Jag saknar känslan att vara riktigt hungrig på agility. Av flera olika orsaker är jag ganska mätt just nu. Eller, inte just NU. Just i kväll hade vi ett välbehövligt pass med mycket glädje och hunger. Kände pirret – nu hoppas jag att jag fortsätter att öka hungern. Tur jag har hungriga rovdjur som bara vill!
Annars? Solen sken och det var vår i luften när jag körde över bron till fastlandet. Tog därför senare ut Puman (min MTB, Canyon) & Ozz för en sväng runt Kottlasjön. Mötte en man och frågade om vägen, han plirade åt mig och nämnde något om skogsväg men att det såg ut som att jag var rätt utrustad. Fattade inget och tyckte väl att vägen var helt ok att cykla på, lite moddig kanske, men det är ju bara bra balansträning.
Vi fortsatte vår resa och hamnade snart i s k o g e n, med upptrampade stigar. Underbart EM. Hur lyckas du, gång på gång? Blev ett väldigt jobbigt pass i snö som smälter i vårsolen, isiga skogsbackar och smala stigar med lössnö i kanterna – hade jag varit kille hade jag varit kastrerad vid det här laget… 8,4 härliga km, och, Ozz är världens bästa träningskamrat. Hon är bara bäst! Bangar inget, ber om mer och är bara helt perfekt.
The moment you think of giving up, think of the reason why you held on so long.
Jobbmässigt har jag haft en sjukt produktiv dag med flera to-do avprickade: Tallin och Barcelona, here we come! Review av artikel och föreläsning – check, och nu har jag energi att gå igenom artikeln inför torsdagens Journal Club, yey!
Fick till ett lunch-benstyrkepass på Långängen, fick dock ont i knäna efter squatsen och skippade upphoppen. Får komma ihåg att köra upphopp innan squats. Har aningar om att jag gjort det misstaget tidigare, kanske helt enkelt skall skippa de senare och hitta en annan rumpövning. I alla fall höll vi till i skogen, rovdjuren hade därför en riktigt upptäckartur bland stockar och stenar. Dessutom sken solen!
Just ja, mötte Ullis på väg till bilen på morgonen. Hade fått med mig solglasögonen in häromdagen, och vill helst ha dem i bilen. Satte därför på mig dem innan jag gick hemifrån, så Ullis möttes av en riktig cooling där vid 7-tiden på morgonen. Hur som, vi bestämde att ta kvällspromenad ihop, och för att göra det hela än bättre blev det även te och äggfri chokladsockerkaka (hade inga ägg hemma och var sjukt chokladsugen………… addict, resten av kakan skall skänkas till chokladhungrande kollegor i morgon – obs, ändrade i receptet, hade kakao i och bytte 1 dl socker mot sirap, sedan hade jag även på kärleksmumschokladsöverdrag, kokos hade jag dock bara någon matsked hemma) innan vi pallrade oss ut. Fullmåne och lekande hundar, det är kvällspromenad det.
Slutligen, sista anledningarna varför jag har så mycket energi i kväll; efter månskenspromenaden väntade kvällens simpass med LTF-gänget. Ok, fixade inte fyra längder på raken detta pass, men levererade 50 meter gång på gång, utan problem! Det går framåt nu. Fick dock kramp i både ena vaden och foten, hade ändå ätit två bananer idag… men troligen fått i mig för lite vätska. Skall se till att få i mig mer inför nästa pass. Är så jäkla nöjd – energikick major! Nu har jag simmat i en månad – första passet 25 januari. Skall vi tro på att jag gör åtta längder om ytterligare en månad tro?
Love the moment, and the energy of that moment will spread beyond all boundaries (C. Kent)
Denna vecka startar cirkusen igen, då är det dags för Agilitylärarutbildningens andra helg och sedan rullar agilitysäsongen så sakta igång. Helgen blev därför helt utan hundinnehåll. Fast hundarna har blivit väl omhändertagna av Daniel, som till och med tog med sig Ozz på agilityträning, vilken lycka!
Snabb sammanfattning i kronologisk ordning: jobb & brunchmacka på Bakgården – mysnostalgi, 4 km backträning – phew, 40-årsfest för ”lillebror” på Eagle Riders MC-klubb – alla syskon på samma plats OCH bild, wow!, M utklassad mig totalt i biljard, igen… – kände mig lite som Kalla ”vill bara gå härifrån” 😉 , Grand Prix i Borås Ridhus på första parkett – tröstpris genom en nostalgitripp till min gamla hemmaarena. Avslutade helgen med rekord: 4 längder (efter varandra) i simbassängen – happy dance!
Ätit alldeles för mycket pizza… nog för hela året, faktiskt.
Gått flera dagar och det har hänt massor. För att summera veckan kan vi säga att den varit omtumlande, och vänner – vad vore livet utan dem?
Ikväll hamnade Linda & jag på Operan där vi fick se premiärföreställningen Time Themes tack vare snälla Maria, tack! Kan fortfarande känna hur leendet kittlar i mungiporna från sista akten – vilken show! Vi tog också tillfälle i akt att fira vikten av vänskap.
I övrigt har träningen varit sisådär känns det som, men tänker jag efter har det varit ok. Pirri har kört ett agilitypass där hon njöt av korv och full uppmärksamhet. Simmat två pass (inga kommentarer) och kört tabata enligt ovan schema två kvällar. Även hunnit med en mysig kvällsprommis med bästa grannen.
Var även förbi Sandra och fick då en utskriven bild från SM på Piraya. Hur fin som helst – blev verkligen glad. Så många minnen fanns i den bilden. Bästa guldfisken. Nu står den i bokhyllan. Tack Sandra.
Haft en återhämtningshelg utan träning, fast lite sportinspirerat har det ändå varit.
Mat (bildbevis ser ni här intill), vinterstudion (ibland saknar jag att inte ha tv) och 3-kamp (biljard, dart och go-cart). Från början såg jag mig själv som en värdig motståndaren till Mikael vad gäller 3-kampen. Det visade sig dock snart att jag uppenbarligen inte har tränat tillräckligt inom just de där områdena – fast köra bil borde jag ju kunna vid det här laget. Tyvärr är heller inte nybörjartur något för mig och jag blev rejält utslagen i samtliga grenar. Huvudsaken är att man har roligt, eller hur. Och det hade vi! Revanshlusten är också stor… eller enorm.
För att kompensera för avsaknad träning i helgen har både jag och rovdjuren jobbat hårt idag. Kände dock egentligen inte för att springa. Fick jobba hårt med viljan, men det var bara att ta tag i facklan och dra ut. Vilken tur att vi kom ut! Ozz och jag slog fartrekord – fartträningen börjar ta sig! Bat fick förhör på sina läxor, vilket går framåt. I bassängen blev det ett halvtaskigt pass, men som Marie skrev på sin blogg: ”Bättre att göra något än inget”.
Fick till ett bättre teknikpass i bassängen häromkvällen – allt tack vare min eminenta coach Daniel. Steg för steg, eller snarare längd för längd, blev det bättre och bättre – klarade till och med en vändning utan paus. Nu kommer det tyvärr dröja en weekend innan jag är i bassängen igen, längtar!
Är mer social än valingt just nu; först pizzahäng, full lägenhet samt mycket snack långt inpå natten häromkvällen och igår dök min alla hjärtansdag-dejt Malin upp. Ytterligare ett besök på Fotografiska blev det, och med Malins bakgrundskunskap lyftes LaChapelle ett snäpp i mina ögon.
Nu försvinner jag på minisemester, men tillbaka efter helgen.
Jag har alltid levt efter Pippi Långstrumps motto: ”Det har jag aldrig gjort tidigare så det klarar jag helt säkert”. I Linkan skojade vi alltid och sa ”Hur svårt kan det vara!?”. Kan berätta för er att crawl är betydligt svårare än jag trott.
Sent kvällspass, med teknik och kondition på schemat. De andra var grymma. Jag körde mitt eget race om vi uttrycker det milt. Det positiva: jag gick dit! Jag körde efter min förmåga tiden ut. Fick verkligen chans att nöta teknik utan att simma in i någon. Fick till lite känsla ett par längder.
Det är bara att fortsätta dunka kakel.
Kort summering av dagen: obligatorisk semla på jobbet. Hittade ett snöhjärta på promenaden. Skottat taket på fårhuset – räknas visst inte som träning, men med tanke på att jag fick mjölksyra i ländryggen och att det tog 30 min tycker jag att det borde klassas som träning… Hundarna roade sig med fårkik. Skrattat så mycket att jag fått ont i magen – finns referat på FB. Urgod fruktsallad med sällskap. Power nappat, vilket innebär att jag är fit for jobbnatt – I love!
Tror jag nämnt det förut, ”att göra en Eva Marie”. Vilket innebär att man tar en power nap på tävlingsdagen. Mig hittar man nämligen sällan runt banan utan allt som oftast sovandes ihop med hundarna i bilen. Jag behöver mina power naps.
Idag har det varit full rulle från morgon till kväll, och har inte hunnit sova mina 15-30 eftermiddagsminuter… I need em. Nu är jag jättetrött betydligt tidigare på kvällen än vanligt. Kommer skriva detta, rasta rovdjur och sedan slockna. Lär bli en tidig morgon i morgon.
Snabbrapport: 5 km återhämtningsjogg på lunchen. Behövde det efter härlig träningsvärk efter gårdagens simpass. Efteråt körde jag tabata-stretch med appen Tabata timer. Perfekt för mig som säkerligen håller varje stretchposition alldeles för kort tid.
Bat har varit på Arninge djurklinik och vägt in sig: 11.5 kg, flugvikt! Fick självklart kel och belöning för att vara duktig på kliniken.
Snyggaste tävlingströjan från out-n-out – Concentration Motivation Coordination
Vilken bra dag det blev. Kommer till rubriken i slutet… för jag har verkligen mött rädslan i vitögat. Men, till att börja med åkte vi till Stockholms Hundcenter där Ozz startade hopp 3:an, och gjorde ett grymt bra lopp. Vilken känsla. Min fina djungelkatt – vad jag älskar att köra agility med henne. Visst, en bom föll, men… vad spelar det för roll när känslan var så bra som den var.
Vad är jag nöjd med då? Starten, min handling och min löpning. Bubblan. Slalom såklart! Vårt lugn. Älskar vår kamp i slutet av filmen! Ja… jag är väldigt glad över detta lopp. Vi behövde detta. Det var känslan från denna helg som fick mig att bestämma att vi skall fira påsk i Skåne, Gåsahoppet, och inte åka till Rättvik. Vi tävlar agility för att utvecklas och ha r o l i g t. Inte för att jaga SM-pinnar. Och Skåne har allt för att det skall ske.
Direkt efter loppet åkte Ullis och jag till Sättra gård naturreservat (3km från Stockholm hundcenter), första nya reservatet för i år – check! Tänk vilken tur jag har som har en sådan spontan granne. I love! Hade med mig varm choklad och varsin chokladmuffins, kan det bli bättre? Blev off-track i skogen; hundarna hade verkligen superkul och vi pratade på. Mysigt!
På väg hem fick jag mess från Sara, vilket ledde till lunch och ytterligare en fika hemma hos henne. På bordet stod en armé av ursöta smågubbar hon målat inför konflikthantering – Sara är ju min mentor när det gäller kommunikation, hon är grym! Gubbarna påminde om sötaste låten från 2012. 🙂
Så, hur var det nu med att möta sina rädslor? Idag var jag på mitt första simpass med Lidingö triathlon förening. Jag var s u p e r n e r v ö s. Vilken tur att jag då hade Linda i andra änden av luren under tiden jag promenerade rovdjuren innan simningen. Hon peppade och menade att det är ju precis det jag ska göra för att utveckla mig själv, det vill säga, göra det jag är rädd för. Vad är det då jag är så rädd för? Vet egentligen inte… men jag är inget fan av stora gruppträningar. Jag tycker om att träna ensam eller tillsammans med en vän – att finna motivation att träna utan draghjälp av andra är en av mina styrkor. Ända fram till att jag lade handen på dörrhandtaget till simhallen övervägde jag att vända hemåt. Lindas ord fick mig att gå in, byta om och sätta igång.
Hur gick det då? Det gick bra! En timme av teknik och kondition sprang iväg och plötsligt säger tränaren att vi är färdiga. Hur hände det liksom? Plötsligt hade jag klarat crawlat flera längder utan att tappa andan – jodå, ett gäng kallsupar fick jag under passet – och jag var helt slut i kroppen efteråt. Gummikvinnan. Ser fram emot nästa omgång!
Efter detta pass har jag större förståelse av andras bloggar om att de känner sig ensamma när de går på nybörjar-crawl. Det finns ingen tid för enskild coaching när det är 14 simmare i bassängen. Jag har ju bästa Daniel som hjälper mig enskilt med tekniken (det var det här med underbara vänner!), och det märktes hur mycket hans undervisning har gett mig. Kunde fokusera på hans tips samtidigt som jag körde de övningar som skulle köras. Bra kombination.
Får bli en snabbis. Sängen väntar och hoppklass med Ozz imorgon. Piraya gick superfint idag – älskar underlaget i Stockholms hundsportcenter. Hon kändes fräsch och pigg. tyvärr kan vi inte säga samma om handlern, som i den viktiga hoppklassen (vi saknar 1 SM-pinne i hopp) glömde banan i starten och virrade till det totalt. Men men… vi skall ju ha press på oss också.
I agilityn kändes hon än bättre, och jag var mer skärpt. Tyvärr drog jag henne för mycket till slalom, och 5:an var ett faktum. Sedan gjorde hon ett par grymma svängar, så i det stora hela är jag nöjd. Jag ser verkligen fram emot årets säsong med guldfisken!
I övrigt, skön lugn dag. Började dagen med Amerikanska bananpannkakor – utan ägg. De var lite lösa, men smakade gott. Använde sirap istället för ägg, vilket brukar fungera ypperligt i vanliga pannkakor, men på Amerikanska behövs nog något annat för att få bättre fasthet. Skall experimentera lite. Senare blev det mys hos fåren – alltså jag älskar att hänga hos fåren. Underbara djur. Träning? Körde en tabata, bestående av burpees, plankor och pilatesbollen. Ville egentligen åka och simma, men det blev lite tight innan tävlingen. Jag väntar till imorgon istället. Den som väntar på något gott.
Haft en återhämtningshelg utan träning, fast lite sportinspirerat har det ändå varit.![frametastic[1]](https://wergard.se/wp-content/uploads/2023/10/d5beb-frametastic1.jpg)
Eva Marie Wergård 