TIPS: försök hitta tre olika sätt att handla hoppbanan nedan, blanda framför- och bakombyten, hitta serpentinen/er och lek med blindbyten!
När jag känner mig obeslutsam tänker jag så. Vi lever bara en gång; lika väl se till att leva också.
Tävlingen i Hofors främsta framgång var sällskapet. Resultatet på banorna uteblev, men bortser jag från den detaljen, var det en lyckad helg.

På väg hem svängde vi av motorvägen för att fånga ett naturreservat, men blev stoppade av en bom. Klockan hade hunnit bli 19, och med lite hundutlämning på schemat var jag något hugad att inte komma till stan för sent. Räknade på kartan att det borde vara en 2km från bom till NR. Hmm… Det var bara att dra på löpskorna och köra. Perfekt. Som jag skev tidigare på Insta: obstacles are there to make you stronger. Hell yeah!
<a
I veckan har träningen av samtliga dicipliner gått bra – körde bla bästa (och förvisso enda) simpasset på länge. Häftig känsla att orka allt. Dock påverkar det farten… Även hälsat på mamma och pappa en sväng, Mikael och jag kollade in nya hinderbanan vid Kransmossen , och hann även med en löprunda vid Kyppe.
Första gången jag hörde om FOMO (Fear Of Missing Out) var när Alshammar sommarpratade. Igår hade jag FOMO-morgon-ångest. Sofia och Lindad skulle ses och simma på morgonen och eftersom jag inte simmat på evigheter ville jag haka på. Men… Kl.12 skulle rovdjuren och jag åka till Hofors för agilitytävling, och jag ville gärna hinna springa innan dess. Det är jobbigt när saker krockar…
Det blev istället 5km med Bat följt av 3km med Ozz. Verkligen bra upplägg eftersom Bat behöver egenträning. Skall försöka köra så att jag delar mina rundor mellan hundarna så blir alla nöjda och får det de behöver – fast nästa gång skall Ozz få den längre sträckan.
På plats i Hofors sken solen och vi möttes av värme. Promenerade upp till dammarna och lät de stora simma (tjoho Bat simmar självmant!) innan Ozz start. Hon gjorde ett hopplopp, bra lopp (kommer på youtube ikväll) men en diskning jag borde parerat för.
Kvällen avslutades hos Securitass vaktbolag, med vin, sallad och massor av prat innan vi slocknade ovaggade…
Just ja, höll på att glömma vår promenad efter tävlingen. Jo ville visa oss en hasselund som kan vara den största nordliga i sitt slag. Det blev en knapp timmes off-track, och vi snackar blockterräng och Djurtjyrkogården-hyggen. Helt i min smak! Jo är grym på att hitta bra terräng – läs ogenomtränglig.
Den som säger att powerwalks is the shit skall köra ett sådant här promenixpass. Troligen en bidragande orsak hundarna och vi sov så gott…
Go off-track!
Min tanke var att blogga varje dag i Spanien, men… vi steg upp 5 och var i säng igen vid 00, så nej, det fanns inte minsta sekund att blogga. Även haft fullt upp sedan vi kom hem i måndagskväll, men nu så kommer en rapport! (Om än alldeles för kort).
Första tävlingsdagen: Piraya är fantastisk! Finns inga ord som kan beskriva denna underbara varelse. Inte nog med att hon är en underbar sällskapshund, på banan levererade hon i alla lopp och med fyra nollor låg vi bra till i samtliga klasser inför dag 2 (7:a i Games och 14:e i Biathlon). Visst, hon är över 10.5 år gammal och har inte den fart för att kämpa i absoluta toppen, men jag säger som Åsa skrev: varje lopp jag får med henne njuter jag av och varje lopp är en vinst i sig!
Andra tävlingsdagen: Piraya var trött. Knappt styrfart på banan. Vi var tvungna att nolla lagloppet, så det gjorde vi, men sedan tog jag henne ur tävlan. Hon låg först i bilen ett par timmar och sedan tog snällaste Maria och masserade igenom henne ordentligt! Hon kände att hon var stel i ryggen, men efter en 30-40 min så tyckte hon att hon kändes mjukare. Sedan kom Engelska teamet och frågade om vi inte ville ha getmjölk och energy-foder, så det tog vi emot (vilka underbara människor det finns!). Ytterliagare ett par timmars vila tog jag ut henne och hon var som en unghund igen! Som om morgonen var ett minne blott. Startade därför gamblers, där hon gick superfint och bara var ett skutt bort från MEDALJ! Vi kom 8:a totalt i Games.
Tredje tävlingsdagen: Vaknade och hade en pigg och glad Piraya i kopplet. Funderade över gårdagen och kom fram till att regnet och kylan nog kan ha varit en bidragande orsak till hennes nedgång. Nu sken solen och det var inomhus tävlingarna skedde. Bestämde mig därför för att köra andra loppet i Biathlon, där hon går in och nollar! Vilket gör att hon klättrar flera placeringar och slutar på en hedrande 7:e placering i Biathlon!
Det var också denna dag som lagtävlingarna avgjordes, ovh totalt kom vi i Svenska laget 4:a!!! Hur jäkla häftigt som helst. Visst, vi ville ha medalj och vara snuskigt nära, men, men… 4:a av totalt 19 nationer är verkligen inte något att skämmas över.
Summering: Det går inte säga något annat än att detta är ett av (det?) bästa stora mästerskap Sverige gjort. Med oss har vi flera placeringar i toppen, både pallplaceringar och topplaceringar. Teamkänslan har varit fenomenal, och det är mycket tack vare vår eminenta Team manager Katarina Holmér. Själva laget har bestått av riktiga rävar och lite mer nya namn, och det har varit oerhört god sammanhållning där vi verkligen stöttat varandra. Jag är glad att vi åkte ihop med Tina & Jax – som kom 4:a totalt i games, grattis! – och sov ihop med Lena, Lycka och EO – som kom 5:a i Biathlon, grattis! Bättre smallkamrater får vi leta efter.
Tack alla i Team SWEDEN
det har varit en underbar upplevelse med er!
Nu jäklar närmar det sig. Började med veterinärbesiktning, där samtliga hundar gick igenom med bravur. Pi skötte sig galant – som vanligt.
Träningen skedde i huvudarenan, inomhus, där underlaget var kanon. Älskar deras blandning av lera och sand. Piraya jobbade på fint och kändes verkligen pigg – spansk korv is tha shit hälsar hon. Själv sprang jag i mina lättvikts Saucony inomhus, vilket kändes som ett bra val. Satsar dock på mina fotbolls-predator på gräset ute, särskilt som det nog kan bli lerigt efter ett par hundra hundar och regn…
Imorgon startar vi med Snooker, där Lena och jag kommer smida banan tillsammans. Känns bra att köra den ute på gräset det första vi gör. Sedan är det Penthalon och Biathlon som gäller resten av dagen – totalt fyra lopp. Två ute och två inne.
Nu är det sängen som hägrar – frukost innan sex, och innan dess vill vi köra en rastrunda och dusch.
Hey ho – lets go!
Nu har vi landat i Oviedo och till och med hunnit med att turista lite.
Resan gick kalas, Pi somnade gott i buren vi lånat av Lovis matte Maria.Så jäkla skönt med resvan och trygg hund. I Barcelona, där vi mellanlandade, hittade vi en blomkruka som våra små hundar kunde kissa i – perfekt!
Igår drog vi iväg till kusten, självklart fick jag till att vi skulle till ett naturreservat – trodde ni ngt annat? Hittade där förhistoriska dinosauriefotspår – hur coolt är inte det! – som Piraya fick posera i. Sedan blev det spring på stranden och det var skönt för alla att få sträcka ut. Vädret är väl inte direkt det bästa, men lite sol fick vi vid kusten. Här i Oviedo är det regn som väntar, tur att vi är Boråsare Pi och jag.
Igårkväll kom de sista i Svenska teamet, och vi fixade bland annat naglarna. Idag väntar veterinärbesiktning, banträning och invigning.
Wee, snart börjar det! Roligt, roligt!
Haft en härlig långhelg i Varberg ihop med Mikael. Det räckte att komma ner till västkusten för att bli helt avslappnad. Det är uppenbarligen något med luften där nere som gjorde underverk med kropp och knopp. För mig, som inte levt stugliv utan att ha tävling inplanerad under dagarna, var det en ny upplevelse att spontant låta dagarna rulla på. Hur skönt som helst!
Grillat har vi gjort varenda kväll; både vid stugan och nere vid havet – och det är bara att konstatera att inget smakar så gott som nygrillat. Särskilt när vi satt på en klippa i solnedgången (i lätt duggregn) med vin och grillade burgare.
Förutom ett besök på Tre toppar, ett måste i Varberg (där jag körde choklad på choklad medan vissa andra valde ett något nyttigare alternativ), rekade vi av två naturreservat. Första dagen tog vi cyklarna till Årnäsudden, som låg ett stenkast ifrån där vi bodde. Blev lite off-track-cykling innan vi fortsatte runt mer eller mindre hela udden på cykel. Senare under helgen hamnade vi i Gamla Varberg och kilade upp på toppen.
Eller kilade och kilade, jag var smått handikappad efter en total epic-fail-löpning tidigare under förmiddagen. Medan M aktiverade sig på gymet bestämde jag mig för att upptäcka Varbergs strandpromenad med mina lila springare, men… jag kom 1.2 km innan mina vader sa total-STOP! Vet inte vad som hände eller varför, men de krampade(?) ihop totalt. Linkade tillbaka och kikade på konst istället. Efter den mest smärtsamma massagen någonsin (värsta och bästa) vaknade jag, tack-och-lov upp helt återställd. Nu blir det resorb efter varenda träning ett tag fram över, om det nu berodde på vätskebrist.
På tal om löpningen, kan jag berätta för er att Varbergs strandpromenad inte är byggt för off-track-löpare. Jag gillar ju, som ni vet, att välja lite mer svår terräng för mina aktiviteter, så även här. Men, plötsligt står det ett plank i min väg. Hey, hinder är till för att ta sig förbi! Sagt och gjort… men efter andra passerade planket förstod jag grejen med planket. Hmm, hur skulle jag kunnat veta att det fanns nakenbad bakom planket – men männen såg inte allt för ledsna ut när jag skuttade förbi dem…
På väg hem infann sig en skön känsla av lugn, glädje och upprymdhet i hela kroppen. Det var helt enkelt en rikitgt härlig helg – perfekt uppladning.
Solen skiner, vindarna blir allt mer ljumma och dagarna blir längre. Ta dig tid att njuta och uppleva varje tillfälle du kan:
Ta med lunchen ut
Jogga till en vacker dunge och kör lite styrkeövningar på bara backen
Ta en lång promenad med en vän, hitta vatten – njut
Åk någonstans du inte varit – välj en stig du inte tidigare gått – upptäck
Lägg dig i gräset och vila
Upplev, njut och upptäck – det är ditt liv
Piraya och jag flummade runt de två första loppen och levde i en annan värld. I sista loppet skärpte vi oss och nollade. Min fina rovfisk. Tiden var inget att stoltsera med, men lika glada för det var vi och kalasade på korv. Nu blir det Glucosaminuppladdning inför WAO – vi har dragit in på det sista veckorna och nu skall vi boosta henne igen. Kommer ge resultat, I know!
Min vackra djungelkatt var, som jag skrev på Facebook igår, helt fantastisk på agilitybanan i Oxelösund. I andra hopploppet gjorde hon en kalasfin nolla med underbar känsla. Den räckte till en 6:e plats och CERT fick vi senare reda på. Glädje! Känslan efter loppet ger mig rysningar och är något jag kommer leva länge, länge på. Fantastiska vilddjur!
Årets fjärde naturreservat: Svanviken och Lindbacke – check!
Helgens bästa citat stod ingen mindre än citatmaskinen Johanna ”R-djurens” Ehlin: ”Min kondition är som en astmatisk sengångares”
Fåren är flyttade till Långängen nu. Kikade förbi dem idag tillsammans med finbesök från Borås, och passade samtidigt på att ta en fika. Hur lyxigt är det inte med mysigaste fiket precis intill hagen? Perfekt. Senare på kvällen åkte jag till vinterhagen och pysslade några timmar medan hundarna strosade runt. Skönt för både knopp och kropp på oss alla fyra. Särskilt efter att ha kört sightseeing av Stockholmstrafiken ett par timmar – det är något alldeles visst med Stockholm och alla bilarna… Varför vara ute i solen när man kan sitta i bilkö på väg ut någonstans och inse att man aldrig hinner dit, måste vända och veta att det kommer ta sjukt lång tid tillbaka igen. Dagens läxa: stanna på Lidingö, eller – sätt dig ner och ät frukost istället för att köra runt.
Ikväll drog Ozz och jag ut med målet att jogga en 8 km i lugnt tempo. Ingen stress. Ingen press. Orkade vi kanske vi skulle köra 10 km. När vi nått 4 km kändes benen super, varpå min hjärna tänker ”Åh, cool känsla, ska vi se om vi kan springa 10 km härifrån!?” Ozelot… ja, hon var ju inte sen att svara hjärnan: ”JA ja jaja! Och låt oss springa f o r t a r e!!!” Sagt och gjort, ökade steget och började kampen mot klockan. Och vet ni, slog PB på 10 km med drygt 55 min, med spurt på slutet igen – ökade farten för varje avverkad kilometer. Dessutom fortsatte vi ytterligare 3 km bara för att det kändes så himla bra i kroppen; känslan: ”vi kan springa hur långt som helst”. Enda var att vi inte vill låta de två mindre rovdjuren vara ensamma så länge…