt som kommer göra skillnad.

Det kommer inte vara lätt. Det kommer inte alltid vara kul. Du kommer få göra ditt yttersta för att klara det men i slutändan kommer det definitivt vara värt alla timmar, allt jobb och slit.

Oavsett hur det i slutändan går kommer du alltid att vara en vinnare om du gjort ditt bästa varje dag.

Lycka till

//Jani

Jani är en doer. Han gör. Förutom alla de där träningspassen varje dag – vecka – månad, har han också genomfört en IronMan och ett antal andra lopp. Respekt. Ingen idé att banga ett planerat träningspass med honom inte…

 

Läser vi igenom mina rapporter från de tävlingar jag har genomfört i år så ser ni hur jag använder mig av ”aktiva tankar” under loppets gång.  För mig är det A och O att veta vad jag vill tänka på när jag kommer till olika delar av ett lopp – livet… Same same, different name. Tänker mycket och tänker mycket på vad jag tänker på…

Vet att jag tycker om känslan av att vara på jakt ihop med hundarna. När det känns motigt när jag t ex är ute och springer brukar jag försöka tänka på hur vi är ute tillsammans för att jaga. Känslan av frihet, att jobba ihop, att springa för att överleva. Det är liksom det som är livet.

Every morning in Africa, a gazelle wakes up. It knows it must run faster than the fastest lion or it will be killed. Every morning a lion wakes up. It knows it must outrun the slowest gazelle or it will starve to death. It doesn’t matter whether you are a lion or a gazelle: when the sun comes up, you’d better be running.

Min favorittanke har jag lånat av Kajsa Bergqvist:

I’m the machine!

Jag gillar den. Mycket. Inget kan stoppa mig. Jag bara kör. Dunkar kakel. Spränger gränser. Sätter en fot framför den andra. Fokuserar. Fortsätter räkna eller skriva. Den tanken har verkligen blivit betingad* med att fortsätta framåt oavsett vad. Känslan av att du kan göra vad som helst EM. Jobba. Framåt. Använt den många gånger… Nä, skärpning, nu kör vi en gång till! Det ska gå! I’m the machine!

Vet också att jag jobbar hårdare om jag är frustrerad, irriterad och… lite arg sådär. Har oerhört svårt att bli arg. Men, de gånger jag varit det och valt att springa har jag gjort riktigt bra ifrån mig. Har därför några reservtankar (jag inte vill yppa) som får mig att se rött. Uppförsbackar är ett ypperligt tillfälle att tänka dessa. Jädrar i mig vad jag tar i då.

Alla tankar har sin plats. Vill jag fokusera? Vill jag ta i så att jag spricker? Vill jag få till det där lilla extra? Vill jag bubbla i mål? Försöker att bestämma innan när jag vill tänka på vad. För i grund och botten vill jag tänka frihet och gemenskap. Lätt att hamna i ett negativt spinn när det tar emot – då gäller det att ha en reservtanke där som ser till att jag vänder spiralen och börjar tänka för att få ut det bästa ur mig själv!

När du tänker aktivt, vad tänker du på då?

 

* Betingning består i att någon börjar avge en viss reaktion (min reaktion är beslutsamhet i detta fall) som svar på viss stimulus eller kombination av stimuli (att jag tänker tanken ”I’m the machine”), en reaktion som inte uppträdde före betingningen till just denna eller dessa stimuli. Betingning är på det sättet en form av lärande.

Jag vill bli snabbare. Jag vill att min hund skall bli snabbare! Jag vill kunna hinna med min hund. Vad skall vi göra för att få upp farten?

Givetvis finns det hur många svar som helst. Men… det första svaret är att börja springa. Spring tillsammans med din hund. Spring för att få upp farten. Spring för att din hund skall tycka att springa med dig är det häftigaste som finns. Det handlar inte om att springa långt och monotont. Det handlar om att springa det snabbaste du kan kortare sträckor, det vill säga intervaller. Det handlar om att göra det enkelt och roligt, t ex att lägga något roligt, en boll eller en godis, på ena sidan fotbolls- eller agilityplan. Gå till andra sidan tillsammans med din hund. Sätt den i startposition.

Klaaaara…. fääääärdiga…. GÅ!

Ta hjälp av din hund. Först till det roliga vinner. Jäklar vad ni ska ha roligt när ni nått dit. Upprepa sex gånger. Plötsligt har du sprungit ett gäng intervaller och tränat på att springa fort. Även din hund har fått springa fort OCH fått träna på att explodera iväg på er startsignal. Hur bäst som helst!

Andra ”gratisintervaller” du kan göra när ni ändå är ute och går, och när du nu ändå har satt på dig springskor och löpkläder…, är att köra mellan lyktstolparna. Varannan lyktstolpe springer ni – varannan går ni. Kör en tio omgångar. Sedan fortsätter ni er promenad.

Eller som Åsa tipsade om i kommentarerna häromdagen. Samla ihop ett gäng. Träffas vid en lämplig backe och kör backintervaller ihop. Inget suger så gott som en riktig backe, och nu snackar vi riktigt bra och effektiv träning!

Den stora hemligheten är att börja springa. Att börja röra dig snabbare än vanligt. Tänk på det där med att prestera på träning som du vill prestera på tävling. Lättare än så kan det inte bli. 

Kom ihåg att värma upp och gå av ordentligt!

 

Om det är något vi doktorander är bra på är det att fira framgång, så ofta vi kan! Champagnen åker fram och skål för publicerad artikel, för att någon gjort en väl genomförd presentation eller för att denne nu äntligen är färdig PhD efter 4-5 år. Det skall firas. Såklart.

Allt som Du tycker är värt att firas kan firas. Cause we can. 

Linda och jag fick chansen att gå på Dramaten tack vara snälla Maria B. Tyvärr kunde inte Maria vara med när vi firade, men den kvällen skålade vi för vänskap; hur jäkla underbart vänskap är. På andra bilden ser ni när vi på jobbet firar avslutad träning – oj vad vi var nöjda då.

Heléne skrev på FB häromdagen en lista på note-to-self. Nummer ett på listan var:

Om jag har fem skitträningar och den sjätte blir bra så skall jag fira den som det bästa jag gjort!

Helt rätt tänkt tycker jag. Markera att nu jäklar, det här var bra! Givetvis behöver det inte vara med champagne eller OH. Det kan vara med vad som helst, OCH vem som helst. Det jag vill är att markera något positivt. Suga lite till på karamellen.

Vi satt och spånade på detta ämne, Linda och jag, när vi satt ut i skogen häromdagen med varsin kaffe och lussekatt. Hur ofta är det vi egentligen stannar upp och faktiskt njuter av vår framgång? Stannar upp och säger, fan det där gjorde vi bra. Det är så lätt att köra vidare; nu är det gjort – nästa mål i sikte. Framåt! Tycker att vi kan unna oss att stanna upp en stund. Njuta av den där medaljen, tentan eller nystädade hemmet (…hint till mig själv…).

 

VAD  firade DU senast?

När jag skriver träning menar jag både fysisk och psykisk träning. Själv tänker jag ofta på hur jag kan optimera min tid och var jag kan hitta tid för att kunna träna mig själv både fysiskt och psykiskt. I tävlingspsykologikalendern 2011 skrev jag en sväng om detta, och nu vill jag utveckla det ytterligare.

Först skall vi få till TID. Det finns massor av sätt att hitta tid till träning, tid som bara finns där helt outnyttjat. Lunchträning är min egna favorit – eftersom jag har möjlighet att äta framför datorn fungerar detta för min del. På 30 min finns det en del att inhämta: 15 min Nike Training Club-övningar, 20 min promenad (hundägarens specialitet) och googlar vi finns det flera tips på hur vi kan få till lunchträningen. Sedan har jag mina tidiga vallmorgnar och sena agility-/löpnätter (tror klockan är närmare 1 på natten när vi tog bilden uppe i högra hörnet)… jag tullar dock inte på mat- och sovklockan, men… tv-/datortiden, den ryker. Helena har skrivit ett inlägg om hur hon får ihop sin tid. Vad är ditt bästa tidstips?

Sedan skall vi ta oss ut… bästa för min del är när jag drar på mig träningskläderna när hundarna och jag skall ut. När de ändå är på kan jag lika väl springa en sväng, och den där svängen tenderar att bli längre ”cause I can”. Tycker även om Elins tänk om att klä sig liiite för lite. För att hålla värmen behöver en öka tempot och vips har vi sprungit en runda. ”Men det är ju så mörkt nu… och halt”. Pannlampa och ett par grymma terrängskor/dubbskor så löser vi det. Själv är jag en sucker för mörkerlöpning. Det är verkligen något visst med att ge sig ut. Tyst. Stilla. Friskt. Testa vettja!

Min vän Gabbe från Borås hon körde igång på ett helt underbart sätt. En dag på Facebook lade hon ut frågan: Hur många tycker att jag skall gå till jobbet? EN person svarade. Gissa vem som gick till jobbet den dagen? Det är drygt 8 km. Hell yeah att hon gjorde. Och dagen därpå. Och sedan fortsatte det. Nu går, cyklar eller springer hon genom skogen varje dag. Tar gärna en omväg. I vinter siktar hon på att åka skidor. Hon är så sjukt cool!

…och bästa tipset är att bestämma träning med en vän. Tittar ut genom fönstret. Det regnar. Well, X står där och då tänker då inte jag banga. Sedan står vi båda där och garvar och nickar åt varandra: DU skulle då aldrig banga. Sedan är det bara att ge sig iväg. För min del har HPP-träningarna med Linda varit det allra bästa denna höst. Boka in och kör. Tidig morgon. Lunchen. Eller en sen kväll (natt). Bättre kan det inte bli än att göra två flugor på smällen: umgås och träna. Hur tar du /vad tar dig ut när det känns motigt?

The best way to do it is to do it

Amelia Earhart

Fast Hey! Vi hundmänniskor har ju de allra bästa motivatorerna. De som aldrig bangar. De som säger ”Hey ett varv till!” Vi är jäkligt lyckligt lottade. 😀

Ps. tillägg till gårdagens lucka: Det behöver verkligen inte vara en idrott eller fysiskt ansträngande att testa något nytt. Min kära vän Sara har sista året lärt sig både spela bridge och cello. Nästa projekt på listan verkar vara kulning… det är så häftigt. Möjligheterna är oändliga! Själv har jag läst både litteraturkunskap och astronomi vid sidan av… Hade gärna lärt mig bygga en gärdsgård också…

Tycker att Sofie uttryckte det så sjukt bra bara häromdagen:

Jag säger som vanligt testa! Testa! Testa!
Jag tror på att testa nya saker, det berikar alltid ens liv på något sätt och plötsligt kliver något man kommer att älska in.

Hennes ord kunde inte komma lägligare, för det är precis vad jag ville förmedla med denna lucka. Testa något nytt. Du vet aldrig vad det kommer att leda till. Den 25:e januari detta år drog Daniel med mig till badhuset och visade mig hur jag skulle crawla. Nu knappt ett år senare är jag helt kär och kastar mig gladeligen i närmaste sjö för en tur. Sedan blev det såklart en megabonus när Elin och jag nu kan köra järnet ihop som ett swimrun-team. Det trodde jag aldrig den där januarikvällen.

Träffade Marlene för flera år sedan och började följa hennes blogg om draget, tittade på Ozz och tänkte: varför inte? Ett av de bästa besluten i mitt liv! Jäklar i mig vad jag har träffat underbara människor genom draget och mina hundar, ja de älskar det!

Discgolf är också något jag verkligen vill rekommendera! Finns överallt, bara fixa en disk och dra ut. Sjukt roligt, enkelt(…) och alla kan vara med.

Förutom att det såklart är roligt att testa nytt och du aldrig vet vad du kommer att tycka om det, så tror jag, liksom med att springa ute i skogen, att det skapar en mångsidighet hos mig som person. Jag får en inblick i andras liv. En ny upplevelse på hur min kropp fungerar. Jag får känna av nya muskler. Nya tankar som föds… Du kan upptäcka sidor hos dig som du inte visste om, som när vi spelade golf ihop i somras och jag insåg hur sjukt lättstörd jag är av yttre saker när jag behöver fokusera. Något att träna på!

Vad vill du testa på? Tipsa mig!

Ett tips jag ger på mina agilitykurser är att när du kört en bana på ett sätt (med en viss handling) så vill jag att du hittar två sätt till att ta dig an banan. Genom att hela tiden hitta nya vägar och nya sätt att handla utvecklar du dig som förare. Testa nytt kommer i många olika förpackningar.

Ok, börjar med ett av mina absoluta favoritsätt att träna ”outside the box”: OFF-TRACK – off-trail, trail-running, terräng, kärt barn har många namn. Konkret, ut i skogen och spring!

En av anledningarna varför jag springer ute i skogen är för att jag får mångsidigheten helt gratis. Benen lyfts olika högt, jag får parera och hela tiden uppmärksamma min omgivning när grenar, stenar och branter kommer i min väg. Frekvensen i steget ökar över rötterna. Plötsligt kommer en mosse och det blir som att springa på en tjockmatta. Jag behöver verkligen vara i nuet när jag kör i skogen. Detta gäller såklart även hundarna. Vi brukar säga att ett par kilometer i terräng är bättre än en långpromenad på slätmark. Kan jag ha hundarna lösa blir det ännu bättre. Tillsammans forcerar vi terrängen och hela träningsdimensionen utvidgas ytterligare.

Allt detta och lite till vet ni redan, men… hur börjar vi att ta en extra vända ut i skogen?

Har funderat på det här med terräng och i lördags när jag körde min löprunda kom jag fram till att det finns olika grader av terräng, och att vi kan börja successivt om vi inte kört off-track tidigare.

Grad 1. Motionsspår. Grus/bark och träd omkring oss. Vissa partier på dessa spår kan vara lite mer terrängbetonade, dessa återfinns oftast på de längre spåren som är något svårare att preppa.

Grad 2. MTB-/skid-/ridspåren. Nu börjar det hända saker i terrängen. Den är inte helt jämn och vi får börja parera för antingen hovspår som skapat ojämnheter i den nu frusna leran, rötter som ligger tätt över marken och andra ojämnheter upp och ner. (Givetvis tar vi hänsyn till de som stigen egentligen ”tillhör” 🙂 )

Grad 3. Djurstigar. Har ni tänkt på det när ni är ute? Kolla noga, plötsligt ser ni en ”stig” in i skogen… högst troligt en stig upptrampad av de vilda djuren. Även de gillar att hålla sig på stigar. Nu börjar det likna allt mer den off-track jag gillar.

Grad 4. Off-track for real. Ut – rakt ut – i skogen. Igenom de där buskarna, över kalhygget med spretande grenar och ljungen/blåbärsriset som kan vara nog så jobbig att forcera och som får dig att lyfta extra på benen. Du får stoppa för en brant för att hitta en bra väg ner och sedan blev det visst väldigt blött…

Mitt tips är att nästa gång du är ute, gåendes eller springandes, är att börja uppmärksamma de där stigarna som leder rakt från ditt vanliga spår. Sedan bestämmer du dig för en och så kör du.

Du har allt att vinna när du kör din första vända ut i det okända!

Börja med en 10 min. Bara för att gena till nästa motionsspår. Spring över den där ängen. Hitta ditt sätt att lägga in ett par procent off-track när ni är ute. Bara ut och upptäck skogen!

Har du något tips när du tar steget ut i skogen?